söndag 26 februari 2012

För mig har textilkonst betytt ungefär korsstygn.



Men så himla fel jag haft.
Så här kan man "måla" med en symaskin.




(hänger nu på Vidarklinikens sjukhus i Järna i en textilutställning i anslutning till Vidarsalen, sjukhusets aula.)
Så här såg Vidarklinikens innergård ut i vinterskrud nu i januari/februari 2012....
och så här såg det ut i juli/augusti, 2011 på innergården, när jag låg inne 3 veckor. Då målade jag på min "Malmbergssvit," som fortfarande är under arbete, eftersom jag bestämt mig för att utvidga den betydligt:
 
 Och så här kan man fixa med lite tovad ull och en nål, dvs. torrtova. 
Tyvärr så hamnade de torrtovade alstren på fotot under bl.a. vått-i-vått-målningshögen, som jag också gjort. Men om du tittar riktigt noga ser du nog i alla fall prästkragarna, som kikar fram under vått-i-vått-målningen och är vid apelsinen närmast liggandes direkt på bordet. De små prästkragarna skall nu få en broschnål på baksidan. Broschnålarna köpte jag i fredags på Panduro.

Men det är inte riskfritt att torrtova. Mina fingertoppar såg ut som om de varit i närkamp med 10 000 nålar, men vad gör man inte för konstens skull och när viljan VILL göra små små rackare av pilli-pill-karaktär.







Se så härliga färger den tovade ullen är, kan man annat än bli glad. Måla med ull saknar nog egentligen gränser vad man kan ha för sig.
 
Synd att jag inte fångade på foto vad Magnus gjorde till sin fru till Alla Hjärtans Dag. En ängel med ett stort rött hjärta mitt i bröstet på ängeln. Intet kvinnligt öga var torrt!

Torrtova hade ingen av oss någonsin gjort tidigare. Jag hade inte ens hört talas om att det fanns något som hette så. 


Jodå, vi har varit produktiva trots den långa sjukhusvistelsen vi alla hade, eller kanske rättare sagt: pga. den långa sjukhusvistelsen och alla terapier, som finns och som är så välgörande för själen och kroppens olika behov av läkning. Alla möjliga diagnoser blandas. Men nog känns det tufft i mitt hjärta, när unga mödrar utan hår, dvs. genomgången cellgiftsbehandling, får besök av sina små babysars. Det bedrivs även palliativ vård på Vidarklinikens sjukhus.

På Vidarkliniken är det fritt från TV, radio, mobiltelefoner. Rena öken tror jag nog de flesta tänker vid en första tanke. Men jag tror inte att man riktigt kan förstå hur vilsamt det egentligen är att bli omhändertagen till kropp och själ istället för att vara prisgiven åt de eviga mediabruset, som hela tiden faktiskt kräver mycket av oss människor. Vila är det som råder och gäller efter varje form av terapi, eller behandling och sover det gör man verkligen, som en stock under dessa vilostunder dessemellan. Vanlig telefon finns naturligtvis och även en dator i biblioteket för den som bara måste det oxå.

Roligast var i alla fall kommentaren från Solveig, som med sin sjungande finlandssvenska uttryckte det som så vid lunchbordet inför en glad skara patienter:

- Jag har fått rosmarinbad, rosmarinfotbad och rosmarinhandbad. Hela jag luktar som en fransk skogsbacke! 

Själv har jag inte doftat som en fransk skogsbacke, utan snarare som en fransk sommaräng. Mina helkroppsinsmörjningar har nog innehållit en del lavendelinslag av doften att döma. Detsamma gällde fotinsmörjningarna, som jag fick varje kväll, de måste nog också ha innehållit någon ingrediens av lavendel.

Väl hemma kan man verkligen sakna lunchvilan, med varma omslag...

2 kommentarer: