måndag 3 augusti 2009

Min lille sagoprins fyllde 1 år

- den 3 augusti 2009, kl 12:01


igår och jag hade nästan glömt bort hur omtumlande ett barnkalas kan vara.

Det är så mycket fart och fläkt och livslust över honom. Samtidigt som alla de där mjuka finstämda stunderna av betraktelse och upptäckarglädje finns med honom. Jag känner mig djupt tacksam över att få ha lyckan att vara nära honom. Så mycken glädje och djup tacksamhet han skänkt mig. Så mycket han förgyller mitt liv och mina tankar och min vardag. När hans små armar sträcker sig mot mig och jag möter hans klara blick känns det ibland, som om det går en ängel genom rummet.

Han kom till oss alla som en mycket efterlängtad gåva, som gett våra liv ytterligare en oanad dimension.

För en del av oss mildrade han den oerhörda sorg och smärtsamma förlust livet lagt ut i vår väg. De andra inser det smärtsamma som hänt oss. Ett barn skall inte försvinna ur någons liv, det känns helt enkelt onaturligt fel. Men hon är inte borta. Hon har dröjt sig kvar i våra inre rum. I de inre rummen lever både glädjen över att hon funnits med oss, blandat med den oerhört grymma och totalt meningslösa förlusten av henne. Den går aldrig över och någon tid går aldrig att backa tillbaka. Fortfarande känns det som om livet vände oss ryggen och tog med en bit av oss för alltid.

Jag tror att det finns en djupare mening i alla meningslösa förluster, som drabbar oss människor, även om det kan te sig fullständigt obegripliga i många stycken.

1 kommentar:

  1. Debatten startad av Roger
    Startad: 2009-08-04 08:42:46

    Det finns 1 kommentarer.

    Lika vacker och finstämd som sorglig.
    Anmäl >kraM (2009-08-04 08:42:46)

    SvaraRadera