Lars Vilks rondellhund

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 11 mars 2010, kl 21:17

har åter dragit uppmärksamheten till sig.

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article261159/Svart-pa-vitt-om-Lars-Vilks.html och nu pågår för första gången en riktig debatt. Förra gången blev det bara en massa svada & rädslor, som inte ledde någonstans än till låsta positioner och motsättningar.

För den som inte känner till Lars Vilks biografi kan det säkert te sig som en skymf. Saken är bara den att Lars Vilks är den som utmanat och ifrågasatt och inte minst provocerat oavsett vilket läger man tillhör, eller vilket samhälle man tillhör.

Det är nu snart tre år sedan han publicerade den teckning, som nu åter är högaktuell, genom de sju personer som avslöjats och gripits i Irland + "Jihad-Jane" som står åtalad i USA för förberedelse till mord på Lars Vilks.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-vilks-de-hade-inte-glomt-mig_4403387.svd

Med en fatwa och ett pris på sitt huvud på ca 1 miljoner i svenska "slotys" totalt, är det inte så konstigt att Lars Vilks fått säga "goodbye - farewell" till allt vad normalt liv heter. Fråga är bara om Lars Vilks någonsin haft något "normalt liv" i den betydelsen (dvs. förutan dödshotet förstås). Han har som vana att gå mot strömmen, med sin fulla övertygelse om att provocera och ifrågasätta. Vad än det har gällt. Alla som besökt hans "verk" Nimis och senare Arx i Kullabergs naturreservat, som svenska statliga myndigheter slagit sin panna blodig utan att vinna över honom, är väl om något ett tecken på vad han är och varit.

Sägas skall också att Lars Vilks har en synnerligen udda, dock rolig galghumor, det inser man strax när man mött honom och någon islamofob är han definitivt inte! Bara en man som klivit rakt in i porslinsfabriken med pjäxorna på i vanlig ordning. Men det är han rätt van att göra. Det är något av hans signatur.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ladonien Fråga är bara om Lars Vilks egen "frälsning" och inledande "obstinata karriär" trots allt är av mottot "religiös upplevelse". Därför att likt Jona och valfrisken i Gamla testamentet, som även Islam har gemensamt med vår tidigare statliga kyrkas religion, överlevde Lars Vilks mirakulöst havet i det ögonblick när han var övertygad om att hans sista stund var kommen och utom all räddning. Han kastades som genom ett under upp på land, just precis där han efter denna händelse påbörjade sitt bygge av Nimis. Just att han som genom ett mirakel räddats ur havets vågor fick honom att fundera över vad livet ville säga honom med denna handling.

Som gammal medborgare i Ladonien, kan jag nog påstå att någon dussinfigur har Lars Vilks aldrig varit och kommer sannolikt aldrig heller att bli. Jag kan se att personer av Lars Vilks kaliber är en nyttighet för mänskligheten i den smått galna värld som också finns som inslag, även om jag kan känna att det här var väl ändå väldigt onödigt att ge sig i kast med av honom. Men jag förstår hans resonemang, eftersom jag skådat den i så rikliga mängder långt innan denna rondellhunds tillkomst. Han har efter händelsen vid Kullabergs ogästvänliga hav och strand en tendens att alltid tänja gränserna.

Jag vet inte hur dessa islamska fundamentalister tänker, när de skriver och också påstår, att det är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Därför att de har själva och även i historien avbildat profeten Muhammed flitigt. Vid någon brytningspunkt i historien så började man knacka bort gamla avbilder på företrädesvis muralmålningar i moskéer, vem eller varför det har gjorts vet jag faktiskt inte och har inte hittat någon vägledning, trots idogt sökande. Men avbildningar har faktiskt funnits och finns, så det förbudet att profeten Muhammed inte får avbildas det förstår jag inget av.

Det som frågan bör gälla är om det är lämpligt att göra nidbilder av andra religioner. Något som även Islam måste rannsaka sig, eftersom det förekommit i rikliga mängder i dess media och som varit riktade mot andra religioner.

Fråga blir då vart man skall dra dylika gränser, eller om man överhuvudtaget får framställa andra människor i maktställning i form av att man skriver om dem, eller att det görs karikatyrteckningar/karikatyrbeskrivningar av dem. Var skall den gränsen egentligen dras? VEM skall äga rätten att dra den? Var skall detta forum finnas där man för dessa diskussioner?

Personligen kan jag känna, att när man ger sig in på människors religioner, som trots allt handlar om det själsliga hos var och en. Då har man passerat en gräns, som man som människa borde hålla sig för god att överskrida, vad de egna åsikterna än må vara. En del tror på jultomten, andra tror på gud medan andra tror på vetenskapen etc. Det är också av den anledningen som jag tyckte, att utställningen "Ecco Homo" av Elisabeth Ohlsson Wallin överträdda alla tänkbara gränser http://www.ohlson.se/utstallningar_ecce.htm Liksom fotografen Andres Serano med hans "Piss Christ", dvs. Jesus på korset, nedsänkt i ett rör fyllt av urin, dvs. piss! http://en.wikipedia.org/wiki/Piss_Christ eller alla dessa karikatyrteckningar på både profeten Muhammed men även judiska karikatyrteckningar. Men börjar det hagla dödshot och man måste undanta en (1) religion i den yttrandefriheten, då HAR vi fått ett problem! Det betyder att man under förtäckta hot, kan styra yttrandefriheten. DÄRI ligger problematiken.

