Jag fick frågan om jag fått idétorka eftersom jag skriver så få inlägg i min blogg nu för tiden och vad tycker jag om advokaten som begärde betalt av den döde klienten?

Nej, verkligen ingen idétorka, däremot så tycker jag världen ser ut så att jag blir rätt matt. Jag liksom storknar efter vägen. Tänker att det måste jag skriva om. Men känner att jag haft ett våldsamt behov efter att vara introvert, behövt ge näring till mig själv.

Under en längre tid har jag dessutom haft DN som helgprenumeration, dvs. här har nu funnits både Göteborgs-Posten och DN. Ja, ärligt och uppriktigt sagt har jag även hunnit reflektera och sörja över att GP mest liknar en rejäl svältkur i något mycket långvarigt läger i Sibirien. Därför att jag minns hur GP såg ut i början på 90-talet, när jag blev tvångsdeporterad till Göteborg. Då var GP lite av det som DN är under helgen.

Sedan är det dock så att det är ju sagolikt inkrökta journalister på DN, de är lika "nyanserade" som SVT när det gäller att kunna hålla sig till fakta, eller som någon på FB som lagt in något som Jan Guillou hade skrivit i Aftonbladet. När jag läst vad han skrivit så tänkte jag bara:
   Jiiiises, skall den gubben säga som själv suttit inne i detta "förträffliga Sverige". Han om någon borde väl veta hur "nyanserad" klappjakten är när det kommer något ifrån det statliga maktfaktorerna.
Det hade sparat på sig rejält med dagstidningshögen och vid bortforslandet till återvinningen, när jag ändå hade vägen förbi, det var då jag insåg till min fasa vilken enorm hög som tidningarna renderade. Ibland kan jag bita mig i tungan över vad som kommer över mina läppar. Därför att då kunde ju naturligtvis inte någon mig närstående påpeka om hur mina boktravar dessutom ser ut och var jag nu verkligen en sådan naturtänkande människa.

Det där sista fick det att puffa ut ur mina öron. Jag har nog faktiskt alltid tagit naturens och barnens parti i alla hänseenden. Men som någon eremit har jag verkligen inte tänkt framleva mitt liv!

Tja, men hur var det nu med den här advokaten, som åklagaren skall grunna om det skall leda till åtal, eller inte, dvs, har nu advokaten gjort sig skyldig till brott, eftersom advokaten uppgett att han talat med sin klient i telefon. Haken är att det debiterade telefonsamtalet/n skedde efter att klienten varit död sedan en månad.
NÅÅÅ. Vad jag tycker om det?

Svar: Jag tycker inte mer annorlunda nu än när jag arbetade vid tingsrätten och opponerade mig för de inte helt sällan nog väl så saltade timantal som svenska skattebetalare skulle stå för. Det torde vara den enda yrkesgenren som kan ha ett livslångt socialt lönestöd av det mer fluffiga slaget, för den som nu är lagd åt det hållet. Därmed inte sagt att alla advokater har ett alltför rymligt samvete, eller inte håller sig till vad som en normal människa tänker tillhör god advokatsed dvs. inte klivit över och blivit ett med den kriminelles värld.

NÅÅÅ, men vad tyckte jag???
Den ihärdige ville inte ge sig fastän jag tyckte att jag hade lämnat ett svar.

Tillslut lessnade jag på det som jag upplevde hade övergått till ett tjat och svarade:
- Vadå det är väl inget konstigt. Jag talar ofta med min döda mamma, min döda syster. Den bottenlösa sorg i att jag bara haft en enda syster och inte bara det, min systers ende barn som också är död. Det river upp såriga revor i mitt inre vid blotta tanken på det. När det gäller min döda pappa blir det något annat, eftersom jag mer diskuterar med honom på det mer intellektuella planet, mest undrar jag över vad han hade tyckt om vad som händer idag i världen/ i Sverige. Hade vi fortfarande verkligen varit så oense. Jag tror inte det, med tiden som verktyg kanske vi hade varit rörande ense om det mesta. Allt går ihop på något konstigt sätt. Tiden gör att vi går med jämna steg.

Jag dryftar mycket med alla andra döda som stått mig mycket nära. Jag kanske inte direkt vill påstå att jag lyfter på telefonluren, men mentalt pågår mina samtal inne i mitt huvud med dem. Egentligen befinner jag mig mer bland de döda än de levande rent tidsmässigt. De levande har inte den tiden att lägga på mig, de har sina högst pågående liv att hantera.

VAD hade nu det med advokaten att göra?
Jag funderade en sväng till innan jag svarade igen:
- Advokaten har nog säkert hittat ännu ett vattentätt skott. Det finns väl ingen domstol i hela Sverige som kommer att påstå att det inte är ställt utom allt rimligt tvivel att telefonsamtalet ägt rum. Advokaten kanske kände en sådan samhörighet med sin klient, att han inte riktigt kunde släppa greppet om denne, alltså hade samtalet verkligen ägt rum, även om det nu inte längre fanns något abonnentnummer att slå.

Fotot: min älskade dotter på sedvanligt språng i luften en sommar i Trädgårdsföreningen och min älskade systerson, som tagit sig en välbehövlig timeout hos mig.