den 27 maj 2009, kl 20:08
om bearbetningskoncession, har fått anstånd till slutet av maj månad. Det lär bli en intressant läsning över vad Gällivare kommun, tänker inkomma med för form av yttrande och vad Länsstyrelsen i sin tur tänker inkomma med för yttrande till Bergsstaten.
Ingen glädjesol tycks lysa över den drabbade ortsbefolkningen. Därför att efter de eskalerande skalven lät Länsstyrelsens David Berggård den 19.5.2009, konstaterar kort och gott att "att ärendet avslutas utan åtgärd".
Man kan alltså undra hur det står till med den myndighet, som är satt att sköta tillsynen. Många har ringt till Länsstyrelsen och försökt att sätta problematiken och de eskalerande jordskalven på världskartan, t.o.m. de som inte ens bor i Malmberget och som känt av skalven!
Som om det inte kunde räcka, nyss har framkommit, att LKAB inte heller sköter det, som läcker ut ur gruvan och viner runt bland de boende. Det är tydligen fullt möjligt, att man fullständigt ignorerar människornas pressade livssituation. Därför kan jag inte låta bli att undra: har Sveriges undertecknade avtal om de "mänskliga rättigheterna" makulerats? Eller är det så att det finns en anledning till att ingen aktivitet sker från LKAB:s sida vid gropen? Undvika ytterligare belastning pga. jordskalven?
Är det Gällivare kommuns politiker, som skall sätta stopp på galenskaperna, eller vad kommer att hända? http://www.kuriren.nu/debatt/artikel.aspx?articleid=4896636
Någon önskan finns knappat hos någon, att lägga ner LKAB i Malmberget, men det är som näringsministern Maud Olofsson skrev i sitt mail http://www.nsd.se/blogg/lokal/bloggentry.aspx?place=G%E4llivare&blogg=3808732&entry=4645427 problemet "är av operativ karaktär där LKAB:s ledning och styrelse har det yttersta ansvaret".
Vilket ansvar har LKAB hittills visat? - att det är LKAB:s profit, som gäller framför människor rättighet till ett värdigt liv?
Jag har under den här tiden, som mitt bloggande pågått, hunnit få ta del av mångas tankar. Därför tänkte jag med jämna mellanrum publicera några tankar, som givits mig förtroende att få ta del av. Det här är saxat ur ett brev, som jag fått ta del av. LKAB och Maud Olofsson, kan knappast påstå att de inte känner till brevet:
Vad vi visste när vi köpte huset var att gropen finns och den "dammar och lever om". Den utgångspunkten köpte vi eftersom vi resonerade att om vi stod ut med lite damm de första åren, skulle vi sedan få ett fint grönområde, som LKAB då pratade om. Gropen skulle fyllas igen och göras till grönområde 2010-12 (vilket inte verkar bli fallet). Vår plan var att ha ett långsiktigt boende. LKAB hade även planer på att bygga väg från Malmberget över gropen till LKAB.
Vi har inte tyckt att gropen har varit något bekymmer och blev glada och överraskade när vi fick damningsbidrag, för visst orsakar dammet merarbete och tristare utemiljö. När vi köpte huset visste vi även att det spränger varje natt klockan 00.00 och det accepterade vi också. Att det spränger klockan 00.00 har aldrig varit ett problem för oss och det kommer det heller aldrig att bli. Däremot visste vi inget om de kommande sättningarna och de lokala jordbävningar som några år senare börjat härja under vårt hus.
I början av januari 2006 var det en kraftig sättning i Malmberget. Hela huset gungade, skakade och en masonitvägg uppe i allrummet sprack från golv till tak. Mina nyinramade tavlor rasade från väggen och jag fick lämna in dem för ny inramning. Det blev en kostnad på flera tusen kronor. Vi kontaktade inte LKAB för någon form av ersättning eftersom vi hörde att andra hade försökt men ej fått någon ersättning. Vad som sades från LKAB:s sida var att det var en naturkatastrof dvs. ett jordbävning. Vi var oroliga över hur vattenledningarna klarar ett sådant "jordbävning". Efter händelsen berättade vi om vår oro till bekanta, att vi var övertygade om att vi skulle få någon form av skada på huset. Vår fundering var hur vi skulle upptäcka skadorna innan det var för sent.
Några månader senare forsade vattnet fram i källaren, en gammal ledning i betongplattan hade gått sönder. Om det har med "den lokala jordbävningen" att göra kan absolut inte vi svara på. Vi har inte varit i kontakt med LKAB om någon form av ersättning eftersom vi inte har "bevis" i den frågan. Vill bara poängtera att vi aldrig har gnällt över att vi inte fått någon ersättning utan valt att iordningställa och reparera skadorna har vi gjort själva. Det finns så mycket annat att göra än att "strida" och utreda vems fel saker och ting är. Vi kan dock konstatera att livslängden för ledningar o dylikt inte förlängs av sådana händelser, sunda förnuftet säger att en "lokal jordbävning" av den kalibern ger någon form av skada på vårt hem. När vi reparerade så kom vi överens om att absolut inte sätta golvvärme som är vattenburen på grund av sättningar och skakningar. LKAB har aldrig gått ut med någon information till oss boende (i alla fall inte till oss) om dessa sättningar eller frågor om vi har fått någon form av skada på vår egendom.
Jag har en fråga till LKAB. Hur många i Malmberget har fått ersättning på grund av att deras hem har blivit förstörda vid kontinuerliga seismologiska hädelser?
Miljön på vårt område har successivt försämrat och de senaste tre åren har förfallet varit påtagligt. När vi flyttade in så var omgivningen och glöden från vår sida annorlunda. Vi hade tilltro och tillit till kommunen, LKAB och staten men under årens gång har både tilltron och tilliten sakta mattas av. I dagsläget har vi sett att varken kommunen eller LKAB tar sitt ansvar utan successivt "röker ut" samhällsmedborgarna från sina hem. Kan konstatera i efterhand att vi var ganska naiva när vi trodde på både kommunens och LKAB:s ord. Nedan kommer några exempel på problem i vår närmiljö;
· I dagsläget sopar inte kommunen gatorna.
· Kommunen klipper ej gräset eller vårdar "grönområden".
· Lagar inte vägar/trottoarer.
· LKAB låter sina inlösta fastigheter och tomter förfalla.
· LKAB löser in hus som inte är innanför planerat "inlösen område", det bidrar till att folk flyttar från området, servicen runt omkring oss försämras (ex. ändrade öppet tider på Pressbyrån, Statoil, skolor läggs ned osv.).
· Närmiljön ser ut som ett industriområde.
· Kommun medborgarna fortsätter att "skräpa ner miljön" på grund av det redan är förfallet.
· En påtaglig förslumning av närmiljön.
· Människor runt omkring slutar vårda sina hem på grund av osäkerhetskänsla.
· Människor tappar framtidstron.
· Hus runt omkring oss blir svarta och öde.
· Att leva i en ovisshet påverkar hela vår vardagssituation.
För oss står följande projekt på agendan, bygga nytt garage, bygga ett arbetsrum och bygga en spa avdelning. Dessa tre projekt kommer ta mycket tid i anspråk och känns ganska så tunga att utföra i dagsläget. Det känns som att vi har blivit fånge i vårt eget hem.
Vem vill satsa pengar och all sin tid på att utveckla hemmet i en sådan här osäker och osund miljö?
