Google+ Followers

måndag 25 april 2016

Skall inte nymodigheter vara till det bättre?

De på Göteborgs-Posten har helt missuppfatta det, när de gjorde om lördagsbilagan "Två Dagar". De har gjort bilagan mindre och dessutom på glättat papper! - De borde nog ha sneglat lite på Dagens Nyheters motsvarande bilaga, som är lika stor som tidningen. Men i övrigt behållit tidigare papperskvalité som var på bilagan "Två Dagar" innan.

Är det någon som försökt att seriöst lösa korsord som är på glättat papper?

Ja, nu menar jag de som är normallösare, dvs. löser korsord med blyertspenna och inte kladdar ner hela korsordet med kulspetspenna. Det går inte ens att sudda på eländet, utan att det liknar sju bedrövelser och arton haverier. Dessutom har korsordet krympt eftersom bilagans mått krympt, vilket inte var till någon fördel precis.


Nu skall jag tala om i klartext hur det är fullt jämförbart med det här glättade pappret...

Förr i tiden och speciellt i Italien så hade man dasspapper som såg ut som små smörgåspapper. Små hala saker som var allt annat än torkvänliga för "större utgifter", inte ens när man gick och enbart "pudrade näsan" funkade de att torka sig i.

Jag vet att mormor en gång hade köpt en dylik förpackning till dasset. Ja, de hade bara dass när jag var liten, vattenklosetten och badrummet kom till i slutet på 50-talet. Det smörgåspappersliknande dasspappret var inte populärt hos någon av mina släktingar, som i normalfallet brukade sitta och skrövla tidningspapper så att det hann bli lagom mjukt tills man skulle torka sig.

Det hela påminner mig om en historia, som har sina poänger.


Två ordentligt berusade damer var på väg hem från krogen. De stannade till vid kyrkogården för att kissa.
Den ene torkade sig med sina trosor och den andre med en gravbukett.
Dagen efter ringde den enes make till den andre och sa:
-Det gick nog vilt till igår, min fru kom hem utan trosor!
-Klaga inte, min fru kom hem med ett visitkort i baken där det stod "Vi glömmer dig aldrig! Alla medlemmarna i Metall avdelning 23."


Det verkar som om Göteborgs-Postens "Två Dagars" redaktion har varit i Bologna och blivit inspirerade av klosterfolket i Basilica San Luca, det var ända dit upp som vi gick längs världens längsta arkad, som var belägen på toppen av berget. På besökstoaletten möttes man av en tom toarulle som var fastlåst för säkerhets skull. Upphängningsanordningen gick inte heller av för hackor, jag har aldrig sett något så solitt i toapappershållare, som var rekorderligt fastcementerat i väggen.

3 kommentarer:

  1. Hej Gun. Jag förstår din ilska över att man saboterat möjligheten att fylla i korsorden på dylikt papper. Jag kommer också ihåg vad vi använde för papper att torka oss med på utedassen i början på 60-talet.Tidningspapper var nog det bästa man kunde ha på den tiden. Men en del gånger så köpte farsan en hel låda med apelsiner (det hade man råd med på den tiden). Och alla apelsiner var inlindade i färggrant papper, och mjuka var de också. Man slapp böket med att prassla ihop dem som man fick göra med tidningspappret. Och det bästa med apelsinpappren var att de hade en doft av södern, vilket gav uppgiften en viss charm. Jadu en del har nog blivit bättre idag nu har vi alla råd med att köpa toapapper i de mest varierande trycken. I stugan har vi en rulle med tusenkronors sedlar. den tar vi fram då vi får oväntat besök. Ha en bra dag och en fortsatt väntan på våren Gun.

    MVH Mad Max

    SvaraRadera
  2. Här fick våren ett avbrott av snö, som tack och lov smälte bort under dagen. Ha´en bra dag själv Mad Max!

    SvaraRadera
  3. haha.... så då gick ni omkring med en svag apelsindoft från ädlare ställen. När du skriver det så rör det sig något i mitt eget minne, tror nog att vi också begagnat den svaga apelsindoftens papper. :)

    Jodu, tiden är förbi när man kunde köpa en hel låda apelsiner. Det enda man kan köpa nu för tiden i låda är clementiner och de är så vansinnigt besprutade att man storknar bara man kommer i närheten av både låda och clementiner. - Jag luktar på all frukt innan jag ens bär hem dem. Herr H kallar mig för spårhund, men han har insett att jag är en osviklig sådan.

    I år hittade jag dock blodapelsiner som både smakade och inte heller bar någon doft av besprutning. Sicken lycka!

    Och dylik toarulle har jag förärats av vänner på besök, som väl antagligen tyckte att de skulle spä på den humor som präglar vårt hem. Dock står den rullen på hyllan i lilla tronsalen. Jag föredrar 100 meters toarullar utan en massa tillsatser. Vill ju inte ha en massa skumt i de ädlare regionerna eller ute i avloppen.

    Återstår endast förargelsen över Göteborgs-Postens glatta tidningspapper, som jag inte heller kan tänka mig är miljömässigt valt. Men å andra sidan inser jag att jag tillhör en kvarleva från stenåldern som försöker värna miljö och människor. DEN kampen är dock väldigt ojämn på samtliga plan.

    SvaraRadera