- den 1 oktober 2008, kl 11:15
Åter i lilla ankdammen, var vi på författarfrukost på Elite Plaza i lördags. Där hade alla de "stora elefanterna" ramlat in och de presenterade sina böcker och tankar kring dess tillkomst. Alltså intogs scenen, förutom av den stora, lilla förlagsdamen Dorotea Bromberg av de författare jag presenterar i den turordning, som de inbördes hade. Anledningen till att det vid just den här författarfrukosten var så många författare, berodde enbart på att Bok- och Biblioteksmässan pågick på Svenska Mässan. I normalfallet går dessa författarfrukostar av stapeln med endast en författare och publik. Hur som haver, själva idén är ett trevligt sätt att starta morgonen på. Jag kan varmt rekommendera det för Gällivare kommuns kulturansvariga, som ett måhända nytt och annorlunda KUL-tur-grepp!
Alexandra Zazzi "Torsdagarna med Zazzi". Ni vet vinnaren i dokusåpan Robinson anno 1998. Hon driver till vardags en gemytlig och professionell restaurang "La Stazione", som faktiskt är det gamla stationshuset i Partille. Inte nog med det hon gläder oss Göteborgs-Postens läsare på torsdagar genom att ha en matspalt där, därav namnet och boken. HUR hon hamnade i Göteborg? Tja, hon blev helt enkelt kär i en skön tjomme från den gôteborska stadsdelen Kålltorp.
Henning Mankell "Kinesen". Mankell tror definitivt på Kina som det land, som kommer att ta över USA:s nuvarande roll. Men att införa kinesiska i nuläget, istället för engelska i de svenska skolorna, kändes för mig något överdrivet. Olika språk som tillval tror jag dock på. Men det där med Kina på världsmarknaden det är han väl inte ensam om att spekulera tro, kan jag tänka mig. - Jag loggade mig in och kollade in statens tvångsförvaltning i form av PPM-fonder. Man skall inte vara hjärtsvag skall jag säga! Men när jag väl hämtat mig ifrån chocken, kunde jag inte annat än skratta åt eländet. Ett gott skratt förlänger också som bekant både munnen och livet, kanske de här som fattade PPM beslutet värnar folkhälsan? Jag tror dessutom att det hela på sikt rätar ut sig och vinden kommer att skilja agnarna från vetet. Alltså när de här låtsaspengarna i den här låtsaspappersvärlden, med de här låtsasmänniskorna, som styr skutan är ute ur leken. Rollskiften finns det dessutom i historien, det var likadant när USA axlade manteln från Storbritannien. Jag handlar inte i panik och väljer att ha kvar mina Indien- och Kinafonder trots halveringen av kapitalet och jag byter inte heller bort den bank, som var i blåsvädret i ett tv-program i söndagskväll. Inte än i alla fall, skall jag väl för säkerhets skull tillägga!
När man som Henning Mankell är bosatt i Afrika, är det lätt att tappa helhetsperspektivet till vad som händer i Sverige, det framgick av hans åsikter. Handlingen i "Kinesen" är en historisk händelse på 1860-talet, där mina historiska kunskaper har uppenbara blottor, eftersom jag inte ens hört talas om den. Jag har bara läst "om den" i samband med att boken "Kinesen" utkom. Jag har sålunda inte läst boken. Dock "Italienska skor", som Bi övertalade mig att läsa, eftersom vi hamnat i en diskussion, där jag talat om att jag hade fått nog av Henning Mankells "samma story-böcker i lite olika vinklingar". Men Bi hade rätt och jag hade fel. "Italienska skor" var verkligen annorlunda.
