den 25 april 2009, kl 10:32
Jag hade verkligen inte för avsikt att fortsätta detta meningslösa bloggande, som inte ens knyter an allas "bloggsvansar" till aktuella nyhetsinslag.
Men det hade varit oansvarigt av mig, att inte upplåta min röst nu.
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta, att man gör det som tidigare inte gjorts i Gällivare kommun. Låt inte även de här ungdomarnas död ha blivit förgäves, som så många andras död före dem har blivit.
Det jag här skriver är naturligtvis bara mina egna tankar, utifrån den yrkeserfarenhet jag trots allt besitter. Jag har en hel del och breda yrkeskunskaper inom området. Men det jag skriver nu är inget som på något sätt är skrivet i sten. Dvs. att just så här måste det vara. Utan ta det mer som en tanke att bolla vidare med.
Jag råder er driftiga ungdomar som inser, att så här kan vi inte ha det i fortsättningen. Som inser att då kommer vi snart, att ha importerat hela det som drogkulturen i Colombia/USA och andra drogliberala länder fört med sig. Med droger följer kriminalitet och med kriminalitet följer utanförskap, med utanförskap är steget inte långt till att man beväpnar sig och sedan är cirkeln sluten.
Ni ungdomar börja lobba tidigt i skolorna. Trots allt är det där den största attitydförändringen kan ske. Ni äldre ungdomar skall vara bra förebilderna till de yngre. Man måste aktivt göra ett val. Det här är bara ett (1) av alla exempel som finns http://www.smart.org.se/wp/ Se till att man skriver kontrakt om att avstå alla former av droger. Det är en bra bit på rätt väg. Sätt upp realistiska linjer!
Barn gör inte som man säger åt dem att göra, de gör som man själv gör! Sedan räcker det faktiskt inte att en (1) av föräldrarna klarar den här balansgången att vara en förebild. Man vet att det räcker med att den andra föräldern inte klarar av hela balansgången, att vara en god förebild, dvs. besitta etik och moral för att det hela skall få en betydligt vanskligare prognos. Maskrosbarn är inte heller ett vanligt förekommande inslag i tillvaron, även om de tack och lov finns.
Behöva som barn och ungdom möta sina egna föräldrar berusade, den ena gången efter den andra, eller som lever i pillerburkarnas värld, eller inte har de moral och etikregler som borde gälla. Vad ger det för signaler? Slut upp med ungdomarna, skriv på någon form av kontrakt ni också, visa att ert läge inte är det som är bra. Visa att man inte är mer än människa och att det är lätt att gå vill. Det är faktiskt också att visa upp en styrka och vara en bra förebild, även om man inte klarat hela balansgången!
Ni andra som redan är goda förebilder, visa att ni faktiskt existerar. Det finns något att falla tillbaka på.
Alla vet att idrotter inte är någon garant för en drogfri miljö. Det kan handla om allt ifrån doping till ett rätt häftigt festande. Den där allmänna devisen om "man kan ha roligt utan sprit, men det är dumt att chansa", tycker jag att det är hög tid att "avliva" en gång för alla. Visa upp ett aktivt ställningstagande!
Handen på hjärtat dagis, skola och arbetsplatser, är verkligen mobbing utrotat? Vad är mobbing? Vart går gränsen? Vad händer i en mobbad själ? Barn och vuxna får till 99% ha kvar sina skador och tillkortakommanden av "vanvård från omgivningen" resten av livet. Är våra liv inte alltför korta för att det skall behöva vara så?
Vi har en helt underbar människa här i Göteborgsregionen, som vet och kan mycket om just detta ämne, Lisbeth Pipping. Hon är forskar på GU, men vad som är bra med Lisbeth är att hon om någon vet hur det är att ha varit mobbad. Bjud in henne som föredragshållare och workshop på olika plan. http://www.pipping.se/nybok/ Tyvärr har Lisbeths nya bok om mobbing ännu inte utkommit från tryckeriet, eftersom det ena trycket efter det andra misslyckats. Det har helt enkelt gått troll i hennes bok om mobbing, men hon har skrivit en bok om hur det är, att ha en mamma som inte kunde ta hand som sina barn. Lisbeth fick bli mamma till sin egen mamma och sedan svek resten av vuxenvärlden henne och skolgången blev till ett helt helvete. Hennes pappa fanns där ett par år sedan försvann han in i t-spritens värld. Jag råder er, låt henne möta er alla i Gällivare kommun, elever, föräldrar, politiker och övriga ansvarskännande kommunmedborgare. Lisbeth är en gudagåva av humor och insikt!
