torsdag 8 mars 2012

Kan du använda pengar som flugsmällor?

Inte jag i alla fall.

Jag vet inte hur en del mail hittar till min mailbox. 
Bukowskis tycker i alla fall att jag är en presumtiv
kund. Hur de nu kunnat få sånt för sig, kan man 
inte låta bli att undra en stund över.
 
Men kanske är det därför, som bankerna tycks 
ha fått för sig, att jag ligger uppbunkrad med ett 
eget kassavalv och dessutom vill ha redovisat 
mina utländska tillgångar.

Jag blev inte så lite förvånad första gången det hände mig, att 25-öringen hann valsa runt ett par varv innan polletten trillade ner. Statliga SBAB ville ha in både det ena och det andra av mig. Jag la upp ett flatgarv och knölade ner brevet och svarskuvertet i papperskorgen. Mina ev. kvarlämnade "tillgångar" i utlandet kan man inte redovisa på något bankpapper, om det inte är så att de har börjat med avancerad sopåtervinning. 

Visserligen har de där knepiga figurerna i CERN ställt hela världsbilden på huvudet. Men ändå tror jag, att vi fortfarande håller oss vid realtid och därför lär jag inte vara skyldig, att redovisa några tillgångar från eventuella tidigare liv. Det var nog en stund sedan den tiden var i så fall och nog är mitt minne långt och bra, men inte riktigt så långt och bra.

Härom sistone när jag släpptes ut från sjukan fick jag motionera om lite pengar för att hinna betala huslånen. Då visade det sig att jag inte kunde sätta in pengar på mitt eget konto, utan att förklara varifrån jag hade fått pengarna. Det var en riktigt myndig min som banksnillet lade upp, där han stod och trummade med fingrarna i bankdisken. 

Ibland får man riktigt vända sig runt och kolla om dolda kameran är i farten för någon nyinspelning. Därför att ta ut från ett ställe och sätta in på ett annat borde inte vara så knepigt i dessa tider av elektroniska lämnade spår. Man behöver i alla fall inte vara någon Einstein, för att lista ut det.
Men tydligen har jag blivit någon intressant Mata Hari-typ med oanade förmågor. Så oanade att jag själv inte ens känner till dem.

Det sägs att man kan resa fritt inom EU-länderna. Något som i praktiken inte heller fungerar för en sådan som jag, som inte vill resa svindyr charter, utan kör med mina egna flyg- och hotellbokningar via Internet. Inte vill jag heller traska omkring i någon turistströms fotspår, utan vill finna mina egna smultronställen bland lokalbefolkningen oavsett var jag kommer. 

Då vill det till att lämna ifrån sig pass på hotellen, som kopieras och lämnas över till den lokala polismyndigheten, som tydligen håller kollen på resrutt. Snacka om att de har lite vettigt att göra, när det finns så många kriminella gäng/organisationer, att även den gode Roberto Saviano måtte ha tappat räkningen på dem.

Men den bistra sanningen är den, att min madrass endast består av det som madrasser vanligtvis brukar bestå av. 

Lycklig hade jag varit annars, då hade jag liksom du kanske har, så mycket pengar, att du kan använda dem som flugsmällor, bläddrat runt rejält i Bukowskis katalog http://www.bukowskis.com/auctions/S199

Vad sägs om att köpa en riktig Louis Vuitton koffert från sekelskiftet för ett nätt litet utropspris på 35 - 40 000:-. Eller lite smycken à la åtskilliga tusenlappar. Det är nog en bättre investering för dem som nu har pengar, än att låta bankerna, eller låtsaspengavärlden förvalta slantarna.

I mitten av 1800-talet var Louis Vuitton den välkände koffert- och väskåterförsäljare, vars modehus blivit alltmer lockande även för nutidens nyrika, som travar omkring med dessa fula väskor, för att visa att de är en viss klass. I jämförelse med dessa är gammelfarmors gamla ärvda väska, som jag förvarar ett och annat "fynd" i, riktigt snygg!  

(Inbrottstjuvar göre sig icke besvär, det är ett riktigt bottennapp, att sno åt sig den väskans innehåll. Förutsatt att man inte går igång på gamla tandborstar förstås. Jodå, det ÄR sant! Det skall bli en riktigt fin tavla, när rätt antal är nådd.)
 
Men jag är inte mycket för krafs. Mina behov blir allt mindre med åren. Det som ryms i en rullresväska och sängplats funkar oftast väldigt fint för min del. Jag har inte så stora fordringar på livet. Jag sätter värde på helt annat, sånt som inte kan köpas, eller fås för pengar.

1 kommentar:

  1. det verkar vara en riktig fyndväska din gammelfarmors väska, du är för rolig Gun!!

    SvaraRadera