måndag 29 juni 2009

Det var ett stort och udda gäng,

- den 29 juni 2009, kl 11:18


som satt där i uteserveringen, under de stora trädkronorna.

Det gick inte att ta miste på att det var ett gäng 08:or, det framgick av snacket och innehållet.

Jag satt och sörplade på mitt kaffe, samtidigt som jag försökte koncentrera mig på att skriva några vykort. Visserligen satt de flera bord bortifrån, men det var svårt att hålla isär tankarna, eftersom tre av dem tycktes ha en ständig inbyggd megafon i röstläget. Jag sneglade därför upp emot dem flera gånger och hann fundera på hur det kom sig att de verkade så välklädda trots sommarvärmen, som var tryckande trots att vi satt där under de stora trädkronorna där det fläktade något. En av männen hade en Teliaväst. Vad det stod på de andras självlysande västar såg jag inte, eftersom de inte satt med ryggarna emot mig.

"De kanske tillhör något vägbygge i närheten", tänkte jag. Medan mina blickar fastnade om och om igen på damerna i det stora sällskapet, en av dem såg ut som om hon var sprungen ur avloppsrören av klädseln att döma. Jag fick ingen ordning på tankarna, utan konstaterade bara att de hade en rätt märklig klädsel, med tanke på att de besökte Selmas Lagerlöfs Mårbacka. De skiljde sig markant emot det stora gänget norska busslast med turister, som hade ramlat in på herrgården och varit med på den guidade turen, som jag och "hushänget" fick haka på.

Jag och "hushänget" sneglade på klockan och beslöt oss för att bege oss tillbaka till komposthögen, som låg ute vid ängen. Där hade vi tidigare noterat att det låg en hel hög penséer, som de bara hade lagt i komposten, trots att de fortfarande inte gjort sitt för sommaren. Vi hade därför beslutat oss för att fråga om vi kunde få ta reda på dem, istället för att de bara skulle ligga där och dö till ingen glädje alls.

"Jodå, visst fick vi ta dem om vi ville ha dem, de hade rensats bort till förmån för den nya sommarplanteringen".

Jag svarade glatt: "Nu kommer jag att ha Selma i min trädgård. Jag hoppas att det är ett gott omen, 100 års jubileum och allt som det nu är, efter hon fick Nobelpriset. Penséerna tänker jag plantera tillsammans med alla de blåa violer och blåa penséer, som jag har under körsbärsträdet".

Det lät himla trevligt tyckte de och så pratade vi om det hela en liten stund.

När vi så åter stod där ute vid komposthögen på Mårbacka och plockade i alla blå penséer i de stora plastkassarna, som "hushänget" hade hämtat från bilen, skrattade vi gott åt hela "storyn" och undrade om de någonsin hade haft så märkliga besökare på Mårbacka, som stod och rotade runt i Selmas komposthög. Vi kom också fram till att det skulle nog Selma inte haft något emot, eftersom hon varit en kvinna med stort socialt patos under hela sin levnad och alltid hade gillat en bra berättelse!

På väg tillbaka till bilen gick vi vägen genom det stora lupinfältet. Lupinfält det är något magiskt över dem, de är som att betrakta de stora lavendelfälten i Frankrike. Det är något översinnligt över hela upplevelsen.

Jag och "hushänget" vi är aldrig några vanliga turister, utan vi söker oss ständigt utanför de vanliga turiststråken. Därför körde vi också den slingrande vägen mellan Mårbacka och Molkom, som är så smal att den inte ens har vägmarkering i mitten, eller några sidomarkeringar. Dessutom består den av ett evigt lapptäcke och fler gupp än man ens orkar räkna sig till. Vi bestämde oss för att de boende efter denna vägsträcka, hade nog inte tid att skriva några protestlistor till Vägverket, om att de måste fixa vägen.

Det är helt otroligt roligt, att upptäcka människors inneboende krafter, att finna nya sätt att kunna bo kvar på landet och hålla den levande. Det finns så mycken uppfinningsrikedom och de mest märkliga saker man kan finna, där man minst kan ana sig till det. Häpen blir man också i många fall!

Inte sällan kan man ana sig till att det finns starka viljor inom hembygdsföreningarna också runt om i landet. Men att det råder nya tider och influenser i Sverige, det råder det ingen tvekan om, därför att helt plötsligt hade det dykt upp både struts, alpacka etc. i inhägnader. Så även det inhemska: älgsafari och älghägn för hugade utländska turister. Det åks dressin, paddlas, fiskas och levs vildmarksliv, samtidigt som det odlas och man kan köpa närodlat, närproducerat. Hantverk och gamla tider som varit blir ett med nutiden på ett trevligt sätt. Sverige är ett underbart land att botanisera runt i!

Det är med en djup tacksamhet jag känner inför att Sverige än så länge har bönder, som både odlar och har djur. Det är deras förtjänst att det än så länge finns öppna landskap. Det syns med en gång när man kommer till någon landsända, där det helt och hållet håller på att växa igen och förfalla och där framtidstron saknas.

Värmland är en underbar blandning mellan djupa skogar och öppna landskap. Helt plötsligt när vi närmade oss en djup dalgång med en uppförsbacke, som var fullt jämförbart med Muorjevaarabackarna, sa jag till "hushänget": 

- Se upp, det står ett massa folk mitt på vägen.

När vi närmade oss det stora sällskapet på vägen, såg vi vilka det var. Det var 08:orna från Mårbacka, som var ute och cyklade efter "Sverigeleden"! De hade tagit en liten välbehövlig paus inför den långa sega uppförsbacken. Alltså fanns det en bra förklaring till deras udda klädsel. Sett från den synvinkeln blev den inte ens längre udda, utan väldigt smart, eftersom man lätt får syn på dessa arbetsvästar på ett helt annat sätt än vanliga kläder.

PS. Det som är roligt med dessa blommor, det är att de kan dyka upp på ett helt nytt och oväntat ställe, nästa år. DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar