den 4 april 2009, kl 10:07
sa "hushänget" när vi satt och sippade på varsin kopp kaffe där vid kafébordet.
- Ja, vad är det med det då, sa jag, det finns väl många karlar som har mustasch, utan att du reagerar det minsta lilla över det.
- Men det är väl ändå en jädrans skillnad, sa han.
- Vadå, det säger du ju alltid, att vi alla skola den vägen vandra. Med åldern kommer allt fler saker krypande inpå bara skinnet, så även kvinnliga mustascher.
TYSTNAD
- Undra just om den killar? funderade han högt.
- Du får väl gå över och fråga om du får testa, föreslog jag.
Han påstod att så kunde man väl bara inte göra.
- Nu förstår jag inget, sa jag, finns det någon lag kanske, på att man inte får ställa dylika frågor?
- Nej, det kanske det inte finns direkt, men hennes man kanske skulle ta illa upp, funderade han vidare.
Så satt vi där och filosoferade vidare om hur det blir med oss människor, när vi inte håller ordning på tangorabatter och våra åldrande kroppar.
- Ni fruntimmer har det betydligt värre, konstaterade han.
- Vad menar du nu då, undrade jag.
- Ni får ju hängbröst, kontrade han.
- HA! utbrast jag, skall du säga, ni karlar får faktiskt hängbröst ni också, men ni är bara så inbilska att ni inte ens vill INSE det!
TYSTNAD
- "och hur smakade ditt kaffe då"? sa han och log det där inställsamma leendet, som talade om att det var "Game Over"!
När vi kom innanför ytterdörrarna avkrävde jag min dotter ett heligt löfte:
om jag någonsin blev vegeterande grönsak, eller inte själv kunde hålla koll på eventuella uppdykande strån i ansiktet, då måste hon LOVA att plocka bort dem på mig!
- Jaha, sa hon, det kan jag väl göra, medan hon tittade på mig med den där underfundiga blicken, dvs. med ena ögat upphissat, som hon gör när hon inte riktigt vet vad hon skall säga, men tycker att hela situationen är tämligen schizofren.
- Ja, så vadå, sa jag, menar du att andra mammor inte riskerar, att råka ut för mustaschodling kanske?
- Ja, vad är det med det då, sa jag, det finns väl många karlar som har mustasch, utan att du reagerar det minsta lilla över det.
- Men det är väl ändå en jädrans skillnad, sa han.
- Vadå, det säger du ju alltid, att vi alla skola den vägen vandra. Med åldern kommer allt fler saker krypande inpå bara skinnet, så även kvinnliga mustascher.
TYSTNAD
- Undra just om den killar? funderade han högt.
- Du får väl gå över och fråga om du får testa, föreslog jag.
Han påstod att så kunde man väl bara inte göra.
- Nu förstår jag inget, sa jag, finns det någon lag kanske, på att man inte får ställa dylika frågor?
- Nej, det kanske det inte finns direkt, men hennes man kanske skulle ta illa upp, funderade han vidare.
Så satt vi där och filosoferade vidare om hur det blir med oss människor, när vi inte håller ordning på tangorabatter och våra åldrande kroppar.
- Ni fruntimmer har det betydligt värre, konstaterade han.
- Vad menar du nu då, undrade jag.
- Ni får ju hängbröst, kontrade han.
- HA! utbrast jag, skall du säga, ni karlar får faktiskt hängbröst ni också, men ni är bara så inbilska att ni inte ens vill INSE det!
TYSTNAD
- "och hur smakade ditt kaffe då"? sa han och log det där inställsamma leendet, som talade om att det var "Game Over"!
När vi kom innanför ytterdörrarna avkrävde jag min dotter ett heligt löfte:
om jag någonsin blev vegeterande grönsak, eller inte själv kunde hålla koll på eventuella uppdykande strån i ansiktet, då måste hon LOVA att plocka bort dem på mig!
- Jaha, sa hon, det kan jag väl göra, medan hon tittade på mig med den där underfundiga blicken, dvs. med ena ögat upphissat, som hon gör när hon inte riktigt vet vad hon skall säga, men tycker att hela situationen är tämligen schizofren.
- Ja, så vadå, sa jag, menar du att andra mammor inte riskerar, att råka ut för mustaschodling kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar