- den 1 december 2011, kl 08:44
Jag och "hushänget" åt lunch på en indisk restaurang på Kvilletorget, eftersom vi var i krokarna för att uträtta ett ärende.
Eller åt och åt. Jag försökte länge att undgå det högljudda samtalet, som pågick i bordet bakom oss. Tänka bort det. Istället försöka att fokusera på maten, som låg upplagd på min tallrik. Men det var stört omöjligt. Därför att det var vämjeliga spyahistorier, den ena värre än den andra.
Jag bet lite försiktigt i nanbrödet och stoppade ner det i såsen på tallriken. Ni vet väl hur lunchbuffémat ser ut på Indisk restaurang. Det smakar betydligt bättre än det ser ut. Nog stämde konsistens och färg mer överens med det som det högljudda samtalet utgick ifrån och som för övrigt var det värsta jag hört i den genren. Och jag har hört mycket i mina dar´, det skall gudarna veta och ändå lyckats fortsätta att äta. Men här gick det verkligen inte på några villkors vis och med bästa vilja i världen.
Skulle de nu vara klara snart? Nej, de skulle tydligen fortsätta att glappa högljutt och alla andra bord var upptagna. Sålunda fanns ingen reträttväg i sikte.
Det hela slutade med, att jag blev kallad för "kärringjävel", sedan jag vänt mig om och bett dem byta det högljudda samtalsämnet. Nu fick det faktiskt vara nog med de avancerade spya-berättelserna, den ena värre än den andra. Eftersom detta trots allt var en restaurang dit man kommer för att äta!
Den lille hjärnan kunde "som bäst" motprestera ett: "kärringjävel" följt av ännu mer provokativt spyasnack, nu i högt skrikläge och lite annat som skulle visa hur "duktigt" han nu vinglade fram på styva linan. Nu var dock måttet rågat för min del!
Jag vände mig då om en gång till och frågade om han fattade dåligt, eller om han behövde få en gaffel inkörd i pannbenet för att kunna byta samtalsämne. Till en början stirrade han på mig, men sedan accelererade munnen på snorhyveln. Det var inte enbart han som stirrade, "hushänget" såg ut som om han lekte "ett två tre stopp" och hade hamnat på "stopp"...
Men skall man föra en dylik diskussion i hamn vill det nog till att välja något annat än en "kärringjävel" och en indisk restaurangägare, som uppenbarade sig vid disken och såg bort mot "spyorna," som vällde fram i alla möjliga varianter.
"Spyorna" fick ett hastigt slut. En tillfällig tystnad infann sig och tillvaron tilläts att räta ut sig. Sedan övergick de att prata illa om alla som bodde i de hyreshus, som den ene av dem uppenbarligen ägde.
Jag vet inte men det verkar som om folk... ja, folk och folk. Men de här som tar sig fram på två ben. De har i alla fall blivit fullständigt gränslösa. Tror de verkligen att de sitter hemma vid det egna matbordet. Alls inte behöver ta någon som helst hänsyn till omgivningen, eller tror de bara att omgivningen är en skuggbild och i själva verket inte existerar.
Skulle du gå in på en restaurang och välja vilket äckel-samtalsämne som helst?
Anser du att det är din fulla rätt att göra det?
Utveckla det gärna, om du är av den åsikten. Så skall jag åtminstone försöka att förstå dina åsikter...
Eller åt och åt. Jag försökte länge att undgå det högljudda samtalet, som pågick i bordet bakom oss. Tänka bort det. Istället försöka att fokusera på maten, som låg upplagd på min tallrik. Men det var stört omöjligt. Därför att det var vämjeliga spyahistorier, den ena värre än den andra.
Jag bet lite försiktigt i nanbrödet och stoppade ner det i såsen på tallriken. Ni vet väl hur lunchbuffémat ser ut på Indisk restaurang. Det smakar betydligt bättre än det ser ut. Nog stämde konsistens och färg mer överens med det som det högljudda samtalet utgick ifrån och som för övrigt var det värsta jag hört i den genren. Och jag har hört mycket i mina dar´, det skall gudarna veta och ändå lyckats fortsätta att äta. Men här gick det verkligen inte på några villkors vis och med bästa vilja i världen.
