Gnuuu... ropar "hushänget" inifrån arbetsrummet.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 15 mars 2010, kl 13:08

Han låter som en mistlur och jag undrar om han har fastnat med fingrarna i tangentbordet. Jag reser mig från köksbordet där jag varit djupt försjunken i min egenhändiga, tillika handskrivna receptbok. Jag har suttit och drömt mig bort bland "Annalenas kärleksmums", "Berits långpannelimpor", "tingsrätts-Jills shortbread", "Kurres klappgröt" etc. Jag har gu´ bevars blivit inbjuden i en receptbytarmailkedja av en gammal klasskamrat från läroverkstiden och har stått och vägt mellan valen "äsch, det här skiter jag i - till - klart som korvspad skickar jag iväg ett recept. Fråga är bara vilket"?

När jag hasat mig fram till dörrposten och undrar vart det brinner. Meddelar "hushänget" att han hittat en hemsida där man säljer tryffelträd. Han läser högt:


- Tryffelträden kommer in på lager igen i mars. Du kan välja mellan Tryffelträd med svart tryffel, eller Tryffelträd Bianchetto med vit tryffel.

För den som nu mot förmodan inte lekt tryffelsvin i sina dar´, kan upplysas om att tryffel är en liten svamp, som ser ut som en hårdtorkad, mer eller mindre kulformad hundbajs med minimal perforering på. Utseendet skall man inte bedras av. Därför att den smakar underbart i frittata, mixad med mascarpone på bruschetta, riven över pasta, risotto eller polenta och att göra tryffelkrämsåser inte att förglömma. Kilopriset är häftigt magstarkt och kan snabbt få Eurosedlarna, att hänga som flugsmällor ut ur öronen så fort man gjort en fyndplats på tryffel.

- Hade du tänkt bli tryffelmiljonär vid fyllda 150 år? undrar jag lite slött och tittar lite skeptiskt på mannen i mitt liv och fortsätter pessimistiskt. Det tar liiiite tid för ett träd att växa upp.

Han låter sig inte nedslås. Han är idag ihärdigheten personifierad och kunde nog säkert också sälja hårvatten till flintskalliga. Han låter högtidligen meddela, att man kan faktiskt göra en jordanalys för 120 Euro, därför att försäljaren av tryffelträd garanterar inte att de växer här i Sverige.

- Vart tryffel växer vet vi ju redan, så varför ens bekymra sig om jordanalyser för 1200 svenska slotys? undrar jag fortfarande lika ointresserad av den "nya" affärsidén, som jag anar mig till åter ligger bakom intresset. (Vi har lerjord på vår tomt).

Saken är den att det har påståtts av "vetenskapen", att det inte växer tryffel i Sverige. Men det är helt fel. För något år sedan gjorde man ett fynd på Gotland. Men då var redan den "nyheten" gammal skåpmat för min egen del. Därför att när jag skulle bygga en pilkoja med mina skolbarn, satte jag dem att gräva 25 - 30 cm gropar i den cirkelform vi hade mätt ut genom att hålla ett snöre runt en pinne. Det dröjde inte länge förrän massor av tryffel var siktade strax under jorden. Vanlig hederlig svensk & norrländsklik tallbacke växer tryffeln i. Visserligen här nere på västkusten, men jag är rätt förvissad om att samma sak återfinns i norrlandsskogarna. Man har bara inte tänkt på det.

Det här fyndet som mina skolbarn gjorde har "hushänget" hunnit babbla om sedan dess, alltså sedan 1998. Mellan varven tycker jag mig ha sett hur dollartecknet flutit förbi hans blick och skylten "Svenskt tryffelsvin" hängt runt hans hals. Men det har stannat vid tanken. Stå på alla fyra och böka runt i jorden har väl helt enkelt inte legat för hans del. Skaffa hund och dressera till att lukta fram tryffeln har väl inte heller hägrat. Han hade chansen medan sönerna hade sina hundar. Men nu ligger de "sex feet under" så den saken är inte ens längre aktuell.

Jag är svårövertalad och påminner honom om den här lilla pinnen "Gingko Beloba", som skulle bli ett ståtligt kinesiskt tempelträd på ca 30 meter. Jo, kyss mig! Gingkon har stått där år ut och år in med sina "yviga" ca 120 cm:s höjd. Sedan 1999 har den väl vuxit 1 dm, max! Men det är klart väntar man på något gott så väntar man säkert aldrig för länge. Här lär man dock få vänta innan man kan sitta i skuggan av det tempelträdet! Dottern blev så less på "Gingko-pinnen", att hon efter samråd med mig lät den få "flytta". Hon grävde ner den i blomsterkullen (ogräskullen) istället, där malvorna, fingerborgsblommorna och rosorna snabbt dolde den helt och hållet och innan sommaren ens var till ända.

Nej, jag struntar i Tryffelträd och hasar mig tillbaka till receptboken, som blivit lämnad uppslagen över en bild från Cupcakesälskarens eldorado, sockerchockens hemvist, som ligger på Portobello Road i London. Det är ingen hejd på vilka ingredienser som kan återfinnas i dessa. Gammal hederliga muffins har fått en osedvanlig och oväntad renässans. Det är mashmallows, nötter, hallon, hackad choklad, "what ever", som numera återfinns som fyllning. Det är nog bara gamla nermalda militärsockor som ännu inte återfunnits. För att inte tala om garneringen ovanpå! Sockerglasyrerna är i vitt, kitschigt rosa, pistagegrönt m.fl. färger och med strösselpinnar, stjärnor, silverkulor etc. Ju sötare desto bättre (tydligen).

Jag som hatar sockerglasyrer. Det är en av anledningarna till att jag blev glad varje gång som det bjöds på mazariner till eftermiddagsfikat på jobbet. Garanterat ingen frestelse att falla för. Jag kunde sitta där med min släta kopp kaffe med mjölkskvätten i och känna mig helt nöjd och tillfreds.

Fy, farao för sockerglasyrer, det ilar ända upp i hårfästet bara vid tanken på dem!

Jag kanske borde skicka recept på dessa? Det lär ta tid att hämta sig efter denna våldsamma sockerchock, för den som nu mot förmodan testar.

I alla fall lär det dröja ett tag innan nästa inbjudan till kedjebrev i mailform dimper ner, eller?

"Men hur ambivalent kan du egentligen bli, människa", tänker jag och suckar djupt åt mig själv. Jag är nog ett typexempel på förfallet.

???

... eller är det "för fallet"?