Jag har också varit ungdom, även om det nu börjar röra sig om "förra stenåldern" med ungdomars mått att mäta. Under min uppväxt och ungdom var det fråga om enbart alkohol och sniffning. Men jag kan också se att även "min ålderstillhörighet", allt mer dragits med i narkotiska inslag. Själv har jag växt upp i ett hem där jag siktade första vinflaskan när min pappa fyllde 40 år! Jag är rätt övertygad om att vårt hem hade varit totalt befriad ifrån alla dylika inslag, om det inte hade varit för att det fanns desto "törstigare" omgivning.
Jag vet vilket grupptryck som finns i en kultur där spriten alltid har flödat hejvilt. Jag har också i mitt arbetsliv fått höra av de, som verkligen inte borde ha druckit en enda droppe: "Fan vad tråkig du är". "Ta ett glas och var som folk". "Du kan väl dricka någonting, skall du bara sitta där och vara tråkig?" etc. Tack och lov har de varit undantagen. Men så här med facit i hand, kan jag bli vansinnig vid blotta tanken vilken fullkomlig idioti detta trots allt är och vilka konsekvenser det fått i mitt eget liv, trots att jag själv aldrig haft alkoholproblem, eller någonsin intagit någon form av narkotika. Den som har en alkoholist, eller ett alltför rikligt utbud av alkohol, eller andra droger i sin omgivning blir trots allt lidande, man går inte skadefri.
Varenda representationsmiddag i hela Gällivare kommun, borde verkligen vara helt fri från digra krognotor. Det borde man verkligen skriva ett kontrakt på, offentligt visa, att här har vi inte dylika inslag. Sitta på krogen, eller fina middagar och dricka sig igenom "kompisbeslut", det borde överhuvudtaget inte förekomma.
Naturligtvis skall all langning etc. stoppas genom polisen försorg. Men där har föräldrar, liksom ni ungdomar och andra samhällsmedborgare ett ansvar. Visa vart ni står! Vara medmissbrukare, eller medbrottsling hjälper inte någon! Tro att brott bara förekommer under kontorstid, eller att kriminella element skulle vara någon form av egen ordningsmakt, det är trots allt kopiöst enfaldigt av såväl regionala, som Rikspolisstyrelse och Justitiedepartementet att tro! Men tvångsvården av missbrukare måste också ses över, den fungerar i dagsläget inte alls som den borde göra.
Nattvandrare är ett mycket bra inslag, som visat sig vara brottsförebyggande dessutom, men absolut inget man kan slå sig till ro med. Det är bara de som är ute och rör sig som de möter.
Allt fler barn och ungdomar mår dåligt, liksom allt fler vuxna gör det. Man måste lägga energi på att på allvar se om möjligheter till stödfamiljer och andra olika insatser där man på ett mycket tidigt stadie kan fånga in all denna själsliga ohälsa. Människor blir allt mer isolerade, vi lever inte längre i någon "Bullerbybarnmiljö" som man gjorde på 50-60-talet. Många barn lever utan tillgång till alla sina anhöriga! Vad kan man göra åt det?
Jag har år ut och år in läst via nättidningen om hur t.ex. Dick Lannerblad försökt, att behålla verksamheter för ungdomar. Samtidigt har jag läst hur en del urskiljningslöst valt att klanka ner på dylika saker som körresan till Barga. Tänk efter före! Jag ser hellre att man räddar så många ungdomar som möjligt ifrån att hamna i dåliga beteenden. Det är en långsiktig investering och inte minst en besparing för samhället!
