Tjafset om den "sexigaste" dialekten.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 5 maj 2011, kl 00:28

Man kan undra vem som röstade på "norrländskan" enligt SIFO:s mätning där 1000 personer röstat. Är det 1000 Pit´bor eller 1000 Överjölisar månne?

Men "sexigt"?

Borde man inte göra en SIFO-undersökning om SIFO, för hur är det egentligen ställt med kunskaperna om "Norrland" och den vårflod av olika dialekter som berörs och vad ordet sexigt egentligen betyder. Skulle någon fråga mig så hör möjligen raffset hemma under genren "sexigt". Men en dialekt? Pust urk stön... hur är det egentligen ställt med ordkunskapen.

Det här var dock frågeställningar som jag absolut inte hade för avsikt att dryfta med "hushänget". Norrlandsdialekten var trots allt bäst i SIFO-undersökningen och hemma hos oss pågår ständigt norrlands- och gnällbälteskriget, vilket är bäst? Han är i minoritet och står sig rätt slätt, i alla fall ett tag till.

- Inget är som skadeglädjen, den enda sanna, brukade en god vän till mig alltid säga.

Det kanske ligger något i det i alla fall, inser jag efter den här SIFO-undersökningen, hur enfaldig den än må vara. Ty, närkingska fick inte en enda "6-röst" och Norrland ledde med hästlängder!

Visserligen har "hushänget" fullständigt tappat bort sin dialekt, efter tvångsförflyttningen (som han hävdar att det var) från Hallsberg till Göteborg för 51 år sedan. Men någon förhatlig götebosska snackar han definitivt inte. Jag vet ingen som är så anti mot allt vad Göteborg heter, som han är. Ändå bor han kvar, visserligen för åtskilliga år av avbrott i Saudiarabien, men ändå bor han trots allt kvar. Inte lär han passera stadsgränsen heller med sitt pick och pack och jag tänker då rakt inte flytta på mig. Jag har fått flytta tillräckligt i mina dar. Jag kan däremot tänka mig att spendera de kalla vintrarna på något varmare ställe, men riva upp bopålarna en gång till. Aldrig med min fot sa benet! Det skall mycket till innan det skulle kunna inträffa.

Ibland kan han ändå inte låta bli att undslippa hur vackert det är här i Göteborg med dess omnejd och skärgård.

-AHA! utbrister jag i ett skadeglatt utrop när han låter lyrisk och genast tillägger han:

- Jamen bara under sommaren, vintrarna är förjävliga och regniga!

De två sista vintrarna har varit allt annat än regniga. Snö, is och kallt som själva ..... Han borde vara nöjd. Men icke sa nicke. Världens alla anti kretsar kring Göteborg, han skulle mer än gärna flytta till Malmberget påstår han. Ja, förutsatt att markytan slutade att studsa runt.

Jag kontrar givetvis det hela med:

- och du tror på fullt allvar att vintrarna skulle vara bättre i norr än i Göteborg? Du vet inte vad det vill säga att andas i sådan isande kyla, att hela världen ter sig som ett enda grått moln. Näsan klibbar igen och lungorna svider så att man får andas försiktigt, dolt bakom en halsduk. Isbitar hänger i ögonfransarna och frosten har blommat ut i hela den frostnupna figur man förvandlats till. Däcken på bilen tror man har blivit fyrkantiga, eller att bilen helt plötsligt färdas på räls. Katong... katong... katong... Växelspaken får man spetta i för att få den att röra sig. Skrapa bilrutor det är en sysselsättning för riktigt tålmodiga! För att inte tala om konststycket, när man haft kupévärmaren på i fel väderlek och får hacka sig in i bilen genom tjocka islager. Det finns faktiskt grader av vinterjävlighet och det vet du inget om. Du bara tror att du vet det.

- HA! utbrister han och jag vet att jag har övertaget, han vet verkligen inte. Jag har sagt till honom hyr ett hus i Malmberget då, under ett års tid. Då har du hunnit skotta snö dygnet runt och frusit så mycket och haft det allt annat än anti-Göteborgskt så du lär veta vad du snackar om. Sommaren i Malmberget är kort, t.o.m. väldigt kort en del år. Göteborg kommer att framstå som fullständiga idyllen efter det!

Men nej då, han har någon sagojollrig idé om snöskottningens tjusning, vintern, kylan och norrlands vilda natur. Ändå har det varit ett väldigt pustande om den här snöskottningen de två sista åren och när man betänker DET och vet hur mycket snö det kommer i Malmberget, då är det nästan frestande att utmana ödet.

Vem vet det kanske är någon som vill kastbyta villa under ett års tid. Men skulle jag verkligen stå ut med det? Nej, jag tror verkligen inte det. Blotta tanken får nackhåren att ställa sig på parad. Ett par veckor går bra, men ett år. Nä... sorry där går nog gränsen. Det är nog ungefär som med gamla kärlekar. De skall man inte heller frestas att återuppleva. Det slutar bara med ett enda frågetecken där man står och tänker:

- Men hur i hela friden kunde jag tycka...

De här mätningarna från alla dessa mätinstitut, de är egentligen smått fantastiska. Jag har lite svårt att ens förstå vitsen med det hela. Det verkar mer som om de har sysselsättningsproblem. Eller man kanske istället borde säga: "É ni goa, eller?" Götebosskan tog trots allt några obegripliga "points".

Vitsar på göteborgska det är en sak. Men kärleksförklaringar, eller torra yrkessamtal de gör sig helt enkelt inte på göteborgska. Det blir lite av show över det hela, som man inte riktigt kan ta på allvar. Sinnebilden över "Kurt Olsson", dyker helt enkelt obönhörligen upp, eller "Albert och Herbert". Mao rena rama buskis.

Själv har jag förvånande nog bara mött positiva reaktioner med min malmbergsdialekt. Dessvärre har det dock varit helt nödvändigt med en rejäl omformning och som har slipats ner rejält, eftersom mycket av de ord som jag brukade använda fått gå i graven sedan flytten hit. Jag fick förenkla språket för att inte bli avbruten stup i kvarten med frågan "Vad betyder det?" De var inte så klipska på svenska språkets ordbetydelser helt enkelt, dessutom har göteborgarna så mycket eget påhittat.

Men överlag tror jag att man rent allmänt betraktar norrlänningen, som stabil och förtroendeingivande, filmen "Jägarna" till trots. Den erfarenheten har jag i alla fall, så är det med mina barn också.

Vi är helt enkelt "eljestfolket som står med fötterna väl förankrade i den norrländska stadiga myllan".

Överlag tror jag att svenska språket tappat terräng till förmån för invandrarsvenskan, eller för att nu inte trampa några onda tår, nysvenskan. Var och varannan svarsmening börjar numera med "Absolut". Ibland i så hög grad att jag känner mig irriterad över denna nya fluga och plattityd. De låter som om de fått "hack i grammofonskivan". Men jag tror ändå att det här med "fattar" hit och "fattar" dit, leder med hästlängder över vilket universal-ord det gjorts om till. Något som på "min tid & vokabulär" var rena åthutningen, när den uttalades i den ordalydelsen. De andra orden verkar helt ha försvunnit ur svenska språket. Det är länge sedan jag hörda dem: förstå, inse, greppa, uppfatta, koppla osv. Allt det vackra, rika och nyanserade språket har gått förlorat mer eller mindre.

Det vackraste svenska ordet jag vet är "innerligt". Känns det inte i hela kroppen, att det är så det är? I n n e r l i g t... riktigt smaka på ordet...