måndag 7 december 2009

Minnen av Smedbergs drickabil,

- den 7 december 2009, kl 10:31


som körde runt i Malmberget, det har jag fortfarande.

Det är märkligt att jag så här många år efteråt fortfarande kan minnas ljudet av klirrande flaskor från det stora, vita huset och uthusen vid Gällivarevägen. Allt det här brukar jag tänka på så här i juletider, när julmusten åter fyller hyllorna i affärerna. Jag gör det trots att de här minnena från Smedbergs drickabil och flaskklirret härrör sig i allra högsta grad från sommarhalvåret.

Dagens stora händelse blev det när drickabilen skramlade in på Barongatan och stannade till mellan Weströms och tant Olssons hus, eller mellan Weströms och Spåhls hus. Jag minns också Arne som körde drickabilen. De äldre tjejerna var nog dödligt förälskad i honom, även om det var helt andra saker som de ville antyda för varandra. Jaha, så var det avslöjat! Kanske på tiden att Arne får veta det, om han nu undgick det då?

På den här tiden var Malmberget, idyllen Malmberget och allt var i lite mer lagom proportion. Då köpte man en back blandat i 33 cl glasflaskor från drickabilen, som körde runt bland villakvarteren. Hemma hos oss var det inget som var någon självklarhet, att ha drickaflaskor hemma. Men ibland stod de där längst ner i skafferiet, eller nere i matkällaren. Jag lät det förbli så i mitt eget vuxna liv. Ja, minus skafferi och matkällare förstås. Sådana klokheter håller sig inte nya hus med! Något som jag verkligen saknar, men ser inte några möjligheter att pytsa in ett skafferi i köket och matkällare, det kan man definitivt se sig i stjärnorna efter. Trots att behovet verkligen finns. Äter gör man ju fortfarande, men smarta lösningar för hushållning saknas.

Med inga småbarn längre i familjen har även de högtidsögonblicken med en drickaflaska i glas gått förlorade.

Av utbudet som fanns då är det Portello, Trockadero, Champis, Pommac, Loranga och vanlig hederlig sockerdricka, som jag minns. Ja, förutom jul- och påskmusten då. På 60-talet tillkom "Merry". Merry är för mig för evigt förknippad med min tonårstid. Det drack man i fiket "Tysta Maria" på ungdomsgården, eller NK i Malmberget, eller på City i Gällivare, när man inte sörplade kaffe förstås, vilket var det vanligaste. Jodå, jag halkade in ibland på Centrum också i Gällivare, men inte lika frekvent.

Men jag misstänker att alla de här flesta drickasorterna nu gått i graven. För någon tid sedan smakade jag sockerdricka ur en sån där bautaplastflaska från något av bautaföretagen. Men det var som med gamla förälskelser, de gör sig också bäst i minnet. För inte smakade det sockerdricka. Mer sockerblandat vatten!

Jag försökte lista ut när Smedbergs drickabil upphörde att köra runt i villakvarteren, men jag kom helt enkelt inte på det. Någon som vet? Den företeelsen gick dock i graven, liksom allt annat.

Nu ser jag att andra vindar åter börjat blåsa. Folk inser väl att man inte längre kan leva i storkonsumtionssamhället. Det är inte hållbart och därför är det inte längre enbart Hemglassbilens entoniga trudeluttande, som kan få den mest inbitna att få ratschen. Tack och lov har de andra inte samma försäljningsmetoder och man slipper höra, samma ljud som från Hemglassbilen. Timma efter timma efter timma. Jo, vi bor på ett sånt ställe där man kan följa ljudet så många timmar, att man känner sig vissa dagar färdig att gå fram med hammaren till glassbilen.

Nu menar jag inte att jag skulle knacka någon hammare i huvudet på den stackars glassförsäljaren. Den stackaren får ju själv stå ut med oljudet hela dagarna. Inte undra på att glassbilen ibland har voltat runt! Man måste bli vimmelkantig av det där ljudet. Nej, jag tänker mer på att man borde fråga var apparaten som låter sitter och äntligen får göra tyst på den! Lugn, det är bara dylika tankar jag ibland genomfars av. Inget jag ens skulle fundera på att sätta i verket.

