- den 22 november 2010, kl 23:35
Inte nödvändigtvis i solen
Men ett eget fönster mot gatan
Jag kan öppna och stänga
som jag behagar
Det är det enda jag behöver
Det är det enda
som mitt hjärta kräver
Att jag hittar någonstans
där jag kan välja mellan
Lugn och ro
******
Det är några versrader ur Eva Dahlgrens "En plats på jorden". Hela melodin (?) låten (?) inledde hela föreställningen. Jag säger som Gunde Svan, man får "ståpäls", med tillägget tårar i ögonen och gråtklump i halsen. Det är magiska ord, magisk röst, magisk lyrik, magiskt enkelt och så magiskt sant och självutlämnande.
Eva Dahlgren har slagit an en ny form av föreställning. En 1 ½ timme lång monolog, som fått namnet "Ingen är som jag" och ingen är verkligen som Eva Dahlgren.
Eva Dahlgren är verkligen 90 % västerbottensgener och 10 % andra inslag. - Tur att hon bara tog upp liknelsen med hur man såg ut och var i jämförelse med henne själv, när man var kvinna från Gällivare, inte Malmberget.
Men det kanske är snudd på? Suck......
Självklart har man antingen fastnat för hennes lyrik och musik, eller så har man det inte. Själv har jag varit "fast" ända sedan jag kånkade hem hennes första album 1978, "Finns det nån som bryr sig om".
Ändå var det vissa strängar i denna monologföreställning, som jag inte fick ihop med att detta var Eva Dahlgren och på slutet förstod jag varför. Där framgick att katastrofen Herr Herngren varit inblandad och jag förstod också i vilka bitar han haft inflytande. Jag har en uttalad form av "Herngren-allergi", den verkar obotlig, eftersom jag faller i djup mentalt koma så snart han flimrar förbi någon filmruta eller TV-ruta. Det hjälper inte att jag säger strängt till mig själv:
- Nu slutar du upp med de där dumheterna Gun, det går att finna något positivt i alla människor.
- Men, svarar jag mig själv, det enda som är positivt är när han försvinner ut ur rutan......
Eva Dahlgren kan så mycket själv och av egen förmåga. Årets sommarprat var i vanlig ordning helt underbart att lyssna till. Hon har många gånger i sina föreställningar visat glimtar ur det som är hennes jag och det håller så förbaskat bra. Nästa gång hoppas jag att hon helt och hållet står på egna ben och det kommer att bli 100 %, nu blev det inte riktigt hela sträckan ut. Men den där lilla felprocenten, som uppenbarligen var Herr Herngrens regi & inblandning i hur föreställningen skulle ticka framåt, den klarar hon sig mycket bättre utan. Mer än de allra flesta multiartister, som hon har utkristalliserat sig till att vara.
Detta var slutföreställningen som gick av stapeln ikväll på Lorensbergsteatern i Göteborg och jag ser verkligen fram emot fortsättningen av Eva Dahlgrens karriär.
PS. Bilderna kommer ibland inte upp i texten om man loggat sig in via NSD-Gällivare, men från "bloggar" brukar det däremot funka. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar