Är du en Mappie?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 8 februari 2009, kl 11:12

frågan kom till mig rakt över bordet och frågeställaren såg granskande på mig.

Mappie? tänkte jag, undra vad det kan vara för något? Miffo, det visste jag genom mina telningar vad det betydde, men Mappie?

Jag funderade fram och tillbaka. Nää... jag kände att jag gav upp och så svarade jag helt ärligt.

- Det låter onekligen intressant, men ärligt och uppriktigt kan jag inte svara dig, om jag är det eller inte. Vad tror du själv? Är jag en Mappie?

- Jag vet inte, svarade han och såg nu en smula osäker ut.

- Jaha, det lät ju intressant, svarade jag. Men om du berättar vad det är för något så kanske jag kan tala om för dig om jag är det eller inte.

- Okey, sa han och tog tag i bordsskivan med båda händerna och vickade bak stolen, Mappie står för Mature Affluent Pioneering People.

Jag satt där en stund och körde in skeden i Kaffelattens skum medan jag tänkte till. Var det här något skämt? Vilket var syftet, eftersom han bara slagit sig ner mittemot mig, utan att ens fråga om stolen mittemot mig var ledigt? Men såvitt jag förstod betydde det "mogna rika banbrytande människor". Jag tvekade innan jag svarade:

- Om du undrar om jag är i mogen ålder är svaret, solklart mogen! Jag är som ICA:s köttfärs som har märkts om, därför att bästföredatum redan har passerat för länge sedan. Men resten, jag är nog ingen Mappie, tyvärr. Är det här en Mappieundersökning?

Han bytte genast samtalsämne och började istället diskutera min bok, som låg uppslagen framför mig. Det blev ett märkligt samtal och våra vägar skildes rätt snart, eftersom det kändes som om någon försökte pumpa upp domkraften i min bil, trots att jag intygade att jag inte råkat ut för någon punktering.

På vägen hem återvände ordet "Mappie" i mitt huvud och den märkliga händelseutvecklingen. Det fick till följd att jag blev tvungen att söka reda på ordet via internet och ramlade rakt in i en tidning, som jag faktiskt inte hade en susning om existerade. De hade översatt Mappie med "Mogna Attraktiva Pionjärer". Citat ur tidningen:

"Mappie, det är du och jag, den nya generationens 50-plussare som vet vad vi vill i livet och hur vi ska få det. Vi har både tid och pengar och vi vill spendera dem. Vi vill visa att mappies (Mogna Attraktiva Pionjär Personer) ska märkas mer och ta sin självklara plats. Därför tog vi fram den här roliga och snygga tröjan med trycket - Roligare - Smartare - Skrynkligare - Bli 50 du med!"

Jaha, tänkte jag, det kan väl vara en kul 50 års present. Men jag som fyller 58 år om någon månad, hur lustigt är det då att kuta omkring i en t-shirt för 190:-, med ett så pinsamt tryck på? Nähä, aldrig med min fot sa benet!

OK för skrynkligare då, men syns det inte utan att det står på ett tröjtryck, får väl omgivningen gå till optikern istället. Vad är det för korkade tidningar som den där Amelia, som själv börjar se ut som en hel russinodling, vill prångla ut? Eller tror hon att hon är 50-plussare? Hon själv är dessutom en "större addition" på 50++++++++++++och snart ett till +.

Jag begriper inte riktigt syftet med att inte ange sin ålder i rätt årtal. Vad är det jag har missat?

Dessutom är det så att jag inte är min ålder. Jag är jag! Jag har hunnit vara alla de där yngre åldrarna och nu har jag resten kvar. Är det verkligen något skamligt i att bli äldre? Varför skall jag dölja att jag blivit gråhårig, skrynklig, eller inte är odödlig? Jag begriper det bara inte! Jag vill verkligen INTE se ut som de här neurotiska damerna, som ser ut som om de gått fyra boxningsmatcher och har åkt på dubbla fläskläppar, så till den milda grad att de också låter som om de hade riktiga fläskläppar!

- "Ssscher jag inte förssschusande ut"?

Vad jag däremot kan reagera över, det är att jag själv inte riktigt hinner med alla ålderstecknen, som hopar sig över mig likt regnmoln. Jag kan ge upp ett illtjut när jag upptäcker något nytt tecken på kroppens förfall, eftersom jag fortfarande inombords inte känner mig ett dugg gammal. Det är väl där min fåfänga sitter, men låtsas att jag är yngre än jag är, det skulle jag aldrig ens reflektera över.

Ibland har jag suttit och tittat längtande på de här "gör om mig", bara därför att jag i hela mitt liv, ibland bara vänt på klacken och ändrat stil, eller frisyr, eller saker jag sysslat med. Men de här "göra om" de avskräcker mig alltid, därför att det första de gör i alla dessa "gör om mig" är färgar håret.

"OJ, VAD UNG DU BLEV!" Bah! Å sen då? När utväxten är ett faktum efter två, tre veckor och det ser ut som om håret befinner sig en bit upp i luften, därför att hårbotten är vit och resten av den onaturliga hårfärgen befinner sig en bit ovanför!

MEN, URSÄKTA hur snyggt är det? T.o.m. golvmoppen är utmanövrerad! När dessutom solen har gjort sitt med färgpigmenten, som alltid i grunden är en jordfärg, dvs. ockra, även om hårfärgningsfärgen varit nästintill svart, blir det än värre. VEM vill gå omkring och se ut som en vandrande morot med fläcktyfus, i skallen?

INTE JAG! För böveln! Färga inte om mig i roten! Jag vill inte se ut som Kar-Oten... Tungmetaller i hårsvålen! NEJ tack! Någon större dödslängtan har jag inte.

Nej, jag är verkligen ingen Mappie, sannolikt ett riktigt Miffo, men inte en Mappie!

Jag som trodde att dylika killar dök på turistande "behövande" åldersnojiga damer nere på någon solig turiststrand. De här damerna som skaffar sig en ung semestergigolo, när de ledsnat på sin egne gamle trötte "prenumeration" på hemmaplan. De har jag hört talas om, men att "prince charming" skulle börja glida omkring på kaffebar i Sverige, där var det allt blank ruta i mitt medvetande.

Det kanske är den här globala uppvärmningen vi nu kommer att se resultat av på svenska kaffebarer? Sedan uppkommer nästa fråga, kan jag verkligen se så desperat ut, när jag sitter och läser om "Optical Illusions" bestyckad med ett glas Kaffelatte på en kaffebar, med permafrosten hängande utanför fönstren? Skall man kanske ta med sig en bordduk att dra över skallen, för att vara fredad?

Men vad gör man med en person, som sitter där mitt framför näsan och vickar på stolen och är påfordrande?

Händer det mig någon fler gång skall jag mobilisera jag också och låta trycka upp ett knippe tröjor där texten lyder:  

"And your point is?....."