- den 4 februari 2009, kl 15:38
http://sydsvenskan.se/inpalivet/article410552/Att-inte-fa-vara-mormor.html
Jag lämnar den artikeln utan kommentar, förutom den att det här barnbarnet är redan så "hjärntvättat", att det inte finns något större hopp för framtiden, tyvärr.
Själv arbetar jag på ideell basis sedan väldigt många år tillbaka för barns rättssäkerhet, som jag tycker har mycket att önska.
I det här landet följer vi inte ens barnkonventionen, eller de mänskliga rättigheterna, som vi båda valt att skriva under att vi skall följa.
Även om vi i det här landet anser oss "högt utbildade och leva i ett intelligent samhälle" finns andra länder, som har en betydligt större rättssäkerhet för barn än Sverige har. De flesta av dessa länder betraktar vi som "inte så framåt". Ta t.ex. Spanien där barn inte är enbart föräldrarnas "rättighet", utan där hela släkten runtomkring äger ansvaret över barnet och dess väl och ve. Inget kan sålunda ske efter en (1) förälders "godtycke" med barnet. Variationerna vad som kan möta barnet efter dess livsväg är så otaliga, att det är omöjligt att beskriva alla dess varianter som kan drabba svenska barn.
En del smärre lagförändringar har vi lyckats åstadkomma och har också lyckats med att bli remissinstans till justitiedepartementet, vilket i sig är en enorm framgång.
Men i övrigt är det tröstlöst litet som hänt. Barn är till 99,9 % rov för sina föräldrars önskningar. En förälder som vill sabotera ett umgänge, eller förstöra det självklara för barnet att äga sitt eget liv fullt ut, klarar av det med briljans! Det finns INGET i samhället som stoppar dess framfart dessutom, utan snarare bara förstärker den "eget tagna makten". Barn är rättslösa!
Under mina år på tingsrätten hann jag se tillräckligt mycket, för att verkligen veta vart jag skulle lägga ner min energi och det fick bli i mitt ideella arbete, med att försöka få till en lagstiftning vad gäller barns rättigheter, som åtminstone var värd namnet. Jag tror knappast att jag hinner få uppleva den under min livstid, men jag hoppas att det kan bli så någon gång i framtiden.
Har det hänt så mycket då under de här åren? Nej, verkligen inte, eftersom samhället är ett järnspett, som man inte förändrar i första taget, eftersom inte helhetsgrepp tas.
Jag har i detta ideella arbete hunnit möta rent ut sagt fruktansvärda livsöden, lyssnat till så många fruktansvärda berättelser, så fruktansvärda att jag funderat på VAD jag egentligen borde göra med all den kunskap, vetskap och insikt som flutit in i min öron.
En del dagar i mitt liv, är inte enbart glädjefyllda, där ligger min panna i djupa veck över vad en förälder kan vara mäktig att göra mot sitt eget barn. Ta sig rätten långt över vad som lagen egentligen medger, men som ändå får pågå, därför att vi inte har något rättssäkert samhälle för barnet. Det är den svarta sanningen. Sanningen som bär sorgens kläder.
Eller VAD tycker du själv?
Fotot, jag själv som 6 månaders baby. På den tiden man kunde exponera nakna barn.
Jag lämnar den artikeln utan kommentar, förutom den att det här barnbarnet är redan så "hjärntvättat", att det inte finns något större hopp för framtiden, tyvärr.
Själv arbetar jag på ideell basis sedan väldigt många år tillbaka för barns rättssäkerhet, som jag tycker har mycket att önska.
I det här landet följer vi inte ens barnkonventionen, eller de mänskliga rättigheterna, som vi båda valt att skriva under att vi skall följa.
Även om vi i det här landet anser oss "högt utbildade och leva i ett intelligent samhälle" finns andra länder, som har en betydligt större rättssäkerhet för barn än Sverige har. De flesta av dessa länder betraktar vi som "inte så framåt". Ta t.ex. Spanien där barn inte är enbart föräldrarnas "rättighet", utan där hela släkten runtomkring äger ansvaret över barnet och dess väl och ve. Inget kan sålunda ske efter en (1) förälders "godtycke" med barnet. Variationerna vad som kan möta barnet efter dess livsväg är så otaliga, att det är omöjligt att beskriva alla dess varianter som kan drabba svenska barn.
En del smärre lagförändringar har vi lyckats åstadkomma och har också lyckats med att bli remissinstans till justitiedepartementet, vilket i sig är en enorm framgång.
Men i övrigt är det tröstlöst litet som hänt. Barn är till 99,9 % rov för sina föräldrars önskningar. En förälder som vill sabotera ett umgänge, eller förstöra det självklara för barnet att äga sitt eget liv fullt ut, klarar av det med briljans! Det finns INGET i samhället som stoppar dess framfart dessutom, utan snarare bara förstärker den "eget tagna makten". Barn är rättslösa!
Under mina år på tingsrätten hann jag se tillräckligt mycket, för att verkligen veta vart jag skulle lägga ner min energi och det fick bli i mitt ideella arbete, med att försöka få till en lagstiftning vad gäller barns rättigheter, som åtminstone var värd namnet. Jag tror knappast att jag hinner få uppleva den under min livstid, men jag hoppas att det kan bli så någon gång i framtiden.
Har det hänt så mycket då under de här åren? Nej, verkligen inte, eftersom samhället är ett järnspett, som man inte förändrar i första taget, eftersom inte helhetsgrepp tas.
Jag har i detta ideella arbete hunnit möta rent ut sagt fruktansvärda livsöden, lyssnat till så många fruktansvärda berättelser, så fruktansvärda att jag funderat på VAD jag egentligen borde göra med all den kunskap, vetskap och insikt som flutit in i min öron.
En del dagar i mitt liv, är inte enbart glädjefyllda, där ligger min panna i djupa veck över vad en förälder kan vara mäktig att göra mot sitt eget barn. Ta sig rätten långt över vad som lagen egentligen medger, men som ändå får pågå, därför att vi inte har något rättssäkert samhälle för barnet. Det är den svarta sanningen. Sanningen som bär sorgens kläder.
Eller VAD tycker du själv?
Fotot, jag själv som 6 månaders baby. På den tiden man kunde exponera nakna barn.
Det finns 5 kommentarer.
SvaraRaderaTommy I, naturligtvis har du rätt. Men grundproblematiken är i första steg hos de sociala, som inte förstått sitt uppdrag och skyldigheter eller besitter de basala grundkunskaperna. Det finns resurser att tillgå, det är väl det som är det mest beklämmande. Men lika eländigt är det med en omgivning som nickar instämmande, eller tiger still åt dylika "tilltag" och den omgivningen är precis lika dysfunktionell, som varje dysfunktionell förälder, som straffar motparten genom att använda barnet som "slagträ"=bringar stort lidande.
Straff, till dig säger jag bara, gå till en ORDENTLIG advokat, som kan detta med familjerätt. Har du tur lyckas du rädda din dotter från, att ha en snedvriden uppfattning om det manliga könet och kan ge henne en helt annan framtid än den hon nu tycks gå till mötes.
Anmäl >Gun (2009-02-05 13:56:20)
Är det inte så också Gun, att många av de föräldrar som bär sig illa åt mot sina egna barn, själva mår fruktansvärt dåligt på ett eller annat sätt?
De varken förmår att agera på annat sätt, eller riktigt förstår vad de egentligen håller på med.
Sedan är det väl också så, att känslor och sunt förnuft, inte alltid går "hand-i-hand"?
Såna ggr som inte ens den mest pålästa och intelligenta person alltid tänker logiskt.
Anmäl >Tommy Isaksson (2009-02-05 13:36:10)
För det 1:a om jag ansöker via tingsrätt..Då har hon lovat mej ett hvete..Blir anmälan typ..incest,misshandel,våldtäckt ja allt man bara kan komma på..o vem orkar med detta???? Du vet ju att kvinnan har alla rättigheter...Får väl se fram emot när barnet blir äldre..då kanske hon söker upp mej.
SvaraRaderaAnmäl >straff (2009-02-05 09:58:03)
straff? jag önskar att det vore första gången jag hade hört "din berättelse", men du har många olycksbröder. Problemet är bara att de sociala myndigheterna inte förstår sitt ansvar. Du är dock inte rättslös utan borde vända dig till en advokat med det allra snaraste. Ett barn behöver även sin far och hela sin släkt och det borde vara straffbart för en förälder att sabotera umgänget.
Anmäl >Gun (2009-02-05 00:02:27)
Bra inlägg...Har själv barn med en kvinna som drog iväg.Hon gör allt för att straffa mej,eftersom jag inte ville/kunde vara tsammans med henne.Skickar jag pakettill barnet så sänder hon tbx det,hon flyttar ständigt.Familjerätten kan/gör inget för att hjälpa.Jag har inte träffat barnet på 3år,vet inte ens om hon lever..Hemskt va??Allt för att kvinnan tror hon Äger barnet och vill göra mitt liv t ett helsicke..O för att jag inte kunde leva med henne..Detta är mitt straff...
Anmäl >straff? (2009-02-04 20:31:43)