Delad glädje, dubbel glädje?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 5 mars 2010, kl 12:50

Vi har här bakom kulisserna inte haft så lite roligt åt LKAB:s nya platsannons gällande erfaren informatör som de söker.

http://www.lkab.com/?openform&id=17C3A

Ni vet: "små hjärnor, små glädjeämnen".

Men handen på hjärtat så vidare värst "små" tycker jag varken det ena eller det andra har varit. Skratten har blivit många och det har nog gympats en hel del muskler rejält, samtidigt som endorfinerna måste ha stått som kvastar ut ur öronen.

Efter genomgång bara i den närmsta bekantskapskretsen har framkommit, att åtminstone ett tiotal personer skulle passa väl för uppgiften. Det borde inbringa ett helt lämmeltåg i form av ansökningar till den utannonserade tjänsten. Ansökningarnas utformning har jag dock på känn skulle lyda under den norrländska formen "eljest".

Senast idag ramlade åter in ett mail, där någon filur i mycket glädjefyllda ordalag tyckte, att jag var väl klippt och skuren för att söka det jobbet. Vederbörande hade dessutom skrivit en "ansökan", som jag bara kunde skriva under och skicka in. Ja, nu tror jag inte att det är speciellt nödvändigt att klippa in den här på bloggen. Var och en kan nog själv föreställa sig vad som stod i den mycket långa och detaljrika "ansökan" (det var ju jag som var avsändaren).

Sluttrudelutten var i alla fall att det gick väl an att arbeta hemifrån. Så vidare värst många knop behövde jag väl inte lägga ner, så det skulle nog funka med mina handikapp. Förklaringen till detta fanns i en något mer tillskruvad jämförelse om de nya miljödirektiven, som kom 2004. Det hade inte föranlett LKAB till någon större aktivitet. De tänkte sig istället nya gruvor, utan att bekymra sig så vidare värst mycket om miljökraven. I alla fall inte på andra ställen än i Kiruna och nu var det inte i Kiruna som tjänsten skulle fungera utan i Malmberget.

Det där med miljön som de inte kunde fixa innan de startade upp, det trixade ändå deras advokat till. Han kunde nog vid eventuella tvivelsmål över min lämplighet konsulteras. Han som har så bra standardsvar i miljödomstolen, som en enda lång evighetsföljetong, där han å bolagets vägnar bara "beklagar djupt över att inte ha nått miljökraven, så de måste nog tyvärr åter be om ytterligare några års dispens på miljöfronten". Det skulle nog funka när det gäller min närvaro. Jag bad i "ansökan" bara om ursäkt för att jag inte kunde uppfylla de kraven. Men framemot pensionsåldern skulle jag nog kunna dyka upp på ett litet besök på stationeringsorten: Malmberget för att avtackas för trogen tjänst. Ja, om den nu fanns kvar, informationscentrat i Gunillaskolan.

"Ansöksskrivaren" tyckte nog att kommunikationsdirektören, som var den som nog var involverad i valet av anställd, skulle undanröja alla eventuella tvivelsmål om nu inte advokaten dessförinnan hade gjort det. För att inte tala om LKAB:s "beundrarskara", som fortsätter att vara lika hänförda som miljödomstolen, som fortsätter att fläska på det ena uppskovet efter det andra. Det man inte ser det finns ju inte och det man mot förmodan ser, det finns ju inte heller. Därför tyckte inte heller "ansökningsskrivaren", att det var något att fästa sig vid, att inte jag heller kunde uppfylla alla krav pga. handikapp och sålunda närvaro. "Jag kommer när jag kommer och jag gör det jag orkar", stod det.

Med hänvisning till att vi lever i ett nytt tidevarv, som innebär i stort sett bara en knapptryckning bort. LKAB är ju ett globalt företag med dessutom en vidlyftig resebudget. Så det skulle nog funka, att jag bodde kvar i mitt lilla hus på västkusten. Det var inte så långt till Landvetter för ett årligt besök hos någon viktig "arbetsgivare". Jag kunde nog också prestera ett mangrant antal vid det årliga besöket. Hela bekantskapskretsen och familjen de skulle nog kunna föra fram rätt budskap till "en viktig arbetsgivare".

"Mycket vill som bekant ha mer" och ni vet väl vem som tar "fler". Därför att i "ansökan" ingick ett förslag på rika håvor till månadslön och tänkbar bonus för att inte tala om avgångsvederlaget, som skulle få den gnidige Martin Ivert att framstå som rena rama fromma lammet. Det var väl i stort sett bara de vajande palmerna och paraplydrinkarna som saknades i den uppräkningen.

Denna "ansökan" till LKAB? Mja, jag är nog benägen att hålla med en som har ett Curriculum vitae, som väl stämmer in med önskemålen i platsannonsen.

Vederbörande sa sig nog kunna ge en mycket annorlunda bild av LKAB och gruvverksamheten. Det skulle göra Veckobladet, hemsidan etc. mycket mer läsvärda och intressanta. Besökssiffran skulle nog öka radikalt i samma takt som LKAB:s anseende skulle sjunka ner till 1000 m nivån.

Men nu skall vi inte förfalla i dystra tankar. Det har ju faktiskt visats, att LKAB haft helt oanade resurser. De har blivit till en ren och skär hälsokur (även om den är nog så tillfällig). Vem hade kunnat ana sig till att de lyckades omvandla "miljöpellets" till "gelotologi" bara genom en helt vanlig platsannons!

Därför säger jag: man skall aldrig säga aldrig!

DET är dumt att göra. LKAB:s lilla platsannons måste ha förlängt mitt liv med åtminstone 20 år de sista dagarna! Risken är väl att det snart ligger en räkning i min brevlåda, där de vill ha betalt för sin miljöinsats.

http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:mxqOqt7FjhAJ:www.slh.nu/assets/documents/artiklar_le/skratta%2520mera.1.pdf+hur+m%C3%A5nga+muskler+aktiveras+n%C3%A4r+man+skrattar&hl=sv&pid=bl&srcid=ADGEESjju5zMXEs8CLBcUQy9f4oNqFBXHKfzyFXw_DzNutb5PTZ4nv_IMggbhEYezSg22CnE28u0UbjA30n6lZbYMYAt_0jpq4ctc_aiANf2nzgsIWfxqD7k6r6iNiiWswhZxD1vXJFv&sig=AHIEtbSluqHf51jBcmbqLOnO2HdsJsUHZQ