Skulle de nu vara klara snart? Nej, de skulle tydligen fortsätta att glappa högljutt och alla andra bord var upptagna. Sålunda fanns ingen reträttväg i sikte.
Det hela slutade med, att jag blev kallad för "kärringjävel", sedan jag vänt mig om och bett dem byta det högljudda samtalsämnet. Nu fick det faktiskt vara nog med de avancerade spya-berättelserna, den ena värre än den andra. Eftersom detta trots allt var en restaurang dit man kommer för att äta!
Den lille hjärnan kunde "som bäst" motprestera ett: "kärringjävel" följt av ännu mer provokativt spyasnack, nu i högt skrikläge och lite annat som skulle visa hur "duktigt" han nu vinglade fram på styva linan. Nu var dock måttet rågat för min del!
Jag vände mig då om en gång till och frågade om han fattade dåligt, eller om han behövde få en gaffel inkörd i pannbenet för att kunna byta samtalsämne. Till en början stirrade han på mig, men sedan accelererade munnen på snorhyveln. Det var inte enbart han som stirrade, "hushänget" såg ut som om han lekte "ett två tre stopp" och hade hamnat på "stopp"...
Men skall man föra en dylik diskussion i hamn vill det nog till att välja något annat än en "kärringjävel" och en indisk restaurangägare, som uppenbarade sig vid disken och såg bort mot "spyorna," som vällde fram i alla möjliga varianter.
"Spyorna" fick ett hastigt slut. En tillfällig tystnad infann sig och tillvaron tilläts att räta ut sig. Sedan övergick de att prata illa om alla som bodde i de hyreshus, som den ene av dem uppenbarligen ägde.
Jag vet inte men det verkar som om folk... ja, folk och folk. Men de här som tar sig fram på två ben. De har i alla fall blivit fullständigt gränslösa. Tror de verkligen att de sitter hemma vid det egna matbordet. Alls inte behöver ta någon som helst hänsyn till omgivningen, eller tror de bara att omgivningen är en skuggbild och i själva verket inte existerar.
Skulle du gå in på en restaurang och välja vilket äckel-samtalsämne som helst?
Anser du att det är din fulla rätt att göra det?
Utveckla det gärna, om du är av den åsikten. Så skall jag åtminstone försöka att förstå dina åsikter...
Debatten startad av egoismen flödar fritt
SvaraRaderaStartad: 2011-12-01 20:37:57
Det finns 3 kommentarer.
Din "lilla bild" angående ämnet i bloggen "lurade" mig lite grand. Jag trodde och hade nästan hoppats på att se en bild med den spykommenterande hjälten, med en stor gaffel i pannan. Men klart är att censuren hade nog tagit bort en dylik bild. Självklart ska man inte behöva lyssna på ett skitsnack som detta nu var. Modigt av dig att ingripa, visar på ett jävlaranamma som jag tycker vi allihop kunde ta efter. Stå på dig Gun!
Anmäl >Mad Max (2011-12-02 22:14:48)
På Halta Lottas krog, i samband med Bruce S-steens konsert midsommaren -03, blev vi "störda" av ett gäng glada och spontana göteborgare. Något som inte störde oss alls, tvärtom!
Det var den gången som en servitris, råkade drälla lite sås på frugans blus. Självklart skulle dom stå för tvättnotan och "bjuda oss på något, som en liten kompensation".
Utan att fråga, så lämnade hon bordet med ett leende och ett: "kommer strax tillbaka".
Ett par minuter senare, dök hon upp på verandan där vi satt, lika leende och med ett glas till av det dyra vinet, som hon ställde ner bredvid frugan.
Bara det, att det var JAG som drack vin, medan frugan höll sig till bärs.
Jag flinade retfullt mot frugan, som valde att inte säga något, för genera servitrisen ännu en gång.
Anmäl >"Gottegrisen" (2011-12-01 20:57:40)
Tror aldrig att vi retat upp oss på andra restauranggäster. Däremot så hade jag lust att i samband med besök på en "finare" grekisk restaurang, här hemma i Sverige, be den bouzouki-spelande greken, "köra upp sitt instrument någonstans". Var knappt så man kunde höra sin egen röst...
Anmäl >"Gottegrisen" (2011-12-01 20:37:57)