Google+ Followers

söndag 25 september 2011

Boken "Morjärvmannen" av Karin och Sanfrid Eriksson får bli först ut i min egen "bloggbokmässa",

- den 25 september 2011, kl 11:25


eftersom jag i år inte fått någon vink om att komma till författarfrukost, i anledning av Bok- och Bilbliotekmässan i Göteborg. En bokmässa med ovanligt många inslag av världens "mentala ohälsotillstånd". Vad passar då bättre än att börja med vårt eget lands värsta baksidor i nyutgiven bokform:

Själv är jag inte yngre än att jag minns, när Sanfrid Eriksson hösten 1976 greps i byn Morjärv, anklagad för att vara rysk spion. Själv jobbade jag då vid tingsrätten i Gällivare. I tidningarna/media kallades Sanfrid Eriksson för "Morjärvmannen", men det är inte där historien tar sin början. Redan 1956 startades hela denna gigantiska personförföljelse upp av svensk säkerhetspolis, när makarna Karin och Sanfrid Eriksson ansökte om visum till forna Sovjetunionen, vid ambassaden i Stockholm. De skulle tillbringa en weekend i Leningrad dvs. dagens St Petersburg. Alla som rest bakom någon "järnridå" någon gång, förstår också det orimliga i olika påståenden i säkerhetspolisens/Säpo:s material.

Det är en bitvis gripande och ömsint familjehistoria om makarna Eriksson och deras barn som växer fram i boken, samtidigt som säkerhetspolisen sedermera Säpo hela tiden fördunklar deras tillvaro. Det är absolut inte svårt att förstå Sanfrid Erikssons långvariga utsatthet.

Familjen Eriksson är definitivt inte någon svensk dussinfamilj, utan makarna Erikssons livsval gör familjen rätt ovanlig både med den tidens mått mätt, men faktiskt även dagens. Det hinner också bli många norrländska tingsrätter, som blir förda bakom ljuset av Säpos "bevisning" och därför tar beslut om telefonavlyssning på osakliga och bitvis påhittade grunder. Bl.a. Gällivare tingsrätt. I boken medverkar även fd. lagmannen vid Haparanda tingsrätt, Irvis Scheynius, som i sina memoarer "Du domarn" (utkom 1996) skrivit ett kapitel "Hemligstämplat". I Irvis Scheynius´ memoarbok kallar han Sanfrid Eriksson för Holmfrid Jönsson. Ibland ter sig slumpen sig mer än slumpartad, det inser man när man läser dessa båda böcker.

Det blir också en häpen Irvis Scheynius, som får besked från åklagaren, att han lägger ner åtalet, efter det att Sanfrid Eriksson suttit anhållen och sedermera häktad misstänkt för spioneri. Åklagaren kunde inte på det materialet förvänta sig en fällande dom. Av allt att döma har jag uppfattat det som om Säpo i Stockholm ganska snart insett det orimliga och löjeväckande i "spionhistorien", men för Säpo i Luleå hade fallet blivit en prestigefråga efter alla år av bevakning i bästa Åsa-Nisse-anda.

Sanfrid Eriksson avled 1990 i cancer. Hans hustru Karin har i och med denna boks utgivning uppfyllt löftet till sin make, att se till att sanningen om historien kom ut i tryck. Hon har gjort det med hjälp av barnen och det material som Sanfrid och hon redan hade sammanställt. Det finns en annan tragisk berättelse i det hela, som det tyvärr nästan undantagslöst blir, när något redan från början gått snett i myndighets-Sverige. Det tar 32 år och fem försök och efter hot om EU-domstol, innan Säpo öppnar det hemliga arkivet. Materialet om Sanfrid Eriksson visar sig vara på 2000 sidor. Men vid genomgång av Karin Sandström och barnen visar det sig att "rensning" skett i materialet. Inte bara det att det är ett rent häpnadsväckande material, hur Säpo med hjälp av stort antal grannar och bekanta, vilseledda i ett angiverisystem skapar en "spionhistoria" värdigt ett Åsa-Nisse-manus. Där Säpo själva skriver i sin slutgranskning att "förundersökningen i fallet ´Morjärvmannen´ inte har någon motsvarighet i kriminalhistorien".

Jag kan förstå det. Därför att själv stänger jag boken med en lång suck och tänker på denna sanslösa historia, som bitvis är helt obegriplig, som så mycket annat i detta myndighets-Sverige, där det mesta faktiskt kan utspela sig. Läs boken, eller vik den för julklappsinköp!

Nästa bok är inte nyutkommen, dock kommer filmpremiären i höst på boken: "Huvudjägarna" av Jo Nesbø. Det är definitivt en thriller, där man känner hur man också fått kramp i benen medan pulsen dunkar i öronen, när skiten fullkomligen bara omsluter hela huvudpersonen. Läs den, eller lyssna på den, så förstår du vad jag menar. Den finns också i smart CD/Mp3-bokform.

Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg har dessvärre utkristalliserat sig, som något totalt obegripligt i mina mått mätt.

Bokmässans VD Anna Falck, konstaterade tidigare i veckan i media det totalt olämpliga i att Lars Vilks var med i en debatt. En kort stund innan Lars Vilks anlände på fredagen strax före lunchtid, i en fransos skepnad: basker och mörka solglasögon, flankerad av ett par biffiga säkerhetspoliser, dök mässans grundare Bertil Falck upp i Nya Doxas monter för ett samtal med Vilks förläggare. Därför att Bertil Falck ryktesvägen hade hört att Lars Vilks var i antågande, vilket inte sågs med blida ögon. Sägas kan att Lars Vilks gett ut en bok och hade själv inte ens sett den än. Vilket var anledningen till hans hastiga besök.

Samma dag kl. 13.00 gjordes vid Bok- och Biblioteksmässan en gemensam manifestation för den fängslade författaren och journalisten Dawitt Isaak, i anledning av 10-årsdagen av "den svenska tysta diplomatins misslyckande". En tyst diplomati som även inbegriper ett tyst accepterande av utpressning, som sker i Sverige av Eritreas diktatur. Men inte bara det. Vi fortsätter i tystnad att göda denna diktatur. Helt obegripligt!

Dawitt Isaak:s dubbla medborgarskap har jag skrivit om tidigare och hans arbetsplats här i Sverige: Domkyrkan i Göteborg. Där det ständigt brinner ett ljus för honom under hans porträttbild. En finstämd gest och ett ställningstagande för den fria människan.

Nobelpristagagarna Mario Vargas Llosa och Herta Müller framträdde och talade för den fängslade kollegan Dawit Isaak. Manifestationens deltagare var i övrigt, VD för Bok- och biblioteksmässan Anna Falck, ordförande i Svenska PEN Ola Larsmo, ordförande i PEN International John Saul (Canada), Peter Englund ständig sekreterare Svenska Akademien och ordförande i Reportrar utan gränser Jesper Bengtsson. Vid ingångarna delades 5000 gratisexemplar ut av Dawit Isaaks bok "Hopp". Det var en en unik utgivning och unikt samarbete mellan Alfabeta, Atlantis, Atlas, Albert Bonniers, Brombergs, Ersatz, Historiska Media, Norstedts, Ordfront, SNS och Weyler.

Jag vet inte hur VD:n Anna Falck och pappa Bertil Falck tänkt, men nog verkar det vara "business as usual". Utan någon som helst eftertanke, att denna åsikt står i strid mot yttrandefrihet och öppenhet. Säger man A får man nog också säga B. Det går inte att visa både rött och grönt ljus samtidigt!

Inte ger jag heller så vidare värst mycket för svensk media över lag. Inte många ord av detta som drabbat Lars Vilks på bokmässan. Jag tar definitivt inte ställning för hans hädelsekonst, men jag tar ställning för något som är betydligt viktigare och centralt i något som borde vara en självklarhet i den här världen:

Någonstans i min enfald hade jag trott, att en bokmässa borde vara ett tillfälle, att stå upp för konstnärlig frihet. Karikatyrer förkommer i rikliga mängder på ömse sidors religioner, det skall man inte heller bortse från, när man tar den här debatten. Men låter man en röst tystas genom att möta den med tystnad och bortvändhet, kan man knappast värna om åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Då är det illa.

Lika illa som att "tyst diplomati" pågått i 10 år, när det finns andra betydligt mer kännbara motmetoder att tillgå och utan blodspillan. Tystnad dödar inte bara konstnärlig frihet. Den dödar långsamt och effektivt det fria ordet och yttrandefriheten.

Slutligen: vem vet om ens Dawitt Isaak längre är i livet, efter att ha levt så länge i grotesk förvaring? Jag börjar ha mina tvivelsmål.

1 kommentar:

  1. Debatten startad av Farbror Jalle...Egen bokmässa..
    Startad: 2011-09-25 13:50:52

    Det finns 4 kommentarer.

    Till sign Skäret

    ..vad har ishallsfrågan med det här att göra?..Gun kan svara för sig själv..

    För övrigt så är det inte alls ok..Gå och göm dig..
    Anmäl >Farbror Jalle...underligt inlägg av Skäret?!.. (2011-10-01 12:54:11)

    Meningslöst att du frågar.farbror Jalle tycker nog att det är ok. Det tycker han i alla fall om ishallsfrågan i Malmberget.
    Anmäl >Skäret (2011-09-28 00:13:27)

    Farbror Jalle...Egen bokmässa..

    NEJ, jag har ingen refuserad bok! Snarare tvärtom, det jag skrivit är väl mottaget. Mina bokmanus får ligga i USB-minnen och växa till sig, till dess JAG känner att de känns ok. Dåliga manus/böcker har världen tillräckligt av.

    Jag tycker nog att jag varit väldigt noga med att utveckla vad det är som fått mig att fundera över bok- och biblioteksmässan. Redan på den tiden Bertil Falck satt vid rodret hade han och jag en livlig diskussion över den automatiska segregationen. Inträdespriserna talade för att detta var inte en tillställning som alla skulle kunna bevista. Jag anser inte att nya böcker borde vara en klassfråga. VAD tycker du själv?

    Försöker man då att styra vem som är önskvärd och vem som inte är det på en bokmässa då blir det tvivelaktigt värre!
    Anmäl >Gun (2011-09-25 20:24:53)

    ...jättebra om familjen Eriksson i Morjärv kan få upprättelse i sin kamp mot SÄPO..
    ..men jag tycker mig märka att Du är negativt inställd till mässan?!..
    En enkel fråga. Har Du skrivit en bok som blivit refuserad?
    Anmäl >Farbror Jalle...Egen bokmässa.. (2011-09-25 13:50:52)

    SvaraRadera