- den 10 oktober 2010, kl 11:29
Det här fysikfolket etc. har jag inga invändningar emot. Det är nog bra att vetenskapen i bästa fall går framåt. Men sedan kommer vi till några priser som jag verkligen bara skakar på huvudet åt varje år!
På något sätt tycker jag att de har blivit signifikativt med totalt obegripligt, dessa Nobelpris i litteratur och fredspris.
Jag tänker nu börja med litteraturpriset, som genom åren fått mig att bara gapa av förvåning. Alfred Nobel själv specificerade i sitt testamente, att "ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året, inom litteraturen, har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning".
De allra flesta av dessa "stora författare" har jag personligen aldrig hört talas om, som någon som slängt in något under det gångna året, eller åren dessförinnan. Faktiskt inte ett enda knyst innan valet fallit på personen ifråga. Är jag verkligen ensam om den situationen?
Ändå fylls mitt hem av rätt många meter litteratur av allsköns slag, där jag kastar mig handlöst från den ena nya författaren efter den andra. Men jag har också förstått att jag bara kommer att förbli en glad amatör, efter att ha sett alla rankningslistor hos denna "kulturelit". Det är ju rena rama tototävlingarna som pågår dagarna innan priset blir offentliggjort.
Eftersom jag nu inte har lagt under mig alla Nobelpristagares utgåvor är jag väl kanske inte rätt person att uttala mig. Men ibland har jag verkligen försökt att kryssa mig genom "storheten" i deras verk och grundligen misslyckats.
Årets Nobelpristagare Vargas Llosa, hade jag inte heller hört talas om och definitivt inte i de termer, som nu "förstå-sig-på-arna" slänger sig med. Vad jag däremot känner till om denna Vargas Llosa det är hans drogliberalism. HA!
Den gubben får mig att känna ren och skär förtvivlan. Storheten av hans hjärna har jag sålunda ännu inte förstått mig på. Med hans resonemang undrar jag om det trots allt inte är lika bra att ha gratis utdelning av alla slags narkotiska preparat, hela läkemedelsbolagens pillerutgivning och alkohol. Nu höll jag på att glömma all tobak och hade säkert fått alla rökare och snusare på mig över att jag diskriminerade dem.
Men vem vet han kanske har helt rätt.
Tänk vad härligt det vore att få en hel värld av påtända, pårökta, katidisslare, högtflygande, fylledillande och snustuggande. Mmm... så härligt att åter få skära sig in i rummen därför att det är så rökfyllt. Tjo å hej vilket mörker!
Jag är rätt övertygad om, att vi även på sikt skulle komma åt problemet med jordens överbefolkning, ganska snabbt. På en period av 10-20 år skulle det nog vara rätt sanerat.
Men det finns en liten petitess: vart i helsefyr skulle vi andra få plats på jorden, som inte tycker att det är ok med människor med fördunklade hjärnor. Vars hjärnor är långt ifrån skarpa, det är bara de själva som fått för sig att så är fallet. Framleva sitt liv med regelrätta dumskallar, vars hjärnor är satta ur funktion. Det är verkligen ingen värld som jag skulle vilja leva i. Det är nog eländigt som det redan är.
Den organiserade brottslighet som göds av förbuden är enligt Vargas Llosa det i dag "största hotet mot Latinamerikas demokratier" och världens massiva motstånd mot en avkriminalisering av hela komplexet är, skriver han, varken etiskt, religiöst eller politiskt, som många hävdat, utan en fråga om iskalla nationella och institutionella egenintressen som över tid cementerats. Jag sträcker dock upp mitt finger och säger, inte fasen beror alla inbördeskrig på den fria narkotikan, utan om helt andra saker.
Men det hindrar inte Vargas Llosa, han fortsätter mässandet: På 1970--1980-talen, till skillnad från med alkohol och tobak, trodde sig världens politiker förmögna, att inte bara bekämpa utan faktiskt radera drogproblemet från jordens yta. Den tron är i dag begraven, men legalisering av ett fenomen måste göras relativt snabbt efter att de olagliga marknaderna börjat expandera. I annat fall blir det på sikt omöjligt, eftersom de intressen som lever på dess kontrakrig med tiden växer sig allt för starka.
Vargas Llosa fortsätter med att säga: "Det största hindret är alla de organ, stater och personer som lever på repressionen av droger och som i dag, förstås, slåss med näbbar och klor för att försvara sitt levebröd."
Dela ut ett litteraturpris till en sådan priffe tror jag kan bli rätt ödesmättat och ge helt fel signaler.
Vilket får mig att raskt övergå till fredspriset.
Tack och lov för jordens alla whistleblowers, som årets fredspristagare trots allt måste räknas till. Utan dessa personer skulle världens dårskaper bara fortsätta obehindrat.
Men sedan slår det slint i min hjärna. Alfred Nobels testamente säger, att priset skall tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser".
När jag ser till vilka som fått detta fredspris känner jag mig dyster. Så dyster att t.o.m. figuren Ior, i berättelsen om Nalle Puh, måste te sig som en osedvanligt glad typ. För vad har t.ex. Barack Obama, Jimmy Carter, Yassir Arafat m.fl. med det som står i Alfred Nobels testamente att göra?
Det är alldeles tomt i mitt huvud, hur länge jag än vrider och vänder på dessa fredspristagare, som jag själv sammankopplar med just KRIG. Det är ungefär som att hylla den som slog spaden i huvudet på kompisen i sandlådan, därför att han inte ville dela med sig av sitt medhavda sand-kake-lager.
Vore det inte bättre att dela ut priset bland byar, samhällen, städer, som verkligen ger sig vinn om att skapa en bra ultimat plats för människor.
På något sätt tycker jag att de har blivit signifikativt med totalt obegripligt, dessa Nobelpris i litteratur och fredspris.
Jag tänker nu börja med litteraturpriset, som genom åren fått mig att bara gapa av förvåning. Alfred Nobel själv specificerade i sitt testamente, att "ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året, inom litteraturen, har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning".
De allra flesta av dessa "stora författare" har jag personligen aldrig hört talas om, som någon som slängt in något under det gångna året, eller åren dessförinnan. Faktiskt inte ett enda knyst innan valet fallit på personen ifråga. Är jag verkligen ensam om den situationen?
Ändå fylls mitt hem av rätt många meter litteratur av allsköns slag, där jag kastar mig handlöst från den ena nya författaren efter den andra. Men jag har också förstått att jag bara kommer att förbli en glad amatör, efter att ha sett alla rankningslistor hos denna "kulturelit". Det är ju rena rama tototävlingarna som pågår dagarna innan priset blir offentliggjort.
Eftersom jag nu inte har lagt under mig alla Nobelpristagares utgåvor är jag väl kanske inte rätt person att uttala mig. Men ibland har jag verkligen försökt att kryssa mig genom "storheten" i deras verk och grundligen misslyckats.
Årets Nobelpristagare Vargas Llosa, hade jag inte heller hört talas om och definitivt inte i de termer, som nu "förstå-sig-på-arna" slänger sig med. Vad jag däremot känner till om denna Vargas Llosa det är hans drogliberalism. HA!
Den gubben får mig att känna ren och skär förtvivlan. Storheten av hans hjärna har jag sålunda ännu inte förstått mig på. Med hans resonemang undrar jag om det trots allt inte är lika bra att ha gratis utdelning av alla slags narkotiska preparat, hela läkemedelsbolagens pillerutgivning och alkohol. Nu höll jag på att glömma all tobak och hade säkert fått alla rökare och snusare på mig över att jag diskriminerade dem.
Men vem vet han kanske har helt rätt.
Tänk vad härligt det vore att få en hel värld av påtända, pårökta, katidisslare, högtflygande, fylledillande och snustuggande. Mmm... så härligt att åter få skära sig in i rummen därför att det är så rökfyllt. Tjo å hej vilket mörker!
Jag är rätt övertygad om, att vi även på sikt skulle komma åt problemet med jordens överbefolkning, ganska snabbt. På en period av 10-20 år skulle det nog vara rätt sanerat.
Men det finns en liten petitess: vart i helsefyr skulle vi andra få plats på jorden, som inte tycker att det är ok med människor med fördunklade hjärnor. Vars hjärnor är långt ifrån skarpa, det är bara de själva som fått för sig att så är fallet. Framleva sitt liv med regelrätta dumskallar, vars hjärnor är satta ur funktion. Det är verkligen ingen värld som jag skulle vilja leva i. Det är nog eländigt som det redan är.
Den organiserade brottslighet som göds av förbuden är enligt Vargas Llosa det i dag "största hotet mot Latinamerikas demokratier" och världens massiva motstånd mot en avkriminalisering av hela komplexet är, skriver han, varken etiskt, religiöst eller politiskt, som många hävdat, utan en fråga om iskalla nationella och institutionella egenintressen som över tid cementerats. Jag sträcker dock upp mitt finger och säger, inte fasen beror alla inbördeskrig på den fria narkotikan, utan om helt andra saker.
Men det hindrar inte Vargas Llosa, han fortsätter mässandet: På 1970--1980-talen, till skillnad från med alkohol och tobak, trodde sig världens politiker förmögna, att inte bara bekämpa utan faktiskt radera drogproblemet från jordens yta. Den tron är i dag begraven, men legalisering av ett fenomen måste göras relativt snabbt efter att de olagliga marknaderna börjat expandera. I annat fall blir det på sikt omöjligt, eftersom de intressen som lever på dess kontrakrig med tiden växer sig allt för starka.
Vargas Llosa fortsätter med att säga: "Det största hindret är alla de organ, stater och personer som lever på repressionen av droger och som i dag, förstås, slåss med näbbar och klor för att försvara sitt levebröd."
Dela ut ett litteraturpris till en sådan priffe tror jag kan bli rätt ödesmättat och ge helt fel signaler.
Vilket får mig att raskt övergå till fredspriset.
Tack och lov för jordens alla whistleblowers, som årets fredspristagare trots allt måste räknas till. Utan dessa personer skulle världens dårskaper bara fortsätta obehindrat.
Men sedan slår det slint i min hjärna. Alfred Nobels testamente säger, att priset skall tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser".
När jag ser till vilka som fått detta fredspris känner jag mig dyster. Så dyster att t.o.m. figuren Ior, i berättelsen om Nalle Puh, måste te sig som en osedvanligt glad typ. För vad har t.ex. Barack Obama, Jimmy Carter, Yassir Arafat m.fl. med det som står i Alfred Nobels testamente att göra?
Det är alldeles tomt i mitt huvud, hur länge jag än vrider och vänder på dessa fredspristagare, som jag själv sammankopplar med just KRIG. Det är ungefär som att hylla den som slog spaden i huvudet på kompisen i sandlådan, därför att han inte ville dela med sig av sitt medhavda sand-kake-lager.
Vore det inte bättre att dela ut priset bland byar, samhällen, städer, som verkligen ger sig vinn om att skapa en bra ultimat plats för människor.
Hej! Har kikat in på din Blogg kom in av misstag då jag sökte kardiolog i Norrland. Nyfiket undrar jag vad det var för vård, rehab, du fick i Göteborg, eftersom jag själv fått fly Västra Götaland och Sahlgrenska för att journaler förfölfjde mig.
SvaraRaderamvh Linda
www.lindagarben.se
Anmäl >Linda Garbén (2010-10-10 12:34:06)