Karin Thunberg "En dag ska jag berätta om mamma", dvs. familjehemligheter. Liknelsen "skådemur" framförde författaren: På utsidan (det som syns) är den fin, på insidan ful och däremellan vräker man in en massa dynga, som aldrig syns eller någon vet något om. Tja, så kan det väl också vara och man behöver sällan vända på så många stenar i en människas liv, innan man upptäcker, att det finns mycket under de där vända stenarna. Men sedan har hon liksom många andra gjort ett tankefel. Hon drar alla mammor över samma kam, som någon tid av sitt liv varit hemmafru dvs. varit hemma med sina barn. Det kunde säkert i många fall vara problematiskt, att helt plötsligt bli hemmafru. Men jag som arbetat med människor hela mitt vuxna liv, kan sannerligen inte döma ut "hemmafrun", mer än att det varit en kvinnofälla rent ekonomiskt. Stadsapparaten gjorde det inte jämlikt i förhållande till den insats de gjorde som hemmafruar. Det är inte heller någon hemlighet, att det fanns hemmafruar, som inte hamnade i "goda äktenskap", utan blev prisgivna åt sina mäns godtycke och senare även arbetsmarknadens, när barnen väl var stora och kvinnorna inte längre behövdes hemma.
Men det är som livet i stort. Det finns bra hemmafruar och det finns dåliga hemmafruar. Liksom det finns bra mammor och dåliga mammor, oavsett om de arbetar eller ej. Detsamma gäller män dvs. pappor! Vi är dåliga på att dra lärdom ur historien, lyfta fram det goda och väldigt snara att förkasta allt ur historiens vingslag! Ett bra koncept som haft sina fördelar, borde alltid analyseras och sättas i det sammanhang det hör hemma. Hur många arbetande föräldrar har inte ständigt andan i halsen och känner att de inte räcker till? Är det bra? Är det ett mått på frihet? Är det ens ur barnets perspektiv rimligt?
Pierre Schori "Draksåddens år", handlar om 11 september. Dock inte vårt eget 11:e september, utan händelserna i USA. Det gäller uppenbart att ständigt rikta blickarna på något annat än den egna bakgårdens brister. Just hans navelskådande utan helhetsperspektivet i sikte och att han dessutom kom att förringade avrättningen på vår egen justitieminister Anna Lind, som skedde med SÄPO:s goda minne, gjorde mig mycket illa berörd! Så NEJ, jag står över att vidlyftigare kommentera Pierre Schori. Dvs. det han lät undslippa och innehållet i hans bok, gjorde att han förblev det han hittills varit i mina ögon: en "wannabee". Den här spalten är dessutom begränsad för att ingå i några djupare förklaringar. Det är dessutom inte mödan värd.
Helena Tursten "Det lömska nätet". Är en i den långa raden deckare som finns utgivna. Men själva grunden s.k. "nätgrooming", som storyn också bygger på, den problematiken borde alla vuxna/föräldrar ägna sig åt. För att inte tala om lagstiftarna i det här landet, som ännu INTE kriminaliserat sexuella kontakter med barn! Det har man gjort i andra länder för länge sedan. Det finns alltför många godtrogna föräldrar, som inte har ett enda hum om vad deras barn pysslar med, på alla dessa populära ungdomssidor, som bara blir fler och fler och VAD barnen/ungdomarna blir utsatta för! Visst går det bra att klicka bort "fula, äckliga gubbar på nätet". Men jag vet också att dessa förövare, har tålamod och de är MYCKET förslagna. De kan också vänta i flera år om så behövs. "De som väntar på något gott, väntar som bekant aldrig för länge" och deras tentakler är många och långa. De ÄR proffs på det här och föga anar de här pojkarna och flickorna, att föremålet för deras drömmar inte alls är en Kalle eller Liza 13 år, utan en förslagen förövare!
Det här suspekta världsomfattande nätet finns i precis VARJE land, de samarbetar dessutom med varandra! "Alexandermannen" från "ungdomsnätet" fälles för 50 våldtäkter, mörkertalet torde vara i skrämmande omfattning! För hur mycket skam finns det inte i att ha råkat ut för en förövare? HUR många talar om vad de råkat ut för, lurats av? Det kan ta åratal innan en sådan sak kommer fram i en människas liv, om det ens någonsin gör det!!! Jag skulle önska att det i varje kommun/skola fanns en föräldrautbildning, som någon form av vaccination mot dylika händelser. Vi lever i en helt ny tidsanda, där våra barn och ungdomar lämnat HELA föräldragenerationens tekniska kunnande, ljusår bakom sig! Vi vill till varje pris förhindra att våra barn vistas ute i dåliga miljöer, men nickar intet ont anande glatt åt, att de sitter hemma med näsan hängande i PC:n. Vuxna och föräldrar är helt omedveten om vilka faror som finns där! Sånt händer bara "andras barn", inte "mitt barn"! Men det är inte så livet fungerar, de här nätförövarna de finns! De är inte någon fiction!
Täppas Fogelberg "Trött, Fet & 50", blev en chockupplevelse för mig att läsa. Denne tillsynes goa, underfundige man, som inspirerat mitt yngsta barn, att ha en vattenfylld glasskål på köksbordet med en egen "Anki Anka" i, när hon var liten, var långt ifrån denne mysprick jag lurats till att tro att han var, genom TV-programmets förmedling av barnprogram. Själv är han ett offer, prisgiven åt en dålig förebild. En förebild, som han själv anammat, utan att fundera närmare över saken förrän han nått "vägs ände". Han vet idag allt som är värt att veta om hur man genom olika droger får den där inre smärtan att kännas ok. T.o.m. den enklaste av alla genvägar, att nå dit: genom en Stensolid och lite öl har han väl utprovat. Dvs. det där som är ett enda kaos i magtrakten och som han inte begripit ett enda dyft om, dvs. ända till den dagen han slutade upp att bedra sig själv. Man kan som bekant enbart bedra sig själv. Sedan spelar det ingen roll vad det än må handla om: Man kan bara bedra sig själv!
Helena Henschen, "Hon älskade". Nu en roman om hennes fascinerande farmor och kärlekens vägar, som även machomän kan läsa med behållning och är en skildring ur krigets Tyskland. Helena Henschen hade lovat sig själv att ALDRIG mer skriva om någon släkting, efter hennes första bok "I skuggan av ett brott", som handlade om de i medierna kallade "de von Sydowska morden". Men man skall som bekant aldrig uttala de där magiska ordet "ALDRIG"! Fö. en intressant kvinna, som bl.a. är en av grundarna till designföretaget Mah-Jong, har jag att tillägga.
Jan Guillou, "Men inte om det gäller din dotter". Han är mannen som genom sina västar, gett "den manliga handväskan ett ansikte". En man som man antigen älskar eller avskyr. Dylika färgstarka människor måste man helt enkelt ta ställning till, de kan inte passera obemärkt förbi. Jag har precis avslutat den boken, i form av CD-bok, ett underbart sätt att tillförskansa sig litteratur! För den som inte är uppdaterad på JG, lät han meddela att han i denna bok, haft för avsikt att knyta ihop alla sina romanfigurer och ge dem respass ut i evigheten. Tja, Arn gick det inte att baka in, påstod han, pga. tidsperspektivet. Men jag kan nog tycka att han lyckades även med det, eftersom muslimerna och det saudiska kungahuset hade en framträdande roll i den nya romanen. JG har aldrig duckat för att städa upp i det egna landets bakgård, även om detta städande blev tröttsamt i form av ideliga upprepningarna i boken: FRA-problematiken har man tidigare i svensk historia genat sig igenom, genom att köpa de tjänsterna från utlandet. Det har INTE varit förbjudet! Det har alltså inte skett någon förändring i underrättelsetjänstens arbetsmetoder. Han var fascinerad över att Tomas Bodströms arbetsmetoder lyckats få fri lejd av svenska folket, men då stackars Fredrik Reinfeldt gjorde samma handling, men valde att ha helt öppna spelkort, rasade hela taket in och det blev ett ramaskri bland svenska folket och journalistkåren! De förtroendevalda, dvs. riksdagsmännen fegade ur vid omröstningen och låg hemma och pillade i navelluddet istället för att rösta om lagen!
Jag kan inte mer än hålla med JG:s åsikter, eftersom det varit/är mina egna åsikter. "Damernas ögonfröjd" Bodström slutar dessutom aldrig att förvåna mig. Inte blev jag heller så förvånad vid hemkomsten till Sverige, att få läsa/höra att försvaret lagt ut pengar på en enkätundersökning bland de anställda, som kostat 100 miljoner kronor! Projektledaren, brigadgeneralens mångordiga förklaring om: "att det hela kommit sig av att de anställda fått säga vad de tyckte om sina chefer"! - " För 100 miljoner kronor"??? blev min spontanreaktion. Det fick mig närmast att tänka på min mammas förmanande ord: "Börja inte förklara något som redan gått åt skogen, det kommer inte att bli till det bättre". -
Men Jan Guillous skrivande i övrigt då? Än så länge gillar jag hans skarpa intellekt. Hans stil med att inte ducka för något, även om han personligen får plikta i slutändan, är helt i fas med min egen. Jag är måttligt road av förljugenhet och maktmissbruk! - MEN: "Överinlärningsprincipen där förmedlaren är ett manipulerande geni och mottagaren en förmodad idiot", som Bi helt nyligen träffsäkert uttryckte det hela, när vi diskuterade JG:s sista boks innehåll, DEN hoppas jag inte Jan Guillou fortsätter att slå an. Hela hans Arn-serie vittnar om hans yrkeskunskaper och är ett helt mästerligt hantverk, anser jag. Bi och jag kom fram till slutsatsen, efter att ha vridit och vänt problematiken ut och in, att det kanske i slutändan "kostar på" att vara så insatt i fina vinsorter och spankulerat runt på fina heltäckningsmattor. Eller är det så att jag bara hakat upp mig på dessa otaliga upprepningar mm. i Guillous sista bok?
Jan Guillous egna ord får avsluta det hela: "Vinälskande amatörer kan bekymmerslöst botanisera bland de sydafrikanska vinerna. Allt är bra från Sydafrika, såväl rött som vitt. Sydafrikanska viner som kostar en hundralapp eller mindre på Systemet är lika bra som motsvarande franska viner för femhundra kronor."
Catarina Kjellberg "Dödens ö", är ett gammalt kriminalfall, som dammats av och fått ny skepnad i någon form av personanalyser, enligt mitt tycke.
Sist ut slutligen:
Mark Levengood "Hjärtat får inga rynkor". Hela hans sjungande finlandssvenska med oförargligt inslag av "pojke", kan få vilket stenhjärta som helst att mjukna. Men de som hört Mark sommarprata, varit på tidigare författarfrukost med honom, eller läst hans tidigare böcker, hört honom på TV etc. har inga större nyheter bland skämten att förvänta sig. Men det förlåter man honom så gärna! Han är och förblir en sann kuckelurare, som det alltid är lika trevlig att konfronteras med. Han bjöd åter på en annan vinkling om det där om att "förklara sig, när det redan gått åt fanders". Ett lite mer mustigt uttryck än min mammas. I Marks familj heter det istället: "Om du har ett paraply. Uppstucket i rumpan. Så fäll int´ ut de´"!
Alexandra Zazzi "Torsdagarna med Zazzi". Ni vet vinnaren i dokusåpan Robinson anno 1998. Hon driver till vardags en gemytlig och professionell restaurang "La Stazione", som faktiskt är det gamla stationshuset i Partille. Inte nog med det hon gläder oss Göteborgs-Postens läsare på torsdagar genom att ha en matspalt där, därav namnet och boken. HUR hon hamnade i Göteborg? Tja, hon blev helt enkelt kär i en skön tjomme från den gôteborska stadsdelen Kålltorp.
Henning Mankell "Kinesen". Mankell tror definitivt på Kina som det land, som kommer att ta över USA:s nuvarande roll. Men att införa kinesiska i nuläget, istället för engelska i de svenska skolorna, kändes för mig något överdrivet. Olika språk som tillval tror jag dock på. Men det där med Kina på världsmarknaden det är han väl inte ensam om att spekulera tro, kan jag tänka mig. - Jag loggade mig in och kollade in statens tvångsförvaltning i form av PPM-fonder. Man skall inte vara hjärtsvag skall jag säga! Men när jag väl hämtat mig ifrån chocken, kunde jag inte annat än skratta åt eländet. Ett gott skratt förlänger också som bekant både munnen och livet, kanske de här som fattade PPM beslutet värnar folkhälsan? Jag tror dessutom att det hela på sikt rätar ut sig och vinden kommer att skilja agnarna från vetet. Alltså när de här låtsaspengarna i den här låtsaspappersvärlden, med de här låtsasmänniskorna, som styr skutan är ute ur leken. Rollskiften finns det dessutom i historien, det var likadant när USA axlade manteln från Storbritannien. Jag handlar inte i panik och väljer att ha kvar mina Indien- och Kinafonder trots halveringen av kapitalet och jag byter inte heller bort den bank, som var i blåsvädret i ett tv-program i söndagskväll. Inte än i alla fall, skall jag väl för säkerhets skull tillägga!
