fredag 23 juli 2010

"Snillet" spekulerar om valrörelsen.

- den 23 juli 2010, kl 11:44

förstora
Är valrörelsen ens rumsren?

I Almedalsveckan lovade de röd-gröna att de skulle toppa alliansens vallöften! Det fick mig att skaka på huvudet och undra hur det står till med förståndet och de grundläggande kunskaper på kulramen. Spontant och med eftertryck säger jag:

NEJ TACK, vänligt men bestämt, till skattehöjningar!

Det mest puckade uttalandet måste i alla fall vara den om, att det skall vara en politiker på finansministerposten, istället för en ekonomiutbildad från högskolan. Naturligtvis med dolk-i-ryggen-adress, finansminister Anders Borg.

Man kan undra hur länge sedan det var dessa röd-gröna-löftesmänniskor befann sig ute i verkligheten och beskådade hur t.ex. många barn som finns i barngrupperna i förskolan, hur fattigpensionärernas vardag ser ut, eller rent av bara en sådan enkel sak som sjukvården. Vi har t.ex. inte råd att medicinera MS-sjuka, men vi har "råd" att göra dem allvarligt handikappade och med största sannolikhet med berått mod förkorta deras liv.

I ett uttalande för TT bröstade Thomas Bodström (S) åter upp sig, när det gällde polisens kamp om den organiserade brottsligheten. Enligt Bodström skulle han kunna kirra saken på två veckor. Kan man bli häpen, eller kan man bli häpen?

Thomas Bodström kunde under de fyra (4) år, som han var justitieminister inte fixa detta, som han nu utlovat skall vara fixat på två (2) veckor! Jag däremot välkomnar regeringens föreslagna nyordning inom poliskåren. Det är också hög tid att regelrätt betalning tas ut för polisens tjänster vid idrottsarrangemang etc. Polisen har betydligt viktigare uppgifter att sköta än att gå fot med fotbollshuliganer, som klubbarna/arrangörerna inte åtgärdar själva. Det finns hur mycket outredda brott som helst och ekonomisk brottslighet är idag det mest lukrativa man kan ägna sig åt, därför att där utreds det mesta inte alls. Pengar och skulder som inte flyter in till statsapparaten är varje år astronomiska.

Man borde därför verkligen fundera hur det är inordnat i andra länder. Ta t.ex. Italiens organisation och gör någon vettig svensk tappning av det hela. http://sv.wikipedia.org/wiki/Polisen_i_Italien Då kan man också ge militären en annan välbehövlig uppgift, än det den där krigsälskande saken, "Stollefors", som fullkomligt skrämmer skiten ur mig, med att i allt snabbare takt elda på sin stora krigstörst. Nyss skulle han t.o.m. beordra ut civilanställda i krig och nekade de, skulle de få sparken! Man kan undra vad det stått i de anställningsavtalen.

I januari förutspådde Aftonbladets Lena Mellin en smutsig valrörelse (?!) Det gör att jag blir lite fundersam. Kan det vara så långsökt att det finns några kopplingar till den polis, som parallellt med sitt polisyrke var direktör på sexklubbarna Club Lady och Club Privé i Stockholm under samma period som Littorins påstådda sexköp skall ha skett.

Allvarligt talat, hur kommer det sig att Aftonbladet väljer att invänta Almedalsveckan med Littorin-härvan. Samma sak gäller med den fördröjda "härdsmältan" Solveig Ternström. Beslutet om kärnkraftverkens fortsättning ligger inte i Almedalsveckan utan betydligt tidigare. Nu hör till saken att jag inte alls tycker att kärnkraft är något alternativ överhuvudtaget, eftersom det inte finns någon lösning på avfallet. Men jag tycker att det verkligen är dålig stil av en riksdagskvinna för C, vilket Solveig Ternström är, att invänta en sådan tillställning som Almedalsveckan och dessutom ha den dåliga smaken att vända på klacken och gå rakt över till motståndarlägret och höja händerna i någon form av "halleluja-rörelse". Hade jag varit i Mona Sahlins kläder hade jag vänligt men bestämt tackat nej till ett sådant arrangemang.

Något mer som mitt arma huvud fått kämpa med: Jag har alltid haft det allra största förtroendet för Margot Wallström. Men efter det här utspelet i Almedalsveckan, vete katten vad jag egentligen skall tycka. Jag vet egentligen inte längre vad jag tycker är det mest politiskt uppseendeväckande, Gudruns eldande av 100 000:- eller Margots märkliga agerande. Det sistnämnda måste strida mot allt vad som följer i Margot Wallströms uppdrag för FN. Hade det i så fall inte varit betydligt bättre att Margot Wallström hade kandiderat med Mona Sahlin om S-ordförandeposten.

Jag förstår liksom inte det här aningslösa handlandet, eller trodde Margot Wallström verkligen att ingen skulle reagera? Hur jag än tänker på saken går ekvationen inte ihop och för första gången känner jag att Margot Wallström förlorat fotfästet och tappat ansiktet. Är Mona Sahlins position så dålig, att hon måste få draghjälp för att klara situationen, är det kanske dags att fundera på om hon inte borde göra sorti istället.

På tal om den sistnämnda damen. Snabbt var Mona Sahlin ut i Littorin-härvan och talade om mörkning. Jag kan nog tycka att statsminister Fredrik Reinfeldt gjort helt rätt, oavsett om det ligger någon sanning i Littorin-härvan eller ej. Reinfeldt har med all övertydlighet visat att han inte tänker dra in Sven Littorins personliga problem in i riksdagshuset. Vad det fö har i en valrörelse att göra har jag mycket svårt att förstå. Skall man börja tvätta byk borde Mona Sahlin själv vara den, som tvättar sitt byk offentligt, eller är det detta med hennes omedelbara sympati för Littorin som hon ångrar? I så fall borde hon avvakta istället för att alltid stå först i ledet för att synas och höras. Men snacka om att kasta sten i glashus och att ha utnyttjat sin ställning för att slinka undan.

Det finns ingen normalmänniska som skulle ha kommit undan med det som hon har gjort. Inte mycket tröst, men Sven Littorin har i alla fall valt att avgå med omedelbar verkan oavsett vad nu saken gäller. En regelrätt polisutredning bör kunna fastslå vad som är vad, om nu inte han också åker i den numera smått berömde politikergräddfilen, där man kan hemligstämpla och mörka. Det är inte svårare än så än att dra sig till minnes hela "Geijer-affären", hur hela den soppan hanterades.

T.o.m. självaste rikspolischefen Carl Persson (på den tiden det begav sig) var bekymrad över att det förekom ledande politiker och militärer i den bordell- och eskorthärvan. Han var helt enkelt rädd för säkerhetspolitiska konsekvenser.

Men Olof Palmes maktutspel från riksdagens talarstol lät inte vänta på sig. Han var t.o.m. så kallsinnig att han hemligstämplade dokumentet, innan han dessförinnan från riksdagens talarstol inför svenska folket spytt galla och hånat journalisterna som skrev om det hela. Många har lovordat Palmes retorik. Jag kan känna att den blev med åren alltmer bisarr. Olof Palme beskrev de som avslöjade "Geijer-affären", som "kloakråttor med stora gula gaddar". Jag minns att jag själv knappt trodde mina ögon och öron vad som rullade fram i TV:s nyhetssändning och från riksdagens talarstol.

Det hela var helt otroligt, sanslöst, att alla inblandade kom undan, inklusive Palme själv. Hur kan man komma undan med att stå upp i Sveriges Riksdag och blåljuga? Jag tror att det var där jag totalt tappade förtroendet för allt vad politik hette. Paret Myrdal och den svenska "neutralitetspolitiken" med rasbiologin under II:a världskriget och tvångssteriliseringar etc. hade redan fått mig att vackla, men det här med bordell- och prostitutionshärvan blev definitivt dödsstöten för min del. Jag insåg att det hela tiden handlar om kontakter och att allt kan köpas med pengar, eller mörkas med makt.

DN som skrivit om "Geijer-affären" fick betala ett högt pris för sin fräckhet, att sticka ut näsan och skriva om hur dessa fina herrar förde sig i maktens korridorer. DN fick betala ett stort skadestånd till justitieministern Lennart Geijer i det inledande skeendet. http://www.nkmr.org/omhandertagna_barn_i_bordellharvan.htm

Man kan undra hur det kunde komma sig att DN blev tvungen att betala ett så högt skadestånd. Nej, låt oss bli befriade från en sådan upplösning i Littorinfallet, även om just "förtals-lagrummet" gäller. Ett lagrum som jag verkligen ställer mig ifrågasättande till. Den som tycker sig bli förtalad, när endast sanningen framförs, har en dold agenda som knappast sammanfaller med etik och moral.

Skall svensk lagstiftning verkligen stödja omoral och ibland regelrätta kriminella handlingar?

Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar