- den 30 november 2008, kl 11:07
"Vem vill ha mina repiga hornhinnor eller min tankfulla hjärna?
När du nästan levt ett helt liv och barnen är utflugna. När tankar och minnen irrar omkring som berusade eldflugor. När världen runt dig förfaller medan ditt ansikte speglar sig i TV-rutans glas... vad gör du då? Skiljer dig eller håller den hand som är närmast dig hårt, hårt..."?
Enligt reklamen är pjäsen "Söndag med public service" ett poetiskt och humoristiskt drama av Eva Ström om paret Britt och Seved, som tillbringar dagarna i ända med TV, radio och "public service". Mja, det lät betydligt roligare än det visade sig vara.
Sedan hur den hysteriska dottern som kom inflaxade i handlingen skulle göra det "roligare" det vete gudarna. Jag fick närmast "ont i magen" och där slutade definitivt allt smålustigt! Sanning att säga höll jag på att somna där på upploppssträckan. Det blev seeegt värre. När det hände sist på en teaterföreställning? Det har faktiskt aldrig tidigare hänt! Nej, jag håller nog på att bli för gammal. Jag med "mina repiga hornhinnor och min tankfulla hjärna".
Idag är det iaf Anders-dagen och förhoppningsvis slinker namnsdagsbarnet in på vanlig hederlig söndagsmiddag med söndagsstek, mandelpotatis, gräddsås och alla de där rätta tillbehören. Idag slaskar det värre, värst och jag läser att snön ligger i drivor i Gällivare kommun. Det kanske har börjat återhämta sig efter Tjernobyl och bli som det brukade vara? Men det där med den gamla ramsan "Om Anders slaskar skall julen braska", den stämmer nog bara däruppe i norr. Här får den mer ordalydelsen "Om Anders slaskar skall julen slaska".
Julgardiner i vardagsrum och kök hänger nu på plats och ljusstakar och stjärna är också där de brukar vara. Det lilla ljusnätet hänger i pergolan med sina små och enstaka ljuspunkter i helt vanlig hederlig lampfärg. Men på kvarteret är det som det brukar vara, nu har den stora bräckartävlingen startat, med husen invirade i bling-bling och elbolagen jublar över de kommande vinsterna. Man behöver iaf inte vara mörkrädd på det här villakvarteret och man är liksom "upplyst".
På det stora hela är jag nog benägen att hålla med John Lennon:
"Life is what happens to you while you´re busy making other plans".
När du nästan levt ett helt liv och barnen är utflugna. När tankar och minnen irrar omkring som berusade eldflugor. När världen runt dig förfaller medan ditt ansikte speglar sig i TV-rutans glas... vad gör du då? Skiljer dig eller håller den hand som är närmast dig hårt, hårt..."?
Enligt reklamen är pjäsen "Söndag med public service" ett poetiskt och humoristiskt drama av Eva Ström om paret Britt och Seved, som tillbringar dagarna i ända med TV, radio och "public service". Mja, det lät betydligt roligare än det visade sig vara.
Sedan hur den hysteriska dottern som kom inflaxade i handlingen skulle göra det "roligare" det vete gudarna. Jag fick närmast "ont i magen" och där slutade definitivt allt smålustigt! Sanning att säga höll jag på att somna där på upploppssträckan. Det blev seeegt värre. När det hände sist på en teaterföreställning? Det har faktiskt aldrig tidigare hänt! Nej, jag håller nog på att bli för gammal. Jag med "mina repiga hornhinnor och min tankfulla hjärna".
Idag är det iaf Anders-dagen och förhoppningsvis slinker namnsdagsbarnet in på vanlig hederlig söndagsmiddag med söndagsstek, mandelpotatis, gräddsås och alla de där rätta tillbehören. Idag slaskar det värre, värst och jag läser att snön ligger i drivor i Gällivare kommun. Det kanske har börjat återhämta sig efter Tjernobyl och bli som det brukade vara? Men det där med den gamla ramsan "Om Anders slaskar skall julen braska", den stämmer nog bara däruppe i norr. Här får den mer ordalydelsen "Om Anders slaskar skall julen slaska".
Julgardiner i vardagsrum och kök hänger nu på plats och ljusstakar och stjärna är också där de brukar vara. Det lilla ljusnätet hänger i pergolan med sina små och enstaka ljuspunkter i helt vanlig hederlig lampfärg. Men på kvarteret är det som det brukar vara, nu har den stora bräckartävlingen startat, med husen invirade i bling-bling och elbolagen jublar över de kommande vinsterna. Man behöver iaf inte vara mörkrädd på det här villakvarteret och man är liksom "upplyst".
På det stora hela är jag nog benägen att hålla med John Lennon:
"Life is what happens to you while you´re busy making other plans".
Debatten startad av Majsan
SvaraRaderaStartad: 2008-12-01 12:31:42
Det finns 6 kommentarer.
Snälla Majsan, säg att du har FEL! Jag vill inte vara en besatt typ! Men jag befarar att jag håller på att bli det, när det gäller orkideer. Kanske är det fascinationen över att det inte kräver annat än luft, ljus och fukt. Inte ens god näring eller jord! Tvärtemot vad alla mina odlartalanger känner till! Det är onekligen vackert med glas, växt och inget annat. Det är inte ens nödvändigt med barken eller mossan eller plankorna, om man inte vill ha det, utan sköter omvårdnaden istället.
Anmäl >Gun (2008-12-02 11:58:15)
Ja, det var just det jag misstänkte - du är besatt av orkisar! Precis det tillståndet är jag på väg till fast jag verkligen har stretat emot.
Men det är kul när myntet väl trillar ner och man fattar hur fel man har haft om något. När jag fick dylika blommor för många år sen så fick man enbart blomman med en smal liten glasvas och jag lyckades aldrig hålla dem vid liv så jag gav upp dem.
Men nu när man köper dem med mossa, barkbitar mm så håller de ju i evighet. Jag har dessutom ett svalt ljust rum och om de står i glasvaser typ lökglas så rinner ju vattnet förbi rötterna och bara luftfuktar fram till nästa vattning, en gång/vecka. De håller sig säkert längre men jag är en purfärsk beundrare och har massor att lära. Spännande med en ny hobby.
Anmäl >Majsan (2008-12-01 22:19:10)
Flåt´flåt´ NU är huvudet verkligen under armen. TRO nu för guds skull att du måste hinka i vatten som de skall stå och dra i varje dag, det räcker med 1-2 ggr per vecka, lite beroende på hur fuktigt, varmt osv. du har runt omkring dem. Det klurar man ut genom att betrakta luftrötterna som nu orkideer bara består av.
Anmäl >Gun (2008-12-01 14:31:48)
Flåt´Majsan, jag såg i efterhand (huvudet under armen idag) om just specifikt amaryllisglas, du menar alltså lökglas, jag har två orkideer här i arbetsrummet som står just i dylika historier och det ser då inte ut att gå någon nöd på dem. De har överlevet i flera år nu. Men som sagt var jag är bara en glad amatör.
SvaraRaderaAnmäl >Gun (2008-12-01 13:45:24)
Ja, inte vet jag, jag är bara glad amatör. Jag har några som står i stora vackra glasvaser. Antingen är jag slö och använder sprejflakskan och sprutar på dem dutt dagligen, eller så är jag mer ordningssam (dvs. när jag skall ut och resa som t.ex. nu snart) då fyller jag fingervarmt vatten i 20-30 minuter i glasvaserna och sedan häller jag av vattnet, när de dragit klart. De lever, frodas och blir tyärr bara fler och fler. Passionen har nog snart gått över i besatthet...hahaha. men VEM kan motstå dessa ljuvliga varelser? Inte jag iaf!
Anmäl >Gun (2008-12-01 13:24:46)
Dina hornhinnor får du behålla men den där orkidéen skulle jag hjärtans hjärna ta hand om. Mot min vilja har jag blivit biten av dessa skönheter och har på kort tid blivit ägare till två st. Nu åker andra krukväxter ut på löpande band och jag funderar på om man kan ha orkidéerna i amaryllisglas? Plantagen rear ut såna och orkisarna vill ju ha ljus kring föttena om jag har fattat det hela rätt? Vad säjer du?
Anmäl >Majsan (2008-12-01 12:31:42)