tisdag 27 september 2011

En 3-årings tankar om vad en PC egentligen är.

- den 27 september 2011, kl 03:14

Förra måndagen pratade 3-åringen med sin älskade porslins-faster, "Wii", via Skype. Han sken upp som solen, när hon dök upp på PC-skärmen och han kunde prata med henne.

Jasså, det var där hon tagit vägen!

Överlyckligt vinkande och slängpussande. Sedan ville han ha en guidning hur det såg ut där hon fanns. Var sov hon?

- Aha, en säng...

Det blev en rundtur via PC:ns bildskärm.

- Hur ser det ut i ditt kök då, undrade han och hon hade förevisning, så långt nu PC:n kunde roteras. Men i en liten studentlya är det rätt snabbt avklarat.

Prat, prat och sedan puss puss och nästintill halvvåt bildskärm, men han var nöjd och belåten.

Men igår inträffade det som vi minst av allt hade kunnat förutse fanns i hans tankevärld.

Glad, nästintill euroforisk var han när hon dök upp på PC bildskärmen och hennes glada röst hördes igen. Det var ett fasligt vinkande och slängpussande och kram runt bildskärmens tomma intet. Saknaden avspeglade sig i den 3 årige gestalten.

Men så kom en helt omisskännlig förtvivlan farande inom honom:

- Men HUR skall vi få ut "Wii" från PC:n, undrade han, där kan hon ju inte vara instängd!


Han har nog tänkt på det här sedan förra måndagen:

"Wii" instängd i PC:n där kan hon INTE sitta instängd!

Förstod vi verkligen inte det?

Han försökte sig på ett trolleri, med ett magiskt finger framför PC:ns bildskärm.

NÄÄ... hon hade inte trillat ut bakom skärmen, fastän han satt "Faffa" att kolla om hon hade trillat ut på baksidan. Själv satt han stelt och stirrade på henne och kastade en orolig blick om "Faffa" skulle ha hittat henne där bakom den stora bildskärmen.

- Men när skall du komma hem? försökte han.

Samma svar:

- Jag kommer ju hem till jul, kommer du väl ihåg, svarade hon.

Han försökte t.o.m. säga till henne på skarpen, antagligen i hopp om att det hela skulle lösa sig snabbt. Jul låg väldigt långt borta så mycket förstod han, eftersom det inte ens hade kommit någon snö och det var det som antagligen skulle vara då:

- På söndag kl. 3 får du komma hem!

BASTA! Kanske ett litet hopp om att han kanske kunde få ut henne ur PC:n.

Oj, så många pussar och kramar om PC:skärmen, ut i tomma luften. De små händerna vinkade frenetiskt blandat med nya slängpussar och kram kram i tomma intet igen mot PC-skärmen.

Sedan återvände han flera gånger till den nedsläckta skärmen, när samtalet avslutats och hon försvunnit.

Nu var han verkligen bekymrad:

- Men HUR skall vi få ut "Wii" från PC:n, undrade han.

Jag försökte förklara, med långa och korta utläggningar, men det köpte han inte alls.

- Nu svamlar du bara, sa han och jag förstod att det gick nog inte riktigt att förklara det här. Han misstrodde mig verkligen. Hon var ju instängd i PC:n det kunde man ju klart och tydligt se!

- Vi måste fråga pappa hur vi skall få ut "Wii" från PC:n, konstaterade han slutligen efter ett idogt tänkande och det lilla allvarliga ansiktet sammanbitet. Han hade nog gett upp hoppet om oss andra.

- Ja, gör du det, sa jag. Jag är rätt övertygad om att pappa kommer att säga samma sak som jag: "Wii" har åkt med flygplan till en stad som heter Wien. Wien ligger i ett land som heter Österrike och ligger ganska långt bort härifån. Hon bor i en liten lägenhet och går i skola på universitetet där i Wien. Hon använder bara PC:n som en telefon, där du kan se henne och hon kan se dig. Du är ju inte instängd i någon PC och det är inte hon heller.

När vi åtbördade 3 åringen till föräldrarna, frågade jag honom om han kom ihåg vad han skulle prata med sin pappa om för viktig sak.

- Vi måste få ut "Wii" från PC:n, förklarade han bekymrat för sin pappa och slog ut händerna.

Först såg hans pappa ut som ett livs levande frågetecken. Men sedan tändes ett Liljeholmens sakta men säkert upp vad sonen egentligen menade.

- Men det vet du väl hur det fungerar, lugnade pappan 3 åringen. Det är ju som en telefon. Det är bara det att man kan se genom den här telefonen.

Funkar det nu, eller kommer vi i vuxenvärlden att vara helt suspekta figurer, som låter hans "Wii" sitta inspärrad i PC:n ända tills jul...


1 kommentar:

  1. Det finns 2 kommentarer.

    Det är lite "Bertil och Nils Karlsson Pyssling" över porslinsfaster Wii. Vore praktiskt för alla bostadslösa att kunna bo i en pc.
    Anmäl >Killevippen! (2011-09-28 00:07:45)

    det är inte bara gamla människor som får svårigheter att hänga med i svängarna
    Anmäl >förvirrande mycket för vem som helst (2011-09-27 12:54:00)

    SvaraRadera