Google+ Followers

söndag 27 augusti 2017

Det är onekligen lite spännande att skriva på bloggen ifrån Siena i Italien - allt står plötsligt översatt till italienska.

Livet i Toscana är som hämtad ur vilken italiensk film som helst. En italiensk film brukade min pappa beskriva kort och gott: handlingen i italiensk film är att de springer upp och ner i trappor, slår i dörrar och skriker åt varandra,dessemellan är det en massa oljud...

Imorse väcktes jag av Herr H som vred sig som en korv hit och dit i sängen, intrasslad i det gemensamma lakanet, någon bankade någonstans. Jag försökte somna om efter att jag suttit en stund yrvaket på lilla "tronen" och funderat över om det skulle bli lika tryckande varmt idag också. Men ack nej sömnen var och förblev som bortblåst trots att ögonen antagligen hängde som sladdlampor ner i byxfickorna...

Framemot åttasnåret började Duomos kyrkklockor att dåna, åtföljd av alla de andra kyrkklockorna, som låter mer öronvänligt. Men då hade trumslagarna redan dragit igång. De har hållit på oavbrutet i tolv timmar nu, antagligen har de marscherat hela dagen i de trånga gränderna som Siena består av, eftersom jag hört ljudet av trummor komma och gå. Det sistnämnda var jag rätt glad över idag, eftersom de normalt håller till strax nedanför vår balkong, även om det är åtskilliga meter ner till marken. En hissnande höjd ner till marken, trots att det bara är en våning upp med hissen.

Trumslagarna hör till de som jonglerar med flaggor och antagligen är en del av traditionen dit Palio är en given del, en väldigt gammal tradition. https://sv.wikipedia.org/wiki/Palio

Siena är fördelade i olika inpinkade revir och det hela verkar vara på blodigt allvar. Här i Duomo tillhör vi Pantrarna (Pantera) och alldeles i närheten på en liten piazza står en svart panter staty. Alla de olika distrikten (reviren) har olika lamphållare längs gränderna.

Det är ungefär som fejderna mellan de olika områdena i Malmberget, som kulminerade när det var fråga om maj-brasor under valborgsmässoaftonen. Då sattes en ära i att ha den största/högsta majbrasan, slagsmålen mellan de olika gängen var inte heller att leka med. Men dylika saker har jag aldrig engarerat mig i. Här är de dock betydligt mer sofistikerade med regelrätta kontor.

Trumslagarna har fortsatt hela dagen och idag vägrade jag bara att sticka ut näsan på någon fotvandring. Herr H gjorde två tappra försök och kom tillbaka varje gång i skick som om han suttit i bastun med kläderna på. Balkongen som ligger i skugga och är högt belägen, alltså fläktar det lite, kändes som ett självklart val idag för min del. En hel del av den medhavda lektyren återstår ännu.

Jag låter mig övertalas först när siestan är över och den Osteria som vi sett ut för Herr H:s alltmer avtagande frosserier öppnar först kl 19, efter siestan, dvs. när jag normalt slutat att stoppa i mig något överhuvudtaget hemma i Sverie.

Det bankandet som pågått till och från sedan imorse har nu fått förnyade krafter så här tolv timmar efteråt, det är så jag börjat fundera om det är någon som sitter inlåst någonstans, eftersom det kan banka även de få korta ögonblick som stillheten gör en lov, eller är det kanske någon som försöker att sova och blir irriterad av det snattrande italienska paret på andra sidan glasskärmen, som delar våra balkonger och det tar lite tid att komma på fötter.

Kärringen, förlåt, frun snattrar högljutt inifrån rummet, akut mundiarré är nog diagnosen för hennes del och mannen som har förpassat sig ut till balkongen, gör något inlägg till henne mellan varven. Av allt att döma har han snart rökt sin sista cigarett av den ihållande rökhostan att döma, som får honom att kikna alternativt storkna mellan varven. - Nästan så jag funderat på att inköpa en limpa cigaretter och sträcka över hålet i glasskivan som inte går ända upp till balkongtaket, så att man kunde få slut på rökhostan som har en given utgång. Värmen/hettan ute gör nog inte saken till det bättre för hans del.

Här under dagen var de helt uppenbart borta för då var det bara tyst, förutom hundar som skällde någonstans långt borta och människors sorl på långt håll. Tja så dånet mellan varven från Duomen och de andra kyrkklockornas mer moderata toner. På tal om Moderater, hemma i Sverige finns en samling Moderater, som inte förstår något av vad det hela handlar om och inte lär det vara partiledaren Anna Batra som är problemet. Hon verkar vara på det klara med att ett gränsöverskridande samarbetet är det enda som kan få Sverige på fötter igen.

Tur att hon har en klok man som nu är "Elefantskötare"...

Konstigt nog har det blivit lite tystare efter att ljudinfernot trappades upp ett slag.

Någonstans är det någon som övar på en fiol ackompanjerat av spridda knackningar och italienskan, som väl antagligen arbetar som mistlur nere vid kusten i normala fall och vars svada inte tar semester.

Nu blir det en hastig dusch och klänning istället för storskjortan jag släntrat omkring i hela dagen. NU låter det som om knackaren är på väg ut genom väggen, eller är det taket som kommer att uppvisa något nytt hål när vi återvänder från Osterian om någon timma...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar