den 4 februari 2010, kl 12:09
så här inför Alla Hjärtans Dag, slår varje tidning av dignitet på stora bongotrumman för. Sedan har de uppföljning varje år av de som "lyckades" pricka rätt och vill träda fram ur anonymiteten.
Idén som sådan tycker jag är intressant. Lika gärna som man kan träffas på en krogkväll, eller på "Kopra" bland livsmedelsmontrarna, eller kanske rent av bli nedslagen av någons ryggsäck, som svingas upp på ryggen och man därför börjar prata med varandra:
- Men oj, hur gick det? Gjorde jag dig illa?
En stund senare sedan alla betygelser om att det inte alls kändes som om hela huvudet ramlade loss, kan en lunch som plåster på såren bli ett trevligt och högst oväntat inslag.
Tycke kan väl uppstå där man egentligen minst kan ana sig till det. Åtminstone på ett vänskapligt plan. Vänner kan man som bekant aldrig få för lite av och bara den initiativrike har något att förlora.
Jag har en kär gammal "vän" (tyvärr numera nedlagd), som får illustrera det hela, för den nu som inte vet vad den kan skriva till svar, eller rent av få någon ljus idé under vilket tema man kan skriva i en kontaktannons. Ja, nu är det väl kanske inte alla som kan läsa ev. bortfallen text. Men Kvasthilda är en rätt styv brevskrivare, som kan konsten att beskriva sin egen förträffliga person.
Idén som sådan tycker jag är intressant. Lika gärna som man kan träffas på en krogkväll, eller på "Kopra" bland livsmedelsmontrarna, eller kanske rent av bli nedslagen av någons ryggsäck, som svingas upp på ryggen och man därför börjar prata med varandra:
- Men oj, hur gick det? Gjorde jag dig illa?
En stund senare sedan alla betygelser om att det inte alls kändes som om hela huvudet ramlade loss, kan en lunch som plåster på såren bli ett trevligt och högst oväntat inslag.
Tycke kan väl uppstå där man egentligen minst kan ana sig till det. Åtminstone på ett vänskapligt plan. Vänner kan man som bekant aldrig få för lite av och bara den initiativrike har något att förlora.
Jag har en kär gammal "vän" (tyvärr numera nedlagd), som får illustrera det hela, för den nu som inte vet vad den kan skriva till svar, eller rent av få någon ljus idé under vilket tema man kan skriva i en kontaktannons. Ja, nu är det väl kanske inte alla som kan läsa ev. bortfallen text. Men Kvasthilda är en rätt styv brevskrivare, som kan konsten att beskriva sin egen förträffliga person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar