torsdag 2 juni 2011

Statyer som man får beröra och statyer som man inte får beröra.

- den 2 juni 2011, kl 12:51


Tekniken på NSD är inte alltid den bästa. Därför blev det inget bra svar till signaturen Tompa, som hade varit och tafsat på någon staty på ett museum och blivit åthutad av en muséevakt. Men nu kommer det svaret i form av ny blogg.

Anledningen till de strikta restriktionerna är trots allt väldigt enkelt. Det förstör konstverken. Hur mycket beröring påverkar kan man klart se på de kopparstatyer i Italien, där man av sed skall beröra. Ta t.ex. vildsvinet i Firenze (dvs. Florens).

Vildsvinet, "Porcellino", bör man efter att ha strukit vildsvinets nos, lägga ett mynt i munnen på det och ramlar myntet utanför gallret där vattnet passerar för det tur med sig. Många hävdar att lutningen på vildsvinets mun gör så att de tyngre mynten alltid trillar ner bakom gallret och på så sätt blir den egna kommunkassan rikare.

I Verona, finns en kopparstaty av den legendomspunna Guiletta, eller som vi känner henne: Julia på sin balkong och den trånande Romeo, som står där på marken under balkongen.(OBS. det är inte den inzoomade Guiletta, som står på balkongen. Det skulle nog den stackars suktande Romeo ha vara väldigt glad över att det inte var).

Om du inte ser några bilder - beror det bara på att den här värdelösa blogger, inte klarar av mer än en bild......

Personerna har verkligen existerat och är inte något påhitt av William Shakespeare. Man kan t.o.m. besöka Guilettas gravkammare, från 1400-talets Verona, om man så önskar.

Ursprungligen nedtecknade en man vid namn Pellegrino da Verona, den sorgliga berättelsen om Guiletta och hennes Romeo, som han fått berättat för sig. Det var därifrån Shakespeare fick inspirationen och skrev den berömda pjäsen, som de flesta känner till är en tragedi och handlar om ett ungt kärlekspar från två olika adliga familjer i Verona, Montague och Capulet. De två adelsfamiljerna låg i fejd med varandra, alltså var ett äktenskap fullständigt uteslutet. De unga tu trotsade det hela och ingick ett hemligt äktenskap, i hopp om att släktfejderna skall upphöra. Så blev det inte, men så lätt gav de unga tu inte upp, utan bestämde sig för att rymma. Men Romeo hamnade i strid och måste lämna sin älskade Julia. Huruvida resten är sant eller fabricerat av Shakespeare vete gudarna, jag har inte forskat vidare i saken.

Julia mötte i vart fall munken som vigt henne och Romeo. Munken gav Julia en dryck som fick henne att verka död i två dygn. När Romeo kom till Julia trodde han att hon var död, och tog då livet av sig bredvid henne. När Julia vaknade upp och fann den älskade Romeo död bredvid sig, tog hon också sitt liv. Man kan se av hennes grav att hon verkligen varit ung när hon dog.

Shakespeares pjäs slutar i alla fall med orden, lite fritt översatt: Ingen saga kan ett sorgligare slut få, än den här om Julia och hennes Romeo. - Och sen dör de bredvid varandra. Det här är ett tema som Shakespeare älskade, det förstår man när man ser hans pjäser.

Huset och balkongen är ett välbesökt turistmål i Verona. Från balkongen kan man se ner på innergården där det numera står en staty av Guiletta (Julia). Den statyn skall man beröra på det ena bröstet för att få evig lycka. Visserligen är det bröstet skrattretande välpolerat, men av slutsatsen kan man förstå att en del inte riktigt har kläm på vilket av brösten man skall beröra, eftersom man ser en viss påverkan på det andra bröstet också. Eller så är det så att en del tar det säkra före det osäkra och pillar på båda brösten. Men även avtrampet, som man lätt tar tag i för att nå fram till bröstet, Guilettas ena arm, bär vissa spår av vad som sker vid sporadisk beröring. En del riktigt långa herrar lägger armen om den stackars Guilietta statyn så att handen hamnar på hennes andra axel och så klämmer de åt hennes bröst med liv och lust med den andra handen. (Det är väl dylika herrar man helst vill undvika i det levande livet, som inte förstår sig på "finesser").


Det hela som turistattraktion är ett roligt avbrott i vardagen. På övervåningen i Guilettas hus finns datorer installerade där man kan skicka en hälsning till den "Julia fanclub" som finns och begagnas av hela världens Internetfolk. http://www.julietclub.com/index_en.asp Kanske ett litet tips så där till "Alla hjärtans Dag", eller då behovet tränger på...


På väg ut och in till huset passerar man en lång gång där går det inte att ta miste på att kärleken flödar bland besökarna. Det hänger massvis med lappar med kärlekshälsningar


för att inte tala om passagen där klottret på väggarna är helt sanslös.

Sedan återvänder jag till förr förra bloggen om "Romarna och ev. sommarlitteratur".

I just Verona finns en stor amfiteater, byggd under det första århundradet efter Kristus. Arenan är elliptisk med de yttre måtten 152 x 123 meter. Innermåtten är 75 x 44 meter, dvs. en helt otrolig byggnad. Nästintill obegripligt hur de fått dit dessa kolosser till stenar. Den gör byggnadsverket till den tredje största amfiteatern i Europa. Endast Colosseum i Rom och amfiteatern i Capua är större. Dessvärre drabbades arenan på 1100-talet av ett jordskalv, som förstörde hela den yttre väggen. Endast fyra valvbågar klarade sig. Dessa finns fortfarande kvar på arenans nordvästra sida. Men av dessa kan man få en bild av hur pampig hela byggnaden ursprungligen är. Arenan är fortfarande välbevarad och i juli-augusti varje år spelas opera- och balettstycken upp inne på arenan inför ca 20 000 åskådare.

ALLA bilder som fanns i NSD, gick sålunda inte att överföra. Visset värre!

2 kommentarer:

  1. Debatten startad av bokmalen som väntar på Romeo
    Startad: 2011-06-03 01:23:03

    Det finns 4 kommentarer.

    Mer kultur ...
    Tidigt 70-tal, så var det en magister i Markitta, som i en tidningsartikel påstod att kulturen i byn bestod av en ring falukorv och renat.
    Förstår INTE varför så många i byn retade sig över hans påstående?! Majjen hade ju rätt! =)

    Trevlig helg!
    Anmäl >Tompa (2011-06-04 17:52:06)

    Tompa
    jag anade mig till att du redan hade klappat "Porcellino" på nosen. Jag håller med dig fullständigt, det är Firenze (svenskt=Florens) som hängs ut som något helt outstanding, visst är det så i mångt och mycket men precis som du skriver finns det en hel del italienska städer som innehåller fler skatter och saker att uppskatta än Firenzes. Siena är nog inte ett felval bland dem. Jag antar att du åsyftar marmorgolvet med inläggningar där den bethlehemitiska barnamordet är en av scenernas i marmorinläggningarna. De kan vanligtvis beskådas i september varje år.

    Men ang. Duomo går inte Pisas ansamling byggnader av för hackor heller, även om de inte har samma marmorgolv.

    Min favorit är dock arkadernas Bologna av många många anledningar. + kusten längs "de fem jordarna".
    Anmäl >Gun - som fortfarande söker sitt ultimata Paradis att sätta på kartan (2011-06-03 12:53:41)

    SvaraRadera
  2. Godmorgon Gun!
    Tror att de flesta är fullt medvetna om, varför man INTE får vidröra statyerna, alla utom undertecknad då förstås. ;)
    Guiletta har jag inte "tafsat" på, däremot hängt om halsen på "kopparsvintet" i Firenze. =)
    Apropå beröring ... Hade sån tur under vårt besök i Siena och katedralen Il Duomo att dom just under den veckan hade golvet avtäckt. Den byggnaden och det golvet går inte att med ord beskriva, det måste upplevas med egna ögon. Min fru blev så berörd, att hon tog av sig skorna och tassade barfota omkring med tårfyllda ögon. Jämfört med Siena, så kan Firenze på ren svenska, "slänga sig i väggen!".
    Anmäl >Tompa (2011-06-03 08:13:07)

    Intressant det du skriver om. Jag visste inte att det fanns ett colosseum i Verona.

    Får stanna till i Verona å invänta på balkongen om någon dyrkande italienare dyker upp. Klappa bröst avstår jag. Romserien gjorde mig nyfiken
    Anmäl >bokmalen som väntar på Romeo (2011-06-03 01:23:03)

    SvaraRadera