Midsommarafton och midsommarnattens mystik.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 23 juni 2011, kl 22:23

Är du en flicka/ungmö/kvinna och tänker dig, att under tystnad plocka sju sorters blommor i ett vägskäl. Sedan klättra över nio gärdsgårdar. Lägga blommorna under huvudkudden och få drömma om ditt hjärtats prins.

Eller är du den typ av kvinna, som hellre lägger sju sorters karlar under din huvudkudde. Kanske det kan vara praktiskt, att bara ha en åt gången under huvudkudden. För att inte riskera att få nackspärr. Ändå är det med samma förhoppning, som i det första exemplet.

Oavsett vad som finns med i vars och ens register över ställda förhoppningar, kan man väl bara konstatera, att midsommaraftons firande har olika betydelser för olika personer.

Varför motsvarande inte existerar i pojkens/ungkarls/mannens liv, kan man fråga sig. Utgår man från att populationen av manligt kön skulle vara dysfunktionella och det därför inte finns några motsvarande traditioner för det manliga könet, kan jag inte låta bli att undra.

Ja, den kärleken, den kärleken...

"Kärleken är beständig, det är bara föremålen som växlar", kan den mindre lyckligt lottade trösta sig med.

Midsommarfirandet är likväl ett hej hopp till glada toner, med traditionella ringlekar kring en rest Majstång. Vare sig man vill anse att majstången är en fallossymbol, eller inte.

Det här ordet majstång har verkligen satt myror i huvudet på mig, eftersom ordet egentligen kommer av att man "majade" sina hem i månaden maj. "Maja" klä i löv helt enkelt. Det finns onekligen många fina gamla trader och visor om just majandet och det är väldigt synd, att man inte uppmärksammar dem mer i den svenska vistraditionen.

I Tyskland var det en gammal tradition, att man reste majstången första maj, efter att man hade bränt upp vinterns häxerier i valborgsmässobålet. Det kanske funkade med första maj i Tyskland. Men i det här landet kan det verkligen vara tunnsått med att få till en massa blommor i majstången första maj. Sålunda kan jag förstå att man istället förlagt det hela till tiden kring sommarsolståndet.

Men egentligen är det Johannes Döparens dag, som vi firar midsommaraftonen, trots avsaknaden av synliga bevis om det. Eller är det kanske det som en del firar med att "supa skallen av sig". Dvs. vara huvudlösa.

Många är det som kommer att vakna upp till midsommardagen med baksmällan, som lägger sig som ett töcken i det återvända medvetandet. En del av dem har även "Ågren" i sällskap, som tynger ner ena axeln.

Här är det dock lugna gatan i vanlig ordning. Det blir att hänga ut väggflaggan i pergolan. Jag har tänkt mig att plantera lite och naturligtvis fixa till lite midsommarmys och hoppas på att det inte skvätter ner alltför mycket regn så att vi kan äta ute.

I år skall jag testa om jag lyckas efterapa den goda såsen till matjessill, som vi åt på en kanalresa i Dalslands kanal i majmånad. Den såsen var gjord på gräddfil, fil, en gnutta majonnäs, sötstark senap och lite pepparrot. Matjessill står inte på min favoritlista, men jag offrar mig för den goda sakens skull och tröstar mig med den vanliga inlagda sillen, som "grädde på moset".

Vad du än väljer att lägga under din huvudkudde: ena handen, 7 sorters blommor, ett papper med nedskrivna önskningar, eller ett gott samvete, hoppas jag att midsommarhelgen blir precis det du önskat dig!

Ibland blir jag riktigt förvånad, när jag upptäcker vad som fastnat på bilden, som jag zoomat in från långt håll. Kolla in den fina gröna skalbaggen!