Google+ Followers

fredag 16 september 2011

Denna dags tankar.

- den 16 september 2011, kl 18:26



Jag läste på löpsedeln, när jag var och nödhandlade ägg i kvartersbutiken, att man nu tror att det rör sig om en ubåt, eller en val som militären jagar i Göteborgs hamninlopp. Det är en mycket tillförlitlig källa, som initierat detta enorma militära pådrag.

Hur tillförlitlig då? undrar jag. Om man nu inte kan se skillnad på en ubåt och en val? Skulle någon fråga mig, skulle jag utan tvekan kunna särskilja de två rätt träffsäkert, även om var och en hade det mesta dolt under ytan.

Jag vet hur det känns att plötsligt vara omgiven av ubåtar, som dyker upp ur vattnet och fullkomligt skrämmer skiten ur en där man sitter och metar i godan ro. Det är också därför jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att försätta mig i den situationen, att sitta och meta i en eka utanför Muskö. Jag håller mig hädanefter till små insjöar om det skall metas från eka. De där krigsfolket verkar vara snarstuckna typer för var de tycker att gränserna går för en eka, med kärringar, barn och hund kan befinna sig. Rör inte vårt leka-krig-territorium...

Själv skulle jag inte bli förvånad om det är en ovanligt stor hummerbur som siktats i Göteborg, eftersom den normala Göteborgshumorn brukar slå till när var och hur som helst.

De är rätt duktiga på den genren.

Jag kommer ihåg den morgonen när jag steg av bussen vid fästningen i Kungälv och gick över bron på väg till en föreläsning. Där mitt i älven på en sten stack det upp en "installation" av det mer spetsfyndiga slaget. Hela skapelsen såg ut som toppen av en ubåt. De vita siffrorna "147" lyste i morgonljuset, medan vinden låg på och spred en aromatiskt doft av vanilj från Göteborgs Kexfabrik.

Det fria konstverket "147" finns fortfarande kvar. Alla ni som är något så när mossiga bakom öronen minns väl den något överförfriskade ryska ubåtskaptenen, som "råkade" köra upp på land med "ubåt 147" i Blekinge skärgård. Det hela hade föregåtts av ett väldigt pådrag i Östersjön under lång tid. Man jagade minkar, eller ubåtar, eller vad som helst, som bara rörde sig. Men här behövde man definitivt inte betvivla vad det var som kom farande, därför att varken förr eller senare har man väl skådat en hel ubåt, som kört upp en rekorderlig bit på land. I anslutning till den händelsen var jag på någon facklig tillställning på Forresta, Lidingö och där fanns bl.a. ubåtskaptenen och någon annan ur besättningen från ubåten Hans Majestät Sjölejonet. En kväll när vi hade bestämt oss för att leka S-charader. Kom vi instormande i salongen, där de gissande satt. Vi kastade oss handlöst på golvet i en hög.

- Ubåt 147! skrek de gissande i en mun.

Apropå ubåtsjakten i Göteborg. Ungefär i samband med att vi hade flyttat till Göteborg kunde man se en märklig syn på utsida norra Grötö. Där på en kobbe fanns en toalettstol placerad med en sittande docka med byxorna nerdragna. På skylten som hängde runt halsen på dockan kunde man läsa "GÖTE SKITER!" Hela installationen kunde alla som åkte Hönö/Öckeröfärjan se. Man kan undra om det var KGB, CIA eller NATO som var skaparen. Eller om konstnären/konstnärerna kanske ville förevisa vad som fanns i denna skärgård, i brist på kungliga huvudstäder och militärbaser för nyssnämnda krigsivrare.

Eftersom det nu finns en tillförlitlig källa till förekomsten av ubåt, eller val, förväntar jag mig att det snart kommer att dyka upp en privatspanare i någon käck optimistjolle ute i hamnkanalen. Fråga är bara om han kommer att vara iklädd cyklop och snorkel, eller om det kommer att vara i dykdräkt. Det kan i alla fall säkert anammas av en justitieminister än en gång. Det har ju hänt förr.

Det verkar pågå någon form av allmän farsot av svårdiagnostiserat slag. Uppdrag Granskning visade häromkvällen, att snorhyvlarna som går och drar omkring i Backa tycker att det är det nya sättet man fixar pengar på, dvs. "ny företagsanda", man rånar folk! Som extra fritidssysselsättning bränner man upp bilar, gör inbrott m.m. och bär sig allmänt illa åt. Jag vet inte men förr i tiden var folk verkligen fattiga och ändå hade de förståndet kvar. De orkade i alla fall gå fram till papperskorgen med sitt skräp och emellanåt dra upp "Gällivarehänget"!

Det är mycket som är märkligt. Ta bara det här med Göteborgs Biennalen, som drar till sig intresse av mordplanerare. Man kan undra vad det blir av årets bokmässa, som drar igång inför nästa helg. Den nedrans Lars Vilks har inte meddelat vilken dag han skall gå på bokmässan. Bara att han skall gå på bokmässan. Jag hade om möjligt tänkt undvika att dyka upp samma dag som han. Någon större dödslängtan har jag trots allt inte. Mitt liv har varit tillräckligt fyllt av hastigt påkomna och tämligen ofrivilliga "äventyr".

Man kan spontant tycka att salta hav, konst, böcker, spankulera runt på stan, eller bara vara "pappersvändare" inte borde vara förknippat med några farligheter. Men så är det inte.

Jag minns när Salman Rushdie, ni vet han med boken "Satansverserna", var på bokmässan i mitten på 90-talet. Då var det ett väldigt säkerhetspådrag, eftersom han i och med boken dragit på sig en fatwa uttalad av den iranska ayatollan Khomeini. Jag som hade köpt den boken när den utkom och jag ännu bodde kvar i Malmberget, tyckte att det var en osedvanligt seg historia, som jag inte ens orkade läsa färdigt. Jag kunde nog spontant tycka att det istället vore på sin plats, att få någon form av straff att skriva en så mördande seg bok av den tjockleken, som man dessutom tog "fett" betalt för! Men rörde upp himmel och jord gjorde bokens handling. Antagligen missade jag hela poängen och inte känns det heller, som om jag tänker ta reda på vad det var jag missade. Jag minns i alla fall att de satt i ett flygplan. Men sedan är resten höljt i dimma. Trots många nya försök att börja om, tog jag mig inte vidare...

Likadant var det förra året på bokmässan, när Ayaan Hirsi Ali dök upp. Hon är en somalisk-nederländsk politiker och författare, som gjorde filmen, "Underkastelse", tillsammans med filmaren Theo van Gogh. Filmen handlade om kvinnoförtrycket inom islam. Theo van Gogh mördades av en muslimsk fanatiker. På hans döda kropp återfanns ett brev med ett dödshot även mot henne. Det fick till följ att när hon dök upp på bokmässan, hade hon med sig egna livvakter och bevakades av ett stort svenskt säkerhetspådrag.

Livet har onekligen sina risker och aldrig förr tror jag att man blivit så medveten om vilka risker man löper bara genom att framföra en åsikt, eller bara befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Ta bara den här mannen som älskade pilsnerfilmer och komedier. Han vräktes för att han skrattade för högt, när han tittade på filmer nattetid och därmed störde sina grannar.

- Det du, sa jag och höjde ett varningens finger åt "hushänget", som äger hela serien Åsa-Nisse filmer, som han ännu (tack och lov) inte sett.

Själv fick jag ett stort äpple rakt i planeten idag, när jag böjde mig ner under äppelträdet för att plocka upp ett äpple, som dunsade ner på marken och rullade in under trädets grenar.

Vådan av detta blev varken tankar om Isaac Newton, eller Wilhelm Tell, utan en äppelpaj istället för en lättlunch ute i trädgården.

Ursch, så äckligt gott... eller för att uttrycka det i nutidsanda: Härligt härligt, men farligt farligt!

1 kommentar:

  1. Debatten startad av Farbror Jalle...kan det vara Göte H...
    Startad: 2011-09-18 09:56:00

    Det finns 2 kommentarer.

    TT

    jag tror nog inte att han blev vräkt för att han var "töntig". Jag tror det mer handlar om hans fascination att se pilsnerfilmer och komedier mitt i natten och störde grannarna med att skratta kanske i kombination med hög volym. Vi vet ju inte ens hur hans skratt lät. Han kanske rent av lät som ett uppstartat ånglokomotiv.

    Jag tycker nog att Åsa-Nisse i rätta proportioner är rätt underhållande, såg en del av dem för några år sedan på TV. Men det är nog mer miljöerna som jag idag tar fasta på och hyssen. En gång i världen var jag verkligen road av att se Åsa-Nissefilmer, måste ha varit i 8-10 års åldern. Men det är som med gamla kärlekar, de gör sig bäst i minnet än att återuppleva dem.
    Anmäl >Gun (2011-09-18 13:23:17)

    Töntiga, var ordet ...!
    Är det för att man blivit "något" år äldre och fått "torr" humor, som man inte längre finner dessa pilsner-filmer "skrattframkallande", utan enbart töntiga?!



    Anmäl >TT (2011-09-18 09:56:00)

    SvaraRadera