Det finns mycket glädje i att vara delaktig i sitt eget liv, det gäller såväl barn, ungdomar, vuxna och äldre. Alla behöver vara sedda och behövda. Alla på sina egna villkor! Där finns egentligen hur många vinster som helst att göra på hela fronten. Själv har jag haft förmånen att ha många äldre runt omkring mig, liksom hela min släkt, från båda håll, under min uppväxt. Jag tillhör också de privilegierade personer, som haft tillgång till en mentor, rättare sagt flera, både privat och i yrkeslivet. Dessa guldkorn till människor är oersättliga och kan inte nog värderas! Så mycket klokskap, så mycken gratis kunskap som kommit till mig. Man lär sig otroligt mycket om livet självt bara genom ett aktivt lyssnande.
Man måste bli tydlig på att klargöra varför man går i skola, vad syftet är, barn behöver uppbackning, inte fördömanden! Se till att barn har ordentliga hobbyverksamheter, att falla tillbaka på, även i det vuxna livet, då slipper man mycket elände efter den egna livsvägen! Men jag är alldeles på det klara med att man måste ta vara på var och en, inte utgå ifrån att alla vill och skall bli "raketforskare". Alla behövs! Alla är lika viktiga! Vi måste ha ett samhälle som inte är ensidigt. I det sammanhanget sträcker jag därför upp mitt pekfinger mot facken, som utkristalliserat sig, att frångå gammal vanlig hederlig sunt förnuft. Därför att alla behövs. Det är inte så att man i en verksamhet har anställt den värdelösa personalen först! Den här fullständiga idiotin har jag faktiskt sett nog av och vill man kalla sig intelligent människa, borde man överhuvudtaget inte ens befatta sig med dylika saker!
Till er föräldrar vill jag höja ett varningens finger, det finns så mycket droger att tillgå för era barn och ungdomar att det är rent skrämmande. Står det ingen villig langare i något hörn, eller någon som vill "bjuda på" för att säkra sin framtida inkomst, eller finansiera sitt eget missbruk, finns det så mycket via Internet, att jag tror att ni skulle bli mörkrädda om ni insåg vidden av det hela. Jag däremot väljer att inte skriva ut några av dessa sidor, därför att jag vill verkligen inte dela ut någon "reklam" för dessa verksamheter. Men där är något som myndigheterna har att se över rejält. Det gäller trots allt att inte sila mygg och svälja kameler!
Till er alla säger jag: "Låt det spridas positiva ringar över vattnet!"
Men det hade varit oansvarigt av mig, att inte upplåta min röst nu.
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta, att man gör det som tidigare inte gjorts i Gällivare kommun. Låt inte även de här ungdomarnas död ha blivit förgäves, som så många andras död före dem har blivit.
Det jag här skriver är naturligtvis bara mina egna tankar, utifrån den yrkeserfarenhet jag trots allt besitter. Jag har en hel del och breda yrkeskunskaper inom området. Men det jag skriver nu är inget som på något sätt är skrivet i sten. Dvs. att just så här måste det vara. Utan ta det mer som en tanke att bolla vidare med.
Jag råder er driftiga ungdomar som inser, att så här kan vi inte ha det i fortsättningen. Som inser att då kommer vi snart, att ha importerat hela det som drogkulturen i Colombia/USA och andra drogliberala länder fört med sig. Med droger följer kriminalitet och med kriminalitet följer utanförskap, med utanförskap är steget inte långt till att man beväpnar sig och sedan är cirkeln sluten.
Ni ungdomar börja lobba tidigt i skolorna. Trots allt är det där den största attitydförändringen kan ske. Ni äldre ungdomar skall vara bra förebilderna till de yngre. Man måste aktivt göra ett val. Det här är bara ett (1) av alla exempel som finns http://www.smart.org.se/wp/ Se till att man skriver kontrakt om att avstå alla former av droger. Det är en bra bit på rätt väg. Sätt upp realistiska linjer!
Barn gör inte som man säger åt dem att göra, de gör som man själv gör! Sedan räcker det faktiskt inte att en (1) av föräldrarna klarar den här balansgången att vara en förebild. Man vet att det räcker med att den andra föräldern inte klarar av hela balansgången, att vara en god förebild, dvs. besitta etik och moral för att det hela skall få en betydligt vanskligare prognos. Maskrosbarn är inte heller ett vanligt förekommande inslag i tillvaron, även om de tack och lov finns.
Behöva som barn och ungdom möta sina egna föräldrar berusade, den ena gången efter den andra, eller som lever i pillerburkarnas värld, eller inte har de moral och etikregler som borde gälla. Vad ger det för signaler? Slut upp med ungdomarna, skriv på någon form av kontrakt ni också, visa att ert läge inte är det som är bra. Visa att man inte är mer än människa och att det är lätt att gå vill. Det är faktiskt också att visa upp en styrka och vara en bra förebild, även om man inte klarat hela balansgången!
Ni andra som redan är goda förebilder, visa att ni faktiskt existerar. Det finns något att falla tillbaka på.
Alla vet att idrotter inte är någon garant för en drogfri miljö. Det kan handla om allt ifrån doping till ett rätt häftigt festande. Den där allmänna devisen om "man kan ha roligt utan sprit, men det är dumt att chansa", tycker jag att det är hög tid att "avliva" en gång för alla. Visa upp ett aktivt ställningstagande!
Handen på hjärtat dagis, skola och arbetsplatser, är verkligen mobbing utrotat? Vad är mobbing? Vart går gränsen? Vad händer i en mobbad själ? Barn och vuxna får till 99% ha kvar sina skador och tillkortakommanden av "vanvård från omgivningen" resten av livet. Är våra liv inte alltför korta för att det skall behöva vara så?
Vi har en helt underbar människa här i Göteborgsregionen, som vet och kan mycket om just detta ämne, Lisbeth Pipping. Hon är forskar på GU, men vad som är bra med Lisbeth är att hon om någon vet hur det är att ha varit mobbad. Bjud in henne som föredragshållare och workshop på olika plan. http://www.pipping.se/nybok/ Tyvärr har Lisbeths nya bok om mobbing ännu inte utkommit från tryckeriet, eftersom det ena trycket efter det andra misslyckats. Det har helt enkelt gått troll i hennes bok om mobbing, men hon har skrivit en bok om hur det är, att ha en mamma som inte kunde ta hand som sina barn. Lisbeth fick bli mamma till sin egen mamma och sedan svek resten av vuxenvärlden henne och skolgången blev till ett helt helvete. Hennes pappa fanns där ett par år sedan försvann han in i t-spritens värld. Jag råder er, låt henne möta er alla i Gällivare kommun, elever, föräldrar, politiker och övriga ansvarskännande kommunmedborgare. Lisbeth är en gudagåva av humor och insikt!
Jag har också varit ungdom, även om det nu börjar röra sig om "förra stenåldern" med ungdomars mått att mäta. Under min uppväxt och ungdom var det fråga om enbart alkohol och sniffning. Men jag kan också se att även "min ålderstillhörighet", allt mer dragits med i narkotiska inslag. Själv har jag växt upp i ett hem där jag siktade första vinflaskan när min pappa fyllde 40 år! Jag är rätt övertygad om att vårt hem hade varit totalt befriad ifrån alla dylika inslag, om det inte hade varit för att det fanns desto "törstigare" omgivning.
Jag vet vilket grupptryck som finns i en kultur där spriten alltid har flödat hejvilt. Jag har också i mitt arbetsliv fått höra av de, som verkligen inte borde ha druckit en enda droppe: "Fan vad tråkig du är". "Ta ett glas och var som folk". "Du kan väl dricka någonting, skall du bara sitta där och vara tråkig?" etc. Tack och lov har de varit undantagen. Men så här med facit i hand, kan jag bli vansinnig vid blotta tanken vilken fullkomlig idioti detta trots allt är och vilka konsekvenser det fått i mitt eget liv, trots att jag själv aldrig haft alkoholproblem, eller någonsin intagit någon form av narkotika. Den som har en alkoholist, eller ett alltför rikligt utbud av alkohol, eller andra droger i sin omgivning blir trots allt lidande, man går inte skadefri.
Varenda representationsmiddag i hela Gällivare kommun, borde verkligen vara helt fri från digra krognotor. Det borde man verkligen skriva ett kontrakt på, offentligt visa, att här har vi inte dylika inslag. Sitta på krogen, eller fina middagar och dricka sig igenom "kompisbeslut", det borde överhuvudtaget inte förekomma.
Naturligtvis skall all langning etc. stoppas genom polisen försorg. Men där har föräldrar, liksom ni ungdomar och andra samhällsmedborgare ett ansvar. Visa vart ni står! Vara medmissbrukare, eller medbrottsling hjälper inte någon! Tro att brott bara förekommer under kontorstid, eller att kriminella element skulle vara någon form av egen ordningsmakt, det är trots allt kopiöst enfaldigt av såväl regionala, som Rikspolisstyrelse och Justitiedepartementet att tro! Men tvångsvården av missbrukare måste också ses över, den fungerar i dagsläget inte alls som den borde göra.
Nattvandrare är ett mycket bra inslag, som visat sig vara brottsförebyggande dessutom, men absolut inget man kan slå sig till ro med. Det är bara de som är ute och rör sig som de möter.
Allt fler barn och ungdomar mår dåligt, liksom allt fler vuxna gör det. Man måste lägga energi på att på allvar se om möjligheter till stödfamiljer och andra olika insatser där man på ett mycket tidigt stadie kan fånga in all denna själsliga ohälsa. Människor blir allt mer isolerade, vi lever inte längre i någon "Bullerbybarnmiljö" som man gjorde på 50-60-talet. Många barn lever utan tillgång till alla sina anhöriga! Vad kan man göra åt det?
Jag har år ut och år in läst via nättidningen om hur t.ex. Dick Lannerblad försökt, att behålla verksamheter för ungdomar. Samtidigt har jag läst hur en del urskiljningslöst valt att klanka ner på dylika saker som körresan till Barga. Tänk efter före! Jag ser hellre att man räddar så många ungdomar som möjligt ifrån att hamna i dåliga beteenden. Det är en långsiktig investering och inte minst en besparing för samhället!
Det finns mycket glädje i att vara delaktig i sitt eget liv, det gäller såväl barn, ungdomar, vuxna och äldre. Alla behöver vara sedda och behövda. Alla på sina egna villkor! Där finns egentligen hur många vinster som helst att göra på hela fronten. Själv har jag haft förmånen att ha många äldre runt omkring mig, liksom hela min släkt, från båda håll, under min uppväxt. Jag tillhör också de privilegierade personer, som haft tillgång till en mentor, rättare sagt flera, både privat och i yrkeslivet. Dessa guldkorn till människor är oersättliga och kan inte nog värderas! Så mycket klokskap, så mycken gratis kunskap som kommit till mig. Man lär sig otroligt mycket om livet självt bara genom ett aktivt lyssnande.
Man måste bli tydlig på att klargöra varför man går i skola, vad syftet är, barn behöver uppbackning, inte fördömanden! Se till att barn har ordentliga hobbyverksamheter, att falla tillbaka på, även i det vuxna livet, då slipper man mycket elände efter den egna livsvägen! Men jag är alldeles på det klara med att man måste ta vara på var och en, inte utgå ifrån att alla vill och skall bli "raketforskare". Alla behövs! Alla är lika viktiga! Vi måste ha ett samhälle som inte är ensidigt. I det sammanhanget sträcker jag därför upp mitt pekfinger mot facken, som utkristalliserat sig, att frångå gammal vanlig hederlig sunt förnuft. Därför att alla behövs. Det är inte så att man i en verksamhet har anställt den värdelösa personalen först! Den här fullständiga idiotin har jag faktiskt sett nog av och vill man kalla sig intelligent människa, borde man överhuvudtaget inte ens befatta sig med dylika saker!
Till er föräldrar vill jag höja ett varningens finger, det finns så mycket droger att tillgå för era barn och ungdomar att det är rent skrämmande. Står det ingen villig langare i något hörn, eller någon som vill "bjuda på" för att säkra sin framtida inkomst, eller finansiera sitt eget missbruk, finns det så mycket via Internet, att jag tror att ni skulle bli mörkrädda om ni insåg vidden av det hela. Jag däremot väljer att inte skriva ut några av dessa sidor, därför att jag vill verkligen inte dela ut någon "reklam" för dessa verksamheter. Men där är något som myndigheterna har att se över rejält. Det gäller trots allt att inte sila mygg och svälja kameler!
Till er alla säger jag: "Låt det spridas positiva ringar över vattnet!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar