måndag 4 maj 2009

Grattis på mig själv!

den 4 maj 2009, kl 14:18


Idag fyller jag baske mig 58 år!

- "Skulle det vara något att fira", hör jag genast hur pessimistklubben tänker.

- "Såpass", tänker optimistklubben.

Medan den riktiga dysterkvisten tänker:

- "Vart fasen kommer alla gamla kärringar ifrån? Är det ingen som kan stoppa deras framfart?"

Nej, tänk det går inte, att hejda ett helt vattenfall med bara händerna. Det är bara att inse det!

Idag kan jag t.o.m. ge spegeln ett charmerande, äkta 58-års kärringleende och säga: "Det här gjorde vi allt bra, du och jag, för nu är vi äntligen här och resten skall vi väl också klara av med bara lite tur och vind i seglen mellan varven!"

Idag bjuder jag dagen till ära på "hypotesen om mitt eget liv", tillika en av mina många musikfavoriter:


Skivan "Screenplaying", som inte har ovanstående "Why Worry" med, är en av de mest underbara, som finns att avnjuta av Mark Knopfler och hans band Dire Straits. Musiken kommer ur många olika filmer, som nog de allra flesta någon gång har hört. Jag kan varmt rekommendera den.

Det var inte jag själv som upptäckte Mark Knopfler, någon gång i början på 80-talet. Utan det hela var faktiskt Jerrys förtjänst.

Jerry, en halvt sönderknarkad själ, som kom med tåget från Fjollträsk till Gällivare. Han ringde mig från Pressbyråkiosken vid stationen i Gällivare och undrade om han fick komma och krypa in under mina beskyddande vingar ett par dagar, tills han visste vart han skulle ta vägen. Jodå, han lovade och försäkrade, att han var helt ren och drogfri nu. Varför han valt att ringa just mig och inte dem han kände betydligt bättre, fick mig att genast börja undra. Men ibland får man ha tillit till situationen. Helt enkelt lita på den egna "magkänslan".

-  Komma och krypa in under mina beskyddande vingar? undrade jag, sa du inte att du redan stod på tågstationen i Gällivare?

Jovisst, gjorde han det, avresan hade blivit lite hastigt och lustigt, han kunde förklara lite mer senare när vi träffades.

Det hann bli en lång förklaring, som det nu kan bli när man heter Jerry och levt det liv som han gjort, men bestämt sig för att definitivt stiga av det rusande tåget in mot evigheten. Han hade satt dit ett par storlangare och därför fått rymma fältet abrupt. Han trodde inte att han stod på den absoluta favoritlistan hos dem just nu och tänk det trodde inte jag heller att han gjorde.

En solig eftermiddag, när jag kommit hem från jobbet, tog vi min gamla Amazon och åkte planlöst ut efter Nattavaaravägen.

- Här stannar vi, sa Jerry, som suttit och hängt med halva huvudet ut genom fönsterrutan, när vi i sakta mak hade tagit oss fram genom landskapet.

Där i den där soliga slänten efter Nattavaaravägen, klingade de första tonerna jag någonsin hört av Mark Knopfler. De kom ur Jerrys stora bergsprängare, det enda som han hade haft med sig, förutom en plastkasse med lite kläder i. Nu låg han och jag där på rygg i slänten och tittade på stora fluffiga sommarmoln, som svävade förbi uppe i skyn. Ur bergsprängaren klingade ett gitarrsolo av Mark Knopfler och Jerry låg där och spelade luftgitarr, medan lockarna på hans huvud svajade hit och dit.
- Gun, sa han rakt ut i luften, har du nånsin hört en sån snubbe till att lira gura?"

Nej, det hade jag verkligen inte och jag lärde mig något annat den dagen, av en gammal avlagd knarkare: "livet är faktiskt fantastiskt, rätt använt".

3 kommentarer:

  1. Det finns 7 kommentarer.

    Roger. Tack för hjälpen. Jag känner till de vägarna redan och jag vet också, att jag kan lägga ut den på Pirat Bay och genom "bidrag" få in pengar. Så har ju Unni gjort med sin bok och vad jag förstår tänker fortsätta med det, eftersom hon fått in 50 000:- på den boken.

    Men det var inte det jag närmast hade siktat på, utan faktiskt i vanlig anda, allra helst. Men det är klart funkar inte det, får jag väl se över andra möjligheter, därför att UT skall den om det så skall bli "over my dead body". Men än så länge skriver jag på, den är långt ifrån klar...
    Anmäl >Gun (2009-05-12 12:24:56)

    Gun
    Du kan trycka din bok själv. Det finns hjälp på nätet: Länk
    Anmäl >Roger (2009-05-10 22:16:23)

    Anita. Jag håller på som bäst, men med mina kroppsliga tillkortakommanden, går det som lus på tjärsticka. Jag trodde jag skulle vara klar här under våren, men jag ser att det tillhörde "optimistklubben", att tro det. Den kanske kan bli klar under sommaren, vem vet.

    Sedan är det också den där andra "lilla petitessen", vem vill ge ut min bok? Ger du ut den? :-D
    Anmäl >Gun (2009-05-05 21:21:28

    SvaraRadera
  2. När ska du skriva en bok? Jag väntar
    Anmäl >Anita (2009-05-05 19:08:53)

    Tommy, man skulle nästan kunna tro att du gått i "skola" hos den där snubben vars "bästa" (kräk kräk) raggningsreplik bestod av "ta av dig trosorna så att vi kan snacka". Han kom från samma by, som han som använde någon (här ej namngiven), som förlaga på toaletten vid uträttandet av vissa skvalpande behov :-D

    Ha´en bra dag och hoppas att livet är underbart ;-)
    Anmäl >Gun (2009-05-04 16:19:06)

    "Ja, må hon leva...!"

    Grattis Gunsan!
    Det är bara att hänga kvar på banan så länge man kan.
    Anmäl >Majsan (2009-05-04 16:07:26)

    Visst är livet fantastiskt! Precis som ... "Livet är underbart, när underlivet är bart"!
    Hur som helst, Stort Grattis!
    /Tommy
    Anmäl >Tommy (2009-05-04 15:01:36)

    SvaraRadera
  3. Dire Straights så jävla bra!! Tror jag vet vilken Jerry du skrivit om. Hur har han det nu för tiden?

    SvaraRadera