Jag har själv lärt mig måla ikoner (eller skriva som det heter initialt) i kloster. Men det skulle faktiskt inte falla mig in att kalla dem för "riktiga" ikoner hur formellt riktiga de än är målade. Jag vet vad som krävs för att de skall vara det och jag har inte för avsikt att få dem helgade av den katolske biskopen i Sverige. Därför känner jag mig tveksam till att det finns personer inom svenska kyrkan, som bedriver denna ikonmålningsverksamhet. Eller är det så att något håller på att hända inom den svenska kyrkan och dess grundtro, som gör att de närmat sig katolska eller den ortodoxa kyrkans tankesfär?

Fundamentalisters Islam känns märklig, när man betänker profeten Muhammeds egen livsbiografi och där det framgår med all övertydlighet, att han tagit intryck av sin första hustru. http://sv.wikipedia.org/wiki/Profeten_Muhammed  (sedan denna länkhänvisning är innehållet ändrat!)

Det finns många bevis för att kvinnan på intet sätt haft en sådan ställning, som nu görs gällande från en del falanger inom Islam. Ta t.ex. drottningen av Saba, i allra högsta grad i egenskap av både muslim och regent i ett muslimskt land och allt vad hon stod för. Muhammed varnade starkt sina efterföljare för, att att upphöja honom till gudomlig nivå och därmed begå vad han ansåg var de kristnas misstag. Han underströk att han var en vanlig människa med en ovanlig uppgift och att de enbart skulle följa Koranen. Muhammed har med tiden upphöjts till närmast ouppnåelig höjd och betraktas som en perfekt människa. Modellen för alla människor i alla tider. Studerar man profeten Muhammeds biografi visar den på, att han i allra högsta grad var en människa med sina fel och brister. Hade han inte varit det hade han inte behövt "Guds hjälp" att göra ett undantag för sina högst mänskliga gärningar, som dessutom var förbjudet i lag.

När det gäller själva religionen Islam, känns den mer lättillgänglig i Ibn 'Arabis skrifter. Hans fullständiga namn var Abu abd-Allah Muhammad ibn al-'Arabi. Han levde under den tid då man levde i fred och i fullständig harmoni mellan de olika religionerna, dvs. innan man gjorde politik av religionen. Ibn 'Arabi var en man som inte bara jag, utan stora delar av många olika religioner, liksom inom Islam själv, betraktar som "den största representanten för gudomlig kärlek". Gudomlig kärlek är inte att döda varandra. Gudomlig kärlek är att ha överseende med varandras mänskliga brister.

Religionen Islam är den näst största efter kristendomen och har ca 1,5 miljarder anhängare. Som regel känner vi i västvärlden förvånansvärt lite till om själva religionen och dess utövare. För många har det blivit likvärdigt med ordet terrorism, vilket är i allra högsta grad olyckligt.

I Sverige pågår nu en infekterad debatt pga. Lars Vilks teckning och de senaste avslöjade mordplanerna mot honom. Jag undrar vart detta skall sluta, därför att det finns så många inom Islam, som känner sig oerhört och ibland oförsonligt kränkta. Jag kan förstå den synpunkten med hänvisning till vad jag ovan skrivit, att varje människa har rätten att freda sin egen religion.

Vi har inom det här landet religionsfrihet, liksom vi har rätten att avstå religion!

Men sedan finns en annan sida av myntet, som de i det här landet som har Islam som sin religion, måste ta på högsta allvar och diskutera inom de egna leden. Jag tror att man kommit till en punkt där man måste välja inställning och stå för den fullt ut, utan att komma med dubbla budskap. Är det rimligt att man ruckar på yttrandefriheten, vilket mer eller mindre har skett, genom de förtäckta dödshoten.

Inom Islam i Sverige har man inte heller tagit ställning till det, som det inte längre går att blunda inför och där det här landet inte kommer att vika sig en enda tum inför. Det är skrivet i sten: flyr man hit till Sverige, undan krig och förföljelse, eller väljer att bosätta sig i det här landet. Då ägnar man sig definitivt inte åt hedersmord, könsstympning, barnäktenskap, tvångsäktenskap. Kvinnan har sålunda fria val att välja det liv som hon själv önskar. Liksom rätten att både ha en religion, men också ha rätten att avstå religion. Det är en rättighet i det här landet, Sverige. Tillika en helt laglig rättighet. Dvs. inskrivet i lagen. Bor man, eller vistas man i det här landet, är det också dess lagar man har en skyldighet att följa. I det här landet Sverige har vi yttrandefrihet.

Det är endast från den grunden som diskussionerna kan föras ifrån. Något annat är inte tillämpligt i det här landet pga. landets gällande lagar. Kommer vi svenskar till ett annat land är det också en självklarhet, att det är det landets regler (skrivna och oskrivna) och lagar vi har att följa. Svårare än så är det faktiskt inte!