Google+ Followers

söndag 2 augusti 2009

Skåne runt

den 2 augusti 2009, kl 08:53


började med det sedvanliga nedslaget för att smörja kråset i Laxbutikens restaurang i Heberg. Ett behändigt lappkast från motorvägen. Befinna sig i Halland är även en déjàvu upplevelse från folkskolans tid, då vi fick sitta och traggla alla "viktiga" vattendrag i Sverige.

Vem minns väl inte minnesramsan, som är beroende av en uppräkning norrifrån: "Vi ska äta ni skall laga". Dvs. Viskan, Ätran, Niskan, Lagan. I dessa tidevarv då man ägnar så mycken energi åt alla former av diskriminering, dvs. tämligen godtyckligt tyckande, kan jag inte låta bli att undra: hur var det egentligen förr? Varför blev Fylleån, som flyter mellan Lagan och Niskan diskriminerad? Eller Suseån, som också håller till mellan dessa "fyra vattendrag".

Men de kanske inte hade en susning om hur de skulle trixa till en sådan ramsa i folkskolans läroplan, med etiken och moralen i behåll. För blotta ögat är det nämligen ingen skillnad på storleken. Alla sex ser likadana ut, eller var det siffran som inte var lämplig då det begav sig.

Långt innan Mickael Niemis helt underbara skrivningar i romanen "Populärmusik från Vittula”, hade jag beklagat mig för "hushänget" över snurrigheten i att sitta och memorera alla vattendrag, som med "norrlandsmått" mätt var som en droppe i havet vid jämförelse. Varför hade man i undervisningen inte ägnat samma frenesi åt att memorera alla liknade "stora" vattendrag i norr?

"Hushänget" han undrade å sin sida varför vi norrlänningar inte fått memorera Svartån, eller Puttlabäcken. Det måste verkligen vara en stor kunskapslucka, att inte känna till dem! Det där med Svartån är jag inte helt säker på att den inte ingick. Däremot kan jag ta gift på att Puttlabäcken inte fanns inskriven i världsgeografin, lika lite som Slaskbäcken från fiskodlingen i Malmberget, eller Rostbäcken som låg en bit ifrån Slaskbäcken.

Lilla fnuttlandskapet Skåne fick en hel sida i skolatlasen. Något som inget annat landskap av den kalibern fick. Det var också rätt märkligt och bidrog säkert till en sned uppfattning om man nu inte var så förutseende, att man noterade skolatlasens skalangivelse. Något som min eminenta skolfröken, Phyllis Strömqvist, från folkskolan dvs. Centralskolan i Malmberget, hade poängterat. Vi fick veta hur många Skåne det rymdes i Lappland. Som barn köper man en sådan förklaring, men som vuxen undrar man varför det var så opedagogiskt upplagt. Eftersom någon större utforskning i kartböckers olika skalor inte förekom, utan bara nämndes i förbifarten. Först med läroverksupplagan av Nordisk Skolatlas fick det hela ramla på plats.

Blekinge salufördes i geografiundervisningen, som "Sveriges Trädgård", något som Phyllis Strömqvist däremot inte protesterade emot. Kanske hade hon själv inte kunnat göra den jämförelsen på plats.

Sanning att säga tror jag mer på Ulf Lundells melodi "Öppna landskap". Han är själv bosatt på Österlen och jag antar att det är där han fått inspirationens ifrån till just den låttexten. Jag håller med honom "Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo" och det gör man verkligen i Skåne. Med mina ögon mätt är Skåne definitivt "Sveriges absoluta Trädgård" och bokskogar har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Men det finns många vackra ställen runt om i vårt avlånga land, som flimrat förbi bil eller tågrutan genom årens lopp.

- Det är synd att de talar sån obegriplig utrikiska, att man inte kan bo här, beklagade sig "hushänget" när Skånes landskap flimrade förbi bilrutan och trots att halva hans släkt har emigrerat till just Skåne.

Jag skrattade gott åt den devisen. Därför att när jag knegade åt tingsrätten i Gällivare och genom Domstolsverket var utlånad för specialarbete vid Malmö tingsrätt, innebar det en skräckupplevelse min första arbetsvecka där. Ta emot telefonsamtal från någon riktig grötig och obegriplig skåning, tillhörde inte "grrrädde´ pau mauset". Men när örat väl vant sig innebar det inga svårigheter alls, utan jag blev rätt släng på skånska uttal. Auu jaaa....

Denna gång valde vi Lund som utgångspunkt för "exkursion Skåne". Det skulle visa sig att Lunds stadspark bjöd på en helt ny form av "knoppning". http://sydsvenskan.se/lund/article520195/Picknick-med-pisk.html
Eftersom vi inte var pålästa om vad som var på gång fick "gå ut med hunden i koppel", ordet "picknick" och "IKEA stekspadar", helt plötslig en helt annan dimension, för oss oinvigda i ämnet sadomasochism, fetischism och transvestism.

Fastän kanske inte när det gäller sadomasochism vid närmare eftertanke. Därför att dagen innan när jag hade bett "hushänget" om att få en provslick av hans glasstrut, sa han först ja och sedan drog han undan glassen just precis när jag trodde, att nu var det bara att hugga in.

Det visade sig också när vi satt och kollade nöjesutbudet i Sydsvenskan, att även Malmö låg i för att hålla jämna steg med Lunds frigjordhet. Jag funderade på vad som hände om man nu inte ville bejaka den kyssgalne personen, som hunnit med hela inneliggande lagret och nu stod där med putade läppar, likt en tjockläppad fisk och redo till attack? Jag tänker sega tankar: Vad månde bliva på nästa sommars agenda? Samarintillverkarens herpeskur? http://sydsvenskan.se/malmo/article520596/Trettiotal-par-i-hangelmanifestation.html

Från det ena till det andra, eftersom det hela redan är SJ, dvs. urspårat. Visste ni förresten att Malmö håller sig med en egen Dildoman? (Nu gäller att hålla tungan rätt i mun när ordet Dildoman uttalas, så att det inte blir en "åkomma" istället för en man). Kanske kommer det att bli ännu ett nytt grepp i kategorin installationer på Malmö konstmuseum med dildos´? (Vad heter det egentligen: en dildo, flera dildos´, eller heter det flera dildosar? Mina nysvenska ordkunskaper sviktar onekligen...)
http://sydsvenskan.se/malmo/article519989/Han-drar-upp-gamla-pinsamheter-.html

Men heter man Gun, får man allt lägga pannan i extra djupa veck, utan att förstå hur det hela hänger ihop. Jag filosoferar: Men varför så många dildos´ i just den kanalen? Och varför fler dildos´ i kanalen när det är varmt ute? Är det rent av några påstridig försäljare, som börjat kränga dildos´ runt om på landets perronger:

- Köp en kall läsk i sommarhettan, en dildo ingår på köpet!


Är det då troligt att tågresenären börjat fundera över nyttan med en dildo på köpet och de därför tänker vid framkomsten till kanalen vid Malmö Centralstation:

- Äh, fasen jag tror jag kastar den här värdelösa saken. Nu skiter jag i den! ... och så kastar de ner den i kanalen och går vidare.

Eller vad är det fråga om? Nej, jag fortsätter att se ut som ett livs levande frågetecken!

I Gällivare klagades det nyss över lite abborrar och gäddor i fontänen. De kan väl vara glada över att det inte varit nattygsbords- eller fickrensning och samma "fiskelycka", som i kanalen vid Malmö Centralstation. Men jag kan inte släppa mysteriet med dildos´och undrar fortfarande: Är det nya turistattraktioner som är under uppsegling och en avdankad tant som jag, inget begriper av nymodigheterna, eller tidens anda? Eller är det den fria marknaden, som helt plötsligt vill bana väg för eget företagande. Har rent av Måddans mentorsprogram "Styrelsekraft" slagit igenom rejält, medan de suttit där på tåget i värmen och kuckelurat?

Själv hörde jag talas om en pinsam upprensning vid ett stock i avloppsledningarna, utanför Rättscentrum i Gällivare, på den tiden jag jobbade där. Det fick i alla fall mig att undra vilka aktiviteter, som egentligen pågick bland husets folk under arbetstid, eller efter kontorstid. Var det något jag hade missat? Eller kom dessa små "ballongpåsar" tuffande i otaliga gross från någon annan krök i avloppssystemet? Var det därför polisen hade så lång utryckningstid? Kanske var det så att det pågick en okänd gummitillverkning i "Friska Gällivare" som ingen hade nys om? Eller något annat otillbörligt verksamhetsområde i avloppskrökarna? Frågeställningarna hopade sig onekligen.

Här trillar det ett och annat i kanalerna, för det mesta slutar det lyckligt. Vi har en liten båt som tuffar runt i kanalerna. Båten är namngiven på aktern med det dubbelbottnade namnet "Renat". Arbetarstad och förr i tiden även nära till hands med "en halvböj" på lördagen vid arbetsveckans slut. Renat kallades så på Systembolagen under den tiden när det inte var självbetjäning och det hela skulle vara nära till hands, där under disken för att spara in på stegen. Dykare är också ett vanligt inslag här för att rensa upp i kanalerna, precis som i alla andra vattenstäder. Några dildos´ har jag inte hört talas om här i kanalerna. Dock torsk av olika slag vid Rosenlundskanalen. Den ena sorten inne i Feskekôrka och den andra sorten ute på gatan. Den senare verkar svårrensad.

Men jag och "hushänget" vi börjar nog bli lite luggslitna och "out of order". Vi valde bort både det sistnämnda pusskalaset, även marknadsfestival med en hel hopen artister och hela SAS Masters på Barsebäck.

Ty, efter att ha gått på blåsningen med att finna att Wanås skulpturpark inte längre hade någon jättespindel och att Ottossons Färgmakeri i Genarp, trots löften på hemsida, hade semesterstängt och allt annat tycktes stämma väldigt illa med hemsidorna, bestämde vi oss för att leka turister för hela slanten och gick på fotvandring i Lund. Det blev 12 864 steg på stegräknaren den dagen, även om de sista var i rätt stapplande form och rumpan gärna ville slå sig ner allt tätare på något sittvänligt och nästa morgons uppstigning mer påminde om sista dödsrycket än ett vigt krumsprång ur sängen.

Som lördagskvällsnöje åkte vi till Bjärred och gick längs den längsta svenska brygga jag i alla fall känner till. Dryga ½ km lång, ut till kallbadhuset och restaurang "Långa Bryggan". Det var en vidunderlig utsikt med Malmös skruvade höghus Torso, bron över till Köpenhamn, oljebåtar och Köpenhamn i fjärran. Medan den närmsta utsikten framför de stora panoramafönstren bjöd på nakenbadare, som visade hela härligheten i det grunda vattnet. För att ingen skulle missa någon detalj valde en att oavbrutet stå på händer i vattnet. Ding dong ding dong och en lättroad japansk turist uppskattade tydligen vyn, eftersom kameran klickade i ett.

På himmelen pågick ett annat skådespel. Där var det åskmoln, regn och solsken med fluffiga moln om vart annat. På tallrikarna fanns ett försvinnande färgsprakande fyrverkeri, som fortplantade sig ända in i smaklökarna och fick oss att börja snegla efter eventuella sängar. Det blev i så fall till att hänga knäveck längs räcket runt Långa Bryggan.

Livet är här. Livet är nu.. auu jaaa....

På hemmaplan igen, gungade Göteborg och Ullevi i ett unisont vemod i sommarkvällen



1 kommentar:

  1. Det finns 4 kommentarer.

    Vadå

    :-S ???
    Anmäl >Gun (2009-08-06 09:32:02)

    Uh
    Anmäl >Vadå (2009-08-06 00:13:18)

    Vadå "Hm"??? och "Realist"???
    Anmäl >Gun (2009-08-03 10:29:24)

    Hm
    Anmäl >Realist (2009-08-02 16:35:48)

    SvaraRadera