Det känns som att LKAB löser in så många hus som möjligt och låter de "dåraktiga" och de som inte klagar bo kvar. Under den senaste tiden har jag fått vetskap om att LKAB har löst in två fastigheter i vårt område, ett hus är 90 meter från oss och det andra huset ligger 250 meter från oss. I dagsläget är vi det enda privatägda bostadshus kvar raden närmast staketet och gropen i vårt område. Vi har inte fått någon information varken från LKAB eller Kommunen om vad som är på gång. Varför får vi ingen information? Hur det är möjligt att det får gå till på det här sättet? Kan statliga bolag "bara köpa in hus" runt om kring utan att varken kommunen eller de som bor i området vet vad som händer?
Vi har förstått att följande brev rör ett mycket känsligt ämne. För bara av att ställa frågan om hur "vår egen närmiljö och framtid" kommer att se ut väcker många känslor hos de vi har varit i kontakt med. 90% av dem som vi har pratat med har bemött oss ifrågasättande, besvärande och många gånger på ett otrevligt sätt. Gissar att det otrevliga bemötandet har med den tidigare "husflyttdiskussionen" att göra men kommunens och likaså LKAB:s tjänstemän har ingen rätt att bemöta samhällsmedborgarna på det viset. De 10% som har bemött oss på ett professionellt sätt vill vi ge ett stort tack till! Ni vet själva vem ni är och det är tur att ni finns! Vår tanke är inte att göra någon upprörd eller "hänga" någon, utan bakgrunden till detta brev är att vi vill veta vad som sker runt omkring oss och hur vi ska agera i denna ohållbara situation.
Frågan ställer jag till er alla? Vi har redan ställt den till kommunen och LKAB. Vad skulle ni ha gjort om ni var relativt unga och ägde en fastighet på denna plats? Vi är öppen för alla förslag, vi har försökt komma på en lösning men vet inte hur vi ska gå tillväga.
Två som söker svar
-------------
Ja, kära LKAB, kommunpolitiker, tjänstemän vid Länsstyrelsen, Bergsstaten, Näringsdepartement och bloggläsare, vad har ni för svar att ge dem?
Ingen glädjesol tycks lysa över den drabbade ortsbefolkningen. Därför att efter de eskalerande skalven lät Länsstyrelsens David Berggård den 19.5.2009, konstaterar kort och gott att "att ärendet avslutas utan åtgärd".
Man kan alltså undra hur det står till med den myndighet, som är satt att sköta tillsynen. Många har ringt till Länsstyrelsen och försökt att sätta problematiken och de eskalerande jordskalven på världskartan, t.o.m. de som inte ens bor i Malmberget och som känt av skalven!
Som om det inte kunde räcka, nyss har framkommit, att LKAB inte heller sköter det, som läcker ut ur gruvan och viner runt bland de boende. Det är tydligen fullt möjligt, att man fullständigt ignorerar människornas pressade livssituation. Därför kan jag inte låta bli att undra: har Sveriges undertecknade avtal om de "mänskliga rättigheterna" makulerats? Eller är det så att det finns en anledning till att ingen aktivitet sker från LKAB:s sida vid gropen? Undvika ytterligare belastning pga. jordskalven?
Är det Gällivare kommuns politiker, som skall sätta stopp på galenskaperna, eller vad kommer att hända? http://www.kuriren.nu/debatt/artikel.aspx?articleid=4896636
Någon önskan finns knappat hos någon, att lägga ner LKAB i Malmberget, men det är som näringsministern Maud Olofsson skrev i sitt mail http://www.nsd.se/blogg/lokal/bloggentry.aspx?place=G%E4llivare&blogg=3808732&entry=4645427 problemet "är av operativ karaktär där LKAB:s ledning och styrelse har det yttersta ansvaret".
Vilket ansvar har LKAB hittills visat? - att det är LKAB:s profit, som gäller framför människor rättighet till ett värdigt liv?
Jag har under den här tiden, som mitt bloggande pågått, hunnit få ta del av mångas tankar. Därför tänkte jag med jämna mellanrum publicera några tankar, som givits mig förtroende att få ta del av. Det här är saxat ur ett brev, som jag fått ta del av. LKAB och Maud Olofsson, kan knappast påstå att de inte känner till brevet:
Vad vi visste när vi köpte huset var att gropen finns och den "dammar och lever om". Den utgångspunkten köpte vi eftersom vi resonerade att om vi stod ut med lite damm de första åren, skulle vi sedan få ett fint grönområde, som LKAB då pratade om. Gropen skulle fyllas igen och göras till grönområde 2010-12 (vilket inte verkar bli fallet). Vår plan var att ha ett långsiktigt boende. LKAB hade även planer på att bygga väg från Malmberget över gropen till LKAB.
Vi har inte tyckt att gropen har varit något bekymmer och blev glada och överraskade när vi fick damningsbidrag, för visst orsakar dammet merarbete och tristare utemiljö. När vi köpte huset visste vi även att det spränger varje natt klockan 00.00 och det accepterade vi också. Att det spränger klockan 00.00 har aldrig varit ett problem för oss och det kommer det heller aldrig att bli. Däremot visste vi inget om de kommande sättningarna och de lokala jordbävningar som några år senare börjat härja under vårt hus.
I början av januari 2006 var det en kraftig sättning i Malmberget. Hela huset gungade, skakade och en masonitvägg uppe i allrummet sprack från golv till tak. Mina nyinramade tavlor rasade från väggen och jag fick lämna in dem för ny inramning. Det blev en kostnad på flera tusen kronor. Vi kontaktade inte LKAB för någon form av ersättning eftersom vi hörde att andra hade försökt men ej fått någon ersättning. Vad som sades från LKAB:s sida var att det var en naturkatastrof dvs. ett jordbävning. Vi var oroliga över hur vattenledningarna klarar ett sådant "jordbävning". Efter händelsen berättade vi om vår oro till bekanta, att vi var övertygade om att vi skulle få någon form av skada på huset. Vår fundering var hur vi skulle upptäcka skadorna innan det var för sent.
Några månader senare forsade vattnet fram i källaren, en gammal ledning i betongplattan hade gått sönder. Om det har med "den lokala jordbävningen" att göra kan absolut inte vi svara på. Vi har inte varit i kontakt med LKAB om någon form av ersättning eftersom vi inte har "bevis" i den frågan. Vill bara poängtera att vi aldrig har gnällt över att vi inte fått någon ersättning utan valt att iordningställa och reparera skadorna har vi gjort själva. Det finns så mycket annat att göra än att "strida" och utreda vems fel saker och ting är. Vi kan dock konstatera att livslängden för ledningar o dylikt inte förlängs av sådana händelser, sunda förnuftet säger att en "lokal jordbävning" av den kalibern ger någon form av skada på vårt hem. När vi reparerade så kom vi överens om att absolut inte sätta golvvärme som är vattenburen på grund av sättningar och skakningar. LKAB har aldrig gått ut med någon information till oss boende (i alla fall inte till oss) om dessa sättningar eller frågor om vi har fått någon form av skada på vår egendom.
Jag har en fråga till LKAB. Hur många i Malmberget har fått ersättning på grund av att deras hem har blivit förstörda vid kontinuerliga seismologiska hädelser?
Miljön på vårt område har successivt försämrat och de senaste tre åren har förfallet varit påtagligt. När vi flyttade in så var omgivningen och glöden från vår sida annorlunda. Vi hade tilltro och tillit till kommunen, LKAB och staten men under årens gång har både tilltron och tilliten sakta mattas av. I dagsläget har vi sett att varken kommunen eller LKAB tar sitt ansvar utan successivt "röker ut" samhällsmedborgarna från sina hem. Kan konstatera i efterhand att vi var ganska naiva när vi trodde på både kommunens och LKAB:s ord. Nedan kommer några exempel på problem i vår närmiljö;
· I dagsläget sopar inte kommunen gatorna.
· Kommunen klipper ej gräset eller vårdar "grönområden".
· Lagar inte vägar/trottoarer.
· LKAB låter sina inlösta fastigheter och tomter förfalla.
· LKAB löser in hus som inte är innanför planerat "inlösen område", det bidrar till att folk flyttar från området, servicen runt omkring oss försämras (ex. ändrade öppet tider på Pressbyrån, Statoil, skolor läggs ned osv.).
· Närmiljön ser ut som ett industriområde.
· Kommun medborgarna fortsätter att "skräpa ner miljön" på grund av det redan är förfallet.
· En påtaglig förslumning av närmiljön.
· Människor runt omkring slutar vårda sina hem på grund av osäkerhetskänsla.
· Människor tappar framtidstron.
· Hus runt omkring oss blir svarta och öde.
· Att leva i en ovisshet påverkar hela vår vardagssituation.
För oss står följande projekt på agendan, bygga nytt garage, bygga ett arbetsrum och bygga en spa avdelning. Dessa tre projekt kommer ta mycket tid i anspråk och känns ganska så tunga att utföra i dagsläget. Det känns som att vi har blivit fånge i vårt eget hem.
Vem vill satsa pengar och all sin tid på att utveckla hemmet i en sådan här osäker och osund miljö?
Det känns som att LKAB löser in så många hus som möjligt och låter de "dåraktiga" och de som inte klagar bo kvar. Under den senaste tiden har jag fått vetskap om att LKAB har löst in två fastigheter i vårt område, ett hus är 90 meter från oss och det andra huset ligger 250 meter från oss. I dagsläget är vi det enda privatägda bostadshus kvar raden närmast staketet och gropen i vårt område. Vi har inte fått någon information varken från LKAB eller Kommunen om vad som är på gång. Varför får vi ingen information? Hur det är möjligt att det får gå till på det här sättet? Kan statliga bolag "bara köpa in hus" runt om kring utan att varken kommunen eller de som bor i området vet vad som händer?
Vi har förstått att följande brev rör ett mycket känsligt ämne. För bara av att ställa frågan om hur "vår egen närmiljö och framtid" kommer att se ut väcker många känslor hos de vi har varit i kontakt med. 90% av dem som vi har pratat med har bemött oss ifrågasättande, besvärande och många gånger på ett otrevligt sätt. Gissar att det otrevliga bemötandet har med den tidigare "husflyttdiskussionen" att göra men kommunens och likaså LKAB:s tjänstemän har ingen rätt att bemöta samhällsmedborgarna på det viset. De 10% som har bemött oss på ett professionellt sätt vill vi ge ett stort tack till! Ni vet själva vem ni är och det är tur att ni finns! Vår tanke är inte att göra någon upprörd eller "hänga" någon, utan bakgrunden till detta brev är att vi vill veta vad som sker runt omkring oss och hur vi ska agera i denna ohållbara situation.
Frågan ställer jag till er alla? Vi har redan ställt den till kommunen och LKAB. Vad skulle ni ha gjort om ni var relativt unga och ägde en fastighet på denna plats? Vi är öppen för alla förslag, vi har försökt komma på en lösning men vet inte hur vi ska gå tillväga.
Två som söker svar
-------------
Ja, kära LKAB, kommunpolitiker, tjänstemän vid Länsstyrelsen, Bergsstaten, Näringsdepartement och bloggläsare, vad har ni för svar att ge dem?
Det är en mycket skrämmande utveckling vi har när tillsynsmyndigheterna inte följer tydliga lagar, de diskriminerar dessutom oss boende med dispanser som inte hör hemma på denna jord. Det känns som att de lika gärna kan lägga korten på bordet och säga rakt ut: DRA IFRÅN MALMBERGET OM NI VILL BEHÅLLA LIVHANKEN, VI ANSVARAR OCH TAR INGEN HÄNSYN OAVSETT VAD SOM HÄNDER !.
SvaraRaderaAnmäl >Maktmissbruk och lagbrott (2009-05-28 00:08:31)