måndag 10 augusti 2009

Ni som inte kunde se Madonnas konsert

- den 10 augusti 2009, kl 15:45


ta det från den ljusa sidan. Tänk vilken skivsamling ni kan inköpa för den summan, som det kostade att släpa med sig familjen på denna "tillställning".

Förutom biljettpriset tillkom per biljett 30:- för att man är så dåraktig, att man sitter hemma framför PC och gör jobbet själv! Traskar man däremot in till evenemangskassan kostar det inget extra, trots att där sitter anställda och utför arbetet! Är det någon som begriper något av den ekvationen? Inte jag i alla fall. Det övergår mitt förstånd. Men det är det å andra sidan mycket som gör, så varför skulle det vara något annorlunda i det här speciella fallet.

Jag fick lära mig av en professor på högskolan, som var en av mina två handledare när jag skrev uppsats, att man skall dela ut de positiva beskeden först och sedan knacka ner folk i skoskaften. Ja, nu sa hon väl inte direkt det sistnämnda, men det var kontentan av det hela. Jag vet inte om det är någon bra idé ur något perspektiv. Det känns inte så. Utan det gäller nog att blanda vad som är bra och vad som faktiskt skitit sig rent ut sagt. En mix. Min berättelse blir en mix.

Insläpp var det från kl. 17.30 på lördagen och naturligtvis var det en hel del som uppenbarligen hörsammat detta, eftersom en del vill stå nedanför scenen och knô, så nära som bara möjligt är. Det var inget litet schabrak till uppbyggd scen. Sanning att säga tyckte jag synd om folkhavet nedanför scen. Hur orkar de med dryga 6 timmar i läge "sex laxar i en laxask". Det är till att vara hängivet fans! Vi rasslade in betydligt senare, eftersom enligt biljetterna, det hela började kl. 20.00.

Alltså vecklade jag kl. 19.50 ut mitt nödkitt, som jag släpar med mig varje gång det är Ullevi som gäller. Dvs. den lilla asken med öronpropparna, flaskan med vatten och mitt vadderade sittunderlag, som är hopvikt i fyra delar och därmed i praktiskt format av A 5 kuvertstorlek att släpa med sig. Det är trots allt ingen campingsemester det gäller. Lagom är bäst. Nu skall jag medge att jag inte är laglydig, därför att av någon outgrundlig anledning får plastflaskor inte ha kvar korken!

När jag nyfiket frågar, varje gång, som resten av familjen blir avplockade sina vattenflaskors korkar, varför en kork är så farlig, är det ingen som vet svaret på det. Men ett vet man, med kork är det farligt! Efter att ha åsett åtskilliga vattenflaskor som vält och folk ser ut som om de inte besökt toaletterna i rätt ögonblick, eller som knuffat omkull hela omgivningen när vattnet, eller läsken forsat över, vet jag sannerligen inte hur saken med korken skall bedömas.

När klockan började närma sig 20.30 satte "mixerbordsnissen" igång med teknomusik dvs. remix för hela slanten. Jag vet inte men antagligen är jag för illa inlemmad i den musikkategorin. Bitvis tycker jag det inslaget var helt ok och det hoppade och studsade i mina gladmolekyler i kroppen. Men jag kommer inte ifrån att det hela låter som en enda lång låt, där jag mellan varven kan upptäcka skilda låtar i form av någon slinga av ord, eller melodislingor. En del bra låtar som man helt enkelt gjort remix-tekno-slarvsylta av!

Jag var så dum att jag trodde att det var en uppvärmning inför Madonna, som "mixerbordsnissen" var där för. Det var det nog fler som trodde, eftersom det verkligen såg ut så från min utsiktsplats i tillvaron. Därför att det bars in öl i kopiösa mängder, det hoppades, studsades runt och stämningen skruvades upp. På "Hushängets" vänsterkant fortplantade sig de djupa suckarna genom ljudbarriären, medan den högra flanken med det yngre medförda gardet "rockade loss".

Så la "mixerbordsnissen" av efter uppskattningsvis en halvtimma och snopet nog studsade ingen Madonna in på scenen! Istället spelades någon form av skvalmusik, dvs. svag bakgrundmusik!? Vi väntade. Och väntade. Och väntade.

Upplevelsen att sitta och vänta på tåget, som aldrig verkar komma, hängde onekligen i tankarna. De som nyss hade varit uppskruvad och taggade till max, hann mer eller mindre falla i koma. I desperat läge, började man därför göra vågen och klappa i händerna.

- Undra om Madonna har provision på ölförsäljningen och bajamajorna, undrade slutligen "hushänget" för att fortsätta med att beklaga sig över de obekväma plaststolarna på Ullevi. Strax efter 22-snåret började det se ut som om det eventuellt kunde bli en konsert. Man kunde skönja en viss aktivitet på arenan och två män klättrade upp i de två stora tornen mitt på plan, där det högst upp stod bauta-kameror i vardera tornet.

Nu kommer jag att låta som en riktig gnällkärrrrring. Men sanning är den att jag bevistat åtskilliga konserter i mina da´r och något så dåligt vete gudarna om jag någonsin har sett till konsert på en arena. Vi snackar trots allt inte om "Trio från Tjåmotis" utan Megastjärnan Madonna! Jag är ledsen men jag kan inte ens klassa konserten. Men jag tror inte att jag gör något större klavertramp om jag säger, att det här var passande för en musikvideo!

Eftersom hon uppenbarligen valt att dra in så mycket pengar som möjligt, med tanke på scenens placering i förhållande till publiken, var hon och dansarna i storleksordningen 6 mm i blickfånget, om jag höll upp tummen och pekfingret och måttade mig bort till där den väldiga scenen var placerad. Hel ok om man nu spelar riktig musik, då är det faktiskt inte nödvändigt att kunna uppfatta hela personen ifråga som uppträder. Så blir det ju i mångt och mycket på alla dessa musikfestivaler och det är ok för min del.

Men se hela scenen vad som försiggick där med bilder och den där lilla myran-Madonna, som hoppade och studsade fram med frenesi och dessutom försöka hålla ett getöga på en av de stora TV-skärmarna på sidan om, fick mig att börja fundera över hur i jisses namn hade denna kvinna tänkt. Hon som påstås vara perfektionismen själv. Därför att inte nog med detta väldiga och svulstiga scenprogram, som passar för en annan typ av lokal, var detta fullständigt bortkastad energi! Det hela påminde mer om en betraktelse av en myrstack, där det pågick frenetisk aktivitet. Exakt vad som skedde är dock bitvis höljt i dunkel! Jag sneglade på "hushänget", som såg ut som om han hade tarmvred och bara önskade sig bort därifrån. Jag brast ut i skratt vid åsynen av honom. Det hela var smått tragikomiskt.

Som om det inte kunde vara nog. Det totalt obegripliga inträffade dessutom. Ljudteknikern hade lyckats massakrera Madonnas helt underbar röst, genom att skruva upp volymen till sådana breddgrader, att det hela lät ungefär som när man inte fått in en radiokanal och därför försöker att justera det hela genom att dra upp volymen. Dessutom var det så att hon verkade inte framföra en enda låt själv, allt torde ha varit playback!

Varenda låt var dessutom mer eller mindre omvandlad till samma erbarmliga remix och teknostil. Kronan på verket:

Hon försvann upprepade gånger från scenen, då var det precis som om föreställningen lämnades till "fritt fall" och det blev det onekligen också. Kommentarer om detta, i kön på väg ut från konserten lät inte vänta på sig:

- Hon är ju trots sin vigör 50 år. Lägger man då till att hon förutom alla barn även har ett extra barn i form av en 22-årig Jesus, klart att tanten trots diger kondis behöver ta paus då och då och då får hon väl göra det när hon är på jobbet.

Madonnas scenframträdande påminner om den där tjocka tanten på Operan som dör och så tror man att kärringen är död, eftersom handlingen fortsätter med annat, men då bedrar man sig. Hon tar sig igen och ingen och ingen. Det är liksom inget slut, eller någon hejd på det hela!

Men vad säger man? Vad tycker man? En dylik historia hade varit betydligt mer njutbar hemma i TV-soffan med tillgång till egen volymknapp och hur sjutton kan man göra om "La Isla Bonita" till en öststatslåt av värsta sorten och nog var måttet rågat när t.o.m. en så underbar låt som "Frozen", där hennes röst verkligen kommer till sin rätta, hade massakrerats genom att göra om den till tekno-remix-kolijox med skrällvolym. Jag gav helt enkelt upp och önskade bara att det hela kunde ta slut fortast möjligt så att jag fick gå därifrån. Det fanns inget mer att hoppas på!

Jodå, Madonna, ditt och ensemblens dansuppträdande, scenografin, dina reflekterande inslag om världsproblematiken, Dawitt Isak, tekniken med filmerna etc. var alldeles utmärkt och i världsklass. Men inte för en lokal av Ullevis kaliber. Det kräver en betydligt mindre lokal av t.ex. Operans storlek. Nu vill jag inte vara oförskämd, men skicka dina ljudtekniker till t.ex. Dolly Partons, eller vilken artists som helst, de vet hur man mixar fram både röster i behåll men även musiken.

Sorry Madonna, jag spelar hellre dina skivor än HÖR en dylik konsert med en massa dåliga remix och teknostuk och högt skrälligt dåligt ljud.

När det kom upp på skärmarna "GAME OVER" och hela scenen bara stod där plötsligt öde och tom och helt tyst tänkte jag "Äntligen slut!" Det kan jag i ärlighetens namn säga, att det har aldrig tidigare hänt mig på en konsert.

Full i fniss blev jag när jag hörde en redig dalmas, som väldigt upprört kommenterade hela Madonnas konsert på väg ut igenom den enorma kön, som uppstod när alla skulle ut:

- Hon spelade i 1 timma och 50 minuter. Av dessa var det dryga 30 minuter när det var allt annat än Madonna på scen. Inga extranummer. Inget snack. Inget berättande. Inget av substans och så detta djävla väntande! Hon borde åka in för rån. Den här biljetten kostade mig 890 kr plus resan. Vad blir det för 112 000 biljetter bara här på Ullevi? Det måste vara rån!

Jag kan bara tillägga, om han betalade bara 890:- var den ändå hyfsat billig.

Av fem möjliga surströmmingar i betyg kommer jag inte ens fram till surströmmingsburken för det jag såg och hörde. Däremot om denna konsert hade körts i en rätt anpassad lokal, med normalt ljud och utan remix-tekno-köret, då hade den gladeligen fått fem surströmmingar rakt av. Men så här dåligt och ogenomtänkt får man inte göra ifrån sig, om man är en världsartist!

Det är inte bara min kropp som kommer att behöva åtskillig tid för att komma över denna sittmisshandeln, det behöver även min tilltro till Madonna. Hon är trots allt i världsklass och jag betraktar stuket på hela konserten, som "en dålig dag på jobbet".

Var det nu bara jag och familjen, som gav Madonnas konsert tummen ner? Nej verkligen inte http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=510384

1 kommentar:

  1. Majsan

    Kul att du tyckte det och tur att smaken är som baken. Det hade ju varit bedrövlig om alla tyckte att det var en rätt vissen konsert.

    Själv hänger jag allt läpp över att jag inte fick tag i några U2 biljetter istället för till Madonnas konsert. Men tar det dock från ljusa sidan, CD skivor går trots allt också att lyssna till. Precis när man vill dessutom och hur många gånger som helst, ifall man skulle ha glömt bort något från den ena stunden till den andra. Hyfsad rullatorrock, matchar bra till läsglasögonen snart så tjocka som flaskbottnar...typ.
    Länk
    Anmäl >Gun (2009-08-16 16:19:10)

    Jag dansade loss nere på planen och tyckte konserten var toppen! Roligt att man fick höra hitsen med lite nya beats :)
    Anmäl >Majsan (2009-08-16 11:23:24)

    SvaraRadera