Google+ Followers

lördag 10 september 2016

"Äkta amerikanska jeans" av Jan Guillou

är den sjätte delen av den otroliga romanserien Det stora århundradet, som saknar all konkurrens inom den svenska författarkretsen. Han har genom denna romanserie än en gång visat, att han är den svenska litteraturens nestor som man inte klår på fingrarna i första taget.

Inget är som väntas tider, brukar man säga, fast då gäller det annat. Men här har det verkligen stämt på pricken. Jag har gått omkring som en äggsjuk höna och undrat när en ny bok i serien egentligen skulle komma ut.

Böckerna i romanserien har i tur och ordning hetat:
Brobyggarna, 2011
Dandy, 2012
Mellan rött och svart, 2013
Att inte vilja se, 2014
Blå stjärnan, 2015 och så nu
Äkta amerikanska jeans, 2016,

som hunnit fram till tredje generationen Lauritzen och är Oskar Lauritzens barnbarn Eric som växer upp på 50-talet.

Men nu kommer en form av magplask om än inte alltför stort, eftersom boken blir tidvis en haltande berättelse. HUR Jan Guillou tänkt när han skrivit denna romandel blir för mig en livs levande gåta. Med en egen förlagschef i sin fru borde han inte ha gjort det här upplägget och varför i hela fridens dar han t.o.m. blandar in romanen Ondskans (utkom 1981) huvudperson Erik Ponti i berättelsen, har jag inte lyckats få någon ordning uppe i mitt arma huvud. Det känns enbart krystat och fullständigt fel, eftersom det sidospåret inte leder någon som helst vart, eller kommer fram till någon form av vettigt sammanhang. Det hade dugt så bra så att låta denne Eric ha drag av romanfiguren Erik Pontis bakgrund och historik.

Snarare hade Jan Guillou försänkt sin läsekrets i djupa tankar om vilken av versionerna som egentligen är rätt om hur det egentligen var. Kanske är det här Jan Guillous avbön till sin egen mor, som fick mycket svärta kring sin person i berättelsens Erik Pontis "Ondskan".


Varför han i denna sjätte boken i romansviten helt plötsligt frångår skrivsättet är inte heller begripligt. Det hela blir någon form av verbalt haveri när romanen ibland halkar in i någon form av brevväxling till "Blå stjärnans" huvudperson, Johanne Lauritzen, som arbetade som kurir åt den norska Hjemmefronten, men som var insyltad i Stockholms illegala värld av spioneri, svek, förräderi där hon var rekryterad av den brittiska spionorganisationen SOE, där hon också blev befordrad till kapten, efter en rad spektakulära sabotageinsatser där den viktigaste operationen var att rädda Norges judar på flykt undan Förintelsen.


Romanens sjätte del "Äkta amerikanska jeans" noterar jag att jag själv skrivit en kortvariant av i min egen insats i minnesboken "Bäckenområdet med omnejd", som helt uppenbart sitter fast hos klåparna till tryckeri, eftersom den ännu inte nått slutdestination av distributionskedjan, köparna!

Till min stora glädje så var det Visuellt Ljud som stod för produktionen av  denna mp3-CD bok, "Äkta amerikanska jeans", som jag lyssnat på eftersom mina kroppsskador inte gärna tampas med böcker att hålla i. Bonniers nyproducerade ljudböcker har jag travade på hög olyssnade, eftersom de inte fungerar i mina CD/mp3 spelare. Bonniers bryr sig helt enkelt inte om att de nu för tiden producerar ljudböcker som är helt kass trots otaliga påpekanden från min sida! - Så än en gång tack,
Ann-Marie Skarp på Piratförlaget för att du tagit mina mail på allvar om Bonniers tillkortakommanden.

2 kommentarer:

  1. Har bara läst de 3 första böckerna. Skulle vilja läsa mer men har en stor bokhög som väntar. Tyckte hemskt mycket om de två första böckerna.
    Jaså det blev ett magplask med den sjätte boken ... även de stora kan göra djupdykningar men får ändå sälja som smör i solsken :-)
    Nu ska jag länka till dig från mig blogg/ kram

    SvaraRadera
  2. Ja, hela romansviten är helt suverän, men så kommer vi till den sista boken som jag bara delvis, på de punkter jag nu angett "stör mig på" det osammanhängande inslagen. Inte magplask utan som jag skrev "en form av magplask", passar bra eftersom en del rör sig kring denna ädla konst.

    En av dotterns arbetskamrater har också läst den och hade samma uppfattning om romanserien "Det stora århundradet", men hon sågade den 6:e bara rakt av vilket jag inte gjorde.

    Jan Guillou är enligt mitt tycke vår bäste författare genom tiderna. Mycket svårslagen, inte alla böcker, men de allra flesta vilket numera är uppe i antalet 30, vilket är en imponerade siffra...

    SvaraRadera