fredag 8 januari 2010

45 år av fridlysning av varg är till ända.


- den 8 januari 2010, kl 11:22


Ändå är vargstammen i Sverige en av Europas allra minsta.

Jag måste erkänna att jag inte alls varit påläst, när det gällt denna avskjutning. Jag hade ingen aning om att man hävt fridlysningen förrän avskjutningen redan var satt i verket. Antingen har jag inte läst svenska dagstidningar när beslutet kom, eller så läser jag tidningar som inte är intresserade av vår rovdjursstam.

Argumenteringen till varför denna fridlysning helt plötsligt avbryts är minst sagt förvirrande. Som skäl angavs av miljöministern vara att våra vargar har blivit behäftade med inavelsskador. Det är i och för sig ingen nyhet, det har jag hört förut under säkert 25-30 års tid. Men i det fallet undrar jag om alla vargar beställt tid hos veterinären och att man konsekvent kan säga att "ALLA vargar är behäftade med samma syndrom" och vad blir konsekvensen om man nu skjuter bort stora delar av den vargstam vi har?

Finns det verkligen då den population vargar kvar för att på sikt kunna få ett bättre utbud, om det kommer in nya vargar med bättre arvsmassa? Det här är i vanliga fall en evolutionsfråga på sikt och det finns nog all anledning att fundera över, hur vår egen vargstam har kunnat bli så emlig i förhållande till andra länders vargstam. I mina öron låter det som om vi själva har varit med att skapa problemen genom att vi faktiskt höll på att utrota den egna vargstammen och därför nödgades fridlysa vargen.

Hur kunniga skyttarna varit i denna vargjakt är fritt upp till var och en att tycka och tänka. Men så många skadeskjutna vargar fanns det, att de som tog emot dem för "slutanalys" drog efter andan under vilka vidriga förhållanden vargarna hade fått avsluta sina liv.

Som om det inte kunde räcka. Imorse läste "hushänget" vid frukostbordet, att nu trillade 8 månaders ensamma vargungar runt ute i skogarna, eftersom fem föräldravargar är skjutna. Hur det skall gå för ungarna lär vara skrivet i stjärnorna.

Den mest hårresande argumenteringen till varför vargarna skall skjutas, tycker jag nog allt att en jägare & jaktledare tillika debattör i jakt- och miljöfrågor vid namn Björn Törnvall står för. Han anger att många jakthundar dödas av trafik, drunkning och olyckor under jakt och att det är ett märkligt argument för att vi utöver detta tragiska faktum skall bagatellisera vargens ökande påverkan på olycks- och dödstalet bland jakt- och sällskapshundarna.

Riksdagsbeslutet 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik har alltid varit vargvurmarnas tyngsta argument under de debatter, som förts under många år om vargens negativa påverkan på landsbygdens människor och möjligheten att jaga med drivande hund. Den nu genomförda avskjutningen av några procent av den totala vargpopulationen är ett bra första steg, i riktning mot en långsiktigt ansvarsfull förvaltning av den ryska vargstammen i Sverige, om vi nu överhuvudtaget skall ha en sådan, tillägger han för att helgardera sig.

Jag vet inte om jag blivit hyperallergisk mot märklig argumentering, men vad i fågelholkarna menar egentligen karl'n?

Här i krokarna kring Göteborg har setts många vargar på olika ställen bara under de sista 10 åren. Jag har aldrig hört talas om att de gått till attack mot några människor. Det är samma erfarenhet jag har ifrån alla mina år i norr. Visserligen var vi i de djupa Värmlandsskogarna för något år sedan och träffade på en person, som verkligen utmålade vargen, som ett skräckinjagande monster och som de gick man ur huse för att fördriva, enligt berättaren. Men jag måste säga att jag aldrig tidigare ens hört talas om något dylikt, som våra öron där fick ta del av. Skall man tro på det måste halva Värmlands befolkning vara uppäten av vargar! Det verkar vara mer av kalibern "björn". Där är det av någon "outgrundlig" anledning jägare som blivit attackerad, inte bärplockare som skramlat runt med bärhinken.

Kring Hapsasjön, mot Porjushållet till, fanns det alltid mycket björn och när man var på väg ner till stugan, gällde det att sjunga och skråla speciellt när man visste att de hade ungar. På nätterna lufsade de runt stugan, så det gällde att inte ha något ute för att skaffa björnarna dåliga vanor. Jag glömmer aldrig när Porjusgubben sprungit på en björnhona med ungar och kom roendes som en väderkvarn över sjön, med en ilsken björnhona simmandes efter sig. En annan gång var det grillparty utomhus, när en björn tyckte sig vilja vara inbjuden. Snabbt dök vi in i stugan med bultande hjärtan, tysta som möss.

Men björnen var bara nyfiken på vad som hade bjudits och lät sig väl smakas. Men väl framme med ramen på senapstuben, så att en sträng senap sprutade ut, tog kalset ett abrupt slut. Björnen smakade på senapen och stack iväg som om den fått eld i baken!

Men varg är det fullkomligt blank ruta för min egen del. Jag vet genom min morfar, att vargen skulle ges samma respekt som andra vilda djur. De är inte tamdjur trots allt och det måste man ha i åtanke. Framförallt undrar jag vad man skall prioritera, när det finns hög risk för den egna vargstammens utrotning?

Jag begriper ingenting. Men jag är inte ensam om att var "naiv" och tycka att vargen borde lämnas ifred. Vore det inte bättre att överlåta till naturen själv att sköta det hela? Därför att varje gång som människan lagt sig i något som har med naturens eget kretslopp och evolutionen att göra, har det gått kapprakt åt skogen. Jag har en stark känsla av att det kommer att bli resultatet om man fortsätter på inslagen bana.



Bilderna är lånade av dottern som fotade denna bildsvit, som ett elevarbete under temat "möten i storstaden". Men illustrerar väl hur saker och ting förhåller sig. Det ser man på tamhunden som rest ragg, för tygräven, som står helt still!

PS. Hon på bilderna med trumman hon känner vi igen, Cariola Hansson från Gällivare. En musikalisk ådra med mycket inspiration.

1 kommentar:

  1. Det finns 4 kommentarer.

    Gun..
    Gå in på Boden..Åsa Wikström....och kommentera..om vargar..
    Anmäl >Farbror Jalle (2010-01-09 18:58:24)

    Jag tror att våra förfäder hade goda skäl för att skjuta bort en stor del av både varj och björn. Tätortsbor som inte vistas mycket i skog och mark har lätt för att tycka att vi ska massor av varj och björn. Få se hur det låter när första barnet som lekt i utkanten av småbyar eller ensliga gårdar blir dödad, för var så säker förr eller senare händer det.
    Anmäl >Tord (2010-01-09 10:57:42)

    Tycker lika illa om troféjägare som om pälsk*ta kärringar. Trevlig helg!
    Anmäl >Tommy (2010-01-08 20:31:46)

    Jägarförbundet och minoritetsfolket har lyckats fullt ut i sin lobbyering mot vargstammen. Regeringen är förd bakom ljuset eller så är de totalt ointresserade av frågan. Denna vilda västernjakt som pågick är under alla kritik och vi får hoppas den kommer upp i EU-domstolen.
    Anmäl >Blåst regering? (2010-01-08 18:48:27)

    SvaraRadera