- den 3 mars 2010, kl 23:19
och han böjer sig fram och trycker helt plötsligt in resterna av sitt kletiga smörgåssmul rakt in i min mun.
Pålägget och grönsakerna var det länge sedan han åt upp. Det äter han alltid upp först. Sedan förvandlas smörgåsen sakta men säkert till ett halvpulvriserat tillstånd, som är lika förvånande varje gång att det överhuvudtaget kan sitta ihop bitvis. Han äter systematiskt och med en sällan skådad frenesi.
Men sedan han pressat in det sista av smörgåsgôret mot min vilja i min mun, ungefär som om jag är en levande soptunna dit man förpassar oönskade rester, tittar han intensivt på mig och säger:
- Baa! och så klappar han i händerna och fullkomligt strålar emot mig.
Är det verkligen "bra"? Stående ovationer medföljt av ett handklappande för lite pulvriserad, välklämd, smörkletig mackbit. Är det inte att ta till lite väl drastiskt? Men jag säger istället:
- Braaa! och så skrattar jag och klappar i händerna, eftersom det mesta i hans värld helt plötsligt blivit "bra". Det är något nytt som han infört när andan faller på.
Han ler överlyckligt mot mig medan han i nästa sekund snabbt greppat tag i min handväska, som står obegripligt långt bort ifrån för att han ens skall nå dit. Men det gör han. Nu sitter han där och har dragit handväskan till sig och pillar frenetiskt på det lilla minifickurets lock. Han vet att det finns en klocka under locket som han brukar få titta på.
- Kocka, säger han förnöjt och pekar med ett smör- och brödkletigt finger på mitt fickur som hänger i väskhandtagets ena fästanordning.
Jag inser att jag nu är innehavare av ett smör & brödkletigt minifickur. Det hänger t.o.m. små smörklickar och brödsmulor kring strassen på fickurslocket. Själv känner jag en bisarr smak i munnen efter tvångsmatningen. Det känns som jag ätit en blandning av flagad vaxkrita och någon annan märklig mix av odefinierbara smaker toppat av en genomträngande smörklickssmak.
Hmm, tänker jag, vem är det som påstår att utbudet på café inte kan bjuda på oanade smakupplevelser?
Pålägget och grönsakerna var det länge sedan han åt upp. Det äter han alltid upp först. Sedan förvandlas smörgåsen sakta men säkert till ett halvpulvriserat tillstånd, som är lika förvånande varje gång att det överhuvudtaget kan sitta ihop bitvis. Han äter systematiskt och med en sällan skådad frenesi.
Men sedan han pressat in det sista av smörgåsgôret mot min vilja i min mun, ungefär som om jag är en levande soptunna dit man förpassar oönskade rester, tittar han intensivt på mig och säger:
- Baa! och så klappar han i händerna och fullkomligt strålar emot mig.
Är det verkligen "bra"? Stående ovationer medföljt av ett handklappande för lite pulvriserad, välklämd, smörkletig mackbit. Är det inte att ta till lite väl drastiskt? Men jag säger istället:
- Braaa! och så skrattar jag och klappar i händerna, eftersom det mesta i hans värld helt plötsligt blivit "bra". Det är något nytt som han infört när andan faller på.
Han ler överlyckligt mot mig medan han i nästa sekund snabbt greppat tag i min handväska, som står obegripligt långt bort ifrån för att han ens skall nå dit. Men det gör han. Nu sitter han där och har dragit handväskan till sig och pillar frenetiskt på det lilla minifickurets lock. Han vet att det finns en klocka under locket som han brukar få titta på.
- Kocka, säger han förnöjt och pekar med ett smör- och brödkletigt finger på mitt fickur som hänger i väskhandtagets ena fästanordning.
Jag inser att jag nu är innehavare av ett smör & brödkletigt minifickur. Det hänger t.o.m. små smörklickar och brödsmulor kring strassen på fickurslocket. Själv känner jag en bisarr smak i munnen efter tvångsmatningen. Det känns som jag ätit en blandning av flagad vaxkrita och någon annan märklig mix av odefinierbara smaker toppat av en genomträngande smörklickssmak.
Hmm, tänker jag, vem är det som påstår att utbudet på café inte kan bjuda på oanade smakupplevelser?
Debatten startad av Farbror Jalle...han åt korven först...
SvaraRaderaStartad: 2010-03-06 19:21:02
Det finns 2 kommentarer.
Oj vad jag blev fikasugen!!..det är inte klokt så många möjligheter det finns i Göteborg!...
Anmäl >Farbror Jalle..fikasugen.. (2010-03-21 17:24:23)
En underbar berättelse direkt från cafebordet.
Härligt!
Anmäl >Staffan (2010-03-06 19:21:02)