Ett jädrans liv - Pipe down!

Idag hade jag kunnat se fram emot en efterlängtad sovmorgon. Dessutom välförtjänt kunde jag tycka. VAD hände då....

På grannkvarteret har man rivit alla stora gamla växthus, som skall ersättas av bostäder. Tidigare än själva den började dunkandet och det våldsamma oljudet. Tillslut gav jag upp och insåg att det gick inte att sova. 

Med Herr H på golfbanan, simulatorn, dit de märkliga pensionärerna vallfärdar tidigare än tuppen trots att de har pension och skulle kunna unna sig lite sovmorgon hade det kunnat finnas en viss chans till sovmorgon. Men NIX strax efter kl. 6 ringer hans mobil och jag dyker under täcket och biter ihop och lyckas övertala mig själv att jag faktiskt sover.

Så hör jag långt bortom mitt medvetande hur han och dottern skramlar runt i huset innan hon åker iväg till jobbet och han sätter sig i bilen för avfärd mot de morgonfridsstörandes skara. Sedan undrar han över varför han är så trött. Ja, fundera över det du, brukar jag svara honom. 
Han har ännu inte kommit på att han stiger upp tidigare än när han jobbade, sålunda var yngre!

Tur att man inte har en manlig hjärna.

När det låtit i ytterdörren för sista gången, hinner jag känna hur det kommer en frisk morgonbris ifrån sovrumsfönstret innan jag slumrar in djupt, mycket djupt.

Livet är härligt!

Ja, i vart fall den där kvarten innan helvetet bryter ut som tillintetgör varje form av möjlighet till sömn. Tillslut insåg jag, efter att ha legat och vridit och vänt mig en bra stund och försökt att tänka bort oljudet, att allt var lönlöst.

Jag gav upp och vinglade sömndrucket in i köket, som såg ut som ett jordbävningsområde. Plockade ur diskmaskin, matade den full med allt som fanns i diskho och diskbänk. Herr H hade griljerat en skinka sedan jag ramlade ihop i sängen igårkväll. Han har en förkärlek att köra med nattliga äventyr om han skall upp tidigt nästa morgon. Mestadels är det marängbakning som står på agendan. Han vräker i sig tjogvis med maränger och jag ryser vid blotta tanken på söta sliskiga maränger. Igår var det dock griljerad skinka som stod på agendan. Vilket var betydligt stillsammare, eftersom marängbakandet innebär att spisklockan ringer i ett och själv sitter han i fåtöljen framför TV:n med hörselgrunkan tillkopplad till TV-ljudet och hela huset hinner skrika 10 varv minst
- Det ringer i spisklockan!!!!
Smart grabb det där! 

Sedan köket var röjt var det bara att knäppa på diskmaskinen.

Väl inne i badrummet och ett besök inne i lilla tronsalen insåg jag att byta handdukar faller alltjämt på min lott. Väl inne i tvättstugan möttes jag av nästa katastrofområdet. Matade en tvättmaskin full i tvätt med handdukar och 60 graders tvätt. Men det var inte lätt att få ur 60 graders tvätten ur tvättstapeln. Tvättkorgarna var överfulla av smutstvätt.

Mina kära de tror att det är någon fe som sköter detta högriskområde. Tja, Herr H:s tvätt sköter jag överhuvudtaget inte därför att han sorterar in sin personliga smutstvätt i egna korgar. Det skall vara sköljmedel i hans tvätt och DET vägrar både jag och dottern att överhuvudtaget befatta oss med. Men det är ju annat som också följer med att leva och bo än personliga persedlar.

Sedan fortsatte röjandet och plöjandet i vardagsrummet.

Det var en hel del att plocka i ordning efter ca 1-meterstypen som huserat där igår. Det blev till att plocka in disk från det lilla bordet där han bjudit på låtsasköttbullar, låtsastårta och andra diverse kulinariska tänkta varianter till vår förtjusning. Men med riktigt att dricka till. Han dukar så fint och håller till vid lilla matlagarhörnan. Det där med att hälla upp i små koppar är inte lätta saker därför kändes det som om det var lätt klibbigt på bordet. För att inte säga helbelagt med klister under porslinet.

- Vill du ha lite till fammo, säger ha och ler ljuvligt emot mig.

- Självklart, svarar jag och så hälls det och hälls det och hälls, ibland över kanterna och så hinner det droppa lite under vägen. Men det går bättre och bättre för varje gång. Lite spill får man räkna med.

Det blir rätt mycket som hinner hända under ett par timmar med honom. Sagoböcker, kritor, spel (jodå, jag fick däng av honom i både Råttfällan och Loppspelet), bilar, tågbana, kasta lyra med kaninen som sedan måste plåstras om och få lite bandage på sig och bäddas ner och vyssjas, sjunga, spela på någon av alla instrument, bygga koja, äta och fika.

När jag äntligen slog mig ner vid köksbordet med en kopp te och en laxmacka, kände jag hur fötterna klibbade fast i golvet. Men då fick det vara nog av städandet och korsordet fick min fulla uppmärksamhet tills rutorna var fyllda och mackan uppäten.

Det känns som ett regelrätt hån av de där som måste banka och leva rövare på byggplatsen tidigare än tidigast, därför att redan när jag höll på att rensa upp i köket noterade jag att det var tyst och stilla igen.

Jag tror att de där byggjobbarna och grannarna ligger i maskopi med varandra: NU ligger hon och sover, nu är det dags att köra igång så att hon inte kan sova, eller höra vad hon tänker.