- den 2 oktober 2008, kl 11:28
Jag undrar om det nya lugnet på villakvarteret kan hänga ihop med hur årets gräsklippartävling inleddes? Först ut som årets första gräsklippare blev för första gången i villakvarterets historia en kvinna och dessutom ett fullständigt otippat kort! Henne hade jag ALDRIG i hela mitt liv satsat en spänn på!
Normalt sett sitter hon nämligen med häcken stadigt placerad på sin trädgårdsstol och rör sig inte ur fläcken, mer än när det är matdags. Varma dagar gör hon inte ens det, därför att då står mannen ute vid grillen och sköter hela ruljansen. Då böjer hon sig på sin höjd framåt för att greppa tag om ketchupflaskan. Hon sitter stadigt på trädgårdsstolen, från att de första varma vindarna kommer dragandes över kullarna, ända tills det är dags att vika ihop trädgårdsmöblerna för vintern.
Njae, nu kanske jag var liiite orättvis. Jag har faktiskt sett henne gå omkring i sin trädgård ett par gånger. Ett år klippte hon t.o.m. häcken! Tja, eller rättare sagt, försökte klippa häcken. Det var visst någon ny modell häcksax med vidhängande elsladd. Hon stod där i full mundering, med visiret uppfällt på hjälmen och fötterna nedklämda i ett par enorma, knallgula gummistövlar. De var för övrigt stadigt placerade i marken. Det rådde det ingen som helst tvekan om. Därför att fötterna var utställda, en åt öster, en åt väster. En IMPONERANDE syn måste jag tillstå. En "hårdkokt" syn dessutom, därför att hon hade den sedvanliga fimpen hängande i ena mungipan, där hon stod och pillade med häcksaxen, en stor rackare, som hon dessförinnan fullkomligt bollat runt med. Det har onekligen sina fördelar att vara i modell XXXXXL och inte se ut som en klen klädgalge.
När hon var redo för att gå till attack, slängde hon ner fimpen i backen och trampade till bestämt. Den fimpen måtte ha försvunnit ner i underjorden. Sedan fällde hon ner visiret. Greppade nytt tag om häcksaxen och knäppte igång den. WWWWRRRRROOOOOOOOOMMMMM! Hon gasade på ett par gånger, innan hon tryckte ner häcksaxen i häcken. Sedan lät det ungefär som en bil tvärnitar på asfalten IIIiiiiii... Innan tystnaden lägrade sig på kvarteret. DÅ var det, skall jag villigt erkänna, inte bara mina ögon som var uppspärrade. I min mun hade man nog säkert kunnat köra in en hel långtradare, vända och köra ut igen. Jag trodde nästan inte mina ögon, när jag betraktade vad som pågick på andra sidan vägen! Jag måste nog ha sett ut som den värsta flane där jag stod, som fastvuxen i marken och hade inte rört en fena under hela "föreställningen". Högt för mig själv mumlade jag:
- WOW!!! Vilket hastigt påkommet initiativ, så här efter 7 år och VILKET initiativ sen!
Men vilken syn! Vilken föreställning! DEN gick inte av för hackor. Dirty Harry släng dig i väggen, du har aldrig gått till attack med en häcksax med sladd! Dvs. den hade sladd. Men den finessen blev liksom lite abrupt bortfriserad. Man får väl vara glad och tacksam, att jordfelsbrytare är standard i våra hus. I annat fall hade det kunnat bli en riktig rysare.
Men det där med trädgårdsstolen, det kan man bara inte hoppa över att berätta om. Därför att hon är nog den enda som lyckats få till den där biten med barn, ifrån en trädgårdsstol. Hon lyfte helt enkelt bara på häcken, åkte in till BB och återvände tillbaka till trädgårdsstolen. Dra barnvagn, ut och leka med barn, det är INTE hennes grej, liksom. Nej, trädgårdsstol, det är vad som gäller och så den ständiga fimpen i mungipan förstås och mobiltelefonen. Jag kan för mitt inre riktigt se vad som kommer att stå på hennes gravsten:
"här sitter bastanta tanten på sin gröna trädgårdsstol och du skall fasen inte tro, att du passerar förbi här obemärkt, för då är du rökt!"
På sin gröna trädgårdsstol sitter hon från morgon till kväll och uppbådar då och då sin "ljuva" stämma, så fönsterrutorna skallrar och pelargoniorna, som normalt står där och strålar upp mot solen, drar ihop blommorna och försvinner bakvägen ner i krukorna och krukorna de försvinner ner under terrassen, när mistluren ljuder:
-EEEEEEEEEEEEESKIIIL!!!!!!!!
Jaha, tänker man och väntar ivrigt på resten av meningen. Men det kommer inget mer. Det är väl den nya varianten av barnuppfostran antar jag.
Jag har många gånger funderat på att ringa Stena Line och tipsa om, att hon går nog att använda som mistlur, ifall de skulle ha fått problem med den nere i hamnen. Det finns nog inte en enda båt i hela hamnkanalen, som skulle våga röra en fena efter ett enda trumpetande av denna dam! Gäster som kommer hit för första gången och slår sig ner i vår trädgård, intet ont anande, brukar vid detta obeskrivliga ljud av:
- EEEEEEEEEEEEESKIIIL!!!!!!!! se ut, ungefär som om de svalt hela Kattegatt och är på väg att få upp det igen, men försöker att hålla igen. De brukar ha en något stirrig blick, samtidigt som de med förundran i rösten väser fram:
- VA FASEN, var det? och så brukar de se ut ungefär som om de förväntar sig, att Jack the Ripper skall kliva rakt ut ur buskagen.
Ja, nog var årets gräsklippare allt ett otippat kort! "En harmlig miss" klassade Ville Vessla min förlust till och tillade triumferande, att hon inte alls var ett otippat kort. Undrens tid är inte alls förbi och jag satt bara inne med en massa fördomar, tyckte han.
Fördomar eller ej. Undra om detta inte måste vara rekordtidig start för årets gräsklippartävling? Visserligen vet jag att jag varje år är lika förvånad och tagen på sängen. De här tävlingsdeltagarna börjar alltid gräsklippartävlingen långt innan jag ens har funderat på, när gräsklippningsinfernot skall dra igång.
Men i år har jag noterat det i min almanacka. Det står där nu med svajig handstil:
"24 april 2008 kl. 19.15 drog bastanta tanten igång årets gräsklippartävling", alltså en outsider. Helt utanför tävlingsfältet! En annan granne kallar de här tävlingsdeltagarna för något annat, men det lämpar sig då rakt inte att skriva ut i text i en rumsren tidning. Hur som haver. Jag tror jag skall införa den vanan, att skriva in i almanackan, när gräsklippningen startar varje år. Ungefär som de där som ägnar sig åt att skriva när första svalan anlände.
Jag vet att jag tänkte, när jag kikade ut för att se vem det var som kört igång årets gräsklippartävling:
"stackars gräsklipparmaffian de hade väl just bänkat sig framför TV:n i lugn och ro. Intet ont anande, med ölburken i ena handen och fjärrkontrollen i den andra och fotboll på TV! Det måste ha föranlett en och annan dyrbar droppe, att skvimpa ur, eller en och annan klunk att fastna i vrångstrupen, när ljudet av årets första gräsklippare ljöd över villakvarteret!"
Vilket pådrag det måste ha blivit! Slagen av en kärring dessutom! Undra om de någonsin kommer över årets förlust?
Nä, den här sommaren har verkligen inte varit sig likt. Det har varit en händelsefattig sommar på det här villakvarteret. Inte ens bastanta tanten har suttit på sin gröna trädgårdsstol. Hela det ekipaget är dessutom utbytt till två nya, tomma stolar i flashigt silverfärgat, med vidhängande bord. De riktigt skriker ut ensamhet, som i de där homestylingreportagen och jag har knappt sett till henne under hela sommaren.
Hon kanske rent av tyckte, att den gräsklippningsentrén fick vi suga på resten av året? Det är bara ibland man hört hennes "ljuva" stämma ifrån något odefinierbart håll. Hela hon har förvandlats till en spökröst och det är nästan så jag går omkring här och funderar på om inte hela villakvarteret råkat ut för en större punktering. Luften gick liksom ur. De verkar helt tappat stinget, eftersom inte ens gräsklippningen är som den varit. Jag kan bara erinra mig två söndagsmornar då jag före sjusnåret blivit väckt av en gräsklippare i år. Dessutom har det förblivit en soloklippare och resten av gräsklipparmaffian har inte ens startat sina i snabb följd! Häpnadsväckande är bara förnamnet!
Gräsmattorna har dessutom varit ovanligt gröna i år. De brukar vara som ett brunbränt stäpplandskap redan i mitten på juni av allt gräsklippande. Men jag är nog inte den enda som undrar vad som hänt. "Farbror Blå" och Brandkåren som säkert hade laddat upp med allmänt peptalk och kickoff tidigt i våras och förberett sig på en lika svettig sommar som vanligt, undrar nog också vad som hänt.
Nej, den här sommaren har varit en alldeles lugn och normal villakvarterssommar, med lite grillning och fester och surr ur trädgårdarna vackra sommarkvällar och barnens röster. Inte ens:
"nu DÖDAR jag dig!" har ekat denna sommar!
Villakvarterets TT-avdelning har man inte ens sett röken av! Jag är benägen att hålla med farbror Melker i Saltkråkan, när han suckande sa:
"denna dag, ett liv", men får nog göra om den travestin till: "denna sommar, ett liv".
Normalt sett sitter hon nämligen med häcken stadigt placerad på sin trädgårdsstol och rör sig inte ur fläcken, mer än när det är matdags. Varma dagar gör hon inte ens det, därför att då står mannen ute vid grillen och sköter hela ruljansen. Då böjer hon sig på sin höjd framåt för att greppa tag om ketchupflaskan. Hon sitter stadigt på trädgårdsstolen, från att de första varma vindarna kommer dragandes över kullarna, ända tills det är dags att vika ihop trädgårdsmöblerna för vintern.
Njae, nu kanske jag var liiite orättvis. Jag har faktiskt sett henne gå omkring i sin trädgård ett par gånger. Ett år klippte hon t.o.m. häcken! Tja, eller rättare sagt, försökte klippa häcken. Det var visst någon ny modell häcksax med vidhängande elsladd. Hon stod där i full mundering, med visiret uppfällt på hjälmen och fötterna nedklämda i ett par enorma, knallgula gummistövlar. De var för övrigt stadigt placerade i marken. Det rådde det ingen som helst tvekan om. Därför att fötterna var utställda, en åt öster, en åt väster. En IMPONERANDE syn måste jag tillstå. En "hårdkokt" syn dessutom, därför att hon hade den sedvanliga fimpen hängande i ena mungipan, där hon stod och pillade med häcksaxen, en stor rackare, som hon dessförinnan fullkomligt bollat runt med. Det har onekligen sina fördelar att vara i modell XXXXXL och inte se ut som en klen klädgalge.
När hon var redo för att gå till attack, slängde hon ner fimpen i backen och trampade till bestämt. Den fimpen måtte ha försvunnit ner i underjorden. Sedan fällde hon ner visiret. Greppade nytt tag om häcksaxen och knäppte igång den. WWWWRRRRROOOOOOOOOMMMMM! Hon gasade på ett par gånger, innan hon tryckte ner häcksaxen i häcken. Sedan lät det ungefär som en bil tvärnitar på asfalten IIIiiiiii... Innan tystnaden lägrade sig på kvarteret. DÅ var det, skall jag villigt erkänna, inte bara mina ögon som var uppspärrade. I min mun hade man nog säkert kunnat köra in en hel långtradare, vända och köra ut igen. Jag trodde nästan inte mina ögon, när jag betraktade vad som pågick på andra sidan vägen! Jag måste nog ha sett ut som den värsta flane där jag stod, som fastvuxen i marken och hade inte rört en fena under hela "föreställningen". Högt för mig själv mumlade jag:
- WOW!!! Vilket hastigt påkommet initiativ, så här efter 7 år och VILKET initiativ sen!
Men vilken syn! Vilken föreställning! DEN gick inte av för hackor. Dirty Harry släng dig i väggen, du har aldrig gått till attack med en häcksax med sladd! Dvs. den hade sladd. Men den finessen blev liksom lite abrupt bortfriserad. Man får väl vara glad och tacksam, att jordfelsbrytare är standard i våra hus. I annat fall hade det kunnat bli en riktig rysare.
Men det där med trädgårdsstolen, det kan man bara inte hoppa över att berätta om. Därför att hon är nog den enda som lyckats få till den där biten med barn, ifrån en trädgårdsstol. Hon lyfte helt enkelt bara på häcken, åkte in till BB och återvände tillbaka till trädgårdsstolen. Dra barnvagn, ut och leka med barn, det är INTE hennes grej, liksom. Nej, trädgårdsstol, det är vad som gäller och så den ständiga fimpen i mungipan förstås och mobiltelefonen. Jag kan för mitt inre riktigt se vad som kommer att stå på hennes gravsten:
"här sitter bastanta tanten på sin gröna trädgårdsstol och du skall fasen inte tro, att du passerar förbi här obemärkt, för då är du rökt!"
På sin gröna trädgårdsstol sitter hon från morgon till kväll och uppbådar då och då sin "ljuva" stämma, så fönsterrutorna skallrar och pelargoniorna, som normalt står där och strålar upp mot solen, drar ihop blommorna och försvinner bakvägen ner i krukorna och krukorna de försvinner ner under terrassen, när mistluren ljuder:
-EEEEEEEEEEEEESKIIIL!!!!!!!!
Jaha, tänker man och väntar ivrigt på resten av meningen. Men det kommer inget mer. Det är väl den nya varianten av barnuppfostran antar jag.
Jag har många gånger funderat på att ringa Stena Line och tipsa om, att hon går nog att använda som mistlur, ifall de skulle ha fått problem med den nere i hamnen. Det finns nog inte en enda båt i hela hamnkanalen, som skulle våga röra en fena efter ett enda trumpetande av denna dam! Gäster som kommer hit för första gången och slår sig ner i vår trädgård, intet ont anande, brukar vid detta obeskrivliga ljud av:
- EEEEEEEEEEEEESKIIIL!!!!!!!! se ut, ungefär som om de svalt hela Kattegatt och är på väg att få upp det igen, men försöker att hålla igen. De brukar ha en något stirrig blick, samtidigt som de med förundran i rösten väser fram:
- VA FASEN, var det? och så brukar de se ut ungefär som om de förväntar sig, att Jack the Ripper skall kliva rakt ut ur buskagen.
Ja, nog var årets gräsklippare allt ett otippat kort! "En harmlig miss" klassade Ville Vessla min förlust till och tillade triumferande, att hon inte alls var ett otippat kort. Undrens tid är inte alls förbi och jag satt bara inne med en massa fördomar, tyckte han.
Fördomar eller ej. Undra om detta inte måste vara rekordtidig start för årets gräsklippartävling? Visserligen vet jag att jag varje år är lika förvånad och tagen på sängen. De här tävlingsdeltagarna börjar alltid gräsklippartävlingen långt innan jag ens har funderat på, när gräsklippningsinfernot skall dra igång.
Men i år har jag noterat det i min almanacka. Det står där nu med svajig handstil:
"24 april 2008 kl. 19.15 drog bastanta tanten igång årets gräsklippartävling", alltså en outsider. Helt utanför tävlingsfältet! En annan granne kallar de här tävlingsdeltagarna för något annat, men det lämpar sig då rakt inte att skriva ut i text i en rumsren tidning. Hur som haver. Jag tror jag skall införa den vanan, att skriva in i almanackan, när gräsklippningen startar varje år. Ungefär som de där som ägnar sig åt att skriva när första svalan anlände.
Jag vet att jag tänkte, när jag kikade ut för att se vem det var som kört igång årets gräsklippartävling:
"stackars gräsklipparmaffian de hade väl just bänkat sig framför TV:n i lugn och ro. Intet ont anande, med ölburken i ena handen och fjärrkontrollen i den andra och fotboll på TV! Det måste ha föranlett en och annan dyrbar droppe, att skvimpa ur, eller en och annan klunk att fastna i vrångstrupen, när ljudet av årets första gräsklippare ljöd över villakvarteret!"
Vilket pådrag det måste ha blivit! Slagen av en kärring dessutom! Undra om de någonsin kommer över årets förlust?
Nä, den här sommaren har verkligen inte varit sig likt. Det har varit en händelsefattig sommar på det här villakvarteret. Inte ens bastanta tanten har suttit på sin gröna trädgårdsstol. Hela det ekipaget är dessutom utbytt till två nya, tomma stolar i flashigt silverfärgat, med vidhängande bord. De riktigt skriker ut ensamhet, som i de där homestylingreportagen och jag har knappt sett till henne under hela sommaren.
Hon kanske rent av tyckte, att den gräsklippningsentrén fick vi suga på resten av året? Det är bara ibland man hört hennes "ljuva" stämma ifrån något odefinierbart håll. Hela hon har förvandlats till en spökröst och det är nästan så jag går omkring här och funderar på om inte hela villakvarteret råkat ut för en större punktering. Luften gick liksom ur. De verkar helt tappat stinget, eftersom inte ens gräsklippningen är som den varit. Jag kan bara erinra mig två söndagsmornar då jag före sjusnåret blivit väckt av en gräsklippare i år. Dessutom har det förblivit en soloklippare och resten av gräsklipparmaffian har inte ens startat sina i snabb följd! Häpnadsväckande är bara förnamnet!
Gräsmattorna har dessutom varit ovanligt gröna i år. De brukar vara som ett brunbränt stäpplandskap redan i mitten på juni av allt gräsklippande. Men jag är nog inte den enda som undrar vad som hänt. "Farbror Blå" och Brandkåren som säkert hade laddat upp med allmänt peptalk och kickoff tidigt i våras och förberett sig på en lika svettig sommar som vanligt, undrar nog också vad som hänt.
Nej, den här sommaren har varit en alldeles lugn och normal villakvarterssommar, med lite grillning och fester och surr ur trädgårdarna vackra sommarkvällar och barnens röster. Inte ens:
"nu DÖDAR jag dig!" har ekat denna sommar!
Villakvarterets TT-avdelning har man inte ens sett röken av! Jag är benägen att hålla med farbror Melker i Saltkråkan, när han suckande sa:
"denna dag, ett liv", men får nog göra om den travestin till: "denna sommar, ett liv".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar