Google+ Followers

onsdag 17 februari 2016

Fy för den lede med frisörer som inte är frisörer, fastän de säger att de är det!

Dagen efter min systerson dött tyckte jag att jag behövde ta hand om mig själv ordentligt och vad gjorde jag min idiot då...

Jo, jag stegade iväg till hårfrissan som finns här en spottloska bortåt vägen. Jag hade bestämt mig för att göra slingor i håret, för att jag inte skulle se ut som en grå trött mus med ögon som hängde som sladdlampor ända ner i byxfickorna.


Jag valde tre olika färger på slingorna, varav den ljusaste skulle smälta in med de gråa stråk som börjat bli alltför påträngande. Den s.k. hårfrissan satte igång med liv och lust, men när hon började blev jag väldigt tveksam och undrade vad hon gjorde. Jag har gjort slingor förut i mitt hår och då har jag alltid fått en huva påsatt där små små testar dragits upp med en tunn virknål genom huvan och det var bara dessa små tunna testar som färgades. När jag valt fler färger på slingorna har bara ny plasthätta satts på när det ena slinglagret varit klart. För något år sedan gjorde min ordinarie frissa tre olika färger på slingorna och det blev jättefint. Inga problem vid utväxten heller, det har inte synts alls, eller varit missprydande.

När den s.k. hårfrissan började riva en massa foliepapper undrade jag vad hon skulle göra. Jag skulle ju bara ha slingor inte helfärga håret. Hon förklarade att det var så här det gick till och så fortsatte hon att riva en massa folie. Jag undrade när hon började smeta in den ena tussen efter den andra med färg:

- Jag tycker det verkar som om du helfärgar håret i tre olika kulörer istället för att göra slingor. Är du verkligen säker på att det här blir slingor? Jag vill ju inte se ut som den här nya varianten där folk går omkring och ser ut som en skunk i skallen.

Nej då det skulle bli så bra så, hon skulle fixa så att hårbotten blev ordentligt preparerad....

Varför då? undrade jag, det är väl det som är idé med slingor, att håret skall se lite levande ut, det finns ju knappat någon som börjat få sina grå som har hårfärgen i endast en enda ton. Inte ens när håret ännu inte fått några inslag av grått är det så.

Nej då det här skulle bli så bra så, intygade hon. Jaha tänkte jag det är väl någon polsk variant då....

Men jag kände mig mer och mer osäker ju mer jag började se ut som en nyårssmällkaramell uppe i roten, med det ena lagret foliepapper efter det andra och en "hårfrissa", som helsmetade på varje lager med liv och lust. Jag vet inte hur många gånger jag ifrågasatta om det trots allt inte var fråga om helfärgning av håret i tre olika färger hon höll på med istället för göra slingor.

Samma svar hela tiden, det skulle bli så bra så....

När hon äntligen sköljde bort all färg, därför att det var färgning av hår i tre färger och inte slingor hon hade gjort, kände jag mig matt och modstulen.

De där ljusare stråken hade hamnat i stora sjok, så jag såg verkligen ut som en finsk ryamatta i skallen.

Hon undrade om jag inte tyckte att det hade blivit fint.

Jag svarade diplomatiskt att jag nog skulle sova på saken innan jag lämnade något svar, medan jag hörde ALARMKLOCKAN i mitt huvud ringa på högsta volym!

Hon försökte än en gång få mig att tycka att det var jättesnyggt. Jag vägrade att tycka något alls högt, därför att mina tankar var nu i full panik! Jag såg verkligen ut som en av de "lätta gardet nere i Rosenlund sprungen ur öststatsmyllan".

När det var dags att åka upp på begravningen såg jag, att mitt alltid snabbväxande hår vittnade om i hårbotten, att håret verkligen inte varit annat än HELFÄRGAT i tre olika kulörer. Jag insåg att nu är goda råd dyra.
Hur i hela helsefyr gör man för att avfärga hela håret, utan att det blir totalskadat? Därför satt jag en hel kväll och surfade runt på nätet och hittade tillslut den sidan som jag behövde: skrivet av unga damer, som byter hårfärg i samma takt som en storrökare tömmer askkopparna.

Jag fann dessa unga damer, proffs i hårfärgning från vittblont till kolsvart hår och deras tips på avfärgning av håret, utan att gå till frissan och få håret totalt avdött. http://dayviews.com/harinspiration/515311121/

Men det hela såg rätt chansartat ut så jag tänkte, att jag får väl vänta med avfärgningen till efter begravningen. Det var fullt tillräckligt att jag skulle dyka upp på begravningen och se ut som en finsk ryamatta i skallen.

