måndag 5 januari 2009

Lexus, BMW och Mercedes m.fl.

- den 5 januari 2009, kl 10:36

förstora
Jag satt och funderade på det här med ny bil. Följaktligen hade jag samlat på mig en hög annonser och även biltidningar. Där framgick att Lexus IS F hade slagit BMW, Mercedes m.fl:s. värstingmodeller. Man skulle vara en jubelidiot om man hamnade i diket med den bilen, stod det i reportaget.

HA! tänkte jag, vad är det för jubelåsna som har skrivit det, eller har han aldrig varit ute i trafiken?

Men det här med superbra och jämförelsen, det vete gudarna om jag köper den, eftersom vi nu kommer till en liiiten "detalj" i den jämförelsen: prisskillnaden med jämförda bilmodeller. Jag satt där och funderade ett slag, om jag verkligen någonsin skulle köpa en Lexus IS F för 748 000:- fullt utrustad med alla finesser dvs. farthållare för 32 000:-, metalliclack etc. Jag tror faktiskt inte det, även om jag blev snuskigt rik.

Det där med farthållare för dryga 32 000:- det lät också svettigt värre. Så tänkte jag på min "lille Pablo" som jag rattar omkring i. Den har också farthållare, men det är som man konstaterade på Citroën redan från första början: "farthållaren den fungerar när den fungerar". Själv använder jag den överhuvudtaget inte och behöver inte ens bli irriterad över att den "fungerar när den fungerar".

Bilmärke är verkligen en het potatis, spelar ingen roll vem man än diskuterar med. Min vän S-O han sa när jag hade köpt "lille Pablo":

- Men Gun, hur i helsefyr har du kunnat köpa en Citroën? Vet du inte hur det går till när de monterar sina bilar?

Nä, jag hade inte en susning!

Han påstod att de blundar när de monterar ihop bilarna. Men då fick jag i alla fall en förklaring till varför de hade glömt, att ta bort transportsäkringar och en massa skruvar låg lösa på "stekpannan", när jag öppnade motorhuvud och skulle kolla vart alla påfyllningsgrejorna fanns. Jag hade den där saken i handen, som ingen RIKTIG karl skulle drömma om att ens öppna dvs."bruksanvisningen". (Ni damer vet väl under vilken rubrik på datorn ni skall spara sånt, som ni inte vill att mannen skall läsa).

Fast jag vet inte om jag direkt tycker att det tyder på att de hållit för ögonen, när de monterat ihop bilen. Jag tycker det verkar mer som om de gjort det när de ritade bilen. Förut har jag alltid klarat av att byta glödlampor själv, men det fixar jag helt enkelt inte längre. Jag kör in till Henrikssons och säger "nu är jag här igen". Killen (Alexander) i reception som är hjälpsamheten själv, går ut till min bil med ett glatt leende, men det leendet rinner snabbt av. Hans tunga brukar i ett visst läge, halka ur munnen och jag står där och stirrar och är helt fascinerad. Det är svårt att bestämma sig om det ser ut som en tunga, eller om det möjligen är en liten orm, som far runt där i hans ansikte. Man kan också varje gång konstatera att fotarbetet är någon form av nykonstruerad balettpose. De på Balettakademien har inte en susning om vad de missar! Inte nog med det, man kan också samla på sig en hel del nya "kraftuttryck", som man inte hade en susning om fanns!

Men jag vet uppriktigt inte hur man skall ha händerna konstruerade för att lampbytet skall ske smärtfritt. Antagligen skall man ha haft fingrarna ordentligt i kläm, så att det är brutna både uppåt och nedåt på samma gång och väldigt långa och utdragna. Glödlamporna går också på löpande band. Jag kan inte minnas att jag någonsin haft en bil, som varit så "törstig" på nya glödlampor som denna. Nu har jag försökt att lösa det med att pilla dit en större säkring, vi får se om det kan funka.

Fiffigt sätt att tjäna pengar! Det är som alla billiga skrivare till datorer, när man köper bläckpatroner, det är då man inser att tillverkarna tar igen det i slutändan!

Jag fylls ibland av nostalgiska tankar över mina gamla Amazoner, som jag körde omkring i uppe i Malmberget. Där behövde man en riktig tillförlitlig "traktor" för att kunna köra över stock och sten och ploga sig genom rekorderliga snöhögar.

Jag betvivlar i allra högsta grad att "lille Pablo" skulle klara malmbergssnöhögar, jag vet hur "stabil" den var när jag kom rattande vid Ullevi förra året och det låg en rejäl hög snömodd på vägen. Sedan flytten hit har det inte varit alltför många dagar av riktigt vinterväglag. Men minnet av de där 22 åren med att köra i rejält vinterväglag var nog bra att ha inprogrammerat i hjärnbarken, i annat fall hade nog betonggrisarna fått plötslig påhälsning!

Det där med extra kostnader för metalliclack torde också vara en tämligen bortkastad historia, iaf om man bor här i Göteborg. Jag kommer ihåg hur glad och lycklig jag var över att "lille Pablo" var försedd med mörkblå metalliclack. Men efter några svängar med de här blodtryckshöjarna och Göteborgs parkeringsplatser, där man får åla sig ut och in för att överhuvudtaget komma ut och in i bilen, var den saken rätt snart avklarad. Rekordet på det kom faktiskt i somras, då var det någon jubelåsna som hade lyckats skrapa bilen så till den milda grad, att jag funderade om de hade stått med Svinto och skrubbat min bil. Då tänkte jag "aldrig i hela livet jag skulle offra dyra pengar på en fin bil och bo i den här stan, med parkeringsrutor där knappt min lilla bil ryms och så toppat av dessa stolpskott, som skiter blanka i hur de slår upp sina dörrar, eller skrapar de kringvarande bilarna". Snacka om puckade fullblodsegoister.

Jag var för ett tag sedan tillfälligt BMW ägare och får av den anledningen deras tidning i min brevlåda, där kunde jag nu läsa att det fanns en drös med BMW-bilar till kraftigt nedsatta priser. Den som har lite is i magen, kan nog mycket snart göra både lägenhets, hus- och bilklipp, om man nu tänker sig det. Jag bläddrar och kollar vidare och funderar fortfarande på för eller emot. Mest av allt skulle jag inte alls vilja offra en enda spänn till. Men bilar är inte vad de en gång i tiden var, tillsynes eviga.

Valet av bilmärke är en rätt rolig historia. Men kan man verkligen se vem personen är utifrån bilvalet? Jag har en mycket god gammal vän som är psykdoktor, han hävdar att sportbilar är "penisförlängaren nr 1". Är de dessutom röda är det en riktig höjdare!

När han sa det, frågade jag vad han menade med det och då svarade han, att han skulle köpa sig en häftig sportbil, när han fick ärva sin gamla mamma.

Hmm, sa jag och undrade i vilken färg då?

- RÖD, så klart! svarade han.

Undra hur han skattat mig och min gamla VAZ (i mitten på 80-talet), som var paprikaröd och vars rostfläckar gick ihop och blev ungefär samma färg som resten av bilen? Ja, jag menar med tanke på vad de här "kroppsliga attributet" står för, vid valet av bilmodell. Men det kanske ligger något i det ändå? Jag drar mig nämligen till minnes några speciella herrar i Gve/Mbgt. HA!!!

Men det kan väl ändå inte gälla för tjejer?

Eller?

Undra vad jag kunde klassas som, jag med min gamla VAZ, eller Amazonerna?

Önskan om en lång näsa, med en vårta på? Eller var det månntro det omvända "pennprovet", som klarar Göteborgs-Posten med vidhängande tre bilagor, utan att de trillar ner i backen?

I så fall blev det helt rätt!

1 kommentar:

  1. Det finns 2 kommentarer.

    censuren slog uppenbarligen till även här och motfrågor går nog dessvärre inte att ställa, vad som gäller för fruntimmer.
    Anmäl >Gun (2009-01-07 09:17:54)

    Får väl citera S. Wollter, apropå stora bilar:
    "Det man inte har i byxan, får man ha under huven".
    /T
    Anmäl >Tommy (2009-01-05 15:29:27)

    SvaraRadera