- den 26 juli 2010, kl 10:25
postnummerområde"
av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund. Den har jag precis lyssnat mig genom, eftersom CD-bokform passar mig bättre. Så här står det om handlingen: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186515047
Kan man verkligen ens ana sig till vad som är ett genomgående tema utifrån denna beskrivning och de omdömen som har lämnats om boken? Enligt de sistnämnda skall detta vara en "kioskvältare".
Visst är det så att smaken är som baken, delad. Men....
Mina åsikter om handlingen stämmer väl överens med det som jag valt som bloggbild. Den "snälla" bildbeskrivning har jag valt, eftersom jag nu skriver en blogg i en dagstidning och inte i någon specialnischad tidning av karaktären "extra ordinära sexuella beteenden", där hela bokstavsskogen kommer till användning= B, B & D, D & S, DS, D/s, S & M, SM, S/M.
Till det tillkommer lite småduttar här och där av vanlig svensson-sex-beskrivningar och homosexuella förhållanden. Mellan detta trillar det ner spridda skurar av perverterad prostitution och våldtäkter och jag hann tänka många gånger:
"Men ge er, inte nu igen"!
Det var som att åter ha blivit tvångsmatad med utförlig reklam om olika P-rullar, som en välkänd filmuthyrare i Gällivare ägnade sig åt, så fort jag steg innanför dörren till videobutiken. Medan resten av männen inne i videobutiken lät som om de fått hack i skivan:
- Ho ho ho ho.
Skitkul! Manlig... humor... (?)
- Så, nej, tack!
Är det här verkligen en deckare? Jag är benägen att klassa den som ett perverst & sadomasochistiskt epos. Men "buntbanden" fick mig onekligen att förstå, att det finns "lösningar" även för hopplösa våldtäktsmän.
Jag pratade med dottern om boken och berättade också om min reaktion. Då berättade hon om ett bokinköp, som hon hade gjort för ett tag sedan. Det var ungefär samma handling/tema. Hon berättade hur hon tillslut bara hade tryckt ner boken i soptunnan, utan att ha läst den färdigt.
Nej, den här boken "Grannen - Du vill inte ha honom i ditt postnumerområde" höjer jag då rakt inte till skyarna. Det måste vara "Årets bottennapp" och det är inte utan att jag undrar vad författarna har för läggning. Det enda som är bra med boken är att den väl beskriver den hänsynslöshet, som en del är kapabla till. Men det är ändock det hela, därför att utvecklingen i själva "deckar"handlingen känns rätt lamt förutsägbar. Hade författarduon valt en annan infallsvinkel, hade de avsnitten kunnat bli riktigt bra.
De här två herrarna har definitivt inte haft tillgång till någon kvinnlig färgring, som har skärskådat deras manus och skrivningar. Den känns bitvis rätt skrattretande. Det är ungefär vad jag skulle kunna tänka mig att förre länspolischefen Göran Lindberg skulle kunna ha skrivit. Dvs. om han nu hade ägnat sig åt författarskap istället för att tro sig vara "Guds gåva till det kvinnliga könet", med en så oemotståndlig charm, att även grov våldtäkt mot barn var något som offren önskat. Det är många män, som lever på myten om den "lyckliga horan".
Av upplösningen att döma, tänker sig författarduon Buthler och Öhrlund en fortsättning med samma tema. Det hade för min del känts betydligt bättre om de istället hade gjort ett helt annat val.
Är det någon som läst boken och har en annan uppfattning?
av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund. Den har jag precis lyssnat mig genom, eftersom CD-bokform passar mig bättre. Så här står det om handlingen: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186515047
Kan man verkligen ens ana sig till vad som är ett genomgående tema utifrån denna beskrivning och de omdömen som har lämnats om boken? Enligt de sistnämnda skall detta vara en "kioskvältare".
Visst är det så att smaken är som baken, delad. Men....
Mina åsikter om handlingen stämmer väl överens med det som jag valt som bloggbild. Den "snälla" bildbeskrivning har jag valt, eftersom jag nu skriver en blogg i en dagstidning och inte i någon specialnischad tidning av karaktären "extra ordinära sexuella beteenden", där hela bokstavsskogen kommer till användning= B, B & D, D & S, DS, D/s, S & M, SM, S/M.
Till det tillkommer lite småduttar här och där av vanlig svensson-sex-beskrivningar och homosexuella förhållanden. Mellan detta trillar det ner spridda skurar av perverterad prostitution och våldtäkter och jag hann tänka många gånger:
"Men ge er, inte nu igen"!
Det var som att åter ha blivit tvångsmatad med utförlig reklam om olika P-rullar, som en välkänd filmuthyrare i Gällivare ägnade sig åt, så fort jag steg innanför dörren till videobutiken. Medan resten av männen inne i videobutiken lät som om de fått hack i skivan:
- Ho ho ho ho.
Skitkul! Manlig... humor... (?)
- Så, nej, tack!
Är det här verkligen en deckare? Jag är benägen att klassa den som ett perverst & sadomasochistiskt epos. Men "buntbanden" fick mig onekligen att förstå, att det finns "lösningar" även för hopplösa våldtäktsmän.
Jag pratade med dottern om boken och berättade också om min reaktion. Då berättade hon om ett bokinköp, som hon hade gjort för ett tag sedan. Det var ungefär samma handling/tema. Hon berättade hur hon tillslut bara hade tryckt ner boken i soptunnan, utan att ha läst den färdigt.
Nej, den här boken "Grannen - Du vill inte ha honom i ditt postnumerområde" höjer jag då rakt inte till skyarna. Det måste vara "Årets bottennapp" och det är inte utan att jag undrar vad författarna har för läggning. Det enda som är bra med boken är att den väl beskriver den hänsynslöshet, som en del är kapabla till. Men det är ändock det hela, därför att utvecklingen i själva "deckar"handlingen känns rätt lamt förutsägbar. Hade författarduon valt en annan infallsvinkel, hade de avsnitten kunnat bli riktigt bra.
De här två herrarna har definitivt inte haft tillgång till någon kvinnlig färgring, som har skärskådat deras manus och skrivningar. Den känns bitvis rätt skrattretande. Det är ungefär vad jag skulle kunna tänka mig att förre länspolischefen Göran Lindberg skulle kunna ha skrivit. Dvs. om han nu hade ägnat sig åt författarskap istället för att tro sig vara "Guds gåva till det kvinnliga könet", med en så oemotståndlig charm, att även grov våldtäkt mot barn var något som offren önskat. Det är många män, som lever på myten om den "lyckliga horan".
Av upplösningen att döma, tänker sig författarduon Buthler och Öhrlund en fortsättning med samma tema. Det hade för min del känts betydligt bättre om de istället hade gjort ett helt annat val.
Är det någon som läst boken och har en annan uppfattning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar