Annons i platsjournalen.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 22 maj 2011, kl 19:17

Seriöst. Vad sägs att jobba som häxa? Inget dussinjobb precis och en platsannons av det mer sällsamma slaget.

Kvalifikationer: Vild, vacker och med kunskap i spådom. Hög hatt och vårta på näsan är inget krav. Istället gäller det att vara bra på spådom och att med sitt språk kunna besvara kunderna på ett värdigt sätt.

- Häxor har ett vackert inre, empati och ett filosofiskt sätt, säger Qinna Blomgren till Västerbottens-Kuriren. Det är damen ifråga som söker nya medarbetare till företaget Häxriket.

Så stod det återgivet från TT och nu menar jag inte damen i Malmberget vi "internt" skojfriskt brukar kalla för TT, utan denna nyhet rörde sig om riktiga TT, dvs. Tidningarnas Telegrambyrå. Men sanningen att säga har jag inte läst platsannonsen själv och kikar man in på "häxsidan", kan man inte se ett enda spår av ovanstående påstådda kvalifikationer. Då kan man undra om TT ägnat sig åt samma sak, som "TT i Malmberget". Har platsannonsen sett ut enligt ovanstående om "vild, vacker och med kunskap i spådom"?

Sant eller falskt? Den som vill hänge sig mer i frågans natur kan istället klicka upp Häxhemsidan. http://www.haxriket.se/index.php?option=com_content&task=view&id=147&Itemid=2

För någon tid sedan såg jag ett TV-program där någon häxdam "på andra sidan plurret", även hjälpt häxmän "att komma ut". Så jag antar att den svenska marknaden även måste vara öppen för: vilda, vackra män med en naturlig fallenhet för spådomskonster, eller andra dylika begåvningar.

Kikar man på hemsidan kan man råda bot på eventuella okunskaper i ämnet.

Hur som haver. Går du nu och slår dank och känner dig hugad, har du en framtid på en ovanlig arbetsmarknad framför dig. En rätt luckrativ marknad kan jag tänka mig, som minns hur det var på "förra stenåldern" dvs. på den tiden det begav sig, när det var Barnens Dag på Folkets Parkområdet. Där fanns det en "riktig spådam" för en slant. De kaxiga stegade in och lät sig spås. Medan vi andra mer rådvilla, enbart stod på utsidan och funderade på vad i alla sina dar, man skulle kunna tänkas fråga om. Antagligen var det väl så, att behovet inte var tillräckligt skriande och sockervadd kanske lockade lite mer. Man fick sas lite mer omedelbar valuta för pengarna. Dessutom var det så, att de som hade besökt spådamen, verkade mer än lovligt omtumlade och rödkindade. Något vettigt gick inte att få ur dem vad som egentligen hade hänt där innanför tältduken.

Den som tänkt sig svara på denna annons kanske vill ha vänligheten och hjälpa mig med en första spådom. Som ett litet arbetsprov, kanske man kan klassa det hela som. Ja, så här i största välmening och som tack för tipset om platsannonsen, förstås.

Det gäller mina vandringskängor, som plötsligt och lika oväntat, men inte minst förvånande fick ett abrupt slut i lördagsförmiddag. Från ett par strålande och skönt ingångna exemplar vandringskängor, som otåligt stått där på hyllplanet och suktat efter nästa vandring, till att vara totaldöda!

Dottern hade dragit på sig mina vandringskängor. Istället för att ta sina egna, när hon skulle ut och förbarma sig över alla jordgubbsplantor, som skulle lämna det gamla växtstället och få plats under fötterna på havtornen. Det hela hade börjat med att ena sulan hade börjat att glappa/lossna, så hon hade lossat skosnörena och knutit dem om sulan istället. Bara för att kunna göra klart, utan att behöva gå in och byta skor. Efter en stund hade den andra kängans sula också visat tecken på att vilja ge upp. Hon hade gjort samma sak med skosnörena, knutit fast dem under skosulan. Men där lossnade sulan helt och hållet tillslut.

När jag och "hushänget" återvände hem sent igårkväll från en resa på Dalslands kanal, stod kängorna ute på den gamla gistna träbänken utanför ytterdörren. Till en början såg jag inte ens att det var mina kängor. Jag funderade naturligtvis vad som hade hänt, eftersom jag såg att ena sulan helt och hållet lossnat från kängan och den andra såg med all övertydlighet, att vilja ge upp sista sucken. Jag fick tåla min nyfikenhet tills dottern på nattkvisten äntrade hemmet och kunde berätta vad som hade hänt.


Denna plötsliga kängdöd känns mer än besynnerlig och därför undrar jag nu:

* Är det ovanliga väsen i marken i vår trädgård, som inte ville bli trampad på huvudet av dessa kängor?

* Eller är det så eländigt, att det var jordgubbsväsendena, som vägrade att ge plats för de ej genmanipulerade gamla sorterna, som kommer till Sverige via en attachéportfölj och Heatrow? Märkligt leveranssätt men inte dess mindre helt sant. Ibland överträffar verkligheten dikten.

* Eller är det rent av så, att jag triggat de rostiga tvättmaskinsväsendena så till den milda grad, i min blogg 1 mars 2011 och att de blivit så förnärmade, att de genast bestämt sig för att gå lös på mina vandrarkängor och göra slarvsylta av dem i ett nafs?

* Eller är det så att kängorna fått för sig, att jag inte kommer att ge mig ut på vandring mer med dem?

Du noterar väl att jag söker andra förklaringar än den, att kängtillverkaren är rena rama humbugen. Sån´t ägnar sig väl inte industrin åt? Blink * Blink *

Det är inte utan att jag känner, att veckans Chalmersföredrag på "vuxendagis" måste få ett besök av mig. Veckans populärvetenskapliga föredrag, hålls av Anneli Goulding, Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet och heter:

"Verklighetsuppfattning och psykisk hälsa hos personer som upplever paranormala fenomen." Jag tror att det kan bli riktigt intressant och uppfriskande ämne...

Speciellt eftersom jag här om sistone skrev en blogg om neutriner och om att utnyttja omgivningen maximalt och gå på tårna. Andras tår.

Visste du förresten att det har gjorts stora mätningar av entropi i Sverige. En mätning som presenteras i dagarna. Det ser dystert ut. Entropi är inte helt lätt förklarat, men är också mängden av negativ energi i en organisation. Om den är hög är det förödande. Helt enkelt dödsstöten. Strax innan Island föll var entropin där en bra bit över 50 %.

Det är helt enkelt medvetenhet som gäller. Det börjar bli hög tid att ägna sig åt mänskligheten och planetens bästa.