Jag minns faktiskt fortfarande hur Smedbergs julmust smakar och hur det kändes när kolsyran kom i retur upp och ut genom näsan. Där kan man snacka sprutande fors! Det var ju baksidan av att dricka "dricka". Men smaken är ett bra minne. Så var det ju det där lilla förstås, som med gamla kärlekar. Därför är det ingen större hit att köpa den julmust, som nu skramlar runt bland hyllplanen i affärerna. Skillnaden idag är bara att förut visste jag inte att julmusten egentligen var en toppenhemlig historia och därför inte alls konstigt att julmusten inte smakar likadant. Det är beroende på var den är tillverkad. Varje tillverkare tillsätter sina egna andra ingredienser förutom julmustessensen.

Receptet är dessutom fortfarande en toppenhemlig historia, som ingen ännu har lyckats knäcka. Julmusten uppfanns av kemisten Harry Roberts i början på 1900-talet. Idag är det sonsonen till Harry Roberts, Göran Robert, som driver företaget. Det är många som har försökt köpa receptet och även företaget. Men smart nog så behåller de själva både recept och säljer istället bara essensen, så kan var och en av köparna göra sin egen blandning. Enligt uppgift är det 30 olika kryddor som lakas ur 95-procenting sprit. Smakämnet får sedan lagras under tre månader. De enda ingredienserna som avslöjats av företaget är malt och humle.

När jag fick veta detta för något år sedan, stod jag ett tag och övervägde allvarligt, att göra ett test att återställa Smedbergs drickabils julmust. Malt och humle är två av ingredienserna, då återstår "bara" att lista ut de övriga 28!

Jag kunde riktigt se mig själv som en fullfjädrad julmustkemist i köket, där provrör och glaskupor stod och puttrade på. Men så återstod det där sista lilla som behövdes också. Den 95-procentig spriten för experimentet och då föll hela idén som det korthus det hade varit!

Istället står jag nu där i affären kring jultid och söker spanande om det skall ha dykt upp någon ny julmustmodell, som kanske, åtminstone i viss mån kan smaka likadant som Smedbergs drickabils julmust gjorde. Nu när jag och "hushänget" var ute och botaniserade bland hyllplanen var det samma nedslående syn. Den gränslösa varianten i dubbel bemärkelse och inget nytt märke att testa. Allt är så fruktansvärt amerikaniserat. Det också som allt annat. "BIG skall det vara, annars får det vara."

Jo, det får vara ända fram till julafton. Då lär jag i vanlig ordning falla till föga och köper det som bjuds. Men varje år söker jag vidare i hopp om att finna någon ny glasflaska, som möjligen kan innehålla något som åtminstone påminner om gamla tiders julmust.

Julafton utan julmust är trots allt bara en halv julafton. Den vore lika värdelös som julklappar utan julklappsrim.

Jodå, det gäller att ha barnasinnet kvar.

Vad är din favoritläsk?

En sak till: Jag ger mig katten på att du har något alldeles speciellt minne av någon läsk!


Fotot taget utanför Tuborg i Köpenhamn våren 1967...vad säger man om Tuborg?

- När smakar en Tuborg bäst?
- Ingen gång!


Suddig bild? Ja, där ser du, vad jag sa om Tuborg. T.o.m. bilden har blivit suddig! Jag är den som sitter i mitten, med de ärtgröna dojorna på, flankerad av två herrar: en som trillade ner i ett av gruvhålen i Malmberget (och blev därefter), den andra stackarn bodde i Gällivare.


---------
http://www.msmeet.com/Bildarkiv/Nostalgi/Nostalgi.html "Ungdomsgården i Malmberget 1965". Nostalgi Album 1. Sida 6/6. Bild 179. - Här får du leta dig fram till de tuperade damerna utanför Tysta Maria.

10 kommentarer:

  1. Det finns 34 kommentarer.

    Farbror Kalle..
    Du gör mig förbryllad?..Korv är inte dumt men har ingen koppling till Smedbergs drickabil...möjligen som tilltugg till nostalgiläsken...Speciellt tjock och fet frukostkorv!..
    --är det så så förstår jag nostalgin...Ja det var tider det!!!..

    Anmäl >Farbror Jalle (2009-12-16 11:30:54)

    Vad har korv med Smedbergs drickabil att göra? Dom hade väl inte korv i läsken ho ho.
    Men så är det när nostalgin flödar. Det är inte lika lätt att stoppa som korv.
    Anmäl >Farbror Kalle (2009-12-14 13:54:33)

    ...vad har Sofiatjärn med Smedbergs drickabil att göra?..dom tog inte vattnet till läsken därifrån..ha...ha.
    ...Men så är det när nostalgin flödar...Det är inte lika lätt att stoppa..som flödet till Sofiatjärn..
    Anmäl >Farbror Jalle (2009-12-12 17:31:51)

    Tänkt mer tillbaks. Fiskbilen som for ikring, de enorma fjällsikarna.Fick länge efteråt veta att de egentligen fiskats i djupselet nedströms kullehoppan. Kloaken rann ut där i Lina älv vilket sades förklara de otroliga storlekarna. Länge skickade LK slammet direkt ut i älven. Metade då ibland nedströms Stenbron i rena Vassara älv. En gång kom ett par kända malmbergare dit. De fick inget, beslöt fara till Sakkasforsarna, Lina älv. Jag följde med. Vattnet som lervälling, siktdjup kanske decimeter. De fick inget, jag drog upp harr på harr. Hur fisken överlevde i slamvattnet är en gåta.
    Anmäl >Jättesikarna, metern långa om inte mer, och feta (2009-12-12 12:25:05)

    SvaraRadera
  2. Fortsättning. Naturliga avrinningen från Sofiatjärn försvann då nya stora slamdammen gjordes. Mycket fisk var det i bäcken, en barnkammare. LK lät gräva ny så gott som rakt till älven. Vid utloppet från sjön byggdes betongkonstruktion som spärrade så att fisken inte kunde vandra upp till sjön och vidare i bäckarna, grov öring var det gammalt tillbaks i Suolabäcken, som rann in i den. Det var dåligt också för fiskebeståndet i älven som förr klassades som Sveriges bästa harrvatten. Jag har många fina minnen från dessa vatten. Smög med metspö längs stränder.
    Anmäl >Linas älv och Sofias tjärn (2009-12-12 10:12:18)

    Här om plats som förr var för bolagets disponenter. Sofiatjärn. Fanns grov abborre och stor gädda i den. Fisket var strängt förbjudet för allmänhet, bevakades av LKs vakter. I fritidshuset dracks det nog även Amalia Smedbergs Körsbärslemonad. Mycket sim och vadarfåglar häckade i sjön som med tiden delvis blev slamdamm. Då minskade häckandet och LKs pensionärer fick fiska i den. Jag pimplade där en vår. Fick en blå abborre. Sist jag var dit för ca 6 år sedan låg det flera döda gäddor på bottnen vid utloppet. På sidan länken leder till klickas på visa, öppna. Då kommer uppsatsen med vacker bild i början fram. Länk
    Anmäl >Trolska Sofiatjärn (2009-12-12 09:34:13)

    Här lite intressant Malmbergets historia
    Länk
    Som följer skrevs det 1895
    Vidare är, om ock ännu ej med säkerhet kändt dock ganska sannolikt, att de malmlager som nu brytes i Kaptenshöjden har sin fortsättning under östra delen af ifrågavarande stadsplan, hvadan det ingalunda är omöjligt att i grufarbete i en framtid här kommer att anläggas.
    Anmäl >Om Malmberget (2009-12-11 19:53:50)

    Ludde
    om du jobbade 66/67 kanske du vet när de la av med drickabilen?
    Anmäl >Gun (2009-12-11 10:59:49)

    Jag måste rätta mig själv. Kjell var chaufför åt Top...
    Men han var en stor charmör...Han hade också smeknamnet
    "charmputten från Satter"...Flickornas ögon tindrade när han trakterade sin luftgitarr...
    Anmäl >Farbror Jalle (2009-12-11 07:22:50)

    SvaraRadera
  3. Hej Gun
    Smedberg har haft många drickakuskar och säkerligen var många, bl.a Arne och Georg, populära bland flickorna. Sign Ludde har ju också kört ut dricka. Det var ju macho att köra ut dricka kan jag tänka mig. Lastbil och läskedrycker hade säkert stor dragningskraft. Jag tror att Guld-Droppen skulle toppa tätt följd av Guldus och Portello på bronsplats. På tal om badtanter så hette hon som var badtant på badhuset, vid läroverket och mitt emot Slöjd-Anders, Valborg Sundström. Hon var gift med Anders Sundström, Stor Anders som han kallades för. En legend i Gällivare-Malmberget. Anders är nog den enda jag sett som har gjort skomakarhoppet från 3 meters svikten i detta badhus efter Kaptensvägen.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-10 21:47:25)

    SvaraRadera
  4. K-G S

    Nej, han hette Arne, gifte sig sedermera med en himla rar tös som hette Margareta. Hur länge han däremot arbetade som drickakusk, det skall jag låta vara osagt. Men att han var det, det vet jag däremot.

    (Margareta, Lena och jag delade rum rätt länge på BB 1969, eftersom vi allihop hade fått komplikationer som tillstött under graviditeten, så jag vet att det var han).

    Undra vilken dricka som skulle leda favoritlistan om man nu hade gjort en sådan....
    Anmäl >Gun (nu i Berlin) (2009-12-10 18:25:40)

    Måste bara få berätta fär "Viola" att bastutanten i Dennewitz hette Signe. Bastu-Signe. Jag bodde i Dennewitz -64 -65. Då var det denna dam som skrubbade ryggarna på gubbsen....
    Anmäl >Hjördis (2009-12-10 16:35:37)

    Jag jobbade med Smedbergs drickabil 66/67.Min favorit var Gulddroppen.Roligt att du tog upp det.
    Anmäl >Ludde (2009-12-10 09:40:59)

    Hallå K-G Sandberg!!
    Nästa gång som du och Kerstin (vi var klasskompisar) har nostalgiträff i S-tälje så kan jag väl få vara med.
    Beträffande barnensdags-drottningarna så var jag själv det första och tack och lov sista barnensdagsbarnet 1945, (vilken förskräcklig tävling), men jag har faktiskt ett lite minne av händelsen samt en silversked.
    Anmäl >Viola (2009-12-10 08:59:39)

    SvaraRadera
  5. Det är otroligt vilken kraft det finns i nostalgin. Från Smedbergs drickabil har den slingrat sig via holländare och Gulddroppen till kiosken i Ullatti. Bilder spelas upp. Dofter och smaker förnims. Minnen återkommer. Namn och funderingar om vad som hänt med den och den. I fjol somras spelade jag golf med Kerstin Sjöström, som hon hette som ogift. Under mer än 4 timmar på Södertäljes golfklubb hade vi ett nostalgikör som hette duga. Vi vände på varenda sten. Alla dansmaskinerna på Nordan gick vi igenom och konstaterade att killarna och tjejerna från Hakkas var otroligt bra på att dansa. Tunneldanserna minns vi. Egon Öströms orkester. En sak vi gick bet på och det var vilka som varit BD-drottningar. Några kom vi ihåg. Jag har en känsla av att bilderna på drottningarna finns någonstans.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-10 08:11:26)

    Ja du Gun!
    Du vet vilka strängar du ska spela på.
    Nostalgin poppar upp som poppcorn i miccron.
    Gulddroppen var favoriten. Speciellt när jag följde med mamma till "finnbastun" i Dennewitz och avslutade bastubadet med att köpa en flaska Gulddroppen av tanten som skötte bastun(har tyvärr glömt vad hon hette).
    Julmusten har också satt sina spår. En jul utan julmust i liten flaska(tyvärr inte Smedbergs utan Apotekarnes) är ingen riktig jul.
    Ha det så gott alla "gamla" malmbergare, vi har haft förmånen att få ha bott där när det var som bäst i samhället, det kan vi vara tacksam för.
    Anmäl >Viola (2009-12-10 08:08:00)

    ja, Korvgubben! Vem minns inte Smedbergs goda korvblandningar? Trist att korvgubben hållit tyst om något som förökat sig ända till Götet där intensiv korvstoppning nästan dagligen pågår med inriktning mot Malmberget och det goda, likt senap, som finns där.
    Anmäl >Staffan (2009-12-10 02:40:37)

    Visst finns alla dessa läskeblask kvar, åtminstone namnen. Portello, Guldus osv osv, Wasa Bryggerier tillverkar dem, men enbart i plastflaskor förstås.
    Smedbergs Drickabil, jag har kört den bilen, men enbart från parkeringen in i tvätthallen på gamla OK på Hertiggatan. Smedbergs hyrde hallen över nätterna vintertid. Med eller utan drickor låter jag förbli osagt!
    Holländare finns även på cafe Nyfiket plus Vetehatten i Gällivare. Gott kaffe har de åxå.

    Ett barndomsminne:Jag stod utanför kiosken i hembyn,(Ullatti) en lappkille hade just inhandlat en blodapelsinläsk å en förpackning mums mums. Han tuggade å sörplade, snålvattnet rann i mina mungipor. Jag lovade mej en sak. När jag blir rik då ska jag stå där å frossa.... Det har jag inte gjort än, men vänta bara....
    Anmäl >Hjördis (2009-12-09 13:36:14)

    Ja...inte ett öga torrt när man läser inläggen...det dyker upp minnen som man glömt, gärna fler.
    God Jul på er!
    Anmäl >Backis (2009-12-09 12:29:30)

    SvaraRadera
  6. Med all respekt Farbror Jalle. Vi talar inte om samma tidsepok. Den tiden jag talar om är 58-62 då "Georg" härjade som värst på Nordan. Oavsett vilka tidsepoker det gäller så griper nostalgin tag i en så man blir gråtfärdig.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-08 22:17:03)

    SvaraRadera
  7. Mimmi nämner Gällivare Bryggeri. Jag kommer ihåg när vi smågrabbar plockade tomglas efter Johan Söderberg och hans kompisar. De låg i grässlänten nedanför bryggeriet, soliga sommardagar, och drack pilsner. Mellanöl fanns inte. Vi smågrabbar sprang och köpte pilsner på bryggeriets minutförsäljning, som lön fick vi alla tomma pilsnerflaskor, som vi sedan pantade på café Temperance, som låg på den lilla höjden bakom dåvarande Järnvägshotellet. På denna lilla höjd låg också Axelssons butik där samerna alltid gjorde sina affärer. Vi fick 10 öre flaskan. Runt Johan Söderberg och hans kompisar var marken täckt med massor av kapsyler i silver. Pilsnerflaskorna hade silverkapsyler. Det såg ut som marken var täckt av fiskfjäll. Pilsner från Gällivare Bryggeri kan jag fortfarande känna doften av.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-08 22:02:35)

    Tyngst för de anställda barnen var slitet i fabriken. Den var igång ett par dar i veckan. Rosengyllen tror jag en dryck hette. Väldigt god.
    Anmäl >Rosengyllen (2009-12-08 16:01:01)

    Ni har fel om namnet...Han hette Kjell Lindenhall..Sedemera taxiägare i Gällivare. Numera välbeställd pensionär sedan sonen tagit över taxi-rörelsen..
    Han kom direkt från Satter i sin Brylcremesfrisyr a la Ricky Nelson...Pepitarutiga byxor, modell stuprör och myggjagare..Han blev senare känd för sitt luftgitarrspel som han visade upp med inlevelse...Ja,,det var tider det!..
    Anmäl >Farbror Jalle (2009-12-08 15:51:29)

    Mycket roliga minnen! Och skönt att korvgubben e tyst!!
    Anmäl >Korvgubben (2009-12-08 15:50:14)

    SvaraRadera
  8. Jo, det här var en kanonbloggning. Så jag röstar på Gulddroppen drucken ur spetsiga pappersmuggar :)
    Anmäl >retrosniffare (2009-12-08 12:50:17)

    Ååh vad jag myser. Jag älskar att ta del av såna har minnesglimtar.
    Anmäl >Majsan (2009-12-08 10:39:34)

    Arne och drickabilen. Hette han Arne? Hette han inte Georg? Rätta mig om jag har fel. En mörk kille med Ricky Nelson-frisyr. Han var på Nordan varenda danskväll, en riktig dansmaskin. Jag kommer ihåg honom eftersom han lärde mig de senaste dansstegen. Georg var några år äldre än mig och väldigt populär hos flickorna. Den enda Arne jag känner till som körde en varubil var Arne Josefsson. Han körde fiskbilen åt Falcks Fiskaffär och sålde fisk i gårdarna. Arnes yngre bror Tage Josefsson hade artistnamnet Charlie Baxton och körde omkring i en tunna tillsammans med William Arne i William Arnes Motorschow som turnerade på festplatser. I ditt bildarkiv har du en bild på Charlie Baxton, de presenterade honom som "den lilla samepojken från Lappland".
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-08 08:55:13)

    Finns det något trevligare än att ge sig hän åt gamla minnen? I alla fall när man tagit klivet över 50-tröskeln.
    Vi köpte också dricka när drickabilen kom. Jag kommer bara ihåg Smedbergs, men minns inte om Top-bryggerierna också körde ut.
    Minns när jag var på lasarettsbaren och mor köpte en sockerdricka åt mig. Till min stora sorg så orkade jag inte dricka upp den. Det var ett trauma om något, i min barndomsvärld. Man var inte allt för van vid godsaker, (bra var väl det, med facit i hand).
    Oj, oj bakelsen hade jag glömt bort, men den mumsade man i sig på ett fik i centrala Malmberget. Orten var ju superpoppis på 60-talet, men se´n tog Gve över ungdomarna. Hur det nu gick till... Slut på liftandet mellan Gve-Mbgt. Det var också ett tidsfördriv för oss ungdomar.
    Anmäl >Förfluten tid (2009-12-08 05:25:10)

    Va, är detta sant. Finns det fortfarande holländare. Efter 25 år i Sundsvall där man kunde, efter ett evinnerligt tjat, få Cafe Charms konditor att baka holländare två gånger om året. Sedan 1 år tillbaka bor vi återigen i Luleå där man på Olssons Café knappt har hört talas om holländare, så finns bakverket i Malmberget. Det blir att bunkra upp när vi åker upp till jul. Tack för tipset db. All glädje utan holländare är konstlad glädje.

    Hur kunde jag bara glömma Guld-Droppen. Vem kommer ihåg Ingo-Läsken, Gracil, Citronil, Sport och Banan. Då hade flaskorna "rivkapsyler" i olika färger. Det vara bara Coca-Cola som hade coca-colakapsyl. Nostalgitrip. Jag kan se etiketterna framför mig. Smedbergs julmust hade nog lite mer kolsyra än påskmusten därför var smaken lite olika, eller var den det.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-07 22:40:39)

    Hur kan ni glömma Gulddroppen?.
    Anmäl >Zorro (2009-12-07 21:34:10)

    SvaraRadera
  9. Guld-droppen, hur kunde ni glömma den, den var helt suverän. Holländare, dom finns kvar, bakade av Malmbergsbagarn och finns till försäljning bl,a på Konsum-hallen. Nyckel-bryggeriet tillverkar drickor och dom påminner om gamla tiders goda dricka.
    Anmäl >db (2009-12-07 19:03:05)

    K-G S, den där "pucken" kommer jag ihåg när du skrev om den. Den var ok, men den där rosa glasyrblaningen gillade jag inte.

    Jag kommer också ihåg att Smedbergs påskmust smakade lite olika julmusten. Blodapelsindrickan kommer jag också ihåg, dock inte i den "blandningen", som du skvätte i dig. Liksom det kalla vattnet i Hermelins badhus för att inte tala om badtanterna, som skrubbade en så man var skinande blank och några nummer mindre vid hemgång. Var det inte en tvättstuga som också var inhyst i samma byggnad? LKAB:s anläggning?

    Nanna Helins namn klingar ett mycket svagt minne, antagligen är du äldre än mig.

    Trist att även Gällivare bryggeriet lades ner. Vad har hänt med den byggnaden? Den borde kunna bli ett bra hyrehus, tegelbyggnad går alltid att ta till vara.
    Anmäl >Mimmi (2009-12-07 16:49:51)

    SvaraRadera
  10. Min förra kommentar spärrades p.g.a för många tecken. Här kommer fortsättningen. I Sundsvall finns ett bryggeri som heter Wasa och som har som affärsidé att tillverka gamla läskedrycker enligt ursprungsreceptet. De tillverkar Guldus, Champis, Blodapelsin, Loranga, Trocadero och många andra gamla hederliga märken. Jag tror att det är en kille från Gällivare som är en grundarna tillsammans med Vladimir Smirnov. När man åkte till Kullefolkan och dansade till Tores Trio från Baskeri (såg förresten att Nanna Helin, som spelade kontrabas i trion, hade nyligen gått ur tiden) hade man oftast en 37:a renat och en flaska Blodapelsin. Blandningen gjorde man i munnen. En klunk renat och snabbt en klunk blodapelsin. En kraftig blandning i munnen innan hela härligheten svaldes med en synbar grimas.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-07 11:51:13)

    Smedbergs drickabil det var tider det.Min far Gerhard hade en hel del påsar ihop med Harry och Erik Smedberg. Det var Harry som skötte bilförsäljningen och Erik bryggeriet. Det gick många skrönor om Eriks manlighet. Den bästa drickan tyckte jag var Guldus. Den köpte jag alltid när jag var på badhuset i Hermelin. Där fanns en liten bassäng med svinkallt vatten. Kristallklart. En sak som också har försvunnit är bakelsen/kakan som hette holländare. Det var en rund skapelse, hård och hög som en puck med rosa glasyr på toppen. Konditorn Sten Johansson på Centrum, frid över hans minne, var en mästare på att baka holländare. Ingen sockerdricka eller julmust har någonsin smakat som Smedbergs. Sedan må de komma från vilket bryggeri som helst.
    Anmäl >Karl-Gustaf Sandberg (2009-12-07 11:42:59)

    SvaraRadera