den 20 april 2009, kl 12:09
Dö på en skitig toalett, i en knarkkvart, sittandes mot en vägg, liggandes under en säng med dammsugaren på. Där under sängen där de egna spyorna växt sig svamphöga därför att man legat där död tillräckligt länge, eller dö där världen flimrar förbi i ett obegripligt töcken och man slutligen dör i sina egna spyor, eller hjärnan inte längre orkar och allt släcks ner.
Men drogdöden kan också komma i våldsamma hastigheter, där världen rusar förbi i 100 knyck, eller ännu mer, ända tills färden får ett hastigt och abrupt slut och kvar blir en fullständigt söndertrasad kropp.
Det är det som döden i droger handlar om.
Men drogdöden har otroligt många ansikten och inget skonas i dess väg, hur mycket den än glorifieras, eller förnekas, eller förringas, eller det blundas för dess existens.
Drogdöden kan skörda i helt andra skepnader: en kniv, instucken om och om igen. Skjuten. Strypt. Pulvriserat ihjälslagen. Just därför att man mött en drogare, vars drogomtöcknade hjärna tappat alla former av gränser, eller man mött en hjärna som drivs av drogprofithunger.
Oavsett vilket, döden får en papperslapp runt ena stortån, om den finns kvar! Allt vägs upp och mäts, hjärta, hjärna, lungor, lever, njurar, allt har sin vikt. Allt utom livet självt som redan har flytt.
Dö i sin egen säng i stilla ro, men veta att ryggsäcken man burit med sig genom livet varit alltför tung. Därför att det funnits de i ens närhet, som använt sig av droger, som krossat det liv man hade så många andra drömmar om. Ville så mycket annat med. Det är en annan skoningslös, smärtsam och långsam död. Därför att det livet inte varit självvalt. Ett enda liv där repriser att skapa om, inte är möjliga. Ett enda liv att förvalta. Ett enda liv att leva. Ett enda liv där vi skall hysa alla våra drömmar och önskningar. Istället är det någon annan som trampat runt i allt det vackra man tänkte sig om livet. Önskade sig i livet. En annan sorts död. En död med sorgens förtecken, även om den slutligen möter med lugn och ro.
Inte den död som om och om igen intogs i allt högre doser och allt tätare.
Men dosdöden gjorde inte sitt inträde med en gång. Den döden kom betydligt tidigare. Redan då de första kittlande, nyfikna, aningslösa tankarna om "jag provar" kom.
Döden satt där lugnt tillbakalutad och inväntade, viss om utgången: "Jag tar dig när jag vill."
Det hann bli till en förnedringens Golgatavandring för den, som en gång bara tänkte: "jag provar". Det underbara som livet kan innebära för varje människa, byttes ut i en långsam och tillika säker död i förnedring, där allt blev oerhört smutsigt, fult och förvirrat, som skadade alla som kom i dess väg. Där det verkliga livet blev allt mindre och påverkan av droger tog allt större plats.
Piller, sprit, narkotika, det mesta går att använda t.o.m. ögondroppar och hästpreparat i nytappning. Allting går att sälja med mördande reklam: Kom och köp! Kom och köp! Köp lycka i flaska! Köp lycka i piller! Köp lycka i allt utom livet självt, som är helt gratis!
Nej, det sprids verkligen inga goda, solglittrande, livsbejakande ringar i drogkulturens destruktiva vatten.
- Fotot är från en av min dotters konstutställningar. Installationen heter "Shâh Mât - Kungen är död". Tema i ljus och skugga.
Med detta avrundar jag min blogg: en kamp i ljus och skugga. -
Men drogdöden kan också komma i våldsamma hastigheter, där världen rusar förbi i 100 knyck, eller ännu mer, ända tills färden får ett hastigt och abrupt slut och kvar blir en fullständigt söndertrasad kropp.
Det är det som döden i droger handlar om.
Men drogdöden har otroligt många ansikten och inget skonas i dess väg, hur mycket den än glorifieras, eller förnekas, eller förringas, eller det blundas för dess existens.
Drogdöden kan skörda i helt andra skepnader: en kniv, instucken om och om igen. Skjuten. Strypt. Pulvriserat ihjälslagen. Just därför att man mött en drogare, vars drogomtöcknade hjärna tappat alla former av gränser, eller man mött en hjärna som drivs av drogprofithunger.
Oavsett vilket, döden får en papperslapp runt ena stortån, om den finns kvar! Allt vägs upp och mäts, hjärta, hjärna, lungor, lever, njurar, allt har sin vikt. Allt utom livet självt som redan har flytt.
Dö i sin egen säng i stilla ro, men veta att ryggsäcken man burit med sig genom livet varit alltför tung. Därför att det funnits de i ens närhet, som använt sig av droger, som krossat det liv man hade så många andra drömmar om. Ville så mycket annat med. Det är en annan skoningslös, smärtsam och långsam död. Därför att det livet inte varit självvalt. Ett enda liv där repriser att skapa om, inte är möjliga. Ett enda liv att förvalta. Ett enda liv att leva. Ett enda liv där vi skall hysa alla våra drömmar och önskningar. Istället är det någon annan som trampat runt i allt det vackra man tänkte sig om livet. Önskade sig i livet. En annan sorts död. En död med sorgens förtecken, även om den slutligen möter med lugn och ro.
Inte den död som om och om igen intogs i allt högre doser och allt tätare.
Men dosdöden gjorde inte sitt inträde med en gång. Den döden kom betydligt tidigare. Redan då de första kittlande, nyfikna, aningslösa tankarna om "jag provar" kom.
Döden satt där lugnt tillbakalutad och inväntade, viss om utgången: "Jag tar dig när jag vill."
Det hann bli till en förnedringens Golgatavandring för den, som en gång bara tänkte: "jag provar". Det underbara som livet kan innebära för varje människa, byttes ut i en långsam och tillika säker död i förnedring, där allt blev oerhört smutsigt, fult och förvirrat, som skadade alla som kom i dess väg. Där det verkliga livet blev allt mindre och påverkan av droger tog allt större plats.
Piller, sprit, narkotika, det mesta går att använda t.o.m. ögondroppar och hästpreparat i nytappning. Allting går att sälja med mördande reklam: Kom och köp! Kom och köp! Köp lycka i flaska! Köp lycka i piller! Köp lycka i allt utom livet självt, som är helt gratis!
Nej, det sprids verkligen inga goda, solglittrande, livsbejakande ringar i drogkulturens destruktiva vatten.
- Fotot är från en av min dotters konstutställningar. Installationen heter "Shâh Mât - Kungen är död". Tema i ljus och skugga.
Med detta avrundar jag min blogg: en kamp i ljus och skugga. -
fy fan de här som drogar de har inte en aning om vad det handlar om tror alltid att det gäller någon annan
SvaraRadera