Dagen före julafton och jag har helhjärtat kunnat ägna dagen åt att i lugn och ro ha pratat och läst för min lilla Elsa 87 år.

En förtida julafton med julklappar till barnen, julklappsspel och julmat blev avklarad redan i lördags. 

Det är bara den "vanliga kvar", dvs. den på julafton. I år är vi därför bara vuxna, vilket gör det väldigt avslappnat och utflutet det blir helt enkelt inte nödvändigt med några exakta klockslag, utan det hela kan vara lite mer flytande. Med mindre barn närvarande krävs en helt annan tidsplanering och logistik. Även om jag vet att jag kommer att sakna detta inslag när julafton väl är här, man faller lätt in i trevliga vanor. Det tillhör den mänskliga naturen helt enkelt.

Jag och dottern tog oss en slappardag på stan i söndags. Vi åt italiensk lunch och köpte på hemvägen den julklapp som var kvar att inhandla. Nu bara detta julklappsrim att skriva vilket redan är halvt om halvt tänkt. Vi bestämde att det inte skulle bli fråga om någon julmat på julafton, utan förrätt, varmrätt och efterrätt av helt annat slag. That´s it! Inte det hejdlösa frossandet som all traditionell julmat brukar innebära.

- Men vi har ju skinka kvar sedan i lördags invände herr H, när han blev varse vad jag och dottern hade bestämt.
- Det får du väl ta till skinkmacka. Men klassisk julmat till julmiddag det kan du se dig i stjärnorna efter, svarade jag, som inte är någon älskare av skinka om den inte är socker/saltad.

Herr H motsatte sig inte det och bara det kändes skönt, att inte behöva argumentera om det. Sonen hade inte heller några invändningar över julaftons matplaner och vad vi tänkt till förströelse på julafton. Men sedan min mormor somnade in en julaftonsmorgon känner jag en annan sorts närvaro, som är svår att ta på. Det är en märklig julefrid som är svår att förklara.

Jag tycker om advent & julafton och den frid som jag alltid känt med julhelgen/december, men någon julmatsätare har jag aldrig någonsin varit. Det är för mycket helt enkelt för min smak. Jag är mätt av att bara se all mat innan jag ens hunnit börja äta. Det känns som om min kropp mentalt går i baklås vid blotta åsynen av dignande julbord, eller enorma bufféer.

Det har varit mycket som varit förlagt till december även i år och det får mig att med viss irritation undra varför folk är så dåliga på att ha en vettig planering över resten av året. Varför måste precis allt ske i december och helt så nära julafton som möjligt? Myndigheter förstår jag gör det för att frisera till balanser och det skall bli fint på ytan. Men hur fint är det egentligen? Vittnar det inte om en fullständig inkompetens?

Detta sistaminuten svallvågor som har vällt in över mig även denna jul gör att min hjärna inte kan slappna av förrän jag bara faller i någon form av plötslig TV-soffan-koma, vilket i sin tur får till följd att jag vaknar mitt i natten och hjärnan går på hög varv och sömnen uteblir där den egentligen borde finnas... och hela dygnet blir fullständigt förryckt. Jag går omkring som någon form av halvzombie. Det är inte roligt därför att vissa papper behöver en fullständig klasklar hjärna och hur skall det kunna vara det när det blir både tids- och sömnbrist.

Det är ju inte så att myndighets-Sverige sitter på post under jul/nyårshelgen. Därför borde införas ett allmänt förbud att lägga en sista svarstid till t.ex. 30.12....