Sagt och gjort, när jag kom hem igen, så blandade jag ihop:

2 dl Head & Shoulders citrus - shampoo
4 st c-vitaminbrustabletter
2 dl olivolja
2 msk bakpulver

Det blev precis som proffsen på hemfärgning hade sagt, det puttrade och svällde, så det var nog tur att jag hade tagit en rejält tilltagen skål. Man skulle inte applicera geggan i hårbotten, p.g.a. bakpulvret som annars kunde klia. Å andra sidan hårbotten behövdes inte gnuggas in för avfärgning där fanns ju min riktiga hårfärg.

Geggan luktade ungefär som Bubbelgum och såg ut som lös hallonmousse, kanske beroende på sorten c-vitamintabletter. Det gick alldeles utmärkt att stå ut med det hela. Jag hade ett tag varit orolig för att det skulle lukta något mysko, som skulle reta mitt eländiga tillstånd, men det gjorde det inte.

Så hjälptes dottern och jag åt att kleta in hela härligheten i håret på mig och så satte jag på en engångsduschhuva och väntade i fyra timmar. Minst två timmar stod det att man skulle ha smeten inne. Men eftersom jag inte var speciellt besvärad av geggan så hade jag i den 4 timmar.

Det enda som blev torrt var händerna upptäckte både jag och dottern, men i duschkabinen som varit lite "täppt i kanalen" sa det bara slurp, sedan jag duschat ur hela härligheten ordentligt i ljummet vatten och schamponerat ur alltihop.
- Ha! sa dottern, precis samma resultat som när jag sköljde ur skålen i diskvasken, slurp sa det bara, världens bästa att rensa avlopp med!

Så fick jag ta ut skadeglädjen över vad Head & Shoulders shampoo dög till: garagegolvtvätt brukar jag säga till Herr H, som inte använder något annat än detta shampoo och som jag under normala fall aldrig skulle kunna tänka mig att stoppa in i mitt hår. "Världens bästa shampoo" påstod han igen. Den här gången kunde jag bara hålla med honom, till det här ändamålet var det perfekt.

Dottern studerade mitt hår sedan det fått lufttorka och hon konstaterade att det hade blivit många grader avfärgat. Men jag var inte nöjd, eftersom jag ville ha bort hela skiten från håret!

Nu har jag ju gått omkring och varit lagom risig och helt inte orkat sitta 4 timmar med geggan i knoppen. Men idag tänkte jag göra slag i saken, men upptäckte då att jag inte hade kvar någon engångsduschhuva, så jag skickade jag ut Herr H på spaning i kärringaffärer, som han uttryckte det hela, eftersom engångsduschhuvan hade dött i resåren vid förra avfärgningsbehandlingen.

Han hade varit in på NK och köpt två nya rekorderliga doningar till duschhuvor, då kunde jag experimentera bäst jag ville, tyckte han. Sedan hade han mycket riktigt köpt med sig blondering, som också varit färgproffsens råd. Det fick bli Schwartzkopf Blonde, L 1, utan ammoniak, eftersom jag inte fick tag i det märket blondering, som proffsfärgarna hade rekommenderat och som bara fanns i Ullared visade det sig och där ägnade de sig inte åt postorder.

Det blev så sent innan Herr H ramlade in med duschhuvorna att jag kände, att det där orkar jag bara inte ha 4 timmar i skallen nu, jag får ta det på torsdag istället. - Så får jag se om jag törs sätta in dödsstöten med intensiv blondering i knoppen framemot helgen, måste nog ha dottern tillgänglig känns det som. Då lär jag ju se om jag skall bryta ihop fullständigt och få klippa av mig mitt långa hår, eller om det möjligen kan räddas.

Nästa gång jag känner att jag måste göra slingor i håret för att pigga upp mig lite, så tror jag nog jag skall invänta tills min ordinarie frissa, Fatosh, vid Grönsakstorget har tid, istället för bege mig ut på djupt vatten med drunkningsdöden som resultat.

Men jag undrar ännu.... hur kunde jag hamna i det här läget, att jag går omkring och ser ut som en finsk ryamatta i skallen

och känner mig som Edvard Munchs "Skriet"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar