måndag 24 november 2008

Den stulna tjädertuppen av Berry Kurkkio

- den 24 november 2008, kl 11:03



kom jag att tänka på när jag läste att Gällivare kommun har dålig kontroll på sitt eget konstinnehav och fått anmärkning på det. Jag sökte på Internet om jag kunde hitta något om att den återfunnits. Men jag kunde inte hitta något om det. Så nu undrar jag hur det är med den saken, är den tillbaka, eller är någon ny sådan istället på plats?

Det här med att Gällivare kommun har dålig koll på konstinnehavet förefaller märkligt. (Undantaget den stulna tuppen förstås, sånt kan man inte "rå för"). Jag kommer håg hur det var när det skulle till konst till nya rättscentrum och vad som senare gällde för att konsten följdes upp. Jag satt med i den gruppen därför känns det märkligt att kommunen inte har samma rutiner.

Själva utsmyckningen i foajén på rättscentrum blev det ett himla rabalder om, när den väl var på plats! började en del att knorra, samma personer som hade antagit konstnärens förslag, dessutom! Själv förstod jag verkligen Hjördis Martinssons upprördhet, att i det läget börja och ha synpunkter på utseendet, jag kände mig själv lika upprörd över hur man behandlade henne. Ja, det var verkligen en trist historia kan jag tycka. Men det är inte så ovanligt i den kommunen.

Jag minns vilket gormande det var när Berry Kurkkio blev försenad med den ENORMA väggskulpturen, som numera hänger i kommuns foajé. Jag undrade varför han hela tiden blev försenad med leveransen, men när jag väl såg den insåg jag också VARFÖR han blivit sen med den och tyckte att det verkligen hade varit värt att vänta på den! Den som väntar på något gott väntar som sagt var aldrig för länge. Men de här som var irriterade över förseningen måste verkligen ha förstått vad det hela handlade om! Också en huvudlös historia kan jag tycka.

Synd och skam är det också att den inte lyfts fram, när man saluför kommunen. Jag har traskat runt bland Europas konstskatter och jag måste säga att maken till träskulptur det finns bara inte! Den är helt otrolig, helt enkelt.

Gällivare kommun har en egen hop konstnärer, som är sprungen ur den egna myllan. Men som de är väldigt dåliga på att lyfta fram! Varför man inte gör det är en gåta, eftersom dessa verkligen står sig på den internationella marknaden: Stig Pettersson, Kjell Knekta och redan nyss omnämnda konstnärer Hjördis Martinsson och Berry Kurkkio, bara för att omnämna några, som hängt ut snäppet mer i sitt skapande.

Det där med att ha koll på konsten påminner mig om en annan ytterlighet, när det är för mycket koll. Det var när jag var i Stockholm i privat ärende och samtidigt skulle passa på att välja vilka tavlor, som vi skulle låna till tingsrättens lokaler. Jag var inte speciellt glad åt utbudet jag hade att välja bland, med tanke på den enorma konstskatt som trots allt fanns! Det är för mig ännu en levande gåta. Det var nämligen några som var uttagna ur dessa fack, på fack, på fack i all oändlighet!

Jag tyckte helt enkelt att det var rena snurren, att inte fritt kunna få välja och jag hade en lång diskussion med intendenten om det. Men det hela påminde om att försöka rycka håret av flintskalliga. Det fick bli det som de själva plockat ut och kunde tänka sig skulle gå på utlåning. Men jag minns en tavla, som stod på raden för vad som var tänkbart att det skulle lånas ut.

Jag pekade genast på den, det visade sig vara en målning av Carl Larsson, "flicka i gunga". Intendenten stod där ett tag och vägde fram och tillbaka, nej, den var tänkt till ett annat ställe. Jaha, suckade jag uppgivet medan intendenten visade VAD jag kunde få välja bland.

Men någon tid senare släppte jag ifrån mig en suck av lättnad, att vi trots allt inte hade fått Carl Larsson målningen. Den hade blivit stulen! Eftersom det låg så pass nära i tiden, förstod jag också att den redan hade blivit utsedd, som tänkbart stöldgods. Det hade blivit en svettig historia att förklara. Det var nämligen jag som ansvarade för att det var järnkoll på alla tavlorna på tingsrätten, som vi hade lånat från svenska folkets stora skattkammare i Stockholm. En skattkammare där det förvaras så enormt mycket tavlor att det är totalt obegripligt.

Jag funderar än i denna dag, kan de verkligen vara medveten om vilka tavlor som egentligen finns där? Det är sådana ENORMA mängder att det är totalt obegripligt.

Än mer obegripligt är det att Statens konstinnehav står i mångt och mycket gömt för allmänheten, de står där och samlar damm i denna underjordiska väldiga betongbunker. Helt snurrigt, som så mycket annat snurrigt i det här avlånga landet.

Bilden har länge varit försvunnen från min blogg, eftersom den ursprungligen fanns i NSD, men allt eftersom jag ser att någon varit in och kikat på gamla inlägg, så försöker jag att lägga till de bilder som fanns i NSD och som blev för tidskrävande att också flytta över, eftersom allt fick flyttas över ett och ett, inkl. alla inlägg. Nu har även en del av hela Berry Kurkkios trätavlan hittat tillbaka till min blogg. Den som inte sett den, kan jag verkligen varmt rekommendera en liten konsttur. Sist jag såg den (1995) hängde den i Gällivare kommuns nya entré och är det så, att den inte hänger där, lär de veta i receptionen var den finns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar