Google+ Followers

lördag 4 september 2010

"Sprickor i fasader"

- den 4 september 2010, kl 13:10

förstora
Prolog

I Sverige finns ett stort antal partipolitiska och kommunala verksamheter, vars egentliga verksamhet pågår helt i det fördolda, fritt från insyn för övriga tillsatta kommunalpolitiker och de lokala skattebetalarna. Denna berättelse är en ren och skär fiction, där alla likheter med nu levande eller döda personer inte är någon tillfällighet, lika lite som livet självt är det.

(författaren)

Kapitel 1

Kommunalrådet Roland Byström sparkade irriterat igen nedersta skrivbordslådan med en smäll. Han sjönk ner med en tung duns i den flotta, svarta, hypermoderna kontorsstolen, av märket Urban från Domitalia.

Den här dagen hade sannerligen inte börjat i fridens tecken på morgonmötet med Lokala Kanon Aktiebolaget. De hade nu önskat sig allt raskare takt av utrymning av de centrumkvarter, som vätte mot Lokala Kanon Aktiebolagets industriområde. Dessutom hade deras otaliga sprängprover fått till följd att ännu fler delar av samhället hade börjat rämna. Det här började bli svettigt värre, tänkte Roland Byström, som gärna ville vara en god förhandlare.

Vad som var kommunens bästa det hade dock inte Roland Byström någon aning om, men har man varit kommunalarbetare i sitt tidigare värv är det inte heller lätt att hänga med i de svängar som Lokala Kanon Aktiebolaget hade och som inbegrep kunder ända bort på andra sidan jordklotet och en världsmarknad där efterfrågan var större än tillgången. Roland Byström hade inte varit så vidare värst alert på skolfronten och några kunskaper om vikten av att ha vägar, som inte sprängdes sönder ideligen, eller vattenledningsrör och hus som inte utsattes för sprängningarnas verkan, hade han ingen förståelse för. Han tyckte att Lokala Kanon Aktiebolaget hade helt rätt om att det alltid skulle gnällas så mycket i tid och otid. Var Lokala Kanon Aktiebolaget och han överens så var de det och då skulle ingen annan komma och lägga sin långa näsa i blöt.

Han hade hållit ett krampaktigt tag om bilratten vid återfärden till arbetet. Skulle han nu mista allt det han mödosamt lyckats åstadkomma i sin karriär. Hans tankar hade också rört sig vid den nesa det varit, när han insett att man försökte att byta ut honom mot en djävla kärring. Men de skulle minsann få se vad han var kapabel till. Skrattar bäst som skrattar sist, tänkte han och var rätt övertygad om att hans såta vänner vid Lokala Kanon Aktiebolaget inte skulle glömma bort honom i förändrade tider. På väg mot kommunhuset, hade han med en hastig blick sneglat på den ihopkrupna figuren till staty. Han noterade att den var ungefär så som han kände sig, frusen och skitnödig.

Nu är det så att kommunalråd och den övriga mänskligheten inte är undantagna från dylika fenomen. Dock var det så att kommunalrådet Roland Byströms mage hade alltmer börjat protestera av alltför rikligt intag av snittar, bullar, kakor, bryggkaffe som brukade få stå på uppvärmning alldeles för länge, bjudmiddagar och ett rikligt intag av alkoholhaltiga drycker. Ty, vägen till mannens hjärta går understundom via levern. Allt detta plötsliga bjudande och festande hade dock till en början fått honom att känna sig som en kung i sitt eget kungarike, Gladköpings kommun.

Men helt oförklarligt hade något radikalt börjat hända med hans mages toleranskvot och skall sanningen fram var det inte bara Roland Byströms mage, som hade börjat protestera alltmer högljutt. Roland Byström hade börjat känna sig oförtjänt ansatt från olika håll och t.o.m. i de egna tidigare så solidariska leden hade missnöjet börjat gro alltmer högljutt. De hade nog smitt planer om att ersätta honom med en djävla kärring, tänkte Roland Byström igen och ett stort åskmoln hängde ovanför hans huvud, medan mullret fortplantade sig i hans mage. Vad skulle en kärring klara av som han inte kunnat klara av? En kärring passar helt enkelt inte in i grabbarnas korridorer. Nej, det var verkligen tur att han hade en del egna tjänstemän, som förstod vikten av att vara smidig. Så länge som Sten Sture Dykvist höll i rodret och Gustaf Gustafsson satt vid förhandlingssparkarna, tillsammans med honom själv, skulle inte planmonopolet förändras i någon negativ inriktning för det som hans samarbete med Lokala Kanon Aktiebolaget hittills gett vid handen.

- Djävla spritflaskor att ta slut så fort, muttrade han medan han kände att sparken i skrivbordslådan hade fått tårna att ömma. Han strök sig omedvetet och nervöst över det alltmer glesnande håret. Trots hans försök att hålla jämna steg med hårfärgningsmedel, gråa hårstrån och ungdomlig frisyr i igelkottsmodell, vittnade verkligheten om att här satt en man, som hade fått rätt många sprickor i fasaden att bli uppenbara.

Fislukt må vara plågsam för medmänniskorna, men faktum är att själva essensen i stanken är riktigt välgörande och betydelsefull, för blodtrycket. Här satt vår hjälte kommunalrådet Roland Byström denna förmiddag och lät kaskader svepa över det stora arbetsrummet. Det var en konsekvens av att han åter varit på en av alla dessa otaliga morgonmöten hos Lokala Kanon Aktiebolaget, där han åter hade inmundigat ett alltför rikligt intag av "små djälva goda snittar" och ett kaffe, som nog hade fått stå på uppvärmning alltför länge.

Han satt nu där förskansad på sitt arbetsrum och försökte känna efter åt vilket håll vinden blåste för hans del. Men det kunde väl inte vara så illa att.... nej, han tystade den där tanken som börjat höras med alltmer pockande stämma. För nog var det väl så att ledningen för Lokala Kanon Aktiebolaget och monopolet, ansåg att han vara en tillförlitlig person, som kunde manövrera kommunskutan riktigt bra på egen hand. De behövde ju bara slå en signal så fixad han det till det bästa, här var det lite snack och mycke verksta. Men till det krävdes fritt från insyn för obehöriga och nyfikna näsor, som ändå inte förstod någonting. De där killarna i Lokala Kanon Aktiebolagets styrelse, de hade verkligen förstått hur det var, det här kunde kommunalrådet Roland Byström helt och hållet sköta på egen hand. T.o.m. styrelseordföranden i Lokala Kanon Aktiebolaget, Nils Dynamit, brukade med ett strålande leende av högsta samförstånd ge honom en klapp på ena axeln, med orden: "Ju fler kockar desto värre soppa, eller hur", när någon olycksbådande långnäsa hade sträckt sig alltför långt in på obehörigt område.

Men så dök bilden upp av den allmänna informationen som hållits för Gladköpings skattebetalare. Ja, nu var det inte någon större uppslutning, det var väl en handfull personer, men han hade tyckte sig ha märkt en besvärad min hos den nye VD, så fort han hade tagit till orda. Detta minne fick det att vrida till i magtrakten och något sänkt blodtrycket tycktes inte vara nära förestående, eftersom kommunalrådets ansiktsfärg var allt annat än kommunalgrått. Han stirrade stint ut genom fönsterrutorna. Det hade varit som att ta sig genom en snårskog att nå till arbetsrummet denna förmiddag.

Redan när han hade kommit in genom ytterdörrarna, hade han stött på den där snorhyveln i Ungdomsrådet.

Den fjuniga snorhyveln hade inte ens visat respekt för honom, kommunalrådet! tänkte Roland Byström med en fnysning. Den oborstade snorhyveln hade varit irriterad över att Ungdomsrådet inte hade fått tillräckligt med underlag för att kunna lämna ett yttrande. "Inte första gången det har hänt", hade han sagt och lagt sig till med en uppfordrande min medan han hade stirrat Roland Byström rakt in i ögonen.

Det var verkligen ingen hyfs på skitungarna nu för tiden, tänkte Roland Byström, medan nya kaskader av röda flammor tornade upp sig i hans ansikte och hals och magen gav ifrån sig alltmer högljudda ljud och trycket steg. Vad skulle de med en massa upplysningar till? De begrep ändå inget! Kunde de inte vara tillfreds med den nivå de kunde begripa något av. De fick ju vara med på ett hörn och känna sig betydelsefulla. Det kunde väl verkligen räcka. Det här var trots allt en organisation, som skulle skötas och någon barnhage var det sannerligen inte. Allt måste väl ändå fordras med måtta!

Kommunalrådet Roland Byströms trummande mot skrivbordsskivan med pennan tilltog i en alltmer frenetiskt takt, ända tills det lät som ett ihållande smatter. Frustrationen och blodtrycket steg vid blotta tanken på snorhyveln i Ungdomsrådet. I Roland Byströms inre verkade nu en inre röst satt på ständig "repeat" och han kunde om och om igen höra den spydiga snorhyvelrösten säga:

- Ni politiker är övervägande helt outbildade i ekonomi. Likafullt är det ni som har hand om den kommunala skattekassakistan och stadsplaneringen. Vet du vad jag tror, Roland Byström, hade han sagt med högdragen min, jag tror att inom en mycket snar framtid kommer såna som du finnas dokumenterad på ett museum. Allt annat kommer att vara insorterat i något källararkiv under fliken "utgallras". Morgondagens människor kommer att ställa sig frågan hur den här styrande generationen kunde vara så in i bomben korkade, att det ens ville kalla det för ett demokratiskt styre. Ni som inte gör annat än halkar runt på era bjudtillställningar med dem som ni kohandlar med. Utåt sker en redovisning som skulle få självaste Vladimir Putin, att framstå som pratglad med en klar sväng åt mundiarréhållet!

Snorhyveln hade inte väntat på att Roland Byström skulle svara något, utan hade bara vänt på klacken och försvunnit ut genom ytterdörren. Roland Byström hade en smula förvånat blivit stående som fastfrusen i ett steg, när han hörde växeltelefonisten, Bettans, glada stämma bakom sig:

- PKS-Brolla meddelade att han önskade tala med dig mellan fyra ögon strax före lunch. Jag sa att du var ledig och inte inbokad för något efter morgonmötet hos Lokala Kanon Aktiebolaget. Du kanske kan ringa honom.

Roland Byström hade inte ringt några samtal och det hade han inte heller för avsikt att göra. Därför reste han sig nu så plötsligt ur kontorsstolen, att den höll på att välta. Han stirrade ut mot den välbekante figuren, som var iklädd en keps, som verkade ha övervintrat sedan Stalinismens kolchoser. PKS-Brolla, tillika ledamot i kommunalfullmäktige och Svenska Amningsförbundets lokale ordförande, närmade sig nu kommunhuset med mycket bestämda steg. PKS-Brolla hade nu bestämt sig för att personligen avlägga visit hos kommunalrådet Roland Byström och tala förstånd med honom. Med sig i den bastanta näven hade PKS-Brolla en ihoprullad pappershög, som såg ut att vara mer än välanvänd och bar tydliga tecken på hundöron i kanterna.

- Nej men ser man på vad katten har släpat in, en snacksalig papegoja, med hack i skivan. Han tittar upp mot mina fönster och tror att det är här han skall sitta och breda ut sig. Jag får nog se till att kunna ta in en betydligt lägre besöksstol i förebyggande syfte OM nu olyckan mot förmodan skulle råka vara framme någon gång. Men en fluga gör ingen sommar, sa kommunalrådet Roland Byström högt till sig själv och slog om sin besöksknapp från "ledig" till "upptagen".

1 kommentar:

  1. Debatten startad av Otroligt KLOCKRENT !
    Startad: 2010-09-05 06:34:30

    Det finns 3 kommentarer.

    -tänk om kommunalrådet skulle satsa på att de som han tänkt ska shoppa i Kapp-Ahls nya affär skulle ha någonstans att bo också...
    När ska de tilltänkta kundernas boendesituation lösas ? Om de inte kan bo kvar inne i kommunen hur ska de kunna handla i Kapp-Ahls affär i Gällivare?
    De kommer nog att handla i Luleå istället. Enär de inte kan vara kvar i kommunen för att nya bostäder till de planerade rivningsområderna ännu inte ens har planerats. Vi som måste packa och dra när gruvan ska fram - var ska vi ha vårt pick och pack då vi inte är ute och shoppar loss ?
    Snälla Gällivare Kommun, lös nu folks primära behov istället för fler affärslokaler. Skapa nya bostadsområden för de 15-talet hyresfastigheter som Gruvan ska riva. Det finns inte tillräckligt stort kundunderlag då 3000 flyttar MBGT.
    Anmäl >Bygg bostäder för att Kapp-Ahl ska få behålla sitt kundunderlag ! (2010-09-06 15:09:24)

    "Sometimes the truth is stranger than fiction" för att citera Brett Gurewitz.
    Anmäl >Fredric (2010-09-05 11:40:47)

    Mycket nöje att läsa denna sanningsfiktion, ser fram emot DEL 2. Med tåren i ögat får man säga , för innehållet i sig är mycket tragiskt för Kommun.
    Anmäl >Otroligt KLOCKRENT ! (2010-09-05 06:34:30)

    SvaraRadera