Det har blivit ett otäckt samhällsklimat.

 Jag har bara under de senaste veckorna fått personer "på halsen", som utan att blinka är beredda att karaktärsmörda mig.

Om man inte anklagar mig för att inte vara psykiskt sjuk etc, så har jag fått mig till livs att jag inte klarar av att hänvisa till källfakta.👀

Det mer magstarka i det fallet är, att jag inte ens skulle ha presenterat källfakta, medans jag skrev för NSD (Norrländska Socialdemokraten).

- NEJ, jag har aldrig varit sosse och kommer aldrig i hela mitt liv bli någon sosse. NSD var inte då en partiansluten avisa, men många kanske har levt i den villfarelsen, att den varit socialdemokratisk. De känner inte ofta heller dess historik. Hade den varit det hade det varit otänkbart för mig att ha en blogg åt NSD.

Men jag och NSD hade sedan mina år på tingsrätten en lång relation, eftersom jag "extraknäckade" för NSD. Vilket ett år resulterade i en sanslös vacker julgåva, som skänker mig mycken glädje: ett signerat foto av Sven Hörnell taget av Lapporten och Torne Träsk Nyårsdagen kl.12.00. Den hänger sedan många år inramad ovanför pianot.

Själv är jag att betrakta som både parti- och religionslös! Däremot är jag att betrakta som en andlig person, för den nu som förstår skillnaden. Vilket det inte är många som gör.

Jag är uppväxt i ett politikerhem där också vetskapen fanns om vilken korruption det förekom även inom lokalpolitiken.

Inte blev den så mycket bättre av att jag själv gjorde egna erfarenheter redan som väldigt ung. Jag upplevde Gruvstrejken i Malmberget och angiverilagen, som Olof Palme praktiserade mot arbetarna. Det föll inte i god jord hos mig. Men att det verkligen var så det fick jag bekräftat från en gedigen socialdemokratisk politisk person, vars familj varit socialdemokrater ut i fingerspetsarna. Vid nästa val röstade han inte på socialdemokraterna, anförtrodde han mig på valdagens kväll.

Han hade initialt inte trott mina uppgifter, om vilken enorm korruption det förekom på lokal nivå, inte enbart hos socialdemokraterna. Men jag antar att angiveriet inom gruvan varit avgörande, inkl. de uppgifter jag kunde lämna om det korrupta politiska samhällssystemet, som då leddes av socialdemokraterna.

Innan dess hade jag gjort egna erfarenheter både som barn och senare i livet, vilket jag omnämnt i "Bäckenområdet med omnejd". Hade jag vetat vad jag vet idag, hade just de kapitlen blivit betydligt mer omfattande och uttömmande. OM man inte vet vad krig och politisk maktkamp är, då besitter man faktiskt inga djupare referensramar.

Det är däremot inte att betrakta, som att jag inte i en del fall skulle kunna känna, att det funnits något att ta fasta på i ett parti, dock har det ALDRIG fallit sig så, att det funnits några sympatier åt socialdemokratiska hållet. Sannolikt beroende på att jag redan som barn bevittnade korruptionen inom socialdemokratin och "dunkarna i ryggen-andan" och den svarta historien kring gruvstrejken i Malmberget.

Jag vet inte vad de här människorna har för egna referensramar, som slänger ur sig dylika påstående om min person. Men jag vet ända sedan jag växt upp, att det finns något som heter omdöme, men för att kunna få ett riktigt omdöme, krävs att man först har inhämtat  fakta från många olika håll!

Anklagelsen blir därför så naiva, att jag varken vet om jag skall skratta eller gråta, för hur tänker man, när man ens för ett enda ögonblick skulle kunna tro, att jag t.ex. skulle gått i klinch med det statligt ägda LKAB, utan att ha ordentligt på fötterna.

JAG lånar inte ut mig åt några dunkla avsikter! För mig är pengar bara ett betalningsmedel och titlar har aldrig imponerat på mig.

Den som påstår något så naivt om min person, som att jag skulle vara vårdslös i mina ageranden, de känner mig överhuvudtaget inte som person!

Jag är däremot sedan födsel en person, som det inte gör mig något att gå emot strömmen. Jag är inte i behov av ryggdunkar eller smicker. Jag vet vem jag är och VAD jag står för, det har jag sannolikt fötts med. För mig räcker det långt, väldigt långt.

Jag har en god vän som ofta brukar skriva till mig, när jag blir stor skall jag bli lika modig och tuff som du.

Mitt svar är alltid detsamma: Nej bli inte det! Det kostar alltför mycket.

Jag 8 år och redan desillusionerad över den s.k. politiska vuxenvärlden.