När man som Henning Mankell är bosatt i Afrika, är det lätt att tappa helhetsperspektivet till vad som händer i Sverige, det framgick av hans åsikter. Handlingen i "Kinesen" är en historisk händelse på 1860-talet, där mina historiska kunskaper har uppenbara blottor, eftersom jag inte ens hört talas om den. Jag har bara läst "om den" i samband med att boken "Kinesen" utkom. Jag har sålunda inte läst boken. Dock "Italienska skor", som Bi övertalade mig att läsa, eftersom vi hamnat i en diskussion, där jag talat om att jag hade fått nog av Henning Mankells "samma story-böcker i lite olika vinklingar". Men Bi hade rätt och jag hade fel. "Italienska skor" var verkligen annorlunda.
Karin Thunberg "En dag ska jag berätta om mamma", dvs. familjehemligheter. Liknelsen "skådemur" framförde författaren: På utsidan (det som syns) är den fin, på insidan ful och däremellan vräker man in en massa dynga, som aldrig syns eller någon vet något om. Tja, så kan det väl också vara och man behöver sällan vända på så många stenar i en människas liv, innan man upptäcker, att det finns mycket under de där vända stenarna. Men sedan har hon liksom många andra gjort ett tankefel. Hon drar alla mammor över samma kam, som någon tid av sitt liv varit hemmafru dvs. varit hemma med sina barn. Det kunde säkert i många fall vara problematiskt, att helt plötsligt bli hemmafru. Men jag som arbetat med människor hela mitt vuxna liv, kan sannerligen inte döma ut "hemmafrun", mer än att det varit en kvinnofälla rent ekonomiskt. Stadsapparaten gjorde det inte jämlikt i förhållande till den insats de gjorde som hemmafruar. Det är inte heller någon hemlighet, att det fanns hemmafruar, som inte hamnade i "goda äktenskap", utan blev prisgivna åt sina mäns godtycke och senare även arbetsmarknadens, när barnen väl var stora och kvinnorna inte längre behövdes hemma.
Men det är som livet i stort. Det finns bra hemmafruar och det finns dåliga hemmafruar. Liksom det finns bra mammor och dåliga mammor, oavsett om de arbetar eller ej. Detsamma gäller män dvs. pappor! Vi är dåliga på att dra lärdom ur historien, lyfta fram det goda och väldigt snara att förkasta allt ur historiens vingslag! Ett bra koncept som haft sina fördelar, borde alltid analyseras och sättas i det sammanhang det hör hemma. Hur många arbetande föräldrar har inte ständigt andan i halsen och känner att de inte räcker till? Är det bra? Är det ett mått på frihet? Är det ens ur barnets perspektiv rimligt?
Pierre Schori "Draksåddens år", handlar om 11 september. Dock inte vårt eget 11:e september, utan händelserna i USA. Det gäller uppenbart att ständigt rikta blickarna på något annat än den egna bakgårdens brister. Just hans navelskådande utan helhetsperspektivet i sikte och att han dessutom kom att förringade avrättningen på vår egen justitieminister Anna Lind, som skedde med SÄPO:s goda minne, gjorde mig mycket illa berörd! Så NEJ, jag står över att vidlyftigare kommentera Pierre Schori. Dvs. det han lät undslippa och innehållet i hans bok, gjorde att han förblev det han hittills varit i mina ögon: en "wannabee". Den här spalten är dessutom begränsad för att ingå i några djupare förklaringar. Det är dessutom inte mödan värd.
Helena Tursten "Det lömska nätet". Är en i den långa raden deckare som finns utgivna. Men själva grunden s.k. "nätgrooming", som storyn också bygger på, den problematiken borde alla vuxna/föräldrar ägna sig åt. För att inte tala om lagstiftarna i det här landet, som ännu INTE kriminaliserat sexuella kontakter med barn! Det har man gjort i andra länder för länge sedan. Det finns alltför många godtrogna föräldrar, som inte har ett enda hum om vad deras barn pysslar med, på alla dessa populära ungdomssidor, som bara blir fler och fler och VAD barnen/ungdomarna blir utsatta för! Visst går det bra att klicka bort "fula, äckliga gubbar på nätet". Men jag vet också att dessa förövare, har tålamod och de är MYCKET förslagna. De kan också vänta i flera år om så behövs. "De som väntar på något gott, väntar som bekant aldrig för länge" och deras tentakler är många och långa. De ÄR proffs på det här och föga anar de här pojkarna och flickorna, att föremålet för deras drömmar inte alls är en Kalle eller Liza 13 år, utan en förslagen förövare!
Det här suspekta världsomfattande nätet finns i precis VARJE land, de samarbetar dessutom med varandra! "Alexandermannen" från "ungdomsnätet" fälles för 50 våldtäkter, mörkertalet torde vara i skrämmande omfattning! För hur mycket skam finns det inte i att ha råkat ut för en förövare? HUR många talar om vad de råkat ut för, lurats av? Det kan ta åratal innan en sådan sak kommer fram i en människas liv, om det ens någonsin gör det!!! Jag skulle önska att det i varje kommun/skola fanns en föräldrautbildning, som någon form av vaccination mot dylika händelser. Vi lever i en helt ny tidsanda, där våra barn och ungdomar lämnat HELA föräldragenerationens tekniska kunnande, ljusår bakom sig! Vi vill till varje pris förhindra att våra barn vistas ute i dåliga miljöer, men nickar intet ont anande glatt åt, att de sitter hemma med näsan hängande i PC:n. Vuxna och föräldrar är helt omedveten om vilka faror som finns där! Sånt händer bara "andras barn", inte "mitt barn"! Men det är inte så livet fungerar, de här nätförövarna de finns! De är inte någon fiction!
Täppas Fogelberg "Trött, Fet & 50", blev en chockupplevelse för mig att läsa. Denne tillsynes goa, underfundige man, som inspirerat mitt yngsta barn, att ha en vattenfylld glasskål på köksbordet med en egen "Anki Anka" i, när hon var liten, var långt ifrån denne mysprick jag lurats till att tro att han var, genom TV-programmets förmedling av barnprogram. Själv är han ett offer, prisgiven åt en dålig förebild. En förebild, som han själv anammat, utan att fundera närmare över saken förrän han nått "vägs ände". Han vet idag allt som är värt att veta om hur man genom olika droger får den där inre smärtan att kännas ok. T.o.m. den enklaste av alla genvägar, att nå dit: genom en Stensolid och lite öl har han väl utprovat. Dvs. det där som är ett enda kaos i magtrakten och som han inte begripit ett enda dyft om, dvs. ända till den dagen han slutade upp att bedra sig själv. Man kan som bekant enbart bedra sig själv. Sedan spelar det ingen roll vad det än må handla om: Man kan bara bedra sig själv!
Helena Henschen, "Hon älskade". Nu en roman om hennes fascinerande farmor och kärlekens vägar, som även machomän kan läsa med behållning och är en skildring ur krigets Tyskland. Helena Henschen hade lovat sig själv att ALDRIG mer skriva om någon släkting, efter hennes första bok "I skuggan av ett brott", som handlade om de i medierna kallade "de von Sydowska morden". Men man skall som bekant aldrig uttala de där magiska ordet "ALDRIG"! Fö. en intressant kvinna, som bl.a. är en av grundarna till designföretaget Mah-Jong, har jag att tillägga.
Jan Guillou, "Men inte om det gäller din dotter". Han är mannen som genom sina västar, gett "den manliga handväskan ett ansikte". En man som man antigen älskar eller avskyr. Dylika färgstarka människor måste man helt enkelt ta ställning till, de kan inte passera obemärkt förbi. Jag har precis avslutat den boken, i form av CD-bok, ett underbart sätt att tillförskansa sig litteratur! För den som inte är uppdaterad på JG, lät han meddela att han i denna bok, haft för avsikt att knyta ihop alla sina romanfigurer och ge dem respass ut i evigheten. Tja, Arn gick det inte att baka in, påstod han, pga. tidsperspektivet. Men jag kan nog tycka att han lyckades även med det, eftersom muslimerna och det saudiska kungahuset hade en framträdande roll i den nya romanen. JG har aldrig duckat för att städa upp i det egna landets bakgård, även om detta städande blev tröttsamt i form av ideliga upprepningarna i boken: FRA-problematiken har man tidigare i svensk historia genat sig igenom, genom att köpa de tjänsterna från utlandet. Det har INTE varit förbjudet! Det har alltså inte skett någon förändring i underrättelsetjänstens arbetsmetoder. Han var fascinerad över att Tomas Bodströms arbetsmetoder lyckats få fri lejd av svenska folket, men då stackars Fredrik Reinfeldt gjorde samma handling, men valde att ha helt öppna spelkort, rasade hela taket in och det blev ett ramaskri bland svenska folket och journalistkåren! De förtroendevalda, dvs. riksdagsmännen fegade ur vid omröstningen och låg hemma och pillade i navelluddet istället för att rösta om lagen!
Jag kan inte mer än hålla med JG:s åsikter, eftersom det varit/är mina egna åsikter. "Damernas ögonfröjd" Bodström slutar dessutom aldrig att förvåna mig. Inte blev jag heller så förvånad vid hemkomsten till Sverige, att få läsa/höra att försvaret lagt ut pengar på en enkätundersökning bland de anställda, som kostat 100 miljoner kronor! Projektledaren, brigadgeneralens mångordiga förklaring om: "att det hela kommit sig av att de anställda fått säga vad de tyckte om sina chefer"! - " För 100 miljoner kronor"??? blev min spontanreaktion. Det fick mig närmast att tänka på min mammas förmanande ord: "Börja inte förklara något som redan gått åt skogen, det kommer inte att bli till det bättre". -
Men Jan Guillous skrivande i övrigt då? Än så länge gillar jag hans skarpa intellekt. Hans stil med att inte ducka för något, även om han personligen får plikta i slutändan, är helt i fas med min egen. Jag är måttligt road av förljugenhet och maktmissbruk! - MEN: "Överinlärningsprincipen där förmedlaren är ett manipulerande geni och mottagaren en förmodad idiot", som Bi helt nyligen träffsäkert uttryckte det hela, när vi diskuterade JG:s sista boks innehåll, DEN hoppas jag inte Jan Guillou fortsätter att slå an. Hela hans Arn-serie vittnar om hans yrkeskunskaper och är ett helt mästerligt hantverk, anser jag. Bi och jag kom fram till slutsatsen, efter att ha vridit och vänt problematiken ut och in, att det kanske i slutändan "kostar på" att vara så insatt i fina vinsorter och spankulerat runt på fina heltäckningsmattor. Eller är det så att jag bara hakat upp mig på dessa otaliga upprepningar mm. i Guillous sista bok?
Jan Guillous egna ord får avsluta det hela: "Vinälskande amatörer kan bekymmerslöst botanisera bland de sydafrikanska vinerna. Allt är bra från Sydafrika, såväl rött som vitt. Sydafrikanska viner som kostar en hundralapp eller mindre på Systemet är lika bra som motsvarande franska viner för femhundra kronor."
Catarina Kjellberg "Dödens ö", är ett gammalt kriminalfall, som dammats av och fått ny skepnad i någon form av personanalyser, enligt mitt tycke.
Sist ut slutligen:
Mark Levengood "Hjärtat får inga rynkor". Hela hans sjungande finlandssvenska med oförargligt inslag av "pojke", kan få vilket stenhjärta som helst att mjukna. Men de som hört Mark sommarprata, varit på tidigare författarfrukost med honom, eller läst hans tidigare böcker, hört honom på TV etc. har inga större nyheter bland skämten att förvänta sig. Men det förlåter man honom så gärna! Han är och förblir en sann kuckelurare, som det alltid är lika trevlig att konfronteras med. Han bjöd åter på en annan vinkling om det där om att "förklara sig, när det redan gått åt fanders". Ett lite mer mustigt uttryck än min mammas. I Marks familj heter det istället: "Om du har ett paraply. Uppstucket i rumpan. Så fäll int´ ut de´"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar