- den 3 januari 2009, kl 14:22
det kan nästan få ånga att puffa ut ur öronen på mig!
Men nog var det väl själva den, tänkte jag när jag skulle bryta mig in i en ny mjölkförpackning. Fasen säger jag bara åt de här mjölkförpackningarna där man skall vika ut en flik. Det spelar ingen roll hur jag än gör och hur jag än studerat eländet till konstruktion. Jag kan det bara inte! Alltid går det åt skogen.
1. ÖPPNAS HÄR står det så klämkäckt och jag tittar på instruktionen, som visar att man skall vika ut flikarna på "Pure-pak".
2. Visar en bild hur man viker tillbaka flikarna. Sedan följer det stora mysteriet och trollerinumret, som jag hittills gått bet på nämligen steg
3. Det ser ut som "it´s a piece of cake". På bilden syns nämligen en hand som tycks fjärilslätt vika ut fliken. Det är EN HAND som gör denna manöver enligt bilden! Nähä, den gubben går jag inte på! DET ÄR LJUG så det skriker om det!
Jag har under många år studerat min omgivning och följt öppnandet av samma förpackning med intresse. De klarar det inte heller med en hand. Men de har onekligen inte samma våldsamma problem som jag har, eller så bryr de sig inte i den korkade konstruktionen och har därmed vunnit slaget innan det ens börjat.
Det är nästan så jag minns de gamla mjölk- och gräddhinkarna med saknad. Där stod man och hängde med näsan vid disken, medan de fylldes på vid mejeridisken på Kopra, vid Smedjebacken i Malmberget. Efterföljaren var glasflaskor och sedan kom pyramidtetrapacken. Men nu har utvecklingen börjat gå bakåt på förpackningsfronten. T.o.m. mjölkförpackningarna har börjat bli inbrottssäkra och det är ingen hejd på "finesserna."
Phew, säger jag bara! Det är inte lätt att vara en dam med liten hjärna, som mer än gärna vill ha en skvätt, vispad, varm mjölk i en stor balja chaite.
De första åren jag brottades med denna konstruktion tänkte jag bara, att det här måste vara den mest korkade konstruktionen Rausing och hans efterföljare fabricerat. Den kan nämligen bara slås av de här andra inbrottssäkra förpackningarna, som man ibland har oflytet att dyka på, när man minst anar det. Det är dessa förpackningar som man i princip har fått ta fram hela verktygslådan, innan man gjort ett genombrott i något hörn och kan lirka, eller bryta upp resten av förpackningen.
Men åt dessa förpackningar kan jag i alla fall kosta på mig ett flin, därför att där brottas HELA mänskligheten i alla fall på samma villkor! Då har förpackningen hunnit vandra nästan hela sällskapet runt med orden:
- Få hit den, så skall jag öppna.
Bara för att i nästa sekund, samma ord uttalas av nästa, som känner sig stärkt inför uppgiften och någon modstulen, får överlämna förpackningen till nästa för ett nytt inbrottsförsök. Svetten lackar och verktygen blir fler och fler i kampen att få upp förpackningen. Är det någon som överhuvudtaget begriper sig på VARFÖR man gör dylika förpackningar? Ja, jag menar finns det verkligen något syfte med det hela? Eller finns det något hemligt och tillika årligt pris, som utdelas till den, som gjort den mest inbrottsäkra förpackningen? Ett ISF-pris?
Men nog var det väl själva den, tänkte jag när jag skulle bryta mig in i en ny mjölkförpackning. Fasen säger jag bara åt de här mjölkförpackningarna där man skall vika ut en flik. Det spelar ingen roll hur jag än gör och hur jag än studerat eländet till konstruktion. Jag kan det bara inte! Alltid går det åt skogen.
1. ÖPPNAS HÄR står det så klämkäckt och jag tittar på instruktionen, som visar att man skall vika ut flikarna på "Pure-pak".
2. Visar en bild hur man viker tillbaka flikarna. Sedan följer det stora mysteriet och trollerinumret, som jag hittills gått bet på nämligen steg
3. Det ser ut som "it´s a piece of cake". På bilden syns nämligen en hand som tycks fjärilslätt vika ut fliken. Det är EN HAND som gör denna manöver enligt bilden! Nähä, den gubben går jag inte på! DET ÄR LJUG så det skriker om det!
Jag har under många år studerat min omgivning och följt öppnandet av samma förpackning med intresse. De klarar det inte heller med en hand. Men de har onekligen inte samma våldsamma problem som jag har, eller så bryr de sig inte i den korkade konstruktionen och har därmed vunnit slaget innan det ens börjat.
Det är nästan så jag minns de gamla mjölk- och gräddhinkarna med saknad. Där stod man och hängde med näsan vid disken, medan de fylldes på vid mejeridisken på Kopra, vid Smedjebacken i Malmberget. Efterföljaren var glasflaskor och sedan kom pyramidtetrapacken. Men nu har utvecklingen börjat gå bakåt på förpackningsfronten. T.o.m. mjölkförpackningarna har börjat bli inbrottssäkra och det är ingen hejd på "finesserna."
Phew, säger jag bara! Det är inte lätt att vara en dam med liten hjärna, som mer än gärna vill ha en skvätt, vispad, varm mjölk i en stor balja chaite.
De första åren jag brottades med denna konstruktion tänkte jag bara, att det här måste vara den mest korkade konstruktionen Rausing och hans efterföljare fabricerat. Den kan nämligen bara slås av de här andra inbrottssäkra förpackningarna, som man ibland har oflytet att dyka på, när man minst anar det. Det är dessa förpackningar som man i princip har fått ta fram hela verktygslådan, innan man gjort ett genombrott i något hörn och kan lirka, eller bryta upp resten av förpackningen.
Men åt dessa förpackningar kan jag i alla fall kosta på mig ett flin, därför att där brottas HELA mänskligheten i alla fall på samma villkor! Då har förpackningen hunnit vandra nästan hela sällskapet runt med orden:
- Få hit den, så skall jag öppna.
Bara för att i nästa sekund, samma ord uttalas av nästa, som känner sig stärkt inför uppgiften och någon modstulen, får överlämna förpackningen till nästa för ett nytt inbrottsförsök. Svetten lackar och verktygen blir fler och fler i kampen att få upp förpackningen. Är det någon som överhuvudtaget begriper sig på VARFÖR man gör dylika förpackningar? Ja, jag menar finns det verkligen något syfte med det hela? Eller finns det något hemligt och tillika årligt pris, som utdelas till den, som gjort den mest inbrottsäkra förpackningen? Ett ISF-pris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar