Google+ Followers

måndag 5 oktober 2009

5 oktober och Bror har namnsdag.

- den 5 oktober 2009, kl 14:47


För någon tid sedan stod jag och plockade runt bland kylskåpsmagneter, ni vet såna där som TV-inredarna: de två fjollorna Simon och Tomas hatar. Liksom de hatar allt som är furu.

Hatar är ett starkt ord, men kylskåpsmagneter går att använda till så mycket annat än att bara hänga upp dem på kylskåpsdörrar. Furu går mycket väl att måla med en vacker oljefärg. Jag har gjort det när jag insåg att nu är "furutiden" i mitt liv förbi. Det blev en himla skillnad och vackert blev det också!

Jag köpte inga kylskåpsmagneter, men noterade att på en stod det: "Vi håller våra barn i handen en kort tid, men för evigt i våra hjärtan". Ja, så är det tänkte jag.

Den här veckan fyller mina två yngsta år. Dottern idag och sonen på söndag. Det är rätt märkligt hur snabbt tiden går, men det som är skönt med barnen, det är att på något sätt är de fortfarande de där personerna, som de var när de var små. Ränderna går liksom aldrig ur, tack och lov! De har fortfarande samma personlighet, som när de var för sig var barn. Bara på ett litet annorlunda sätt.

Jag tar aldrig mina barn för givet. Därför att jag vet att livet inte är något givet. Livet är skört. Livet är bräckligt. Livet kan när som helst vara över. Alla mina tre barns liv har hängt på en mycket skör tråd, jag vet bättre än någon vad snabbt saker och ting kan förändras. De har, liksom jag, haft vänner som från den ena dagen till den andra plötsligt har varit borta.

Det är också därför jag lärt mig att ta vara på varje dag. Det tror jag var den största insikten de alla tre och var för sig lärt mig när de var små. Därför att barn lever i stunden. Morgondagen finns inte där. Liksom vad som hände dagen innan. Barn bär på de största filosofiska ådrorna, som man överhuvudtaget kan bära på som människa. Barn har okomplicerade lösningar. För barn existerar inga problem och allt är väldigt naturligt.

Min äldste son sa en gång för något år sedan, när vi satt och pratade:

- Inse att det är så här det är. Först har du lärt oss en massa. Men nu är det vi som lär dig!

Jag protesterade genast:

- Nej, så här är det. Ni lärde mig en massa när ni var små och nu har jag ingen som helst lust att bli vuxen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar