Google+ Followers

söndag 6 december 2009

Psalmsång och böner i skolan anmäld.

- den 6 december 2009, kl 04:09

förstora
Det börjar bli allvarliga tider vi lever i. Jag inser det när jag läser nyheterna:

http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?ArticleId=5040469#fank5040560

Det som anmälaren reagerat över är att skoldagen inleds med att klassen ber böner och sjunger psalmer, utan att fråga föräldrarna om tillstånd.

Det är mycket som förekommer i undervisningen, som aldrig efterfrågas föräldrarnas tillstånd om. Jag undrar då vart gränsen sätts hos en dylik anmälare?

Får man berätta sagor, legender, studera biografier? Ha sexualundervisning? Bedriva historieundervisning om tidigare kulturepoker som försvunnit ur historien, utan att man förstår hur eller varför? Ägna sig åt religionsteorier, eller presentera olika evolutionsteorier?

Diskutera sånt som vi inget vet om egentligen, men som det finns massor skrivet om dvs. jordens och djurens egen evolutionshistoria? Vad vet vi egentligen om dessa stora forntida djur, eller hur livet har sett ut på jorden etc.? Vad är det då som blir irrläror i slutändan, när vi inte ens vet VAD en människas hjärna egentligen är fullt ut? Eller hur det kommer sig att vi kan befinna oss på olika medvetandeplan samtidigt. Vi vet faktiskt inte ens och har inte heller klart för oss vart människans sinne tar slut och när och om något annat tar vid!

Vad finns bakom nano? Vår sista stora upptäckt, som öppnar upp för svindlande möjligheter och samband.

Var det inte rena rama irrläror som "vetenskapen" tidigare spred om vad en människa var, före Magnetröntgens inträde? Fysik borde också förbjudas om man nu vill vara helt konsekvens, eftersom vi i själva verket allt eftersom inser, att det som var en sanning för något 20, 30, 40 år redan nu har fått skrivas om helt och hållet. Hur många irrläror lär vi oss egentligen i skolbänken och vilken irrlära är egentligen värst? Blir det överhuvudtaget något kvar på skolschemat, som inte går att argumentera emot?

Jag tror inte att det finns något sådant alls. Själv har jag en devis om livet, barn och vår egen skolning genom livet. Den tar dessutom aldrig slut! Jag tror att ju mer upplyst en människa är, ju fler områden som man inhämtat kunskaper och erfarenheter från, desto större är möjligheterna, att skaffa oss ett eget och gott omdöme. Ändå har vi ibland skäl att t.o.m. ändra uppfattning, därför att vi inte suttit med de rätta insikterna.

Vår omdömesförmåga är den absolut viktigaste förmågan, som vi människor har. Men för att vi verkligen skall ha ett gott omdöme, gäller det att vi först har samlat in så många och vitt skilda kunskaper och erfarenheter, att vi verkligen kan påstå att vi skaffat oss ett eget och riktigt omdöme. Jag kan inte uttala mig om hur andra människor har det. Men min erfarenhet är i alla fall, att ju mer jag vet, desto mindre inser jag att jag vet.

Själv är jag ateist och jag lär nog fortsätta att vara det livet ut, något annat känns helt enkelt inte möjligt. Ändå har jag grundlagt att mina barn skall själva kunna äga friheten, att själva välja som vuxna vad de egentligen vill vara. Jag har lämnat dem i fullständig frihet, bara försökt att vara en så god förebild för dem som möjligt.

Forskarna själva verkar inte heller inse vart de är på väg i sina förklaringar, när det gäller det mänskliga sinnet. Sedan kan vi inte heller frångå att energi kan aldrig utplånas bara omvandlas. Så långt har man idag hunnit inom fysikens gränser. Hur är det då möjligt, med dagens mått mätt, att vara så självsäker på vad som är vad? Vad är det som skadar oss mest? Förbud, eller att vi själva får välja vår egen utveckling, när alla de här egna pusselbitarna skall läggas ihop i slutändan och bli till det egna jaget?

Själv har jag som barn inte ens haft en "barnatro", trots att jag själv som 8-åring tog mig av egen förmåga till EFS i Malmberget. Men jag gjorde det inte för någon gudstros räkning, utan därför att där fanns missionärer, som berättade om sina resor i Afrika. Dessa missionärer lärde oss om hur världen såg ut på ett påtagligt sätt, en helt ny dörr ut till världen öppnade sig för mig helt enkelt. Missionärerna lärde oss sånger på andra språk och andra människors hantverk och lekar. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag blev påtvingad någon tro från det hållet heller. Min syster lät konfirmera sig, för mig existerade inte ens det alternativet på min världskarta.

Som 15 åring var jag lindrigt sagt i krig med det som man kallade för Gud. Jag insåg att fanns det en Gud var det en sådan förskräcklig och grym företeelse, som jag absolut inte ville ha något att göra med. Den s.k. Guden han var just då i stånd, att utsätta min älskade mamma för den mest plågsamma och utdragna död som överhuvudtaget kan ha varit möjlig!

Saken blev inte mindre av att i samma veva, var det dags att läsa till konfirmationen. Jag hade en stor utfrågning om varför mina klasskamrater skulle läsa till konfirmationen. Trodde de verkligen att det fanns en Gud? Nej, visst inte gjorde de det. Men svaret varför de skulle ta konfirmationen var att "alla andra gjorde ju det", alternativet var att "man fick ju så mycket presenter".

Med tanke på att jag hela min tid i folkskolan hade detta som ett obligatorium, som nu anmälaren tar upp: "morgonsamling med böner och psalmsånger", har ingen lyckats förvandla mig till något villebråd vare sig åt religion, tomtar, troll, jultomte och andra inslag. Snarare är det väl så att just mötet med olikheter fått mig att bli en nyfiken människa, som inte alls är fast i några teser om att så här är det. Jag är starkt emot allt vad alla former av "hjärntvätt" är, men att påstå att barn lär sig skaffa ett eget omdöme, genom att föräldrar systematiskt väljer bort saker och ting. Det tror jag helt enkelt inte på.

Jag vet inte hur denna anmälare tänker, men själv vet jag att jag såg detta med morgonsamling och psalmsång under hela min folkskoletid, som en viss form av meditation/kontemplation. Man kan som människa välja att vara vid olika medvetandetillstånd. Den rätten förbehåller vi alltid oss själva. Jag inser idag som vuxen att det var där, på folkskolans morgonsamlingar, jag faktiskt lärde mig meditation/kontemplation. Även om jag inte förstod det då. Det var helt enkelt ett bra sätt att "landa" innanför skoldörrarna i en stilla lunk, ett avbrott, något som bröt av starkt vad som omvärlden dessförinnan hade bestått av. Dvs. oavsett vad som hade förekommit innan jag landade innanför skoldörren, blev under denna "morgonsamling" utrensat. Jag kunde gå in i den nya skoldagen som ett nytt oskrivet blad!

Som utbildad specialpedagog på äldre dar´, inser jag att det finns ett mer långtgående värde i just denna form av morgonsamling. Sedan spelar det nog faktiskt ingen roll om man väljer att sjunga sånger, eller recitera någon dikt, vers, ramsa, eller likt Hare Krishna/katoliker med sina radband och verser om och om igen. Hinduister/buddhister med sitt brumma av, "Aum", urljudet inom sig tills hela bröstpartiet ljuder. Det hela handlar om någon form av kontemplation. Något som har en god pedagogisk inverkan.

Jag själv ställdes inför ett stort prov, när jag studerande till specialpedagog tillika klasslärare. När jag insåg att jag skulle konfronteras med ämnet "gamla testamentet", insåg jag att jag helt enkelt inte hade något sunt, eller bra förhållande till vare sig Gud, Bibeln, eller vårt lands religion, kristendomen. Det gjorde mig ypperligt bekymrad. Som tur är hade jag begåvats med ytterligare en förnuftig mentor här i livet. Han sa till mig:

- Gun, varje människa har en ryggsäck. Din innehåller Gud, Bibeln och religioner. Du måste bli av med den ryggsäcken. Gör du inte det kan du aldrig bli en bra pedagog, eller förebild för dina elever.

Under min folkskoletid på Centralskolan i Malmberget hade jag rektor Axel Fransson, som kristendomskunskapslärare. För mig var gamla testamentets berättelser helt ljuvliga berättelser, som jag fullständigt sög i mig. För mig var de helt enkelt lika intressanta som HC Andersens sagor! Jag förstod först när jag höll på att inventera min egen ryggsäck om Gud, Gamla Testamentet, religioner, att han hade lyckats förmedla essensen av gamla testamentets budskap. En essens som faktiskt handlade om etik och moral! Grundläggande levnadsregler! Något som jag själv under mina diskussioner med min mentor helt plötsligt kunde se sinnebilden av.

Ser man då till hur dagens undervisning är upplagd i skolorna, finns det faktiskt inget på dagens scheman, som just är så danande i etik och moral, som just gamla testamentets grundsträng. Eftersom den mer eller mindre helt upphört, finns det inte längre något schemalagt ämne i etik och moral!

Sakta men säkert började jag bearbetningen av det nästintill chockartade mötet jag som vuxen hade fått med gamla testamentet, när jag boendes på det ena hotellrummet efter det andra, på tjänsteresa mötte det verkliga innehållet i gamla testamentet. Det var på den tiden då det enbart fanns en bibeln som lektyr på alla hotellrum! Mitt omdöme låg fast. Det var rena rama motorsågsmassakern det hela handlade om, helt enkelt vidriga berättelser. De berättelser kändes väldigt långt ifrån de berättelser som rektor Fransson hade förmedlat till mig om gamla testamentet i åk. 3. Det var alltså ingen lätt ryggsäck jag hade att befria mig från. Men jag befriade mig från den.

Senare har jag läst mig till och satt mig in i de olika slags religionerna, som överhuvudtaget finns. Verkligen gått till botten med dem och även plöjt mig genom nordisk mytologi och funnit häpnadsväckande likheter i de olika berättelserna. Jag har dock bara för egen del dragit en enda slutsats, jag kommer att förbli ateist. Det finns ingen religion som stämmer överens med mitt jag fullt ut.

Men mitt förhållande idag till religion är tämligen avslappnat. Dessa religioner och jag vi lever idag i en märklig symbios och jag ser inte att vi egentligen har så mycket annorlunda livssyn. De har sin och jag har min. I grunden är vi inte så långt ifrån varandras vardag. Jag har bott med nunnor, lärt mig måla ikoner. Jag rör mig obehindrat ut och in i alla slags religioner och kyrkor, som dessutom är väldiga ansamlingar av vacker konst. Det finns hos mig en respekt för andra människor, religioner och andra sammanhang. Gud är inte längre något problem. För mig existerar inte någon Gud, men jag är väl antagligen en "andlig" människa ändå, utan att tillhöra någon religion.

Hos mig har naturen och hela livets sammanhang varit "min kyrka, min tro", som fö också har varit min barnatro och fortfarande är min existentiella tro om livets okränkbarhet.

Jag kan därför inte låta bli att undra hur en sådan anmälare gör i praktiken. Är det en anmälare som hoppar över allt vad julen heter, eftersom hela julfirandet också vilar på kristen grund?

Men är de olika symbolerna vad saker och ting står för, egentligen så fjärran ifrån varandra? Är inte själsegenskaperna i slutändan detsamma även om de i grunden ter sig olika? Jag kan inte tycka det. Istället kan jag se, att det finns i detta rätt hållbara traditioner, som har betydelse för vår egen framtid, men också de vi är. Det vi kom från och som är en del av vår egen historia. Ingen människa är en öde, eller obebodd ö.

Är det också så att denna anmälare vägrar sina barn, att dansa runt midsommarstången, som är en ren fallossymbol? Själv ler jag lite inåtvänt, när jag ser hur man glad i hågen slänger sina lurviga ben runt denna fallossymbol. Tänk vilken glädje vi kan ha av att vara berikad av traditioner och när vi inte är fullt så fyrkantiga!

2 kommentarer:

  1. Det finns 1 kommentarer.

    Du klagande förälder; Det ska alltid finnas personer som ska klaga för klagandets egen skull.
    Klaga och engagera dig istället mot att/om det säljs knark vid skolgårdarna, om det mobbas, vandalism o s v.
    Har gått i söndagsskola under mina yngre år. Det är bland de bästa barndomsminnena. Fanellografen (var det rätt stavat?) tavlan man satte upp bilder på och berättade till, upplevde (även) jag som riktigt spännande sagor. Älskade skolavslutningarna när man sjöng i kyrkan tillsammans med glada kompisar "Den blomstertid..."
    Ändå, trots en - inte så sträng - laestadiansk miljö, har jag inte något Gudstro idag. Är däremot rätt nyfiken på olika bibeltolkningar. Finns en hel del böcker i det ämnet. Intressant läsning! Prova!
    Anmäl >Evolutions-troende (2009-12-06 20:24:26)

    SvaraRadera
  2. Vi har blivit så islamanpassade att vi inte längre reagerar över att våra egna traditioner håller på att försvinna.

    SvaraRadera