Här är länken till min nya blogg = definitivt under uppbyggnad!

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 7 december 2011, kl 21:43

http://gun-m-ek.blogspot.com/

Där ni kan hitta mig och min blogg fortsättningsvis. Men just nu känner jag mig som Kalle Anka på julafton, med ögonen som bara snurrar runt som spelkulor av trötthet i huvudet. Den nya bloggen är domänräddad och upplagd. Alltid en bra början. Men bara en skälvande början. På väg, igen. Den ständiga och eviga vandrerskan, ständigt på väg.

Det som hänt känns både bra och dåligt samtidigt. Nu är det upp till mig själv, att förvandla det till gudomlig fysik. Minus och minus skall bli till plus.

Dåligt. Enormt dåligt och dessutom med en fadd smak i munnen och en känsla av att ha blivit förd bakom ljuset. Därför att min julefrid är på rejäl kollisionskurs, tack vare NSD:s minst sagt "strålande" planering, där intet ord andats om den nu plötsliga nydaningen. Ingen som helst förberedelse, eller vink om vilka diskussioner som pågick. Det här lär de inte ha kläckt från den ena dagen till den andra.

Min blogg här på NSD kommer endast att vara "sökbar". Det är ett (1) nytt bud, som jag fick idag på mailen från webbansvarig. Tvärtemot det som chefredaktören skrivit: "Vi kommer inte att radera din blogg direkt, det vi tar bort i första läget är möjligheten att uppdatera den."'

I hela mitt liv har jag alltid ogillat dubbla budskap. Det blev ingen skillnad den här gången heller.

Ett delikat I-landsproblem, som någon uttryckte det i min blogg. Någon som väl antagligen har mer än 24-timmar på sitt eget dygn och inte har så mycket till övers för andras nedlagda arbete, eller beror det enbart på dålig insikt om vilket arbete som egentligen ligger bakom min blogg?

Tur att "hushänget" finns till min räddning och kan föra över bloggarna och bilderna. I annat fall skulle nog det hela helt och hållet stå på näsan. Därför att skutta mellan tungoperation (godartad, tror man) och ställa sig upp så sakteliga på fötterna igen, med hjälp av kryckor och vara ännu mer kroppsligt justerad. - Tja, då kan man onekligen hålla sig för skratt inför ett så plötsligt och brådskande besked.

Men huvudsaken är väl att några är nöjda och glada, så här inför den stundande julen och nyordningen.

Igårkväll när jag gick och lade mig, så tänkte jag medan drömmen började inräknandet av alla "får":

Får. Får inte. Får. Får inte.

- Låt stora kvasten rensa hela skiten, som jag slitit med under flera års tid, var nog min allra sista tanke bland alla "får" och "inte får". Det är väl deras innerliga önskan och nu orkade jag bara inte sätta något emot. Må deras vilja ske... Jag skiter i alla Får... Får inte... Får... Zzzzzzzz...

Men så hände något, när jag befann mig i John Blunds förlovade "Får"... "Får inte-land" under natten.

Jag vaknade upp med insikten, att jag visst inte skulle låta hela mitt enorma bloggarkiv bara låta sig trampas sönder och hanteras av ovarsamma händer. Så fasiken heller. Här skulle inget sopas från jordens yta! De var jag som bestämde över vad som skulle hända med mitt arbete. Mitt slit. Nu var Landströms dotters 5-årstrots väckt. Dessutom trotsigt uppstigen, om än på mycket skrangliga knän.

Så medan jag satt där hos tungdoktorn på förmiddagen, i något som mer liknade en tandläkarstol och han drog i min tunga och krafsade runt i min mun, tänkte jag:

"Undra om han skriker lika mycket åt julgrisen, som säkert inte heller vill bli av med sin tunga. Var kommer alla dessa tungutdragare från?"

Helt plötsligt kände jag, att nu var både jag och julgrisen i onåd. December! Här gäller det att ställa in sig på överlevnad.

Han gillade inte att jag gång på gång fick kväljningar, när han krafsade runt i munnen med båda händerna och höll i min tunga med en kompress. Han blev rent ut sagt skogstokig och skrek som en... En...

Tja, stucken gris är nog ett rätt bra och rätt snällt omvandlat ordval. Piteå 5 5:a låg sanningen rätt nära till hands.

- Känner du dig orolig, frågade han mig flera gånger.
- Nej, svarade jag, varför skall jag vara det. Jag vet ju ännu inte om jag har något att vara orolig för.

"Det är märkligt hur olika vi kan sätta oss in i varandras kläder", tänkte jag och åter så föll mina funderingar på det mina tankar sedan morgonen varit fyllda av.

Det som är bra med hela den här hastigt påkomna turbulensen och den plötsliga förpassningen ut i kylan, är att jag äntligen kan få fria tankar, fria tyglar och inte längre behöver känna, att någon begränsar inlägg, eller det fria ordet. Så många inlägg i NSD, som varit direkt kränkande på min privatperson, som väldigt få verkligen känner till och som ändå publicerats. Medan inlägg som bara har handlat om en ren diskussion, eller meningsskiljaktigheter, aldrig nått bloggens inläggssidor. Bra också för framtiden, därför att då slipper en skugga av misstro oförskyllt falla på mig.

Mina tankar om den nya bloggen är, att så snart "hushänget" har fört över alla gamla inlägg och bilder från NSD. Skall jag gå igenom dem. Allt eftersom krafterna kan erbjuda det.

Det gamla bloggarkivet behöver en rejäl genomgång och redigering. Därför att i dagsläget ser en hel del av dem rent bedrövliga ut. Bloggverktygen har varit långt ifrån strålande under de här åren. Tekniken... Tja... Jag vet inte riktigt hur man skall formulera den. Men det skulle nog få Håkan Julholts fantasi, att komma på någon ny smuggelhistoria till Öststaterna.

Mina tankar om min nya blogg på

http://gun-m-ek.blogspot.com/

är att så småningom ha ordnat upp det gamla, räddade bloggarkivet i någon form av dubbelregister. Dvs. att man kan läsa dem i kronologisk ordning, men även att de kommer att ligga i någon form av olika nischer.

Kanske kan det se ut så här t.ex.:

* "Malmberget i mitt hjärta".
Här tänkte jag att det kanske kunde bli någon form av trivsam mötesplats för oss vars hjärta klappar för Malmberget och kommunen. Nya som gamla. Där tänkte jag att vi kunde dela berättelser/minnen och bilder etc. Där kommer alla mina gamla bloggar, som haft med Malmberget och kommunen att göra, att finnas som en språngbräda. Bloggar som handlat om Lea Wikström, ”Svängis”, Läroverket, Gammelfarmor och den årliga kyrkogårdsvandringen, Uppväxtmiljön etc. kommer att hamna där. Nya blogginlägg kommer att tillkomma, som ännu bara ligger i mina USB-minnen. De gamla bloggarna i den här genren behöver dock putsas till och renodlas något. Någonstans inom mig när jag en dröm om att sammanställa det hela i ett tryckt häfte/bok. Det är den ultimata drömmen. Något som vi gemensamt har bidragit till.

* LKAB och samhällsfördrivningen, alias "samhällsomvandlingen".
* Politik och samhällsfenomen. (=Skola, vård och omsorg etc.)
* Recept.
* Design/Konst.
* Mina tankar och glimtar ur min vardag.
* Webboken. Den tänker jag nu göra till en verklighet. Fila om och släppa alla förtöjningar. Därför att nu har jag ingen tidning, eller chefredaktör, som jag behöver ta hänsyn till. Webboken får skrivas under hand och kanske är det så, att vi slutligen skriver den tillsammans på ett eller annat sätt. Vem vet hur det utvecklar sig och blir. Den som känner hela vägen får en tråkig vandring in i framtiden.

* Kropp och själ.
* Prematurbarn - hur tacklar man det?
* Rehabiliteringens vedermödor och när livet aldrig någonsin kan bli detsamma.
* Hur överlever familjen en cancerdiagnos?
* Resor och speciella platser etc.

Överdådiga planer? Nej knappast. En stadig grund är redan lagd, nu skall den bara putsat till och få lite finesser som garnityr.

Det är bara att vandra på. Vägen vet vart den skall gå.